Morän är den dominerande jordarten i Sverige, ca 75 % av markytan täcks av morän. Den totala moränarean är än större, ca 95 %, eftersom moränen överlagras av yngre jordlager i områden som täcktes av hav eller isdämda sjöar efter den sista nedisningen. Moränen är en glacial jordart som avsatts av inlandsisen eller dess smältvatten. Inlandsisen bröt loss eller slipade bort material från berggrunden. Materialet från berggrunden krossades och blandades med äldre jordarter och detta material avsattes som en osorterad jordart. Provplåtar av kolstål och zink exponerades på två provningsplatser. I Munkarp (Höörs kommun, Skåne län) exponerades provplåtar i likartade jordar med olika trädslag – björk, bok och gran. Dessa trädslag ger upphov till viss skillnad i försurningshänseende. Vid provningsplatsen i Stråsan (Falu kommun, Dalarnas län) exponerades provplåtar dels i kvävegödslad jord, dels på kontrollyta utan gödsling. Korrosionshastigheten var betydligt högre för kolstål och zink i kvävegödslad jord än i intilliggande ogödslad jord i Stråsan. Den kvävegödslade jorden var också betydligt mera försurad än jorden på den ogödslade kontrollytan. Korrosionshastigheten var för kolstål högre i jord med granbestånd, som var mest försurad, än i intilliggande jordar med björk respektive bokbestånd i Munkarp. Den lägsta korrosionshastigheten uppmättes på den ogödslade kontrollytan i Stråsan. Korrosionshastigheten för kolstål avtog generellt med exponeringstiden. Den lokala korrosionshastigheten var högre på den gödslade ytan än på övriga provningsplatser och den avtog generellt med exponeringstiden. Den lokala korrosionshastigheten för varmvalsat kolstål i morän var högre än eller åtminstone lika hög som de högsta uppmätta lokala korrosionshastigheterna på provplåtar av varmvalsat kolstål i olika svenska jordarter. Den höga lokala korrosionshastigheten på främst kolstål beror troligen på förekomsten av mikro- och miniluftningsceller på metallytan. Dessa luftningsceller torde uppstå på grund av den stora lokala heterogeniteten i jorden. Korrosionshastigheten var över lag låg för zink och ungefär lika stor i de undersökta moränerna med undantag för den kvävegödslade moränen i Stråsan där korrosionshastigheten var betydligt högre, 7 µm/år. Korrosionshastigheten för zink avtog generellt med exponeringstiden. Den lokala korrosionshastigheten var ungefär lika stor på alla provningsplatser och den avtog generellt med exponeringstiden. Den låga korrosionshastigheten hos zink i Munkarp och på kontrollytan i Stråsan beror på att zinken passiverats genom utfällning av zinkhydroxidkarbonatet hydrozinkit på zinkytan.