Rapporten ger en bild av storsäckars förmåga att uthärda en längre tids utomhuslagring och ger samtidigt underlag för accelererad provning av åldringsbeständigheten. I samband härmed ges även underlag för bedömning av om de säkerhetsfaktorer som idag används vid typprovning av nya säckar är riktiga samt för- och nackdelar med olika metoder för provning av lyftsäkerhet. Tre olika storsäcksfabrikat har ingått i undersökningen. Två av dessa klarade 12 månaders utomhuslagring med bibehållen hanteringssäkerhet medan det tredje endast klarade 6 månader. Inget av fabrikaten klarade dock 18 månader. Undersökningen tyder vidare på att man hos samtliga tre fabrikat har olika materialkvaliteter med olika åldringsbeständighet i storsäcksvävens båda riktningar. De trådar som gick tvärs säckens lodriktning hade genomgående en sämre åldringsbeständighet än de trådar som gick i säckens lodriktning. Provning av lyftsäkerhet enligt metoden fallprov med uppfångning visade sig ha dålig reproducerbarhet och är därför ej lämplig för laboratoriebruk. Den kan dock vara användbar som en enkel fältmässig metod i användarledet för beslut huruvida ett parti fyllda och lagrade storsäckar utan risk kan användas för vidare transport. Provning av UV-beständighet enligt SS 844018 "Storsäckar - Bestämning av UV-beständighet" tyder på att denna metod medför en mindre nedgång av den mekaniska hållfastheten än den naturliga åldring den var avsedd att motsvara.