Industry 5.0 and advancements of artificial intelligence are changing our perspective of Operator 5.0. The design of cognitive automation was explored in a case study where two scenarios could be reached at a rubber factory: 1) the operator works as a slave to superior technology or 2) the operator works as a cyborg that uses available technology to enhance its capabilities for decision-making. The two scenarios are used with three available theoretical frameworks to highlight how design choices affect operator-machine interaction. The purpose of this article is to explore how operator interaction scenarios can be used to understand design choices for cognitive automation. The theoretical frameworks are: i) the MABA-MABA list, ii) Cognitive automation strategy and iii) user-centered design. Results show that the theoretical models do not support avoiding a high-risk outcome of system design. The next step in the design process is to study sub-tasks and assign cognitive automation levels to them according to what humans do best together with the operators that will be using the system. Future work includes developing team personas and further elaborating on the slave and cyborg scenario using foresight

This chapter describes how to embrace participation and digital technologies in the manufacturing industry. A framework, PArticipative Readiness Level (PARL) was designed to support companies to work concretely with organizational aspects, the operator role and the production system and ranges from -1 to 5. PARL was based on six theoretical concepts: participative innovation, participative safety, intelligent teams, operator 4.0/operator 5.0, digital literacy and lean. Three cases were used to show how PARL can be used to support companies in reaching Industry 5.0: 1) onboarding for a battery manufacturing process through immersive training, 2) efficient safety work in the forest industry and 3) emergency production for manual assembly of face masks. PARL was useful in describing the current state as well as for identifying the next steps for companies to boost wide participation as well as how to embrace digital technologies. 

The purpose of this paper is to investigate how to best learn to run a collaborative robot in a safe way through different types of vocational training. To learn how to run a collaborative robot safely has many challenges. The challenges connected to learning are: i) life-long learning and re-skilling takes time to deploy and ii) in traditional training information is forgotten. In addition, there is a lack in labour and although Industry 4.0 envisioned an operator that would be intelligent and skilled to manage complicated systems there simply is no such personnel. Therefore, vocational training should be designed to fit everyone. Three experiments were carried out: 1) how safe the operator felt and what type of theory that was preferred, 2) if and how VR could be used for safety-critical tasks and 3) how a reduced version of theory and how having a training online effected the operators experience of feeling safe. Results indicate that theory length must be adapted to the trained task, that operators feel safe due to the presence of the trainer (both IRL and virtual) and that VR could be used to learn safety-critical aspects in an efficient way. In conclusion, this article shows that safety-critical tasks could be trained through VR and that the design of the vocational training in this article is a way to ensure operator safety and the perception of being safe when working with a collaborative robot.

Denna rapport, framtagen av RISE Research Institutes of Sweden på uppdrag av projektet Regionala strukturer för validering i Östra Mellansverige, utforskar möjligheterna för användning av Virtual Reality (VR) inom lärande och validering. Projektet finansieras av regionerna i Östra Mellansverige och Tillväxtverket och syftar till att undersöka hur VR kan användas för att förbättra och effektivisera valideringsprocesser och utbildning inom olika branscher.

Syftet med detta projekt har varit att ge ökad kunskap kring olika förekommande brandrisker och råd om hur dessa kan reduceras med olika åtgärder, primärt baserat på praktiska erfarenheter från genomfört säkerhetsarbete samt uppkomna bränder ute i olika anläggningar. Målet är att de samlade kunskaperna och erfarenheterna kan komma till nytta för hela branschen, övriga berörda intressenter och myndigheter och på sikt ligga till grund för t.ex. framtida branschrekommendationer.

Projektet kan delas in metodmässigt i; statistik, workshoppar samt analys av anläggningsspecifik information.

Analysen av insatsstatistik från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) pekar på att det inträffar i storleksordningen 60–70 bränder årligen i avfallsanläggningar och att brandorsaken i de flesta fall är självantändning eller okänd anledning. Tittar man på "brand ej i byggnad" med relevanta bränder för avfallsanläggningar så ser man en svagt ökande trend i antal bränder 2012–2015. 

De vanligaste materialfraktionerna som enligt statistik från MSB är kopplade till bränder i avfallsanläggningar är sopor, kompost, fluff, papper, trädgårdsavfall, däckgranulat, annat, skrot, återvinningscontainrar. Även en del av flisbränderna kan vara relaterade till RT-trä.

Från avfallsindustrins sida ansågs bark, returträ, flisat material och GROT (grenar och toppar) kunna ge problem med självuppvärmning. Även krossning av avfall angavs som ett generellt problem av flera deltagare.

Många incidenter och bränder anses bero på felsorterat eller feldeklarerat avfall och kontrollen av inkommande gods är därför väldigt viktig. Det är också viktigt att kommunicera uppströms i leveranskedjan för att öka chanserna att komma tillrätta med problemen. Många deltagare identifierade batterier (speciellt litiumbatterier) som ett växande problem.

Hanteringen av förorenat släckvatten varierar mycket. Man påpekar att samma krav över hela landet vore bra. Man önskar tydligare riktlinjer för släckvattenanalyser, kunskap om vad vattnet kan innehålla och information om reningsmetoder för släckvatten.

Det påpekas att det finns många standarder och normer att förhålla sig till så det vore därför bra att ha en lägsta nivå av krav som bestäms i samarbete med branschen som man kan förhålla sig till och någon form av vägledning från myndigheterna för göra hanteringen mer lik över riket.

Diskussionerna under workshopparna och tillsammans med projektets referensgrupp har lett fram till 33 rekommendationer uppdelade på olika områden. För varje rekommendation ges i rapporten ytterligare förklaringar. Dessa rekommendationer kan ligga till grund för framtida riktlinjer.