Vid användning av bentonitbunden överskottssand till utfyllnadsändamål krävs i vissa fall en extra bentonittillsats. Bentonittillsatsens funktion är att minska fyllningens vattengenomsläpplighet. Vid en högre genomsläpplighet som medför att genomströmningsutlakning dominerar kan risken för utlakning av molybden öka markant (om molybden förekommer i sanden). Därför eftersträvas täta fyllnadsområden där ytutlakning domminerar. För framtida fyllnadsområden föreslås att formsand med extra bentonit (totalt minst 6 %) används för ytor som kan stå i kontakt med vatten (främst överytan på vilken nederbörd avrinner, vid fyllning under grundvattenyta även sidorna) medan opreparerad formsand från gjuteriet (ca 3-9 % bentonit) kan användas för fyllnad innanför dessa tätningar. Formsandens utlakningspotential har provats genom ytutlakningsförsök (64 dagar) samt kolonnförsök vid L/S 0,1. I det aktuella fallet finns även en stoftfraktion som cirkulerar i processen och som påverkar utlakningspotentialen hos molybden och arsenik. Stoftet innehåller järn som binder en arsenikfraktion som annars riskerar att lakas ut. Stoftet bidrar å sin sida till en högre utlakning av molybden. Ser man till utlakade mängder och sätter denna i relation till recipienternas bakgrundshalter samt effektkriterier för akvatiska organismer är det ingen större miljömässig skillnad i om stoftet inkluderas eller inte i formsanden. Konflikten mellan högre utlakning av molybden med stoft, kontra högre utlakning av arsenik utan stoft är tydligast i ett perkolationsstyrt scenario där formsanden har en högre genomsläpplighet än den som erhålls om formsanden innehåller minst 6 % bentonit. Utifrån befintliga fyllnadsområden samt en 20-årig prognos där gjuteriet fyller ut ca 1 ha per år (total utfylld yta ca 40 ha), bedöms belastningen av molybden och arsenik mot recipienterna inte medföra någon större haltpåverkan. Bedömningen har gjorts med det konservativa antagandet att ytutlakningen är konstant över tiden, samt utifrån teoretiska, maximalt utlakade mängder enligt lakförsök och uppmätta dagvattenhalter från gjuteriets formsandsområden. I själva verket kommer utlakningen att avta över tiden i takt med att ytorna utarmas. De standardiserade lakförsöken har dock inte pågått tillräckligt länge för att det ska vara möjligt att prognosticera detta.