Electroosmosis is an electrokinetic phenomena which is applied in some technical fields. It is also applied large scale for transport of moisture out of basements. We see the method of electroosmosis as an opportunity for solving moisture problems in basements. However, there is a need to develop both the technology for the method and the understanding about what to expect out of it. Better methods are needed to predict whether the method will work in a particular case. © The Authors.

Bridges are an important part of the infrastructure. For the bridges to have the longest possible service life with minimum repairs, the maintenance is of great importance. One type of bridge maintenance that is rarely researched is the continuous preventive maintenance. The continuous preventive maintenance consists of removal of vegetation, cleaning of bridge joints and drainage systems as well as high-pressure washing of the structure. The effects of washing is heavily discussed but not properly researched. A study on the effectiveness of washing concrete is therefore being conducted. A field experiment has been initiated where concrete specimens are installed on an edge beam of a road bridge. The specimens are of two recipes where one represents an old bridge with rather high water-cement ratio and the other one represents a new bridge with a low water-cement ratio. 50% of the specimens are washed annually, while the others are not. Each year samples are collected and tested for a chloride profile. The results for the first year of exposure have been determined. They are promising but are still only very preliminary. The effect of washing, if any, will be visible after a longer exposure.

Denna rapport omfattar slutrapporteringen av forskningsprojektet - Ny provningsmetodik för bedömning av bindemedlets korrosionsskyddande förmåga i betong – Underlag till LCA och livslängdsbedömning. I rapporten redovisas resultat från elektrokemiska undersökningar utförda på laboratorium och korrosionsprovningar i fält. Undersökningarna har genomförts av Swerea KIMAB, RISE CBI Betonginstitutet (väst och öst) samt Chalmers. Projektets mål har varit att genom en nationell samling av expertis ta fram en ny provningsmetodik som på ett enkelt och tillämpbart sätt ska utvärdera olika bindemedels korrosionsskyddande förmåga i betong. I denna undersökning har framför allt tiden till initiering av korrosion (gropfrätning) från det att kloriderna har nått stålytan och tills gropfrätning har initieras på stålytan undersökts. Tre olika accelererade elektrokemiska mätmetoder har använts och jämförts:

 Potentiostatisk mätmetod

 Potentiodynamisk mätmetod

 Galvanostatisk mätmetod

Den framtagna provningsmetodiken med framställning av provkroppar har visat sig fungera väl. För att minska spridningen är det emellertid viktigt att använda en homogen och rengjord stålyta utan glödskal. Glödskalet avlägsnas lämpligast genom slipning eftersom betning kan bygga upp ett passivskikt på stålytan. För att undvika att betongrester fastnar på stålytan ska släta provstänger användas.

Sammanfattningsvis kan sägas att resultaten från laboratorie- och fältmätningarna samt analyser av bindemedlens korrosionskänslighet genom TG- och XRD-analyser visade att denna kombination av mätningar ger ett bra verktyg att bedöma den korrosionsskyddande förmågan hos olika bindemedel. En sammanställning av rangordningen för bindemedlens korrosionsskyddande förmåga redovisas i tabellen nedan.

Den korrosionsskyddande förmågan hos de undersökta bindemedlen rangordnas från en sammanvägning av de olika provningsmetoderna:

 bra < 1,5 och

 1,5 ≥mindre bra ≤2,5 och

 dåligt > 2,5.

Som rangordningen visar i tabellen så har bindemedel med slagg och portlandcement med hög C 3A en bra korrosionsskyddande förmåga. Detta beror till största delen på kapaciteten att bilda Friedels salt från monosulfat under härdningsprocessen. Bindemedel som har en låg korrosionsskyddande förmåga har ett lågt C3A-innehåll och en inblandning av flygaska och/eller silika. Det medför dessutom en utspädningseffekt på förmågan att bilda Friedels salt.

The reference level for effective dose due to gamma radiation from building materials and construction products used for dwellings is set to 1 mSv per year (EC, 1996, 1999), (CE, 2014). Given the specific conditions presented by the EC in report 112 (1999) considering building and construction materials, an I-index of 1 may generate an effective dose of 1 mSv per year. This paper presents a comparison of the activity concentrations of 4 0K, 226Ra and 232Th of aggregates and when these aggregates constitute a part of concrete. The activity concentration assessment tool for building and construction materials, the I-index, introduced by the EC in 1996, is used in the comparison. A comparison of the I-indices values are also made with a recently presented dose model by Hoffman (2014), where density variations of the construction material and thickness of the construction walls within the building are considered. There was a ~16-19% lower activity index in concretes than in the corresponding aggregates. The model by Hoffman further implies that the differences between the I-indices of aggregates and the concretes' final effective doses are even larger. The difference is due, mainly to a dilution effect of the added cement with low levels of natural radioisotopes, but also to a different and slightly higher subtracted background value (terrestrial value) used in the modeled calculation of the revised I-index by Hoffman (2014). Only very minimal contributions to the annual dose could be related to the water and additives used, due to their very low content of radionuclides reported.