Projektet har studerat sårbarheter i försörjningen av kritiska material och produkter vid kris eller konflikt, men också möjligheter till stärkt nationell resiliens. Genom fallstudier och systemanalys har projektet undersökt hur Sverige kan öka sin förmåga att snabbt ställa om och säkra tillgången till viktiga komponenter inom vård, skyddsutrustning och elektronik.Projektet har fokuserat på följande materialområden: plast, metall och elektronik. Plast är till stor del fossilbaserad och har låg återvinningsgrad, metaller kräver ofta importerade legeringsämnen trots goda inhemska resurser och dagens elektronikproduktion är starkt globaliserad med låg självförsörjningsgrad. Samtidigt finns betydande inhemsk kapacitet inom flera områden –exempelvis plastformulering, metallbearbetning och elektronikmontering – som kan mobiliseras vid behov.Fallstudier på medicintekniska produkter visade att additiv tillverkning (3D-printing) kan bidra till snabb omställning men har begränsningar i materialval och produktionsvolym. För formsprutning, som traditionellt har längre ledtider, kan dessa reduceras kraftigt genom effektiv samverkan och parallella arbetsmoment. En ny produkt designades, verifierades och producerades inom 60 timmar – ett tydligt exempel på hur svensk industri kan agera snabbt vid behov.För munskydd klass IIR genomfördes nödproduktion med testning enligt gällande standarder. Nationell kapacitet finns för vissa non-woven-material, medan man för andra är beroende av import. En mobil produktionslinje testades och utvärderades genom sårbarhetsanalys, vilket visade att även små enheter kan bidra till märkbart ökad resiliens.Inom elektronikområdet identifierades flera utmaningar. Fallstudien på växelriktare visade att återtillverkning och reparation är möjligt med rätt kompetens och tillgång till komponenter. Många delar kan återanvändas från konsumentelektronik, men avancerade halvledarkomponenter kräver import. Inhemsk kapacitet finns för mönsterkort, transformatorer och montering, vilket ger goda förutsättningar för decentraliserad produktion.Rapporten presenterar även metoder för att utvärdera resiliens – både kvalitativt och kvantitativt – där samspelet mellan teknik, organisation och kompetens är avgörande. Genom att identifiera svaga länkar, bygga redundans och träna personal kan svensk försörjningsförmåga stärkas. Slutsatsen är tydlig: Sverige har kapacitet och kapabilitet att bygga ett mer motståndskraftigt system, men kräver strategiska investeringar och samordning.