Denna rapport sammanfattar resultat och erfarenheter från ett treårigt projekt finansierat av Jordbruksverket, där virtuell stängselteknik har testats i naturvårdsinriktad betesdrift. Genom ett flertal fältförsök med nötkreatur och får i olika typer av betesmarker har teknikens möjligheter, begränsningar och praktiska förutsättningar undersökts.

Resultaten visar att virtuella stängsel kan användas för att styra betestrycket med god precision och därigenom möjliggöra riktat bete i naturbetesmarker. Djuren kunde i flera fall styras till ytor med behov av ökat betestryck, samtidigt som andra områden kunde vila. Tekniken visade även potential för mer avancerade tillämpningar, såsom rotationsbete, styrning via mindre ytor och temporär exkludering av känsliga miljöer. Samtidigt framgår det tydligt att teknikens funktion i hög grad är beroende av djurens erfarenhet av tekniken och deras förmåga att anpassa sig till de virtuella gränserna. Djurens förmåga att tolka och reagera på ljudsignalen förbättras över tid, vilket innebär att mer komplexa gränsdragningar fungerar bäst när djuren har fått tid att vänja sig vid systemet eller när mer erfarna djur används.

Det var tydligt att, förutom djurens erfarenhet, även flera andra faktorer påverkade hur väl styrningen fungerade i praktiken. Introduktion på nya marker visade sig vara en särskilt känslig fas, där djurens utforskande beteende ökade risken för gränsöverskridanden. Gränsdragningens placering i relation till terräng, resurser och andra djur hade stor betydelse. Val av djurkategori framstod också som centralt, där yngre djur upplevdes som mer reaktiva och därmed var svårare att styra.

Teknikens tillförlitlighet är en avgörande förutsättning för både funktion och djurvälfärd. Problem såsom tappade halsband och brister i GPS- och GSM‑funktion påverkade i enstaka fall möjligheten att genomföra planerade åtgärder. För att tekniken ska fungera i praktiken krävs därför robust utrustning, korrekt tillpassning av halsband och stabil funktion.

Projektet har även identifierat viktiga kunskapsluckor, bland annat kring användning i ko–kalv‑system, där mer kunskap behövs kring hur kalvarna rör sig i förhållande till sina mödrar och vilken påverkan detta har. Försöken med får visade på särskilda utmaningar kopplade till djurens beteende och omgivande förutsättningar, vilket pekar på behovet av ytterligare studier för att förstå under vilka förhållanden tekniken kan användas effektivt i naturvårdssammanhang. Det finns även behov av ökad kunskap kring introduktion av tekniken på nya betesmarker, särskilt i de fall den används som enda avgränsning.

Sammantaget visar resultaten att virtuell stängselteknik har stor potential som ett flexibelt verktyg i naturvårdsinriktad betesdrift. Samtidigt visar projektet att tekniken behöver användas med eftertanke och anpassas till djur, plats och naturvårdsmål. För en bred och långsiktig tillämpning krävs fortsatt utveckling av tekniken samt mer kunskap om hur olika djurkategorier och betessystem fungerar i praktiken.

This report presents results from a three‑year project funded by the Swedish Board of Agriculture that evaluated the use of virtual fencing technology in nature conservation‑oriented grazing systems. Field trials with cattle and sheep were conducted in different types of semi‑natural grasslands to assess the possibilities, limitations, and practical implications of the technology, with a focus on grazing management, animal behaviour, and animal welfare.

The results demonstrate that virtual fencing can be used to control grazing pressure with high spatial precision, enabling targeted grazing of priority areas while allowing other parts of the pasture to rest. The technology proved suitable for a range of applications, including rotational grazing and temporary exclusion of sensitive habitats. However, effective use was strongly dependent on the animals’ experience with the system, as well as on boundary placement, terrain, and local conditions. Younger and less experienced animals were generally more reactive and more difficult to manage.

Technical reliability was identified as a key factor influencing both functionality and animal welfare, highlighting the importance of robust equipment and correct collar fitting. The project also highlighted areas suitable for future research, particularly regarding applications in cow–calf systems and with sheep.

Overall, the findings indicate that virtual fencing has considerable potential as a flexible tool for conservation grazing, provided that it is carefully adapted to animal characteristics, site conditions, and conservation objectives.

Key words: Virtual fencing; Conservation grazing; Semi-natural grasslands; Animal welfare