I det här arbetet har vi undersökt och funnit att:

• Med tanke på att runt två tredjedelar av vikten av dagens solpaneler är glas och att mycket görs för att minska metallinnehållet, ser flera återvinnare effektiv glasåtervinning som det som måste leda utvecklingen framåt. En bra separering av glaset från övriga delar gynnar återvinning av både glas och andra material. Effektiv teknik för att återvinna solpanelers glas börjar komma och tester pågår i produktionsnära piloter i bland annat Nederländerna. Fortfarande återstår utvecklingsarbete för att separera och återvinna kislet i de kristallina kiselsolcellerna.
• Genom att göra estimat för hur mycket material som kommer att finnas tillgängligt från utrangerade solpaneler från 2010 när solpaneler började sättas upp i större skala till 2060 och i några fall fram till 2090, går det att oavsett antagande att se att de större mängderna av solpanelsavfall från Sveriges installationer kommer tidigast 2035. Sedan ökar det kraftigt fram till 2050. Mängden repowering påverkar avfallsmängden mycket, men vi har i detta arbete inte undersökt orsaker till att utbyte sker i förtid. Det skulle däremot vara intressant att undersöka i kommande projekt.
• I ett nordiskt perspektiv är det Danmark och Sverige som har flest solcellspanelsinstallationer. Finland och Norge har inte lika många installationer och kommer i och med det inte att bidra med så mycket solcellspanelsavfall under de närmaste tioårsperioderna.
• Än så länge är den överlägset mest använda solcellstekniken kristallina kiselsolceller. Även om några av de tekniker som idag finns på nischmarknader eller är på forskningsstadiet skulle få genomslag, så väntas inte dessa påverka kommande avfallsmängder i större utsträckning. Även för dessa solcellspaneltyper kommer det vara underlag, ytskydd och ramar som kommer att ge avfallsmängderna – inte själva solcellerna.
• Inom Europa råder samma direktiv för elektronikavfall, men vid en genomgång av införandet i åtta olika EU-länder ser vi att Frankrike valt att ha hårdare regler än övriga. Det gäller både krav på återvinning och återanvändning.
• Vi ser också att tolkningen av vad som ska anses vara konsumentelektronik eller inte är olika mellan länderna. I Österrike klassas solcellspaneler som en egen kategori och hela denna kategori klassas som icke-konsumentelektronik, medan de typer av solcellspaneler som fram till idag installerats i Sverige klassas som konsumentelektronik. För all konsumentelektronik ska avgift för att täcka framtida avfallshantering erläggas till en producentansvarsorganisation (PRO). Genom att jämföra statistik för sålda respektive inkopplade solcellspaneler med erlagda avgifter till El-Kretsen som är Sveriges PRO är det uppenbart att det fortfarande finns en osäkerhet i Sverige hur solpaneler klassas här. I vissa länder som anser sig ha få problem med obetalda avgifter, redovisar företagen sin efterlevnad av regelverket på sina fakturor. 

Sveriges energiomställning accelererar i snabb takt. I takt med att samhället elektrifieras och behovet av förnybar energi ökar, spelar solcellsanläggningar och vindkraftsparker - och inte minst deras centrala komponenter, såsom solcellspaneler och vindturbinblad - en avgörande roll i omställningen mot ett fossilfritt energisystem. Dessa tekniker är inte bara symboler för den gröna omställningen, utan grundläggande infrastrukturer som spelar en viktig roll i framtidens elförsörjning.

Men i samma ögonblick som installationstakten ökar, växer också de framtida materialflöden som uppstår när utrustningen når slutet av sin livslängd, eller när den byts ut i förtid genom repowering. Det innebär att cirkulära värdekedjor – där material kan återanvändas, återbrukas eller återvinnas på ett resurseffektivt sätt – blir en allt viktigare del av energiomställningen. Utan fungerande cirkularitet riskerar de lösningar som bidrar till klimatnyttan idag att bli betydande avfallsströmmar i morgon.

För att kunna möta denna systemutmaning krävs inte enskilda åtgärder utan samordnad policy- och regelverksutveckling, där offentliga aktörer, näringsliv och forskning driver arbetet tillsammans. Inom ramen för detta policylabb – ett samarbete mellan RISE och Chalmers Industriteknik, finansierat av Energimyndigheten – har branschaktörer samlats för att utforska hur styrmedel, regelverk och ansvarsfördelning kan utvecklas för att skapa långsiktigt hållbara och cirkulära flöden av solcellspaneler och vindturbinblad. Genom intervjuer, analyser, workshops och gemensamt utforskande har projektet byggt en fördjupad förståelse för hinder, möjligheter och möjliga vägar framåt.

Denna delrapport ger en översiktlig ingång till denna helhet. Här sammanfattas de viktigaste gemensamma lärdomarna från arbetet, och vi pekar på både likheter och skillnader mellan sol- och vindteknikernas cirkulära förutsättningar. Delrapporten fungerar dessutom som en vägledning in i de övriga tre delrapporterna som täcker områdena: Sol, Vind och Policy, och förklarar hur dessa delar kompletterar varandra för att ge en samlad bild av vad som krävs för att cirkulära värdekedjor ska kunna realiseras i praktiken.

Delrapporterna:

1. Projektrapport: SVPI Lab (Sol och Vind Policy Innovation) - Cirkulära värdekedjor för solcellspaneler och vindturbinblad (det här dokumentet)
2. Nulägesanalys för cirkulär hantering av uttjänta vindturbinblad (SVPI Lab Vind)
3. Cirkulär hantering av solcellspaneler i Sverige i ett systemperspektiv (SVPI Lab Sol)
4. Policy och cirkularitet – Policy för solcellspanelers och vindturbinblads cirkulära värdekedjor (SVPI Lab Policy)

Photovoltaic (PV) systems are central to global decarbonization, but their assessed environmental impacts vary due to inconsistencies in life cycle assessment (LCA) methodologies. These differences hinder comparability and the development of a transparent sustainability framework. To address this issue, this review systematically synthesizes PV LCA studies across five continents. The analysis highlights variations in system boundaries, functional units, data quality, and regulatory frameworks, revealing that methodological coherence is strongly shaped by regional policy and data infrastructure. Europe, supported by stringent regulations and localized inventories, demonstrates high methodological alignment. In contrast, Africa and Latin America face major data gaps, with over 90 % of studies relying on non local inventories, creating uncertainty in the results. Building on these findings, this study proposes key harmonization strategies, including enhanced transparency, the adoption of standardized guidelines such as IEA PVPS Task 12, and the targeted development of regional life cycle inventory databases. These measures provide policymakers, industry, and researchers with a practical framework to strengthen the reliability and comparability of PV sustainability assessments, supporting solar energy's role in a low carbon future. Future research should prioritize the expansion of localized datasets and the integration of dynamic LCA approaches to capture rapid technological evolution and circular economy principles

Building-integrated photovoltaics (BIPV) is expected to play a relevant role in decarbonising our cities, both in new buildings and retrofit projects, making them more sustainable, resilient and pleasant. However, BIPV remains a niche market. To understand the reasons and help boost its development, this paper provides insights into BIPV through a holistic and systematic analysis that considers BIPV’s dual nature as both photovoltaic and building product. The methodology is based on the analyses of several BIPV technological innovation systems (TISs) developed in six countries, as well as extensive comparative assessments and investigations to identify key global features of BIPV. Social aspects, market status and forecast, perspectives from the photovoltaic and building sectors, and related regulations and standardisation are key aspects analysed to develop recommendations for policymakers. Outcome examples are low to moderate acceptance of BIPV among building owners, who give cost reasons for choosing building-added photovoltaics (BAPV) over BIPV, as well as a need for information, official guidance, skilled personnel, improved cross-sector collaboration, availability of BIPV products, proper digital tools and specific regulation to improve BIPV’s legitimacy in the construction sector. Essential is developing policies that encourage the adoption of BIPV, including standardisation, promotion and financing.

This work presents a methodology for a condensed laboratory test sequence of residential PV and battery systems to represent annual performance. Test sequences for four case studies—representing a broad spectrum in electricity demand in a Swedish context—are presented as a 4-day Frankenstein dataset. The selected sequences are compared to annual data, and the system’s performance is validated for reference PV and battery system sizes. Laboratory tests are performed using the Frankenstein dataset and evaluated on two commercial PV and battery systems. The evaluation is done for system losses and efficiency, self-consumption, self-sufficiency, and the impact on peak power grid import and export from adding a battery energy storage system.

Solar Photovoltaics and Rewetting of Peatlands – Opportunities, Challenges and Suggestions Drained peatlands account for one-fifth of Sweden’s national greenhouse gas emissions, which can be significantly reduced through rewetting. However, rewetting makes previously cultivated lands unusable or difficult to use, resulting in a loss of income for landowners. The purpose of the report is to explore the possibilities of combining peatland rewetting with the installation of solar parks to create economic incentives for landowners while contributing to climate goals. To succeed with rewetting, it is crucial to maintain the correct water level and promote suitable vegetation. An optimal water level, a few decimeters below the surface, reduces emissions of carbon dioxide and nitrous oxide. Successful establishment of solar installations on rewetted peatlands requires economic viability and secure installations that last around 30 years. Challenges include corrosive environments, soil stability, and cable laying in peatlands. Legislative initiatives and projects from Germany highlight both opportunities and challenges with combined solar and rewetting projects. One pilot project has established a solar park on peatland and destroyed drainage, and is evaluating the impact on soil, vegetation, and wildlife. Experiences show that installation is more costly and technically challenging, but that there is economic and climate mitigation potential. Concrete suggestions and advice are provided for how solar parks can be established on rewetted peatlands. Three establishment methods are discussed: anchoring in mineral soil, anchoring in the peat layer, and floating constructions resting on the ground. Each method has its pros and cons, including aspects such as soil compaction, corrosion, stability, and impact on vegetation. Anchoring in mineral soil provides stability but increases the risk of soil damage, while floating constructions reduce soil impact but are less tested. Several knowledge gaps and research needs are identified. More field studies and practical experiences are needed to develop effective methods and practices for combining solar installations and peatland rewetting. Important research areas include the impact on vegetation and wildlife, handling of corrosion and soil stability, as well as economic and legal aspects. The need for pilot projects with different establishment methods and in various soil conditions is crucial for progress. In summary, the report shows that the combination of solar installations and peatland rewetting has the potential to contribute to climate goals and create economic incentives for landowners. Incentives that tend to become larger for larger peatland areas and for land that is situated near electricity grids with available capacity. At the same time, it is clear that there are technical and economic uncertainties and challenges that need to be addressed.

This Guide for Technological Innovation System (TIS) Analysis for Building-Integrated Photovoltaics offers hands-on support on theory and methods for those who want to analyse the innovation system for BIPV in their country. It describes the general process steps to perform a TIS analysis and the specific choices and methods used by Subtask A of IEA PVPS Task 15. In this way it allows for future TIS-analyses to be made in a comparable way to the national studies published by Task 15, either by covering new countries or by timely updates of the TIS in the same countries. Apart from being a guidebook for the analyser, this document can also be used as a template for a final TIS-analysis report – using the same (sub-)chapters, tables, and graphs. The initial definition of the common scope of the TIS studied consists of Building Integrated PV modules and systems as well as PV modules and systems for aesthetical integration. Where relevant, national studies can adjust or deepen the scope by separately analysing different market segments or by excluding certain sub-technologies or application types. The latter can be relevant for example due to cultural or historical reasons. Starting from the scope defined, this guide describes how to analyse and describe the structure of the TIS, through its actors, networks, and institutions (regulations, cultural norms, etc.). Based on that structure and the market situation, an assessment is to be made of the market development phase for BIPV in general or for different application types. Next, a development target should be defined so that the current TIS can be evaluated in relation to that target. The main part of the TIS-analysis is performed after defining the target, by analysing the performance of eight functions of the TIS: Knowledge development, Knowledge dissemination, Entrepreneurial experimentation, Resource mobilization, Development of social capital, Legitimation, Guidance of the search, and Market formation. The meaning of each function is explained and key indicators, as well as assessment questions, are listed. These indicators and questions assist the reader in her/his assessment of whether the function is sufficiently fulfilled for the TIS to achieve the set target. For those functions that are not fulfilling the target requirements, guidance is given on how to identify systemic problems that either relate to actors, institutions (hard and soft), interaction between actors, or to infrastructural deficits. Finally, the guide describes the need of, and some advice on how to arrive at recommendations for a possible overcoming of problems and weaknesses in order to reach the set target. Recommendations should address both industry actors and policy makers.

Denna vägledning för klimateffektiv förvaltning av solcellsanläggningar är en sammanställning av intervjuer med solcellsanläggningsägare och driftansvariga, guider för en god förvaltning och en kartläggning av forskning på området. Vägledningen sammanfattar hur förvaltningen skall optimeras för att uppnå en hög klimatprestanda i ett livscykelperspektiv. Studier av klimatpåverkan över solcellers hela livscykel påvisar att en övervägande del av klimatpåverkan sker under tillverkningen av solcellerna. En solcellsanläggning och dess ingående komponenter har en minimal klimatpåverkan när den väl är driftsatt. Klimatpåverkan per producerad kWh minskar därmed ju fler kWh anläggningen kan producera. Att en solcellsanläggning får producera optimalt och under hela sin tekniska livslängd blir därför avgörande för att minimera klimatpåverkan. Energikontor Syd har genomfört intervjuer med solcellsanläggningsägare och leverantörer av solcellsanläggningar för att få en bild av hur branschens aktörer i dagsläget arbetar med förvaltning av solcellsanläggningar. Sammanställningen av svaren på intervjufrågorna genererar en översikt av gängse praxis för förvaltning av solcellsanläggningar i Sverige idag. Intervjusvaren visar bland annat att flera aktörer inte tänkt på hur återvinning av produkterna går till. De visar även att alla de intervjuade aktörerna tycker att det är bättre att bygga ut på nya tak än att byta ut fungerande anläggningar i förtid. Internationellt har förvaltning, ”Operation and Maintenance” (O&M), växt till ett eget segment inom solcellsindustrin och det är numera etablerat bland alla intressenter att högkvalitativ förvaltning och underhåll minskar potentiella risker, förbättrar lönsamheten (LCOE) och ger positiv påverkan på investeringens avkastning (ROI). SolarPower Europe har tillsammans med ledande aktörer från branschen sammanställt ”Best Practice Guidelines” för O&M vars ingående delar sammanfattas. Forskningen visar att förutsättningen för att ge en solcellsanläggning en så lång livslängd och maximerad elproduktion som möjligt är en väl utförd planering, projektering, upphandling och installation. En väl anpassad drift- och underhållspraxis kan utesluta överflödiga aktiviteter men ändå minimera fel och skador, vilket leder till en ökad elproduktion. Forskning visar också att det ur klimataspekt alltid är bättre att använda nya solcellsmoduler för kapacitetsutbyggnad, istället för att ersätta en anläggnings befintliga moduler med nya (så kallad ”repowering”). Volymerna av avfall från solcellsanläggningar är fortfarande små, tillgängliga återvinningstekniker begränsade, logistiken har utmaningar och marknader för återvunnet material är outvecklade. Detta sammantaget resulterar i ett scenario med höga kostnader och låga intäkter för återvinning av solcellsmoduler globalt. På den ljusa sidan finns det flera enskilda länder som infört regler och incitament för återvinning av solcellsmoduler, företag som tar egna cirkulära initiativ och investeringar i forskning och utveckling ökar stadigt. Av genomgången forskning på området kring klimateffektiv förvaltning så talar inget rakt emot det som redogörs i ”Best practice” av branschen. Det sammanhang där det är värt att veta vems och vilken lönsamhet som står i fokus är vid repowering och i viss mån omfattningen av drift- och underhållsåtgärder.

The Swedish solar farm market is expanding rapidly as ground-mounted solar plants are getting larger in size and number. This development inevitably leads to an increased land use change, which is the foremost cause of biodiversity loss. Along with a decrease in biodiversity, nature's supply of ecosystem services decreases, as well as chances to meet several (inter)national environmental and sustainable development goals. This study presents results of the Eco-Sun project, developing practical guidelines for the planning, construction and management of solar farms with a net zero, or net positive, impact on biodiversity and ecosystem services. It shows that biodiversity measures are present but limited in Swedish solar farms, while agrivoltaic crop cultivation is limited to one single site. In order to address environmental challenges and increase multiple land use, a step-by-step process is presented for the inclusion of biodiversity, agricultural and non-agricultural ecosystem services into the planning and design of ground-mounted solar PV.

Denna handbok beskriver relevansen av och tillvägagångssättet att planera och förvalta solcellsparker att gynna biologisk mångfald och ekosystemtjänster, med särskild fokus på jordbruk. Med utgångspunkten i hänsynshierarkin beskrivs hur målet om netto noll eller netto positiv påverkan kan integreras i solcellsprojektens olika faser. Centralt är att placeringar på mark med höga naturvärden ska undvikas. Planeringsfasen för nya solcellsparker behöver ta avstamp i de lokala förutsättningarna avseende befintliga naturvärden, potentialen för jordbruk och sociala och rekreativa värden. Sedan ska solcellsparken utformas så att solelproduktion och biologisk mångfald, jordbruk och/eller andra ekosystemtjänster kan samexistera. Detta kan underlättas genom zonindelningar och val av lämplig solcellsmontering och lämpliga solcellspaneler. Även framtagande av skötselplaner i ett tidigt skede bidrar till en anläggning som har goda förutsättningar att skapa multifunktionella värden. Anläggningsfasen ska utföras så att minimal påverkan sker på naturen och marken, till exempel genom att undvika vissa årstider, att hålla skyddsavstånd och undvika markpackning. Driftfasen handlar om rätt skötsel, så att den önskade biologiska mångfalden kan frodas och/eller att jordbruket är produktivt och att de olika aktiviteter kan hanteras effektivt sida vid sida. För att inspirera och ge konkret guidning innehåller handboken åtgärdsbibliotek för ekovoltaiska system (d.v.s. kombinationer av ökad biologisk mångfald och reglerande, kulturella och/eller stödjande ekosystemtjänster med solcellsinstallationer) och agrivoltaiska system. Solcellstekniska lösningar och deras påverkan på förutsättningar för framförallt jordbruk, men även biologisk mångfald, beskrivs också i mer detalj i handboken.