Hästgödsel uppstår i stora mängder i Sverige och betraktas ofta som ett praktiskt

restproblem som kräver hantering, lagring och avsättning. Samtidigt innehåller

materialet betydande mängder organiskt material och växtnäring, vilket ger potential att

fungera som en resurs i ett mer cirkulärt jordbrukssystem. Denna rapport har undersökt

hur hästgödsel kan nyttjas mer effektivt genom förbättrad hantering, tekniska lösningar

och anpassade användning.

Hästgödselns egenskaper styrs i hög grad av strömaterial, vattenhalt och hantering.

Träbaserade strömedel ger en gödsel med hög kol/kväve-kvot, stor volym och relativt låg

näringskoncentration, vilket påverkar både agronomisk funktion och teknisk

användbarhet. Kompostering minskar volym och kol/kväve-kvot, förbättrar materialets

stabilitet och gör växtnäringen mer tillgänglig, men innebär även vissa kväveförluster.

Rapporten visar att kvalitet och hantering vid källan är avgörande för vilka

användningsområden som är möjliga.

Flera behandlingsvägar analyserades, inklusive jordtillverkning, biogasproduktion och

termiska processer. Biogasförsök visade att hästgödsel kan fungera som substrat, men

att gasutbytet styrs av strömaterial. Ligninrika material som träspån hämmar

nedbrytningen, medan ströandel ökar metanproduktionen. Separering av gödsel och

strö framstår därför som ett lovande utvecklingsspår, eftersom den bidrar bra

gasproduktion samtidigt som ströfraktionen kan hanteras separat.

Praktiska tester visade att komprimering av hästgödsel i nuläget har begränsad funktion

på grund av logistik- och hanteringsproblem, medan separering framstår som mer

lovande, särskilt om tekniken kan flyttas närmare källan.

Resultaten från fältförsöken visar att hästgödsel kan fungera väl i praktisk odling, men

att effekten varierar mellan år och förutsättningar. Samtliga gödselslag tillförde

organiskt material som förbättrad markstruktur och långsiktiga bördighet. Resultaten

indikerar att kontinuerlig tillförsel till marken kan bidra till ökad biologisk aktivitet i

matjorden, högre infiltrationshastighet i matjorden och förbättrad rotutveckling – en

indikation på en väl fungerande markstruktur. Spridningen av 40 ton hästgödsel på

våren gav en merskörd av spannmål det ena försöksåret, men en otydlig skördeeffekt och

viss skördeminskning det andra. Fältförsöken kommer att fortsätta i ytterligare två år

och mer resultat kommer att presenteras därifrån.

Rapporten visar att hästgödselns värde inte enbart ligger i materialets innehåll utan i hur

hela systemet fungerar, från hantering vid källan till slutlig användning. Logistik,

kvalitetssäkring och samverkan mellan hästhållare och lantbrukare är avgörande för att

realisera detta värde.

Sammanfattningsvis har hästgödsel stor potential som resurs i ett cirkulärt jordbruk. För

att nå denna potential krävs förbättrad hantering vid källan, utveckling av praktiska

lösningar och stärkt samverkan i hela värdekedjan. Fortsatt arbete behövs kring

långsiktiga markeffekter, logistik och småskaliga separationssystem.

The Baltic Sea Region (BSR) is a major arena for circular water innovation, supported by EU investment exceeding €20.5 million in recent years. Yet moving from technically successful pilots to wider regional implementation remains difficult. This study inquires into how governance–technology integration is framed and enacted across policy, practitioner discourse, and project implementation in circular water management, and what coordination processes appear to support scaling. We combine a three-tier, mixed-method analysis of a 372,856-token corpus. Tier 1 covers 12 EU/HELCOM/EUSBSR policy documents (supranational and macro-regional framing). Tier 2 analyses seven Europe Forum Turku transcripts (135,151 tokens; 2024–2025), comprising 526 coded practitioner and policymaker statements, using keyword/collocation analysis and semantic network metrics. Tier 3 compares five Interreg BSR projects representing diverse technology–governance configurations, drawing on project documentation and implementation records. Results show a temporal shift in practitioner discussions away from stand-alone technical optimisation language toward framing that more explicitly links technology to regulation, institutional responsibility, and strategic priorities such as resilience and security. Across policy, forum, and project levels, three coordination mechanisms recur as central to scaling: (i) structural coordination through cross-border policy platforms and regulatory alignment, (ii) knowledge coordination via practitioner forums that translate policy priorities into shared technical and operational repertoires, and (iii) temporal coordination that aligns policy cycles and funding horizons with technology development and deployment timelines. This data-driven study illustrates that scaling in circular water management depends on adaptive coordination across institutional scales, not only on technological performance. Making coordination requirements explicit can improve the effectiveness of public investment and strengthen pathways from pilots to regional practice. In doing so, it proposes a cross-scale coordination lens to locate where scaling stalls between policy intent, practitioner translation, and post-pilot implementation. ©

Near-infrared spectroscopy (NIRS) is a powerful tool for the rapid identification and quantitative analysis of dairy farm slurry components. Temperature variations significantly influence on the spectra measurements while their underlying spectral response mechanisms remain insufficiently understood. This study investigates the impact of temperature variations on the spectral characteristics of slurry to ascertain the availability of improving the NIRS-based analysis. Using a portable detection device of slurry nutrients, near-infrared diffuse reflectance spectra were acquired from slurry samples across temperatures ranging from 0 to 40 °C. Principal component analysis (PCA) and two-dimensional correlation spectroscopy (2D-COS) were applied to assess spectral response intensity, temporal sequence and correlations among functional groups. The results indicate that increasing temperature weakens hydrogen bonding strength, leading to intensity changes. In particular, hydrogen-bonded water partially dissociates, enhancing features associated with free O[sbnd]H groups and indicating temperature-induced changes in intermolecular interactions. Additionally, elevated temperatures increase the susceptibility of specific absorption bands ((N[sbnd]H), and (O[sbnd]H)) to shift, affecting the stability of slurry composition predictions. 2D-COS analysis reveals the sequential evolution of absorption band changes of specific functional groups under thermal perturbation, offering insight into dynamic transformations. While 2D-COS has been previously applied to various agricultural materials, this study extends its application to temperature-induced spectral analysis of dairy farm slurry, addressing a specific challenge in NIRS-based nutrient analysis where conventional temperature correction approaches have shown limitations. By identifying temperature-sensitive spectral regions and molecular transformations, this study provides a scientific basis for developing temperature-resilient NIRS models, which are crucial for facilitating real-time nutrient monitoring and precision slurry management on dairy farms

This study conducted a life cycle assessment (LCA) of manure management, identifying transportation as a major contributor to global warming and freshwater eutrophication impacts. Transporting substrates to the biogas plant was the main hotspot, highlighting a critical area for improvement. The findings emphasize the importance of method selection in geographically dependent assessments, especially in the Baltic Sea region. Characterization factors specific to Sweden revealed higher environmental impact values than those produced by the ReCiPe method, underscoring the need for regional differentiation in LCA. By optimizing manure management practices and enhancing nutrient distribution, impacts on both climate change and eutrophication can be significantly reduced, thereby lowering nutrient flow to the Baltic Sea. Combining these optimizations with transportation impact reductions further amplifies these environmental benefits, demonstrating that geographically tailored approaches in LCA offer essential insights for managing regional-scale effects. 

Antibiotic resistance genes (ARGs) in livestock wastewater resulting from excessive antibiotics used in animal farming pose significant environmental and public health risks. Conventional treatment methods are often costly, inefficient, and may inadvertently promote ARG transmission. Microalgae, with their long genetic distance from bacteria and strong ability to utilize wastewater nutrients, offer a sustainable solution for ARG mitigation. This review studied the abundance and characterization of ARGs in livestock wastewater, highlighted microalgal-based removal mechanisms of ARGs, including phagocytosis, competition, and absorption by extracellular polymeric substances (EPS), and explored factors influencing their efficacy. Notably, the microalgae-EPS system reduced ARGs by 0.62–3.00 log, demonstrating significant potential in wastewater treatment. Key challenges, such as optimizing algal species, understanding EPS-ARG interactions, targeted reduction of host bacteria, and scaling technologies, were discussed. This work provides critical insights for advancing microalgal-based strategies for ARG removal, promoting environmentally friendly and efficient wastewater management.

The structure of microalgal extracellular polymeric substances (EPS) plays a key role in influencing the transfer and distribution of antibiotic resistance genes (ARGs) in livestock wastewater. This study investigated how lead stress and gibberellin stimulation affect microalgal growth, biomass composition, photosynthetic pigment content, pollutant removal efficiency, and ARGs dynamics within wastewater and different EPS layers. Low lead concentrations (1 mg/L) stimulated microalgal growth, whereas high concentrations (5 mg/L) inhibited it. Gibberellin alleviated lead-induced stress by increasing chlorophyll content (by 0.384 mg/L) and enhancing polysaccharide levels in both microalgal cells (by 0.895 mg/L) and EPS (by 3.382 mg/L), compared to lead stress alone. Lead exposure reduced the efficiency of nitrogen and COD removal and significantly altered the bacterial community, increasing the relative abundance of Pseudomonadota and redistributing bacteria from tightly bound EPS (TB-EPS) to soluble EPS (S-EPS). These changes were most pronounced in the TB-EPS layer. Additionally, lead stress promoted the proliferation and spread of ARGs, whereas gibberellin mitigated this trend by enhancing microalgal vitality and ARGs removal capacity. The findings offer new insights into optimizing microalgal systems for livestock wastewater treatment and controlling the environmental dissemination of ARGs.

Det filtermaterial som används i markbaserade avloppsanläggningar, avsedda för rening av hushållsspillvatten, utgörs traditionellt av naturgrus. Kring hälften av de små avloppsanläggningarna i Sverige bedöms vara markbaserade anläggningar. Samtidigt finns en målsättning om att minska det nationella naturgrusuttaget, och det är inte tillåtet att etablera en naturgrustäkt om det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt att använda ett alternativt material. Detta med anledning av att naturgrus betraktas som en ändlig resurs av stor betydelse för Sveriges dricksvatten försörjning, med tanke på naturgrusförekomsters förmåga att lagra vatten och potential att därmed utgöra vattentäkter. Detta projekt har syftat till att identifiera material som skulle kunna ersätta naturgrus som filtermaterial i markbaserade avloppsanläggningar, samt att bedöma teknisk funktionalitet och hållbarhet hos dessa alternativa material. Bedömningen av hållbarhet har delats in i miljömässiga, ekonomiska och sociala aspekter. Projektets huvudsakliga frågeställningar var:

1. Vilka material har högst potential som hållbara filtermaterial i markbaserade avloppsanläggningar?

2. Vilka ytterligare studier behövs för att bättre kunna utvärdera respektive materials potential samt optimera användningen av dessa material som filtermaterial?

Inledningsvis identifierades 35 potentiella filtermaterial, baserat på erfarenhet hos projektgruppen men också genom inhämtning av förslag från externa parter och litteratursökningar. För att avgränsa studiens omfång beslutades att sju filtermaterial skulle väljas ut för vidare undersökningar, här benämnda djupstudie. Urvalet av material till djupstudien gjordes baserat på hur mycket litteraturdata som fanns tillgänglig rörande respektive material. Bedömning av mängden tillgängliga litteraturdata baserades på litteratursökning via den vetenskapliga databasen Scopus, där artiklar som inkluderade tema avloppsrening samt filtrering söktes ut (1 529 artiklar identifierades). Urvalet av de sju filtermaterialen baserades också på om det gick att hitta en expert som kunde ställa upp och svara på frågor gällande respektive material. Experterna var viktiga för projektet då det bedömdes vara svårt att få fram heltäckande information om respektive material och hållbarhetsaspekt enbart via litteraturkällor. Den litteratur som sökts fram användes som databas för att undersöka filtermaterialens tekniska funktionalitet med avseende på reningseffektivitet (för organiskt material, fosfor, kväve, metaller, bakterier och virus samt organiska mikroföroreningar). För att bedöma materialens potential med avseende på övriga kriterier utfördes ytterligare riktade informationssökningar via vetenskapliga databaser samt bredare sökmotorer (för att finna ”grå” litteratur och andra rapporterade erfarenheter). Dessutom hölls workshops och intervjuer med de experter som identifierats.8NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 7160Filtermaterial i markbaserade avloppsanläggningar – Hållbara alternativ till naturgrusDe sju material som valdes ut för djupstudien var:

• Ballast från tvättade schaktmassor

• Bark

• Bergkross

• Biokol

• Däckklipp

• Krossad betong

• Grov morän

Bedömningen av materialen skedde genom multikriterieanalys (MKA). MKA är en väletablerad beslutsstödsmetod som används då olika beslutsalternativ, i detta fall val av filtermaterial, utvärderas med avseende på ett flertal aspekter och syftet är att kunna ge en sammanfattande helhetsbild över alternativens för- och nackdelar. Då de alternativ som ska jämföras i MKA:n har identifierats följer beslut om vilka aspekter, det vill säga kriterier, som ska ingå i analysen. Sedan görs en bedömning av respektive material utifrån respektive kriterium. I detta fall definierades totalt 19 olika kriterier, vilket betyder att totalt 133 individuella bedömningar gjordes (=19 kriterier × 7 material). Varje bedömning länkades även till en osäkerhetsbedömning för att belysa vilka aspekter som bedöms vara i störst behov av ytterligare utredning. För att räkna fram en totalbedömning av respektive materialräknades poängen för de 19 kriterierna samman till ett slutresultat. Innan dess genomförde dock projektgruppen, med bidrag från projektets referensgrupp, en viktning av de individuella kriterierna, där vissa kriterier bedömdes ha större betydelse än andra för materialens sammantagna hållbarhet. Sammantaget resulterade bedömningarna i att alla material förutom biokol bedöms kunna ha likvärdig eller högre hållbarhet än naturgrus. Att biokol fick ett sämre poäng är framför allt förknippat med att detta material i dagsläget bedöms kosta betydligt mer än naturgrus. Samtliga material har både för- och nackdelar jämfört med naturgrus – ur olika aspekter beroende på material. Det gör att det högsta totalpoäng som tilldelats ett material (0,35 poäng för bark) är betydligt lägre än det teoretiskt möjliga maxpoänget (3 poäng). Att flera material förefaller ha högre potential än naturgrus tycks lovande för framtiden. En viktig sak att påpeka är dock att denna studie inte har haft till syfte att fastställa vilka material som bör godkännas för faktisk tillämpning i markbaserade anläggningar. För verklig til -lämpning bedöms de flesta materialen behöva genomgå ytterligare granskning, bland annat med avseende på:

• Modifieringar för att anpassa materialen för aktuell tillämpning.

• Efterföljande utvärdering av materialens långsiktiga reningsförmåga.

• Hur sammansättning (t.ex. kornstorleksfördelning) och riskminimering (läckage av t.ex. organiska mikroföroreningar) inför användning/försäljning av materialen ska fastställas.

Dessutom finns behov av att utreda den regionala tillgången på material inom olika landsdelar

According to the EU legislation, all animals farmed for food production must be stunned before being exsanguinated (exempt slaughter prescribed by religious rites). Stunning methods must be reliable, effective, and free from avoidable pain, distress, and suffering, warranting continuous improvement. New methods must be thoroughly evaluated from an animal welfare perspective before approval. One technology developed for on-farm euthanasia and large-scale depopulation for disease control in pigs uses high-expansion foam to create an anoxic atmosphere in a closed container. The method has previously been suggested as a potential method for stunning pigs at slaughter. This study compared the behavioural responses and stun process (e.g., loss of posture and convulsions) of pigs exposed to three different gases (N2, Ar, and CO2) delivered in high-expansion foam. Thirty-six pigs, approximately 12 weeks old, were placed one at a time in a container and exposed to either N2, Ar, or CO2 gas-filled foam for 5 min from foam start. Behavioural observations were conducted from video recordings, assessing time to loss of balance, loss of posture, last strong convulsion and last muscle contraction. Results showed that pigs in the CO2 treatment performed escape attempts significantly earlier than in N2 and Ar, and there were more pigs that performed this behaviour in CO2, indicating that high concentrations of CO2 are more aversive than Ar and N2. Pigs exposed to CO2 foam also avoided the foam earlier compared to the other two gases. Loss of posture occurred earlier in the CO2 treatment, consistent with the anaesthetic effect of CO2. A faster foam filling time for CO2 foam may be a contributing factor to the differences found; however, filling time was adjusted for in the statistical analyses to reduce bias in the comparisons between gases. All pigs across treatments were adequately stunned after 5 min, with no corneal reflex, rhythmic breathing, gagging, or muscle contractions upon removal from the container. No indications of regained consciousness during sticking and bleeding were found. In conclusion, the gas foam method was effective in stunning the pigs regardless of the gas type used. The less aversive responses to Ar and N2 foam are positive from an animal welfare perspective, but the longer time to loss of consciousness compared to CO2 is a disadvantage. © 2025 The Authors

This study examines the adaptation of the Uppsala Model to enhance the management of European Union (EU)-funded projects, particularly focusing on the macro- and micro-foundational elements of the model. The Uppsala Model, originally developed for firm-level internationalization, provides a valuable framework for addressing the complex challenges of EU project implementation, which include bureaucratic hurdles, diverse stakeholder management, and the intricacies of European integration. This paper highlights the persistent issues faced by project managers despite improved application processes and skilled beneficiaries. By applying the Uppsala Model, which emphasizes incremental knowledge development and resource commitment, this study aims to bridge the gap between fund acquisition and project delivery. The integration of both macro- (broad external factors) and micro- (individual and organizational behaviors) perspectives of the Uppsala Model offers a comprehensive approach to managing international, multi-stakeholder EU initiatives. This approach is exemplified through the SuMaNu project, which addresses nutrient recycling and sustainable manure management in the Baltic Sea Region. The findings suggest that the Uppsala Model’s principles can be effectively applied to enhance the execution of complex EU projects by fostering better stakeholder relationships, incremental learning, and adaptive strategies. This study underscores the relevance of experiential learning and network perspectives in achieving successful project outcomes in the EU context