Det är under all kritik att så många doktorander mår dåligt och inte färdigställer sina avhandlingar. Vi mer seniora akademiker har ett medmänskligt ansvar att etablera strukturer som tar hand om våra kollegor. Omtanke om våra doktoranders utveckling behövs då vi designar strukturer för doktorerande så väl som handledande. I denna artikel argumenterar jag för att omtanken om doktorandens utveckling bör vara en utgångspunkt i handledningsarbetet. Med hjälp av omtanke blir det enklare att: hitta rätt nivå för krav och mål, erkänna brister i handledarskapet, prata problem i satta maktrelationer, hantera utmaningar från den våldsamma akademin, med mera. Att bry sig om doktorandens utveckling innebär många olika saker under resans gång. Även om det i artikeln konkretiseras vad omtanke om doktorandens utveckling kan innebära, så är poängen snarare att det blir enklare att inse vad god handledning är, ifall omtanken om doktorandens väl är en utgångpunkt i handledningsarbetet.