Traditionellt har kärnor i pressgjutgods varit tillverkade av stål. Dessa stålkärnor är rörliga och dras ut ur pressgjutgodset innan gjutgodset stöts ut ur gjutverktyget. Detta innebär att formen på dessa stålkärnor har släppningsvinkel som gör dem möjliga att dra. Övriga gjutmetoder, som använder gravitationen eller låga gastryck för att få in smältan i formen, har länge använt engångskärnor av sand för att skapa håligheter i gjutgodset. Sandkärnorna faller sönder efter gjutningen vilket gör att kärnans form inte behöver begränsas av släppningsvinklar. Hitintills har sandkärnornas begränsade hållfasthet inte möjliggjort användning vid pressgjutning på grund av pressgjutmaskinernas höga inloppshastigheter och eftertryck. För utformningen av pressgjutgods vore det i många fall önskvärt att kunna använda engångskärnor. Utvecklingen går framåt med flera olika metoder för att tillverka engångskärnor som har tillräcklig hållfasthet för att tåla påfrestningar under pressgjutning. Kostnaden för att producera gjutgods med engångskärnor är i flera fall betydligt lägre än att produera samma gjutgods med gravitationsgjutning. Användning av engångskärnor kan även möjliggöra nya utformningar av gjutgods som kan medföra exempelvis nya funktioner, nytt utseende samt viktbesparingar.