Rapporten ger en bakgrund till BIPMs arbete med att åstadkomma ett enhetligt sätt att ange mätresultats onoggrannhet. Tyngdpunkten ligger på ett referat av det möte med intresserade nationella metrologiorgan som BIPM anordnade i oktober 1980. Mötet utarbetade förslag till rekommendationer som skall underställas CIPM. Dessa bygger på uppfattningen att när systematiska avvikelser väl har eliminerats genom pålagda korrektioner, det inte existerar någon artskillnad mellan de felkällor som påverkar ett mätresultats noggrannhet. Metoder som används för att bestämma ett kvantitativt mått på motsvarande onoggrannhet beror på experimentatorns kännedom om felkällan och sträcker sig från statistisk behandling av stora datamängder till subjektiva gissningar. Det föreslås att man i samtliga fall bör eftersträva att få ett mått på standardavvikelsen. Därmed skulle felfortplantningslagen kunna användas bl a för bestämning av total onoggrannhet.