Detta projekt har genomförts inom ramen för det nationella projektet ”Småskaliga biobränslekedjor” som drivs av Hushållningssällskapet och SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Projektet syftar till att öka intresset för att ta tillvara och förädla lokala biomassor, t.ex. salix, rörflen och halm. Med utgångspunkt i den pelletsproduktionen som idag sker vid Läppe Energi-teknik har teknik och ekonomi vid pelletering av olika råvaror utvärderats. Genom att anordna demonstrationsdagar och studiebesök har också information om småskalig pelletering förmedlats. Vid Läppe Energiteknik gjordes pelleteringsförsök med råvarorna kornhalm, rörflen, salix och träflis. Olika håldiametrar i kvarnsåll och pressmatris testades i flera kombinationer med varje råvara, där pelletspressens kapacitet och elförbrukningen för alla maskiner i kedjan registrerades. Vidare bestämdes de färdiga pelleternas hållfasthet, bulkdensitet och kemiska sammansättning. Insamlade data användes som underlag vid beräkningar av den totala produktionskostnaden inklusive råvara. Beräkningarna gjordes för ett pelletsslag per råvara. Förbränningstester med två brännare utfördes med salix- och träflispellets i en äldre kombipanna. Pelletpressens kapacitet varierade mycket beroende på råvara. Kapaciteten för stråvaror var låg, speciellt för kornhalm, medan den högsta kapaciteten noterades för träflisen. Med låg kapacitet blir det mindre mängd slutprodukt att fördela kostnaderna på, vilket innebär att kapaciteten får stort genomslag på produktions-kostnaden. För kornhalm blev den beräknade kostnaden högst med 3,36 kr/kg pellets, följt av rörflen med 2,55 kr/kg. För salix och träflis blev kostnaden 2,26 respektive 2,15 kr/kg pellets. Den största kostnadsposten vid pelletering hos Läppe Energiteknik utgjordes av råvaran, följt av personalkostnader samt fasta kostnader för maskiner. När det gäller kostnaden per MWh blev skillnaden mellan råvarorna ännu större eftersom värmevärdet i träflis och salix var högre än det i stråvarorna. Den höga produktionskostnaden för stråpellets gör att den idag inte kan konkurrera som bränsle, men väl som ströpellets inom djurhållningen. Det finns dock behov av teknikutveckling för att öka kapaciteten vid tillverkning av pellets från stråvaror. Bulkdensiteten för pellets till villapannor och kaminer ska enligt svensk standard uppgå till minst 600 kg/m3. Detta krav uppfylldes för träflispellets, samt nätt och jämnt för de rörflen- och salixpellets som producerats med en mindre håldiameter i pressmatrisen. Träflispelletsen hade den högsta hållfastheten och uppfyllde kravet för villapellets enligt det tyska DINplus-systemet. Däremot klarade ingen pellets i projektet håll-fasthetskraven enligt den svenska standarden. Vid användning som strö är dock hållfastheten av underordnad betydelse. Hållfasta pellets utan finfraktion är en förutsättning för att få en god utbränning i en brännare som inte har rörliga delar eller någon annan teknik som säkerställer tillräcklig omblandning mellan bränsle och luft.