Havs och Vattenmyndighetens nuvarande riktlinjer för båtbottentvätt av fridsbåtar syftar till att ge ett stöd för tillsynsmyndigheternas arbete vid småbåtshamnar. Riktlinjerna pekar bland annat på rekommenderade max-koncentrationer av enskilda biocider i utgående vatten från reningsverk kopplade till hamnarnas spolplattor. Faktiska utsläppsdata för dessa biocider från ett stort antal hamnar har tillsammans med gränsvärdena i riktlinjerna använts för riskbedömning i den närliggande marina miljön. Riskbedömningen har utförts med hjälp av den internationellt accepterade modellen MAMPEC. Modellen beskriver vattenomsättningar, utspädningar samt definierar även storlek och antal båtar i typiska östkust- och västkust-marinor. Resultaten visar att de faktiska utsläppskoncentrationerna från reningsverken ligger i linje med nuvarande rekommendationer. Detta har till följd att riskvärderingen med MAMPEC resulterar i att koncentrationerna i marinan, efter utspädning, är ca tusen till tiotusen gånger lägre än de toxikologiskt relevanta gränserna vilket i sin tur pekar på att biocidbidraget från reningsverket har försumbar ekotoxikologisk effekt. Ingen skärpning av riktlinjerna avseende koncentrationen av biociderna från reningsverken bör göras. En jämförelse av utsläppen koppar från ett typiskt reningsverk har jämförts med utsläppen av koppar från båtar målade med en godkänd biocidfärg. Jämförelsen har gjorts på en typisk västkust och en typisk ostkusthamn och visar att bidraget från reningsverket motsvarar 0,5‰ på ostkusten och 0,8‰ på västkusten. Studien har även gjort en teknisk genomgång av hur de på marknaden befintliga reningsverken fungerar med försök att dela upp effekten av de olika reningsstegen. Sammanfattningsvis kan sägas att samtliga konstruktioner har trimmats in över tid för att precis klara HaVs riktlinjer. Detaljerade data saknas delvis. Bedömning av ekotoxikologiska effekter i vattenmassan till följd av partikelutsläpp (sk mikroplaster) har ej kunnat utföras pga avsaknad av faktiska data från utsläppsvatten samt avsaknad av toxikologiska gränsvärden att bedöma mot.