I det svenska fjärrvärmenätet förekommer det olika typer av fjärrvärmeldningar. De äldsta fjärrvärmeledningarna består av stålrör med en omgivande kulvert av betong. Förläggningen av stålrören gjordes i betongkulvert för att efterlikna en inomhusmiljö där stålrören skulle ligga torrt och därmed skyddade från korrosion. Den torra inomhusmiljön har inte alltid kunnat upprätthållas då fukt trängt in genom skarvar eller i olika betongskador orsakade av armeringskorrosion. Betongkulvertar ligger ofta centralt placerade i städer, samt i många fall vid utmatningspunkter från fjärrvärmens produktionsanläggningar vilket gör att de ofta är ledningar med stora dimensioner.

Syftet med projektet har varit att vid reparation av markförlagda armerade betongkulvertar använda katodiskt skydd med påtryckt ström för att hindra pågående armeringskorrosion och därmed hindra uppkomna betongskador så att korrosivt vatten inte kan tränga igenom betongkulverten och ge upphov till korrosionsangrepp på stålrören.

Ägaren av den undersökta fjärrvärmeledningen är Öresundskraft AB och som installatör av det katodiska skyddet har varit 3C Corrosion Control Company AB.

Från genomförda undersökningar vid installation av det katodiska skyddet och mätningar av skyddsförmågan kan följande slutsatser och rekommendationer ges:

• De betongskador som uppstått i betongkulverten är orsakade av kloridinitierad armeringskorrosion. Vid betonggjutningen av betongkulvertens väggar användes kalciumklorid för att accelerera härdningen

• Manuella potentialmätningar utförda på den katodiska skyddade betongkulverten vid 24 mätpunkter utefter betongkulverten visade att skyddsförmågan är god i 17 mätpunkter och dålig i 7 mätpunkter enligt SS-EN 12969:2022.

• Övervakningssystemet som installerats för kontinuerliga mätningar av skyddsförmågan fungerar inte tillfredställande på grund av för låg ingångsimpedans (10 MΩ) hos mätutrustningen.

• Vid kontrollmätning av skyddsförmåga hos katodiskt skyddade betongkonstruktioner är det viktigt att mätutrustningen har en hög ingångsimpedans (> 1000 MΩ).

• Den ovanligt höga impedansen som uppmätts mellan stålarmering och referenselektroderna är orsakade av både en uttorkning av referenselektrodens elektrolyt och en kraftig ökning av betongens resistivitet, vilket förfalskar mätvärdena vid en användning av en mätutrustning med för låg ingångsimpedans.

• De genomförda undersökningarna visade att enbart manuella mätningar på plats, som utförts med en mätutrustning med hög ingångsimpedans (>1000 MΩ), kan användas för bestämning av skyddsförmågan hos det katodiska skyddet.