Denna rapport analyserar klimatpåverkan från privatkonsumtionen i Malmö och

identifierar vilka insatser som krävs för att Malmö stad ska nå sitt mål om att minska

konsumtionsbaserade utsläpp i linje med Parisavtalets 1,5-gradersmål. Syftet är att ge

Malmö stad ett välgrundat kunskapsunderlag som kan ligga till grund för att prioritera

och utveckla effektiva åtgärder för en mer hållbar konsumtion och minskad

klimatpåverkan, både på kort och lång sikt.

Utgångspunkten är att Malmöbornas konsumtionsrelaterade utsläpp behöver minska

från cirka 5,7 ton koldioxidekvivalenter per person 2022 till 3,1 ton år 2030, och vidare

till 1 ton år 2050. Analysen fokuserar på tre huvudsakliga påverkansfaktorer:

• Malmöbornas livsstil, attityder och vanor

• Stadens fysiska, digitala och sociala infrastruktur som skapar förutsättningar för

livsstilsförändring

• Malmö stads möjligheter att påverka konsumtionsmönster genom egna

verksamheter, styrning och investeringar samt indirekta åtgärder

I analysen undersöks potentialen för utsläppsminskningar inom olika

konsumtionskategorier genom fyra framtidsscenarier, som sträcker sig från att inga

omfattande förändringar görs till att de mest ambitiösa åtgärderna vidtas.

Det mest ambitiösa scenariot är det enda som når målen och visar att mycket omfattande

förändringar krävs. Trots att livsstilsförändringar har stor potential att sänka utsläppen,

räcker de inte ensamma för att nå målen. Livsstilsförändringar och stödjande

infrastrukturåtgärder måste kombineras med ett kraftfullt teknikskifte. Endast genom att

kombinera dessa kan målet för konsumtionsbaserade utsläpp nås. Dessutom behöver

förändringarna omfatta samtliga konsumtionsområden, inte bara de kategorier som står

för de största utsläppen.

Rapporten pekar vidare på en rad åtgärder som Malmö stad kan vidta för att nå ut till

olika delar av konsumtionen och olika grupper i befolkningen. Åtgärderna omfattar en

kombination av infrastruktursatsningar (som utbyggnad av kollektivtrafik, cykelvägar

och digitala tjänster), stöd för beteendeförändringar (som dialog och

informationsinsatser) samt insatser som stärker social inkludering. Det är avgörande att

dessa åtgärder genomförs på ett samordnat sätt, då infrastruktursatsningar uppnår

optimal effekt först när de beaktar och integreras med beteendefaktorer. Om åtgärder

utförs isolerat finns risken att omställningsarbetet uppfattas som fragmenterat snarare än

som en sammanhängande helhet.

Ingående data visar tydligt att det finns stora variationer i utsläpp mellan stadens olika

delar och även om konsumtionskompassen endast visar aggregerade data, kan vi anta att

de allra största skillnaderna finns mellan enskilda hushåll. Det innebär att insatserna

behöver anpassas utifrån lokala förutsättningar och sociala skillnader. För att underlätta

för staden att utforma riktade insatser har projektteamet identifierat fem grupper av

delområden, där områdena klustrats baserat på gemensamma faktorer inom

inkomstnivå, boendetyp, hushållssammansättning och utsläppsnivå. Klustringen kan

med fördel granskas och förfinas genom en djupare och mer differentierad analys.

Listan över möjliga åtgärder tydliggör att många insatser även har stor potential att ge

positiva bieffekter, såsom ökad livskvalitet, bättre folkhälsa och minskad segregation.

Avslutningsvis konstaterar rapporten att omställningen till klimatsmart konsumtion

kräver samverkan, både mellan Malmö stads olika omställningsområden och mellan

stad, invånare och olika aktörer inom näringsliv och civilsamhälle. Rättvisa och

3livskvalitet måste vara vägledande i utformningen av insatserna. De identifierade

klustren kan användas för att säkerställa att åtgärderna riktas rätt och inkluderar hela

Malmö och genom att adressera både fysiska förutsättningar och individuella drivkrafter

kan Malmö stad bana väg för en hållbar konsumtionsomställning som gynnar både

klimatet och stadens invånare.