Syftet med detta projekt var att uppdatera branschriktlinjer för små slakteri- och styckningsföretag, för att underlätta för den enskilda företagaren att tolka och uppfylla kraven i gällande livsmedelslagstiftning för slakt och styckning. Branschriktlinjerna omfattar även den djurskyddslagstiftning som gäller för djur vid tidpunkten för avlivning. Målgruppen är de livsmedelsproducenter som producerar små volymer livsmedel av djurslagen nötkreatur, gris och får. Branschriktlinjerna innefattar avlivning, slakt och styckning, men inte vidareförädling av produkterna. Branschriktlinjerna har utarbetats i samråd med Livsmedelsverket. Avsnitten om djurskydd och avfallshantering har granskats av Jordbruksverket.

Den första upplagan av branschriktlinjerna publicerades 2009. Arbetet med att ta fram branschriktlinjerna gjordes av JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik på uppdrag av Sveriges småskaliga kontrollslakteriers förening (numera Småskaliga slakt- & charkföretagen). Författarna till den första upplagan var Cecilia Lindahl, Christel Benfalk, Paulo Kisekka-Ndawula och Ewa Uppgård.

Uppdateringen av branschriktlinjerna har gjorts av forskningsinstitutet RISE i samverkan med Eldrimner, nationellt resurscentrum för mathantverk. Eldrimner samordnade en referensgrupp bestående av representanter från den småskaliga slaktbranschen som bidragit med synpunkter och inspel under arbetets gång.

Projektet med att uppdatera branschriktlinjerna har finansierats av Jordbruksverket via Landsbygdsprogrammet.

Att hägna in betesytor och underhålla stängsel är en mycket tidskrävande och kostsam del av produktionen med betande djur. Det är därför inte oväntat att intresset för den innovativa tekniken virtuella stängsel, som används för att hålla betesdjur inom ett visst område utan fysiska stängsel, har ökat starkt de senaste åren, både i Sverige och globalt. Som komplement till eller ersättning för ett fysiskt stängsel, utrustas varje djur med ett GPS-halsband som spårar dess position i realtid. Genom en app eller ett datorprogram kan lantbrukaren definiera betesområden på några sekunder. Vid betesområdets gräns avger halsbandet en ljudsignal som indikerar till djuret att de nått gränsen för sitt tillåtna område. Djuren tränas till en början att vända om på ljudsignalen som då stängs av. Om de inte vänder tillbaka får de en svag elektrisk stöt från halsbandet.

I Sverige är virtuell stängselteknik inte godkänd att användas i dagsläget, då djurskyddsförordningen inte tillåter utrustning som ger elektriska stötar för att styra djurs beteende. Jordbruksverket kräver mer forskningsunderlag för att kunna godkänna tekniken. Forskning relaterad till teknikens inverkan på djurvälfärden pågår både i Sverige och internationellt, samtidigt som antalet länder där tekniken godkänts blir fler.

Kunskapen om hur tekniken inverkar på lantbrukarens arbetsmiljö och säkerhet är i princip obefintlig men är en central del för att kunna ge rätt rekommendationer om användningen ur ett säkerhets- och arbetsmiljömässigt perspektiv i framtiden. Denna rapport utforskar därför viktiga aspekter ur dessa perspektiv, bland annat genom diskussion av hur olika moment och strategier påverkar säkerhet och välbefinnande samt belyser fördelar, utmaningar och vad som kan förbättras och utvecklas framöver.

Inom projektet genomfördes två enkätstudier, en i Sverige och en i Norge. Den svenska enkäten riktade sig till lantbrukare och djurskötare som arbetar med betande nötkreatur, medan den norska enkäten riktade sig till lantbrukare som använder virtuell stängselteknik till nötkreatur. Enkäterna innehöll frågor om arbetsmiljö, säkerhet och upplevelser av olika stängselsystem. Resultaten jämfördes för att identifiera möjligheter och utmaningar för tekniken i Sverige. Dessutom samlades praktiska erfarenheter in från forskningsprojekt med virtuella stängsel i Sverige mellan åren 2022–2024. Målet var att lyfta fram potential och identifiera utvecklingsområden för att säkerställa en god arbetsmiljö vid eventuell framtida implementering av tekniken.

Resultaten från projektet visar att virtuella stängsel har potential att minska arbetstiden för stängsling och underhåll av stängsel väsentligt jämfört med vanliga fysiska stängsel där även tiden som åtgår för tillsyn och övervakning av djur kan minskas. Jämfört med traditionella stängsel visade resultat från den norska enkäten att de svarande upplevde en förbättrad arbetsmiljö med virtuella stängsel. De utmanande aspekterna handlade framför allt om tekniska problem med utrustningen. Dessa kan skapa merarbete och stress för lantbrukarna. Ytterligare utmaning är själva halsbandet, där 73% av virtuella stängsel-användarna svarade att de varit med om att djur tappat halsband. Detta har vi även erfarit i de svenska försöken med tekniken. Användandet av teknik som ska bäras av djuret innebär också att mer arbetstid läggs på hanteringsmoment, i form av på- och avtagning av halsband eller korrigering av storlek och där all hantering av nötkreatur innebär en ökad risk för skador.

Förutom de utmaningar som beskrivits ovan, har det även genom de praktiska försöken blivit tydligt att förutom att djuren ska lära sig förstå tekniken, också krävs en lärprocess hos användaren. Både i hur tekniken fungerar och ska användas men även anpassning av halsbanden på djuren, detta för att den ska fungera tillfredställande för både människa och djur. Detta är en viktig del att fokusera på inför en eventuell framtida implementering i Sverige.

Slutsatsen från projektet är att användningen av virtuell stängselteknik, jämfört med fysiska elstängsel, har potential att förbättra lantbrukarnas arbetsmiljö inom flera områden. Det finns dock även utmaningar med tekniken i form av risk för tekniska problem och ökad djurhantering som riskerar att påverka arbetsmiljön negativt. Fokus i framtiden bör vara på att hitta lösningar för dessa och utveckla tekniken ytterligare.

Strategic collaborations between farmers and technology companies to extend the benefits of technical solutions for improved animal production Over the past 50 years, we have seen an increased use of technological solutions in agriculture to monitor animal health, welfare and productivity. The increase in milk production and herd size place great demands on animal health and regular monitoring of all individual animals, to ensure that production is optimal while maintaining good animal welfare. This is very time-consuming, so farmers' interest in digital technology solutions is increasing. This development should facilitate and streamline agriculture. However, many farmers feel that the companies that develop technology do not always have knowledge of the needs and requirements they have for a technical or digital tool. In addition, companies need to collaborate more on sharing data, to avoid, for example, parallel work in several technical solutions. Within the project, we have identified several areas where there is consensus, but also areas where the opinions between farmers and technology companies differ. There was a consensus between farmers and technology companies that personal relationships are a key factor in the industry, and affect, for example, investment decision-making. Furthermore, there was also a consensus that there is a need for actors to be able to meet in some forum to discuss issues such as technology development and data sharing on a regular basis. The parties were considered to have different views on what makes a technology successful and how user dialogue should be handled. One issue where the farmers' opinions differed was the availability outside of working hours, where some felt that it provided increased control and thus a sense of calm, while others considered it as a direct stress factor and a feeling of never leaving the workplace. Several of the technology suppliers expressed that they were interested in developing their collaboration with other technology companies, while others considered it a strength to only work with their own products to ensure the quality of their offering. The project has generated knowledge exchange between actors in the industry. Farmers and technology companies have been given the opportunity to give their views on how to create a dialogue about needs and opportunities for the development of new technical solutions. The results show that all participants see a benefit in increased collaboration, but that the path to get there is not clearly marked out and there is a need for an independent party that initiates collaboration and leads the dialogue.