Föreliggande arbete hade som mål att finna metoder och kriterier för avsevärd förkortning av torkningstiderna för tunna virkesdimensioner i existerande konventionella kammartorkar. Vidare skulle riktlinjerna för en optimal brädtork undersökas. Bland de resultat som erhållits kan nämnas att införandet av en konditioneringsfas ofta verkar motiverad också för bräder. Orsaken är betydande fuktkvotsvariation i blåsriktningen och överraskande stort klyvgap vid klyvprov. Det har även visat sig att det är skäl ägna större uppmärksamhet åt skillnaden i torkförlopp mellan ströpaketets mittdel och änddel.