Både torrefierad och pyrolyserad GROT kan ge upphov till långsiktiga kolsänkor i trädgårdsjordar baserad på torv. Pyrolys kräver betydligt högre temperatur än torrefiering så det finns anledning att testa om det torrefierade materialet har de egenskaper som efterfrågas. RISE fick i uppdrag av Sveaskog att göra ett försök där GROT med två olika torrefieringsgrad (skillnad i uppehållstid) jämfördes med biokol. Substraten blandades till 50 % med trädgårdsjord som tillhandahölls av Econova. Jordinkuberingen utfördes i 20°C under 6 månader med konstant fukt på 70% vattenhållandförmåga. Substratblandningarna analyserades med avseende på total kol, totalkväve, askhalt och pH. Både kol och kväve emitterades i större utsträckning från biokolsblandningen i förhållande till askhalten. Vattenhållandeförmågan och pH-värdet var högre i biokolssubstratet jämfört med torrefierad GROT. Avdunstningen var högre från torrefierad GROT jämfört med biokol. Resultatet pekade på en ökad mikrobiell aktivitet i blandningen med biokol och det antas ha initierat en mineralisering av det torvrika odlingssubstratet. Resultatet indikerar att torrefierad GROT kan användas som en kolsänka i substratblandningar, men att biokol aktiverar det mikrobiella livet i substratet på ett annorlunda sätt. En anledning till att biokol kan ge upphov till en sådan effekt är att det har ett högre pH än torrefierad GROT då den basiska mineralhalten är högre på grund av högre förbränningstemperatur i pyrolysen.

Both torrefied and pyrolysed forest residues can create long-term carbon sinks in garden soils based on peat. Pyrolysis requires a significantly higher temperature than torrefaction, and there would thus be an advantage if the required properties can be achieved with torrefied material. RISE was contracted by Sveaskog to conduct an experiment in which forest residues with two different degrees of torrefaction (difference in residence time) was compared with biochar. The substrates were mixed to 50% with garden soil provided by Econova. The soil incubation was performed at 20 °C for 6 months with constant soil humidity at 70% water holding capacity. The substrate mixtures were analysed for total carbon, total nitrogen, ash content and pH. Both carbon and nitrogen were emitted to a greater extent from the biochar mixture when compared to the ash content. The water holding capacity and the pH was higher in the biochar mix compared to the torrefied forest residual substate mix. The evaporation was elevated from the torrefied material, compared to the biochar. The result points to an increased microbial activity in the mixture with biochar and it is believed to have initiated a mineralisation of the peat-rich culture medium. The results indicate that torrefied forest residue can be used as a carbon sink in substrate mixtures, but that biochar activates the microbial life in the substrate in a different way. One reason why biochar can give rise to such an effect is that it had a higher pH than the torrefied forest residues, as the alkaline mineral content is higher, due to a higher combustion temperature in the pyrolysis.