Denna rapport redovisar resultaten från studier i ett projekt med syfte att undersöka om betongs_x000D_ egenskaper förändras vid en ersättningstillsats av fotokatalytisk titandioxid. Som fotokatalytiskt_x000D_ tillsatsmaterial användes Cementas produkt TiOmix N. Totalt genomfördes fyra delprojekt, vilket_x000D_ resulterat i fyra rapporter. Två typer av betong undersöktes för inblandning av TiOmix N, vägbetong_x000D_ och sprutbetong. Två olika doseringar av TiOmix provades i båda typerna av betong. Betongreceptet_x000D_ i vägbetongen var samma recept som användes vid beläggningen av E4 utanför Uppsala._x000D_ Tryckhållfasthet, böjdraghållfasthet, E-modul, volymstabilitet (krympning), termisk_x000D_ expansionskoefficient, abrasionsmotstånd och frostbeständighet samt fotokatalytisk effekt_x000D_ (reduktionsförmåga av NOx) hos betongen undersöktes. Provningen visade att en dos på 25 kg/m3_x000D_ TiOmix som ersättningstillsats fungerade väl i både vägbetong och sprutbetong. För vägbetongen_x000D_ gjordes därefter även en modellstudie i en provvägsmaskin för jämförelse av slitage och_x000D_ partikelgenerering från dubbdäck på asfalt (ABS16) och vägbetong, med och utan tillsats av TiOmix_x000D_ N. Samtliga beläggningar hade samma stenmaterial (granit). Provning i provvägsmaskinen visade_x000D_ att betongen med TiOmix i det här fallet hade ett högt slitage, högre slitaget än asfalten. Lägst_x000D_ slitage hade dock vägbetongen utan TiOmix. Betongbeläggningarna alstrade fler PM10 partiklar än_x000D_ asfalten, men färre partiklar av nanometerstorlek. En intressant iakttagelse var att TiO2 endast_x000D_ fanns i partikelstorlekar större än 0,1 μm. Till viss del var dock provningen på provvägsmaskinen av_x000D_ betongen med TiOmix misslyckad eftersom den uppvisade så högt slitage. Tryckhållfasthetsprovning_x000D_ och strukturanalys i ljusmikroskop av de förtillverkade provningsplattorna visade att de två_x000D_ betongerna hade olika tryckhållfasthet och att mer TiOmixbetongen hade högre halt tillsatt luft och_x000D_ ett högre vattencementtal. Provningen bör därför upprepas för att få säkra och rättvisa resultat. En_x000D_ litteraturstudie om toxicitet av TiO2 partiklar sammanställdes också. Det mest intressanta_x000D_ slutsatsen från den är att den visar att TiO2 partiklar i de flesta undersökningarna uppvisar en_x000D_ lägre toxicitet än motsvarande partiklar av ZnO, CuO och kvarts. I tidigare toxicitetsstudier på fina_x000D_ partiklar har ofta TiO2 använts som inert referens (dvs, som icke reaktiv referens). Sammantaget_x000D_ visar projektet att man kan tillsätta TiOmix i betong med ersättningsinblandning utan att förändra_x000D_ betongens övriga egenskaper. Analys av genererade partiklar i provvägsmaskinen visar att TiO2_x000D_ partiklar endast förekommer i partiklar större än 0,1 μm. Publicerade forskningsartiklar visar att_x000D_ fina partiklar (0,1 – 10 μm) oftast är mindre toxiska än nanopartiklar (1 – 100 nm) samt att_x000D_ nanopartiklar av TiO2 oftast är mindre toxiskt än motsvarande partiklar av ZnO, CuO och SiO2.