Denna rapport behandlar digital resiliens inom hälsa, sjukvård och omsorg. Rapporten belyser hur resilienta digitala system och enheter är avgörande för att upprätthålla samhällsviktiga funktioner och möta ökande digitala hot. Den syftar till att beskriva hur de digitala miljöerna av sektorn kan motstå, hantera och återhämta sig från störningar för att säkerställa kontinuerlig funktion och säkerhet. Sverige är ett av världens mest digitaliserade länder och har en tradition av att utveckla, ta till sig, acceptera och nyttja digital teknik. Denna snabba digitalisering har bidragit till effektivisering och innovation men har också öppnat upp för nya sårbarheter. Cyberangrepp har ökat globalt och nationellt, vilket gör resiliens i digitala system allt viktigare. Hälso- och sjukvård och omsorgssektorn i Sverige består av många olika aktörer, inklusive statliga myndigheter, regioner och kommuner samt privata vårdgivare och producenter. Lagstiftning reglerar sektorns organisation och ansvar, med målet är att säkerställa en god hälsa och vård på lika villkor för alla. Digitala system spelar en central roll i att tillhandahålla kvalitativ vård och omsorg, från hantering av patientjournaler och distribution av läkemedel till kommunikationsverktyg, välfärdsteknik och viktig forskning. Digitaliseringen inom sektorn innebär stora möjligheter men också betydande utmaningar. Digitala system måste vara tillförlitliga, säkra och tillgängliga. Resiliens innebär förmågan att stå emot och återhämta sig från cyberangrepp, tekniska fel och andra störningar, samtidigt som systemens funktionalitet bibehålls. Utmaningarna inkluderar att hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen, säkerställa hög cybersäkerhet och hantera de organisatoriska samt mänskliga aspekterna av digitalisering. Sektorn står inför flera utmaningar för att säkerställa digital resiliens. En av de största är att balansera innovation och effektivitet med behovet av säkerhet och skydd av exempelvis känslig patientdata. Vårdsektorn är ofta dåligt förberedd för cyberhot, och det krävs betydande insatser för att höja medvetenheten och kompetensen inom området. Ansvarsfördelningen i en alltmer digitaliserad vårdmiljö är också komplex, och det finns ett behov av tydliga roller och ansvar. Rapporten framhåller vikten av utbildning, standardisering och innovationsledning för att stärka den digitala resiliensen. Kontinuerlig kompetenshöjning för medarbetare är avgörande för att säkerställa att systemen fungerar och är säkra. Organisatoriska strukturer, starkt ledarskap och en kultur som främjar innovation och säkerhet är också centrala för att uppnå resiliens. Extern samverkan och kunskapsutbyte mellan olika vårdaktörer är kritiskt för att hantera digitala hot. En gemensam digital infrastruktur kan minska administrativa bördor och förbättra patientvården genom snabbare och mer tillförlitlig informationsdelning. Användningen av standarder och uppdaterad lagstiftning kan ytterligare stödja digital resiliens genom att säkerställa att säkerhetsåtgärder följer de senaste riktlinjerna. Den svenska hälso- och sjukvården och omsorgen är komplex i sin struktur, sin ansvarsfördelning och sitt utförande vilket kräver samordnade insatser på flera nivåer för att säkerställa dess digitala resiliens. Genom en ökad förståelse för komplexiteten, resiliens och en ökad samordning som bygger på tillit är det möjligt att skapa en hållbar och resilient hälso-, sjukvård och omsorgssektor.