I två FORMAS-finansierade forskningsprojekt i följd har RISE utvecklat en databas som beräknar över 300 livsmedels påverkan på biologisk mångfald med hjälp av rekommenderade LCA-baserade metoder. I den uppdaterade versionen finns avtryck som härstammar från klimatförändringar och vattenanvändning, till skillnad från den första där bara markanvändning ingick. Övriga uppdateringar inkluderar exempelvis uppdatering av metod för markanvändning enligt nya rekommendationer, fler livsmedeloch uppdaterade indata (exempelvis femårsgenomsnitt av skördenivåer). Vi har även utvecklat en första version av så kallade Biodiversitetskalor, som syftar till att underlätta för tolkning av data. Databasen kommer fortsatt utvecklas, där vi exempelvis ska arbeta för att inkludera fler drivkrafter (övergödning och ekotoxicitet), fylla luckor av livsmedel (t ex animaliska produkter från fler länder än existerande) och fortsatt utveckla Biodiversitetskalorna.

In two consecutive FORMAS-funded research projects, RISE has developed a database that calculates the impact of over 300 foods on biodiversity using recommended LCA-based methods. The updated version includes impacts from climate change and water use, unlike the first version, which only included land use. Other updates include, for example, updating the method for land use in accordance with new recommendations, more foods, and updated input data (e.g., five-year average harvest levels). We have also developed a first version of so-called Biodiversity Scales, which aim to facilitate the interpretation of data. The database will continue to be developed, where we will, for example, work to include more driving forces (eutrophication and ecotoxicity), fill gaps in food (e.g., animal products from more countries than existing ones), and continue to develop the Biodiversity Scales.

För livsmedelsföretag som arbetar med mejeriprodukter ligger en stor utmaning i att minska de växthusgasutsläpp som sker på mjölkgårdarna och särskilt metan från fodersmältningen. Denna studie syftar till att kvantifiera effekten av metanreducerande fodertillskott till mjölkkor och dess effekt på klimatavtrycket för en specifik mejeriprodukt.

Klimatavtrycken beräknas enligt metodiken livscykelanalys (LCA) för att kvantifiera effekten av det metanreducerande fodertillskottet Bovaer till mjölkkor på en mjölkgård och dess effekt på klimatavtrycket på ost från Gäsene mejeri. I denna studie har vi inte tagit hänsyn till att mjölken från gården blandas med mjölk från andra gårdar på Gäsene Mejeri utan fokuserar bara på vilket avtryck osten skulle få om all mjölk i osten kom från denna gård. Resultaten redovisas per kg hushållsost Mild 17% fetthalt och hushållsost Mild, 26% fetthalt men även som en procentuell minskning mellan före och efter införande av åtgärd. Resultaten visar ett avtryck före introduktion av klimatreducerande åtgärder på 7,3-8,2 kg CO2e/kg ost (inklusive mulljordar) för hushållsost 17 % fetthalt respektive hushållsost 26 % fetthalt. Utsläppen från gården vid produktion av mjölken är den del som har störst påverkan. Produktion av mjölken (exl mulljordar) utgör cirka 71 % av utsläppen, utsläppen från mulljordar utgör cirka 27% medan transport, förädling vid mejeri och förpackning tillsammans utgör cirka 2% av de totala utsläppen. Klimatavtrycket för 1 kg ost efter introduktion av metanreducerande fodertillskott är 7,0-7,8 kg CO2e/kg ost (inklusive mulljordar) för hushållsost 17% fetthalt respektive hushållsost 26% fetthalt.

Om utsläppen från mulljordar inte inkluderas i beräkningarna blir avtrycket före introduktion av klimatreducerande åtgärder 5,4-6,0 kg CO2e/kg ost för hushållsost 17 % fetthalt respektive hushållsost 26 % fetthalt. Klimatavtrycket för 1 kg ost efter introduktion av metanreducerande fodertillskott är 5,0-5 kg CO2e/kg ost för hushållsost 17 % fetthalt respektive hushållsost 26 % fetthalt.

Genom att tillsätta Bovaer kan utsläppen vid primärproduktionen minskas. Den totala minskningen för ostens klimatpåverkan per kg ost är cirka 4,4% om utsläppen från mulljordarna är med. Utan utsläppen från mulljordar är minskningen 6%.

På uppdrag av Sydgrönt och Odlarlagets APO har RISE blivit tillfrågade på nytt att uppdatera de tidigare beräknade klimatavtrycken från svenska växthusodlingar av tomat och gurka. Syftet med denna studie var därmed att uppdatera RISE tidigare beräknade klimatavtryck med nya inventeringsdata. Resultaten har också jämförts med de tidigare beräkningarna och även med andra vetenskapliga studier.

I studien ingår två odlare av gurka och två odlare av tomat. I växthusen odlas olika sorter av tomat och i studien kategoriseras tomater enligt: småfallande 10 – 30 g och övriga, mellan eller stora tomater. Både gurka och tomat kan odlas med två olika produktionssystem och båda systemen har studerats i denna studie: • Belyst produktion, helårskultur – belysta växthus med uppvärmning där odling kan ske även under vintermånader. • Ej belyst produktion, långkultur – produktion utan belysning, med uppvärmning

Klimatpåverkan har beräknats enligt metodiken för livscykelanalys. Den funktionella enheten är 1 kg producerad livsmedel (gurka eller tomat) vid växthusgrind, redo för leverans till konsument och dagligvaruhandel. Det vill säga bidrag från produktion av insatsmedel och användning av el och energi, fram till färdigproducerad gurka eller tomat ingår i klimatavtrycket. Insatsmedel som ingår är produktion av mineralgödsel, växtskydd, odlingssubstrat, uppdrivning av plantor och användning av koldioxid. För gurka ingår även bidrag från primär och sekundär förpackning, i form av produktion av plastfilm och användning av SRS back.

För gurka studerades två odlare där ena odlaren har belyst produktion och andra odlaren icke-belyst produktion. Resultaten för gurka visar att det icke-belysta systemet har ett klimatavtryck per kg gurka på 0,20 kg CO2e och det belysta systemet 0,33 kg CO2e. De stora utsläppskällorna är bidrag från förbränning av flis för uppvärmning och för det belysta systemet är även användning av el en stor utsläppskälla.

För tomat studerades två odlare varav en odlare har både belyst och icke-belyst produktion. Den andra odlaren har icke-belyst produktion, samt användning av överskottsvärme från en närliggande pappersmassaindustri. Resultaten visar att de icke-belysta systemen har ett klimatavtryck mellan 0,056 – 0,45 kg CO2e/kg tomat. Det lägre värdet av klimatavtrycket förklaras av användningen av överskottsvärme och att övriga tomater har högre skördenivåer. Med högre skördenivåer fördelas mängden insatsmedel på en större mängd tomater vilket medför en lägre klimatpåverkan per kg tomat. Det belysta systemet har generellt en högre påverkan än de icke-belysta produktionerna, med 0,42 kg CO2e/kg övriga tomater och 0,93 kg CO2e/kg småtomat. Precis som för produktion av gurka är de stora utsläppskällorna användning av flis för uppvärmning och elanvändning i det belysta systemet. För odlaren som använder överskottsvärme är den största utsläppskällan istället produktion av mineralgödsel.

Vid jämförelse med andra vetenskapliga studier som har gjorts, ligger våra beräknade klimatavtryck för gurka och tomat både lägre och högre. Detta beror helt på vilket ursprungsland och produktionssystem som jämförs mot. Odlingssystem i varmare klimat har generellt lägre klimatpåverkan och typ av energikälla spelar stor roll. Jämförs de uppdaterade klimatavtrycken med RISE tidigare beräknade klimatavtryck, ligger denna studies klimatavtryck för gurka något högre än förra gången, medan växtgasutsläppen från tomatproduktionerna har minskats.

Syftet med studien är att beräkna klimatpåverkan från svensk grönkålsodling. I studien undersöks konventionell grönkålsodling där enbart premiumråvaran, så kallad klass 1 grönkål skördas. Studien inkluderar även analys och jämförelse av konventionell odling med alternativa scenarion där även kvarlämnande restströmmar skördas. Restströmmarna kan sedan utnyttjas för vidareförädling i olika processtekniker för att producera produkter för konsumtion. I studien undersöks därmed också de tre förädlingsteknikerna 1) mikrovågsbehandling med sterilisering eller pastörisering, 2) autoklavering och 3) frysning. Genom dessa förädlingstekniker förlängs även hållbarheten avsevärt, vilket medför ett stort mervärde. I jämförelse med färsk grönkål som antas hållas färsk i ungefär två veckor, kan de förädlade produkterna hålla sig i 60 dagar upp till flera år.

Sammanfattningsvis besvarar studien två frågeställningar, hur påverkas klimatavtrycket av grönkålsodling vid fältkant av olika uttag av restströmmar, samt vad blir klimatavtrycket från färdigvara i butik gjord på restströmmar genom användning av olika förädlingstekniker.

Shared stand-up e -scooters have been used in Sweden since 2018. Both models in use and policies applied in different cities have evolved rapidly. This study aimed to examine the environmental impacts of shared stand-up e -scooters in Sweden and identify the key factors that impact the resource and energy efficiency of these e -scooters. The findings can help e -scooter providers and cities reduce the environmental impacts of shared e -scooter services. A comparative life cycle assessment was conducted on two main cases: Case 1 corresponds to first -generation shared e -scooter models that dominated the Swedish market from 2018 to 2020, while Case 2 corresponds to a significantly heavier e -scooter model introduced in Sweden from 2020 onwards. The results show that the production of e -scooters is part of the life cycle and has the largest contribution to the environmental impacts for both e -scooter models.

Denna rapport är ett arbetsdokument som har efterfrågats i arbetet inom Gothenburg Green City Zone (GGCZ), där det pågår en process för att ta fram en mer detaljerad planering för en övergång till helt fossilfria transporter i Göteborg. Rapporten resonerar först kring zonbegreppet, vilken forskning som tidigare gjorts, vilka slags zoner som redan finns och som implementerats i Sverige och Europa. Rapporten föreslår sedan en metodik för hur zoner kan definieras och hur en generell zonindelning skulle kunna upprättas som skulle kunna användas som mall för både Göteborg och andra städer. Arbetet är inte färdigt utan kommer att fortsätta under kommande år både inom RISE och tillsammans med övriga samarbetspartners. Det som kvarstår är att definiera i detalj vilka parametrar och egenskaper som gör en viss zon unik, exempelvis genom mätetal som stadsdelars täthet, demografi, socioekonomiska förhållanden, infrastruktur samt befintlig framkomlighet. Målet med arbetet har varit att utveckla och förbättra kunskapen om zonmetodiken, visa på dess möjliga fördelar och utveckla ett verktyg för att användas i omställningen och att hjälpa Göteborg och andra städer att lyckas med omställningen mot klimatneutrala transporter till år 2030.

The eSPARK project examines the sustainability profile of the popular shared e-scooters through policy analysis, usage data analysis, surveys, and life cycle assessment. Policies and attempts to regulate e-scooters in Swedish and European cities are studied and discussed with stakeholders. The LCA-results suggest that factors such as how e-scooters are collected and distributed, and the total ridden kilometers have significant impact on their environmental impact. The project also suggests different methods that can support cities to predict the geographical area of the e-scooters and offers insights about how e-scooters are used in the cities. Usage data and the surveys show that they are used by active people in areas with a lot of activities, especially restaurants and clubs. Users are likely to have a driving license, to frequently use a car but also to have a monthly pass for public transport. Thus, escooters have a potential to mitigate congestion on roads and public transport but may lead to more traffic on bike infrastructure instead.