Denna rapport redovisar resultat och lärdomar från genomförandet av en digital kurs om medie- och informationskunnighet, med särskilt fokus på hur olika former av lärandestöd påverkar engagemang, genomförande och kunskapsutveckling. Kursen utformades med en frågebaserad lärandedesign där deltagarna först fick ta ställning till frågor och påståenden, och därefter ta del av kursinnehåll vid behov. Studien jämför tre varianter av kursen: enbart kursmaterial, kursmaterial med reflektionsövningar, samt kursmaterial med AI-mentor. Resultaten visar att kursen upplevdes som relevant och att majoriteten ökade sina kunskaper, men att olika stödformer påverkar lärandeprocessen på olika sätt.

Denna mindre studie och kartläggning har genomförts inom ramen för projekten Framtidssäkrad industrikompetens Norrbotten med fokus på stålindustrin respektive Framtidssäkrad industrikompetens Västerbotten med fokus på metallindustrin. Dessa projekt är initiativ med syfte att stärka små och medelstora företags förmåga att möta de kompetensutmaningar och möjligheter som följer i spåren av industrins gröna omställning i regionerna.

Denna rapport presenterar resultaten från en förstudie som undersöker förutsättningarna för att etablera en testbädd för säker övning och innovation. I ett förändrat och förvärrat säkerhetspolitiskt läge, kännetecknat av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och växande hybridhot, är det av yttersta vikt att Sverige förmår att innovera och öva på nya sätt för att hantera hot och kriser. Syftet med förstudien har varit att analysera hur en miljö kan skapas där samhällets aktörer – offentliga institutioner, näringsliv, akademi och civilsamhälle – kan arbeta tillsammans för att bygga motståndskraft, säkerhet och resiliens.

Denna rapport behandlar digital resiliens inom hälsa, sjukvård och omsorg. Rapporten belyser hur resilienta digitala system och enheter är avgörande för att upprätthålla samhällsviktiga funktioner och möta ökande digitala hot. Den syftar till att beskriva hur de digitala miljöerna av sektorn kan motstå, hantera och återhämta sig från störningar för att säkerställa kontinuerlig funktion och säkerhet. Sverige är ett av världens mest digitaliserade länder och har en tradition av att utveckla, ta till sig, acceptera och nyttja digital teknik. Denna snabba digitalisering har bidragit till effektivisering och innovation men har också öppnat upp för nya sårbarheter. Cyberangrepp har ökat globalt och nationellt, vilket gör resiliens i digitala system allt viktigare. Hälso- och sjukvård och omsorgssektorn i Sverige består av många olika aktörer, inklusive statliga myndigheter, regioner och kommuner samt privata vårdgivare och producenter. Lagstiftning reglerar sektorns organisation och ansvar, med målet är att säkerställa en god hälsa och vård på lika villkor för alla. Digitala system spelar en central roll i att tillhandahålla kvalitativ vård och omsorg, från hantering av patientjournaler och distribution av läkemedel till kommunikationsverktyg, välfärdsteknik och viktig forskning. Digitaliseringen inom sektorn innebär stora möjligheter men också betydande utmaningar. Digitala system måste vara tillförlitliga, säkra och tillgängliga. Resiliens innebär förmågan att stå emot och återhämta sig från cyberangrepp, tekniska fel och andra störningar, samtidigt som systemens funktionalitet bibehålls. Utmaningarna inkluderar att hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen, säkerställa hög cybersäkerhet och hantera de organisatoriska samt mänskliga aspekterna av digitalisering. Sektorn står inför flera utmaningar för att säkerställa digital resiliens. En av de största är att balansera innovation och effektivitet med behovet av säkerhet och skydd av exempelvis känslig patientdata. Vårdsektorn är ofta dåligt förberedd för cyberhot, och det krävs betydande insatser för att höja medvetenheten och kompetensen inom området. Ansvarsfördelningen i en alltmer digitaliserad vårdmiljö är också komplex, och det finns ett behov av tydliga roller och ansvar. Rapporten framhåller vikten av utbildning, standardisering och innovationsledning för att stärka den digitala resiliensen. Kontinuerlig kompetenshöjning för medarbetare är avgörande för att säkerställa att systemen fungerar och är säkra. Organisatoriska strukturer, starkt ledarskap och en kultur som främjar innovation och säkerhet är också centrala för att uppnå resiliens. Extern samverkan och kunskapsutbyte mellan olika vårdaktörer är kritiskt för att hantera digitala hot. En gemensam digital infrastruktur kan minska administrativa bördor och förbättra patientvården genom snabbare och mer tillförlitlig informationsdelning. Användningen av standarder och uppdaterad lagstiftning kan ytterligare stödja digital resiliens genom att säkerställa att säkerhetsåtgärder följer de senaste riktlinjerna. Den svenska hälso- och sjukvården och omsorgen är komplex i sin struktur, sin ansvarsfördelning och sitt utförande vilket kräver samordnade insatser på flera nivåer för att säkerställa dess digitala resiliens. Genom en ökad förståelse för komplexiteten, resiliens och en ökad samordning som bygger på tillit är det möjligt att skapa en hållbar och resilient hälso-, sjukvård och omsorgssektor.

Denna rapport redovisar för hur den digitala resiliensen ser ut inom den svenska transportsektorn, med fokus på hur digitala system används, påverkar och skyddar sektorns funktioner. Rapporten är den tredje delen i en serie om digital resiliens i olika samhällssektorer.

Transportsektorn är en av de mest reglerade sektorerna i Sverige, med omfattande ansvar för att säkerställa tillgänglighet och säkerhet i transporter av människor och varor. Sektorn är också idag beroende av digitala system för bland annat trafikledning, navigering, schemaläggning och logistikhantering. System som möjliggör effektivisering och kvalité men som också kan innebära nya utmaningar kopplade till digital säkerhet och sårbarhet.

I rapporten går det att ta del av vikten av digital resiliens, förmågan hos digitala system att motstå, hantera och återhämta sig från störningar, för att upprätthålla sektorns funktionalitet även vid cyberattacker, tekniska fel eller andra typer av avbrott. Genom att analysera aktuella händelser, såsom ransomware-attacker och överbelastningsattacker mot transportsektorn, synliggör rapporten betydelsen av att bygga robusta och pålitliga digitala system. Transportsektorns digitalisering erbjuder möjligheter till innovation, såsom självkörande fordon, automatiserade logistiklösningar och nya säkerhetssystem. Samtidigt ökar kraven på säkerhet, vilket ställer sektorn inför utmaningar som beroende av utländsk teknik, brist på digital mognad, konservativa kulturer och komplexa regelverk för att nämna några.

Rapporten presenterar konkreta åtgärdsförslag för att stärka den digitala resiliensen. Vilka inkluderar exempelvis ökat samarbete mellan aktörer inom och utanför sektorn, satsningar på redundanta system och backup-lösningar, och kontinuerlig kompetensutveckling för att förbättra säkerhetsarbetet. Vidare föreslås även införandet av säkra testmiljöer, prioritering i upphandlingar och tydliga ansvarsfördelningar.

En samlad strategi för sektorn, som inkluderar långsiktiga investeringar i forskning och innovation, anses nödvändig för att säkerställa ett hållbart och säkert transportsystem. Genom att kombinera teknisk utveckling med strukturerade säkerhetsinsatser och ökat samarbete kan transportsektorn stärka sin förmåga att hantera framtida digitala risker och säkra sin samhällsviktiga funktion.

RISE har genomfört tre studiecirklar inom ämnena totalförsvar, cybersäkerhet och att leda projekt med behov av hög säkerhet, och därigenom visat att formatet studiecirkel är ett framgångsrikt sätt att öka deltagares kunskap och förståelse för respektive ämne. De tre studiecirklarna visade övergripande positiva resultat kring att öka deltagarnas kunskap och engagemang inom sina respektive ämnesområden.

Projektet Kompetenspasset har sitt ursprung i de stora utmaningar som Sverige står inför när det gäller kompetensförsörjning på en snabbt föränderlig arbetsmarknad och det samverkansprogram som inleddes under den förra regeringsperioden. Behovet av att kunna dokumentera och erkänna både formellt, icke-formellt och informellt lärande har ökat, och EU-rådets rekommendation kring mikromeriter har varit en drivkraft för att ta fram och testa hur en gemensam svensk modell för mikromeriter skulle kunna se ut och utformas.

Projektet har bedrivits som ett samverkansprojekt mellan RISE Research Institutes of Sweden, som har lett projektet; Arbetsförmedlingen, som har bidragit med arbetsmarknadsinsikter och praktisk testning av mikromeriter; och Myndigheten för yrkeshögskolan, som har arbetat med hur SeQF och mikromeriter kan komplettera varandra. Projektet har pågått mellan 2021-09-01 till och med 2024- 06-30.

För att möjliggöra detta projekts genomförande har projektet beviljats ekonomiska medel av Vinnova – Sveriges innovationsmyndighet, tillsammans med medfinansiering från projektets partners.

Sverige är ett av världens mest digitaliserade länder och har traditionellt sett varit tidigt med att anta och utveckla ny teknik. Den snabba digitala utvecklingen har generellt varit gynnsam för Sverige och har skapat möjligheter till effektivisering, automatisering, innovation och tillväxt. Men den har även öppnat nya sårbarheter, i synnerhet för uppkopplade enheter och infrastruktur, som är beroende av digitala systems motståndskraft och resiliens. Parallellt med den tilltagande digitaliseringen av samhället har man även sett en ökning av möjliga digitala hot. Bland annat har antalet cyberangrepp, globalt och i Sverige över tid ökat. De senaste åren har det blivit tydligt att samhällets motståndskraft mot yttre hot och vår förmåga till återhämtning måste stärkas. Säkerhetsläget i Europa och Sveriges närområde beskrivs som det allvarligaste sedan 1980-talets början. I augusti 2023 beslutade Säkerhetspolisen att höja terrorhotnivån från förhöjt hot, till högt hot, från tre till fyra på en femgradig skala, vilket innebär att Sverige har gått från att vara ett legitimt till ett prioriterat mål för terrorattentat.1 Denna rapport syftar till att beskriva resiliens inom digitala system och deras roll för samhällets motståndskraft och funktion, särskilt inom energisektorn. Rapporten är del 1 i en serie vars syfte är att öka förståelse för hur man kan arbeta, strategiskt och långsiktigt, med resiliens inom digitala system inom flertalet sektorer i samhället. Rapporten riktar sig till intressenter i offentlig och privat sektor och ger en översiktbild hur det svenska energisystemet är uppbyggt. Detta baserat på dialoger som skett på samhällsnivå, utredningar som gjorts och reflektioner från RISE. Frågan om hur väl energisektorns digitala system klarar av att motstå hot, angrepp och kriser, samt återhämta sig, i en tid full av osäkerhet handlar om att öka samhällets förmåga att hantera kriser och oförutsedda händelser i energisystemet. En fråga som handlar om att skapa och flexibilitet för att kunna hantera vardagliga utmaningar likväl som bygga in beredskaps- och krisförmåga.

A recommendation based on the material in this report is that microlearning is needed to some extent to ensure the skills transition that is required due to the rapid development of our society. And when designing and using microlearning, it is important to focus on the individual, in order to ensure that microlearning materials are created according to the individual's circumstances and learning needs. Microlearning is a relatively new form of teaching method, and there is no established conceptual description. However, the evidence for this report suggests that microlearning is characterized by high accessibility, that it should be digital and take no more than 10 minutes to consume. Learning in this fashion can also take place in a variety of formats such as text, images, audio, video, games and others. However, if the format is video, a maximum length of 5-6 minutes is perceived as the ultimate to maintain focus and ensure learning. Microlearning has been shown to be an effective way to learn in studies where time is short or in the context of professional activities, where there are resource constraints or financial limitations. What the evidence also shows is that microlearning has the potential not only to enhance learning but has also been shown to increase motivation, contribute to more confident students and encourage self-reliance. When creating microlearning, insights from the evidence suggest that the best effect of microlearning is achieved by making each microlearning object consist of only one learning goal, where the activity starts with the purpose and goal of the learning and then moves on to share the knowledge needed to achieve the goal. A microlearning activity should also be complemented by the opportunity to test one's knowledge through an interactive exercise or followed by a discussion forum in order to achieve the highest possible impact.

Det finns ett tydligt intresse för att arbeta mer innovativt hos de intervjuade organisationerna, men ofta saknas stödjande strukturer som kan möjliggöra det. Många av utmaningarna har bäring på ledning och styrning av verksamheterna. Ges inget politiskt uppdrag att arbeta med innovation i styrdokument, så förekommer heller inte innovationsarbete i någon större utsträckning. För att öka innovationstakten i svensk offentlig sektor så krävs ökad aktiv politisk styrning i frågan. Samtidigt finns det studier som visar att det kan vara svårt att arbeta med innovation även om det finns uttalade politiska mål för det. Befintliga byråkratiska processer och kontrollsystem anges som försvårande för idéutveckling och gränsöverskridande samverkan. Det finns även en tydlig riskaversion hos offentliga aktörer som kan härledas till det förvaltande uppdraget som hämmar innovation. Tillgångarna ska förvaltas efter politiska mål och värderingsavvägningar, sällan finns utrymmet att investera i projekt som innehåller risk och okända element. I den mån innovationsarbete sker så drivs det ofta av eldsjälar och inte systematiskt och strategiskt utifrån ett verksamhetsperspektiv. Flera studier visar på vikten av att parallellt arbeta med organisatoriska och kulturella förutsättningar för att kunna bedriva innovation framgångsrikt i offentlig sektor. Det är också något som bekräftas av intervjuade organisationer som har ett utvecklat systematiskt innovationsarbete. Gemensamt för dem är att de på ledningsnivå legitimerar innovationsarbetet, har en tillåtande kultur och avsatta resurser för innovation. Ofta organiseras arbetet genom separata innovationsavdelningar vid sidan om den ordinarie verksamheten. Innovationsavdelningarna jobbar metodiskt med internkommunikation och nätverkande för att öka kunskapen om och uppmuntra till innovation i organisationen. De har ofta även mandat att bevilja resurser till innovationsprojekt, i vissa fall kan de stötta med expertkompetenser i genomförandet. Psykologisk trygghet för medarbetarna framhålls som en nödvändighet för att skapa en kultur som stödjer innovation. I öppna, tillåtande och uppmuntrande organisationskulturer kan fler idéer födas och utvecklas. Återkommande lyfts också vikten av att det finns en gemensam bild och målformulering för syftet med innovationsarbetet. Detta mot bakgrund av att det förekommer många olika tolkningar begreppet innovation och ibland en misstänksamhet. Genom att etablera en gemensam bild för hur verksamheten ser på innovationsarbetet så skapas möjligheter att engagera fler medarbetare som kan skapa framdrift i arbetet. En förutsättning för att innovationsprojekt ska kunna övergå i ordinarie verksamhet är att slutanvändare och nyckelfunktioner involveras. Det är viktigt dels för att ge en tydligare behovsbild och förståelse för vad innovationen ska åstadkomma, dels för förankring i själva innovationsprocessen. Inte sällan så missas den aspekten i innovationsprojekt, vilket gör att det inte finns någon som efterfrågar innovationen när den väl ska övergå i ordinarie verksamhet. Intern och extern samverkan är en nyckel för att åstadkomma detta, men möjligheterna att skapa fungerande samverkanytor är ofta svåra att få till.