The integration of Digital Twin (DT) technologies and Life Cycle Assessment (LCA) in the construction sector presents significant opportunities for improving resource efficiency, enhancing material traceability, and supporting circular economy strategies. However, the lack of standardized methodologies and data interoperability remains a major barrier to effective implementation. This study introduces the Forest to Building Digital Framework (F2BDF), a structured approach that combines DT technologies, actor-based LCA, and supply chain management digital tools to optimize the environmental performance of wood construction. The research is among the earliest to develop a digital system throughout the life cycle from the extraction of raw materials to the construction. The framework is built on a hierarchical structure where digitalized different actors’ subsystems within the supply chain generate real-time production data, feeding into a centralized backbone network. These data are the foundation for a decision support module designed to assess environmental impacts and evaluate circularity scenarios. The study integrates geospatial analysis (GIS), real-time manufacturing data (CAx and BIM), and digital product information. The validation process in an industrial setting exhibits how enhanced data integration can support real-time sustainability assessments with primary foreground data and optimize resource utilization. The results included enhanced material circularity options, data portability, and building materials tracking, as well as semi-automatically contributing to achieving more dynamic and actor-based LCA information. By digitizing multiple stakeholders and making product, production, and transportation data accessible via APIs (Application Programming Interfaces), widespread digital frameworks can offer a scalable solution for improving sustainability across the wood construction sector. © 2025 The Authors

Kvalitetsklassning av sågtimmer vid stockmätning görs idag manuellt eller semi-automatiskt med hjälp av mätramar och röntgensystem. Automatisering av detta steg kan leda till en effektivare process och en jämnare kvalitet. En del nedklassningsorsaker som idag bedöms manuellt bör kunna detekteras med hjälp av bildigenkänning, vilket kan fungera som ett komplement till de system som används idag för att ta ett steg närmare till en helautomatisk kvalitetsbedömning av sågtimmer. Vi har monterat kameror vid mätstationen på Holmens sågverk i Bygdsiljum och samlat in högupplöst video på stockar. Stillbilder från det insamlade videomaterialet har plockats ut och stockar, trädslag och defekter har markerats i bilderna. De annoterade bilderna har använts för att träna objektdetektionsmodeller som har bistått i arbetet att annotera fler bilder i flera iterationer.

I projektet har hantering av mätdata och recept undersökts för att se hur en standardisering av utformning och hantering skulle effektivisera och förenkla komplexiteten i processerna. En kartläggning av nuvarande hantering av mätdata och recept har gjorts. Formatet på dessa mät-data varierar i stor utsträckning och är leverantörsberoende. Variationen i formatet av mätdata och hur denna kommuniceras mellan delprocesser försvårar smidigt byte av delprocesser i uppgraderingar och effektiviseringsarbeten. En standardisering för att likrikta dessa format och dataflöden har visat sig vara önskvärt för att förbättra anpassningsförmågan för framtiden. Vilken typ av standardiseringsform som vore optimal för branschen har också undersökts och kommit fram till att en av branschen allmänt accepterande standard likt StandforD-standar-den vore bättre än att införa en tvingande standard.

Fokus för det här projektet har varit att undersöka ifall andelen friskkvisttimmer kan öka från skogarna i Norrbotten genom att använda en funktion som beskriver var i stammarna kvistarna blir friska. Funktionen finns tillgänglig i många av dagens skördardatorer och genom att aktivera den kan så kallad automatisk friskvistaptering göras. Tre avverkningar har följts från skog till färdig produkt. Totalt har 3500 stockar sönderdelades till 7000 plankor och analyserats. Resultatet från avverkningarna indikerar att uttaget av friskkviststockar kan öka och att en lämplig kvot mellan den diameter där sågutbytet blir friskkvistigt (FKC) och tallarnas brösthöjdsdiameter (DBH) är 0,84 för slutavverkningsmogna bestånd i upptagningsområdet för Seskarö sågverk. Med denna kvot blev 80% av de friskkvistapterade stockarna också friskkvistiga produkter i justerverket. Storleken på kvoten är dock kopplad till hur det enskilda sågverket definierar sina friskkvistprodukter och kan inte ses som generell för alla sågverk. Algoritmutvecklingen i delprojekt två är baserad på röntgen- och 3d-parametrar för sammanlagt 360 variabler från 1650 stockar och 3300 sorteringsresultat från justerverket. Endast stockar där båda plankorna kunnat matchas till stocken med hög tillförlitlighet har analyserats. Det kan konstateras att nuvarande friskkvistmodell är betydligt sämre på att bedöma rotstockar än topp- och mellanstockar. En algoritm som först bedömer stocktyp och sedan applicerar olika prediktionsmodeller på rot respektive topp och mellanstock har högre precision men lägre sensitivitet än nuvarande modell. Genom apteringssimuleringar har siffror tagits fram som visar på hur det totala timmerutfallet i leveranserna till Seskarö påverkas ifall automatisk friskkvistaptering tillämpas och det relativa värdet på friskkviststockar ökas. En relativ ökning av friskkviststockarnas värde med 5% resulterade i att volymen friskkviststockar ökade från 12 till 20% medan svartkviststockarna minskade från 24 till 17%. Medellängden på friskkviststockarna ökade samtidigt med 21cm medan medellängden på övriga timmersortiment var i princip oförändrade.