Ekologiska suggor hålls i individuella boxar inför, under och en tid efter grisningen. De flesta svenska ekogrisproducenter väljer sedan, när smågrisarna är cirka 10–14 dagar gamla, att flytta suggor och smågrisar till grupper där de hålls tillsammans antingen på djupströbädd inne, s.k. familjeboxar, med tillgång till utevistelse, eller utomhus på bete med tillgång till hyddor. Det finns en efterfrågan hos producenter med grupphållna digivande suggor att möjliggöra individuell utfodring. Detta för att minska risken för foderspill och att bättre kunna möta enskilda suggors näringsbehov och därmed undvika att suggorna är för magra eller för feta och därmed minska risken för hälsoproblem, smygbrunster och för att generera bra tillväxt hos smågrisarna.

Projektets syfte var att utveckla en mobil utfodringsanläggning för individuell utfodring av digivande suggor i grupp och utvärdera den utifrån olika produktions- och hälsoparametrar. Målet var att utfodringsanläggningen skulle kunna användas både inomhus, samt utomhus på betet d.v.s. den ska vara lätt att flytta, och ha individuell reglering av foder samt kunna installeras i befintliga grisstallar till en rimlig kostnad.

Det finns potential att utfodringsanläggning med individuella foderplatser kan underlätta och förbättra utfodringen av digivande suggor i grupphållning. Antalet foderplatser påverkade inte hur mycket suggorna vistades i foderanläggningen vilket gör att vi bedömer att två foderbås fungerar till en grupp med sex suggor. Till följd av att fodertilldelningen kunde styras var det mindre variation i vikt och hull hos suggor i som hade tillgång till individuella foderplatser jämfört med suggor som fick fri tillgång till foder. Detta bör minska risk för smygbrunster och störningar och kan spara onödiga utgifter för rekrytering av nya djur samt höga kostnader för foderspill.

Tillgången till individuella foderplatser visade sig minska förekomsten av negativa sociala interaktioner jämfört med om foder gavs i tråg eller vid en enskild automat och andelen negativa sociala interaktioner var lägre utomhus än inomhus. Denna erfarenhet gör att det finns potential för systemet att kunna användas för att möjliggöra en trygg plats för suggor att äta utan risk att bli bortjagad av individer av till exempel högre rang.

Systemet fungerar till digivande suggor för användning både utomhus på bete och inomhus i familjeboxar. I förlängningen kan detta ha en positiv inverkan på användning av åkermark som ligger längre ifrån gården och bidra till lägre parasitförekomst, högre djurvälfärd och ökad hållbarhet för svenska suggor samt minskat växtnäringsläckage, minskad punktbelastning på mark och därmed minskad övergödning.

The agricultural sector in Sweden needs to cut GHG emissions and contribute to the climate goal of net-zero emissions by 2045. The GHG reduction goal for agricultural emissions is not quantified, but the Swedish climate policy framework states that ‘Swedish food production shall increase as much as possible with as little climate impact as possible’. Multiple key actors within the sector of food and agriculture have developed roadmaps or industry specific goals for reducing GHG emissions from the sector. Consequently, requirements for transparent GHG accounting and reporting are increasing within the agricultural sector, both on a national and international level. The purpose of the Agrosfär tool is to establish an automatic data driven climate calculator used to calculate GHG emissions from agricultural products and on a farm enterprise level. Automation and automatic data collection will save time, increase the accuracy of the calculations, and simplify updates of the tool to keep it aligned with the most recent climate data and climate reporting methodology. It will make it possible to continuously carry out follow-ups on climate performance indicators and measure improvements from climate measures taken. A working group consisting of agricultural life cycle assessment experts has developed the framework of the tool (e.g., setting system boundaries, selecting methodologies and input data). A technical team has developed algorithms, a digital interface and coupled the tool to other existing agricultural databases, providing farm specific information on crop and animal production data, soil characteristics, carbon footprints and amounts of purchased inputs etc. The tool and user interface have been developed based on input from farmers through prototyping and in-depth interviews. The priority guidelines on which the calculation model is based are the Product Environmental Footprint Category Rules (PEFCR), the International Dairy Federation (IDF)’s approach for carbon footprint for the dairy sector, and FAO Livestock Environmental Assessment and Performance guidelines (FAO LEAP). From the farm perspective, the Greenhouse Gas Protocol (GHG Protocol) Corporate Standard, GHG Protocol Agricultural Guidance (Scope 1 & 2) and GHG Protocol Corporate value chain (Scope 3) Accounting and Reporting Standard are guiding standards. Where standards have diverged or where assumptions have been required, the working group has made expert judgements on which method/guideline to follow or what assumptions to make. A first version of the tool, first described in report version 1, was developed as the basis for further development. The first version contains an animal and a crop module, and can calculate the carbon footprint of crops, milk and beef. This report (version 1.1) has been updated to include the most recent developments of the tool. The main change is that the tool can now also be used to calculate farm climate impact on a yearly basis. Future possibilities to develop the tool and calculation model are described in chapter 7, including suggestions for developing modules for more animal production types, deepening the integration between the crop and animal modules, expanding sources for automatic data collection, developing a carbon sequestration module, and other technical and methodological improvements to ensure alignment with important climate reporting standards. The report will be repeatedly updated as the tool develops, and new versions of the tool are released.

Syftet med denna handbok har varit att uppdatera, komplettera och revidera den tidigare utgåvan av Handbok om småskalig slakt och förädling (Benfalk et al., 2007). Detta för de övergripande målen att 1) gynna den inhemska livsmedelsproduktionen, 2) skapa förutsättningar för nya lokala marknader, och 3) sammanföra producenter och konsumenter i ett längre perspektiv. Den nya utgåvan av handbok om småskalig slakt och förädling (även kallad ”slakthandboken” eller ”handboken”) vänder sig främst till de verksamhetsutövare som vill bygga och investera för småskalig slakt- och förädlingsverksamhet. Förhoppningsvis fungerar handboken även som ett verktyg för andra aktörer, såsom rådgivare/konsulter och myndigheter.

Målen med handboken har varit att: • ge konkreta råd och tips, • fungera som en handledning och vägledning, • kunna användas långsiktigt, • underlätta för alla involverade aktörer inom området småskalig slakt och förädling, • underlätta för animalieproducenter och verksamhetsutövare som vill satsa på småskalig slakt, • underlätta för redan befintliga verksamhetsutövare som vill förändra, bygga ut eller satsa på slakt av andra djurslag, • samla kunskap från många olika aktörer inom småskalig slakt och förädling, • skapa nätverk, • bidra till gott djurskydd, god arbetsmiljö och god livsmedelshygien, samt • vara baserad på lagstiftning, forskning, kunskaper, erfarenheter och god praxis.

Ändamålet med den andra utgåvan av handboken har inte varit att i första hand efterlikna den första utgåvan, utan i stället utforma en ny upplaga baserat på verksamhetsutövarnas önskemål och de erfarenheter som projektgruppen har inhämtat i olika sammanhang, såsom under studieresor.

Tanken är att handboken ska fungera som en uppslagsbok snarare att den behöver läsas från pärm till pärm.

Trots författarnas ambition att tillmötesgå alla önskemål om ämnen och områden som bör finnas med i den andra utgåvan av handboken, så har det inte alltid kunnat uppfyllas. Således finns inte slakt av alla djurslag, som används till livsmedelsproduktion, beskrivna i handboken. Den främsta anledningen är utrymmesskäl. Dock kan troligen många ämnesområden i handboken även fungera som ett hjälpmedel vid slakt av andra djurslag eller annan typ av livsmedelsproduktion.

Köttets miljöpåverkan är välstuderad och det finns många publicerade studier baserade på livscykelanalyser (LCA) för olika köttslag. Resultat från LCA-studier uttrycks som miljöpåverkan per kg kött, oftast per kg benfritt kött. En viktig faktor som påverkar det slutliga resultatet vid beräkning av miljöpåverkan från kött är utbytet vid slakteriet, dvs. hur mycket av djuret som blir till produkter till vilka miljöpåverkan ska fördelas. Ett lågt utbyte leder till en högre miljöpåverkan per kg slutlig produkt. Vad och hur mycket som används från djuret påverkas av många olika faktorer, bland annat av efterfrågan på ätbara biprodukter till livsmedel. Små ändringar i utbyte kan få stor påverkan på de olika produkternas miljöpåverkan eftersom all miljöpåverkan från djurets uppfödning fördelas med avseende på slakt-/köttutbytet. I LCA:er som kvantifierar miljöpåverkan av kött är det därför viktigt att förstå hur resultatet påverkas av vilken allokeringsmetod som använts i analysen. Syftet med denna studie är att • sammanställa tillgängliga data för slakt-/köttutbyte för gris och får/lamm, • sammanställa hur miljöpåverkan från djurets uppfödning och slakt bör allokeras enligt olika LCA standarder, • ge övergripande rekommendationer för hur miljöpåverkan från djurets uppfödning och slakt bör allokeras i LCA-studier, samt • identifiera de områden där det saknas koncensus gällande metodik eller där det behövs mer forskning. Resultatet av denna studie visar att val av omvandlingsfaktorer, allokeringsmetod och allokeringsfaktorer påverkar resultatet vid beräkningar av produkternas miljöpåverkan. Med omvandlingsfaktor avses den faktor som möjliggör omräkning mellan levande vikt, slaktkroppsvikt och benfritt kött. Allokeringsmetod anger på vilket sätt fördelning av miljöpåverkan ska ske till olika produkter. Till exempel kan klimatavtrycket för ett kg benfritt griskött variera mellan 3,3 och 4,4 kg koldioxidekvivalenter (CO2-ekv.) beroende på de omvandlingsfaktorer som använts i sammanställd litteratur. På motsvarande sätt varierar klimatavtrycket mellan 1,9 och 3,7 kg CO2-ekv./kg produkt beroende på val av allokeringsmetod. Klimatavtrycket av ett kg benfritt får-/lammkött visade en variation mellan 21 och 34 kg CO2-ekv. per kg produkt beroende på val av allokeringsmetod. Konsumenter visar ett ökat intresse för att göra medvetna och hållbara matval där miljöpåverkan är en viktig faktor. Information om miljöpåverkan från en livsmedelsprodukt kan påverka konsumentens val av mat och därmed påverka framtida efterfrågan av vissa livsmedel, vilket i sin tur även påverkar livsmedelsproduktionen. Då allt eller så mycket som möjligt tas till vara av djuret blir miljöpåverkan per kg produkt från djurkroppen lägre. Val av allokeringsmetod kan därför indirekt ha en inverkan på både livsmedelskonsumtionen och -produktionen. Det är därför viktigt med konsensus inom branschen med avseende på metodval och transparens i miljöpåverkansberäkningar av produkter från djur. Det dataunderlag som finns tillgängligt från svenska slakterier gällande kött- och slaktutbyte från gris har använts för att dra slutsatser gällande fysisk allokering (massallokering) i denna studie. Informationen kommer framför allt från Jordbruksverkets rapporter om förluster i livsmedelskedjan. Motsvarande information gällande slakt av svenska får och lamm är däremot begränsad. Detta innebär att det saknas ett tillräckligt omfattande underlag för att ge rekommendationer för fysisk allokering i form av massallokering för får och lamm. Enligt gängse metodik allokeras vanligtvis miljöpåverkan från djuret till det som anses vara en resurs eller produkt, både för gris och får/lamm. I ett par studier av grisproduktion allokeras hela miljöpåverkan till grisköttet, medan ekonomisk allokering mellan till exempel kött och hudar/skinn används i större utsträckning i får-/lammproduktion. Slaktavfall och gödsel från produktionen ses som avfall, vilket i metodiken idag varken belastar eller krediterar köttsystemet. Det finns potential att nyttja fraktionerna, och i vissa fall nyttjas de redan, till energiproduktion eller gödselmedel. På sikt, när det cirkulära i produktionssystemen blir allt viktigare, kan det därför vara intressant att undersöka hur allokering av miljöpåverkan till samtliga produkter från djuret påverkar köttets miljöpåverkan.

The agricultural sector in Sweden needs to cut GHG emissions and contribute to the climate goal of net-zero emissions by 2045. The GHG reduction goal for agricultural emissions is not quantified, but the Swedish climate policy framework states that ‘the Swedish food production shall increase as much as possible with as little climate impact as possible’ and multiple key actors within the sector of food and agriculture have developed roadmaps or industry specific goals for reducing GHG emissions from the sector. Consequently, requirements of transparent GHG accounting and reporting are increasing within the agricultural sector, both at national and international level. The purpose of the Agrosfär tool is to establish an automatic data driven climate calculator used to calculate GHG emissions from agricultural products and on farm enterprise level. The automation and automatic data collection will save time, increase accuracy of the calculations, and simplify updates of the tool to keep it aligned with the most recent climate data and climate reporting methodology. It will make it possible to continuously carry out follow-ups on climate performance indicators and measure improvements from climate measures taken. A working group consisting of Swedish agricultural life cycle assessment experts have developed the framework of the tool, e.g. setting system boundaries, selecting methodologies and input data. A technical team has developed algorithms, a digital interface and coupled the tool to other existing agricultural databases providing farm specific information on crop and animal production data, soil characteristics, carbon footprints and amounts of purchased inputs etc. The tool and user interface have been developed based on input from farmers through prototyping and in-depth interviews. For general guidelines on methodology the calculation model follows the Product Environmental Footprint Category Rules (PEFCR), the International Dairy Federation (IDF)’s approach for carbon footprint for the dairy sector and FAO Livestock Environmental Assessment and Performance guidelines (FAO LEAP). Where standards have diverged or where assumptions have been required the working group has made expert judgements on which method/guideline to follow or what assumptions to make. A first version of the tool, a so called minimal viable product (MVP) has been developed which will be the basis for further development. The MVP contains an animal and crop module and can calculate the carbon footprint of crops, milk and beef. Future development possibilities of the tool and calculation model is described in chapter 7, such as enabling climate calculations on enterprise level, develop modules for more animal production types, deepen the integration between the crop and animal modules, expand sources for automatic data collection, develop a carbon sequestration module and other technical and methodological improvements to ensure alignment with important climate reporting standards. The report will be repeatedly updated as the tool develops, and new versions of the tool are released.

RISE har på uppdrag av branschföreningen Svensk Fågel under våren beräknat klimatavtryck för svensk kyckling producerad av Svensk Fågels medlemmar. Analysen är genomförd enligt ISO 14067:2018 (ISO, 2018). Klimatavtrycket representerar traditionell uppfödning av kyckling som under hela uppfödningen utfodrats med kommersiella foderblandningar från svenska foderproducenter. RISE har fått tillgång till och baserar klimatberäkningen på primärinformation från de olika aktörerna i värdekedjan för kycklinguppfödning: foderföretag, uppfödare och slakterier. I denna publika rapport återges inte primärdata i de fall uppgiftslämnarna ansett data vara företagskänslig information. Klimatavtrycket har beräknats för 1 kg slaktvikt av kyckling. Slaktvikt är vikten på kycklingen då den är avblodad och fjädrar, huvud, fötter samt inkråm är borttaget. Medelslaktvikten som använts i analysen är 71,4 % av levandevikten av kycklingen.

The agricultural sector in Sweden needs to reduce greenhouse gas (GHG) emissions. Digitalisation has the potential to contribute to this reduction. The term digitalisation is used to describe a process for digital transformation of products and processes. The purpose is to enable better decisions by using an increased insight through collecting data, and to process the collected data using different smart algorithms. In this report, we present a literature review on research of the potential to reduce climate impact with digitalisation in agriculture. The result of the literature review was applied on a case study, where different scenarios with varying degrees of digitalisation were tested to quantify possible reductions in GHG emissions when introducing digitalisation techniques at a Swedish dairy farm. The results shows that implementation of various digitalisation technologies at a Swedish dairy farm has a potential to reduce the carbon footprint of Swedish milk by 16 %. Precision livestock farming shows the largest potential with an estimated reduction of 14 %, primarily due to feed efficiency and improved animal health and longevity, reducing the total number of animals while maintaining high milk output. It is however important to evaluate the whole system, as changes in the dairy system might impact other farms and food producing systems. This indicates a need for research to further investigate the potential GHG reduction when introducing digitalisation in agriculture.