Infraröd(IR) strålning är elektromagnetisk(EM) strålning i våglängdsintervallet 0,75– 1000μm. Omedelbart under detta område har vi synligt ljus, omedelbart ovanför mikrovågor som är de mest kortvågiga av det område som benämns radiovågor. All materia avger (emitterar) och absorberar IR-strålning, och såväl emissions- som absorptionsspektra är starkt temperaturberoende. Det är därför vanligt med kontaktlös temperaturmätning baserad på IR–teknik. Under senare år har en betydande teknisk utveckling skett, både av optiska system och detektorer. För höga temperaturer är den vanligaste mättekniken s.k. pyrometri, vilken är baserad på mätning av emission från mätobjektet. Ursprungligen var detta en teknik enbart för mätning av mycket heta fasta föremål med strålning i det synliga området, baserat på att man visuellt jämförde objektets färg med en glödtråd som hettats upp successivt. Med utvecklingen av känsliga IR–detektorer har pyrometrin expanderat till IR–området. All emission av EM strålning beskrivs av kvantmekaniken, som säger att varje fysikaliskt system endast kan anta ett begränsat antal diskreta energitillstånd. Fasta kroppar har ett mycket stort antal s.k. frihetsgrader, och därmed också ett närmast oändligt antal möjliga energitillstånd. Fördelningen av energitillstånd följer den s.k. Boltzmann-statistiken. Ju högre temperatur, desto högre energitillstånd populeras, vilket i sin tur innebär att EM strålning med allt kortare våglängd emitteras.