Spridning av biocider från sanering av båtbottenfärg bestämdes experimentellt genom  att sanera båtar med sex olika metoder och mäta den spridda andelen bottenfärg.  Metoderna är vanligt förekommande i fritidsbåtshamnar och utförs vanligen av  båtägaren, dessutom utvärderades fackmannamässig blästring. Resultaten från de  olika  scenariona visar att det går att utföra sanering med många av de vanliga  metoderna slipning, skrapning, gelupplösning samt blästring och uppnå insamling av  mer än 98 % av färgen. Metoderna skiljer sig åt i andelen spridd färg men även i  svårighetsgrad i utförande samt hur robust de kan utföras med bibehållen låg spridning.  Faktorer som utförande, båt och färgtyp varierar stort vid implementering på det svenska båtbeståndet, vilket ger att det sannolikt är viktigare med rätt  riskminskningsmetoder än att rangordna saneringsmetoderna. Metoder som bildar torra  små partiklar vid borttagande av färgen är känsliga för att dessa färgpartiklar sprids  med vinden. Beräkningar av partiklars vindtransport visar att de partikelstorlekar som  bildas vid tex slipning och skrapning med lätthet kan spridas utanför en skyddande  marktäckning till den yttre miljön. Spridningen i ett sådant saneringsfall kan vara  mycket högt och kan i det närmaste bli fullständig om inte skyddsåtgärder vidtas.  Hantering av denna risk bör göras genom att, såsom i vissa av de utförda  experimenten, samla in partiklarna med sug, ha kontroll över vindhastigheten samt  kravställa utförandet, alternativt förbjuda metodiken.