Till och med med de brister i underlag som antyds ovan visar den tillgängliga statistiken en tydlig bild: Det inträffar så få allvarliga olyckor med farligt gods i synnerhet i förpackad form vid transport och omlastning, att tillståndet i allmänhet inte uppfattas som alarmerande. Framförallt redovisas inga allvarliga personskador. Det är att förmoda att åtskilligt spill förekommer, som inte framgår av rapportmaterialet. Sådant spill är naturligtvis inte önskvärt, även om det i de flesta fall haft ingen eller marginell inverkan på omgivningen och därför inte uppmärksammats. Det tyder på brister i förpackningskvalitet och hanteringsrutiner och innebär en höjning av riskpotentialen jämfört med när godset är tätt och säkert inneslutet. Där sådana incidenter kan motverkas med små insatser bör givetvis så ske. Erfarenheter från provningsanstaltens officiella provning av emballage ger vid handen att många emballagetyper utan provningskravet hade legat på en betydligt lägre hållfasthetsnivå. Det kan därför på goda grunder antas, att den förbättring av skadetillbudsfrekvensen som flera uppgiftslämnare tyckt sig skönja på senare tid till en del beror på förbättrad emballagekonstruktion, förutom på de åtgärder, containerlastning, krymp- och sträckfilmning etc., som nämns. Många källor framhåller önskvärdheten av en samlad statistik över olyckstillbud och olyckor med farligt gods. Vi instämmer, men ser samtidigt att en rad företagna undersökningar, inklusive den föreliggande, snarast belyser svårigheterna att få till stånd en annat än rudimentär bild av förekommande incidenter inom ett område, där trots allt svårartade tillbud tycks utgöra en mycket liten bråkdel i den totala verksamheten.