This technical report comprises the basis for a method description with regard to testing portable fire extinguishers' effective discharge time. The purpose of the project has been to find a better method of measuring than the present method for determining the discharging time, and to guarantee an objective and technically correct test. The effective discharge time is defined as the time from the instant of activation until the rate of discharge of the extinguishing medium has fallen to half the value of the maximum measured. The equipment consists mainly of an electronic load sensor and a device for collecting the extinguishing medium. The principle of the testing equipment is shown in the diagram in supplement 1. SP (the National Swedish Institute for Material Testing) have performed a series of tests covering 35 different portable fire extinguishers. The results of which have been used as a basis for establishing the limit of 50% reduction of the extinguisher medium's rate of discharge as the test criterion.

Differences in rain penetration due to different spraying methods and air pressure conditions (static and dynamic). In order to analyze how different methods affect the test results, a number of tests have been carried out with two test methods on six windows. The methods compared are the Swedish method (SIS 81 81 27) and the Norwegian method (NBI 93/76). Significant differences in leakage between sash and frame were found between windows opened inwards and windows opened outwards.

This paper describes the natural convective heat transfer in permeable insulation. Equations and results are given to calculate the influence from natural convection upon the heat transfer in insulated structures.

Results from reverberation measurements of absorption coefficients according to ISO/R 354 made at different Nordic laboratories are presented. It is shown that the reproducibility between the laboratories will be approved by introducing a uniform way of adjusting the diffusing properties of the rooms. A method for such an adjustment is proposed.

För att utveckla en metod att mäta värmemotståndet hos väggkonstruktioner gjordes vid statens provningsanstalt en undersökning av den s k hot box-metoden. Vid denna metod mäts värmeflödet med hjälp av en femsidig låda. Provkonstruktionen monteras i en skiljevägg mellan ett varmt och ett kallt rum och mätlådan placeras mot väggen på varma sidan så att den omsluter provkonstruktionen. Värme tillföres lådan i sådan mängd att temperaturen i lådan blir densamma som i det varma rummet utanför. Härigenom blir värmeflödet genom lådans väggar lika med noll, och all tillförd värme passerar genom provkonstruktionen. Genom att mäta tillförd värmeenergi och temperaturerna på båda sidor om konstruktionen kan dess värmemotstånd beräknas. För detta projekt byggdes en mätlåda med dimensionerna 1200 x 2400 x 600 mm. Mätningar utfördes på homogena cellplastväggar av olika tjocklek och härigenom kunde mätlådan kalibreras genom jämförelse med mätningar i Langapparat. Resultatet av dessa mätningar var att den tillförda effekten måste multipliceras med 0,91 för att rätt resultat skall erhållas. På dessa cellplastväggar utfördes också mätningar då temperaturskillnaden mellan mätlådans in- och utsida var skild från noll, för att finna en korrektionsfaktor för värmetransporten genom lådans väggar. Vidare utfördes mätningar på fem olika fönstertyper. Syftet var att utveckla en standardmetod för värmemotståndsbestämning av fönster. Två förslag till metod fanns, en där lufttemperaturer mättes och en där yttemperaturer mättes. Dessa mätningar bidrog till att yttemperaturmetoden slutligen valdes. Ett förslag till standardmetod redovisas i bilaga.

För att få underlag att bedöma behov och omfattning av en regelbundet återkommande kontroll av ljudnivåmätare, personburna bullerdosimetrar och akustiska kalibratorer har ca 100, 25 resp 50 dylika instrument provats. Instrumenten har insamlats från ca 40 olika industrier och institutioner och de har tidigare använts i fält upp till 10 år. Provningarna har i stor utsträckning följt IEC:s rekommendationer. Resultaten visar att mer än 20% av instrumenten inte längre uppfyllde de ursprungligen garanterade specifikationerna. I flertalet fall var dock avvikelserna små. Avvikelser på mer än 1 dB förekom i ca 10% av fallen. De slutsatser som dragits av undersökningen är att kalibratorer bör kontrolleras varje år, ljudnivåmätare i regel vart annat år och bullerdosimetrar vart tredje. De i undersökningen genomförda kontrollmätningarna bör kunna reduceras till ca hälften utan att därför kontrollfunktionen äventyras. En fullständig provning av en ljudnivåmätare tar då ca två timmar. Sammanfattande resultat för ljudnivåmätare, personburna bullerdosimetrar och kalibratorer ges i avsnitten 5.4, 6.3 resp 7.2. Förslag till nya provningsprogram redovisas i bilagorna D och E.

Erfarenheterna från tre års stickprovskontroll av färdigförpackade varor visar att kontrollen har en för konsumenterna klart gynnsam effekt. Vid förstagångskontroller i butikerna har genomsnittliga undervikter om cirka en procent kunnat konstateras. Dessa undervikter har vid efterföljande besök minskat markant. Konsumenternas årliga besparing till följd av denna förbättring kan uppskattas till storleksordningen 100 miljoner kronor. Resultaten antyder att den främsta orsaken till de konstaterade undervikterna har varit att förpackningsmaterialet inkluderats i nettovikten.

Det ökande intresset för användning av solenergi för husuppvärmning har medfört ett behov av provningsmetoder för solfångare. Eftersom området är nytt finns inga accepterade provningsmetoder vare sig i Sverige eller internationellt. Inom International Energy Agency startades 1975 ett projekt kallat Solar Heating and Cooling System. Ett delprojekt inom detta behandlar provning av solfångare: Performance testing of solar collectors. Föreliggande BFR-stödda projekt avser ett deltagande i det internationella utvecklingsprojektet för solfångarprovning. Målet är att det vid projekttidens slut skall finnas en för Sverige avpassad och internationellt förankrad provningsmetod för solfångare. Metoden skall dels innehålla mätning av solfångarens termiska verkningsgrad och dels en hållbarhets- och tillförlitlighetsprovning.

Vid genomgång och inventering av läget beträffande väderbeständighetsprovning har följande konstaterats: De viktigaste faktorerna för polymerers nedbrytning utomhus är solljus, temperatur, syre och ozon, luftföroreningar samt vatten. Av dessa faktorer kan solljuset ensamt åstadkomma allvarliga skador medan de andra blir verkligt skadliga först tillsammans med solljus. När man vill utröna ett materials väderbeständighet provas det utomhus eller i en apparat för accelererad åldring. Utomhustest går oftast till så att provkropparna eller panelerna sätts ut på ställningar som lutar 45° och är orienterade mot ekvatorn. För att få snabba resultat förläggs utomhusprovningarna ofta till områden med varmt och soligt klimat, t ex Florida och Arizona. Apparaterna för accelererad åldring har vanligen en xenon- eller kolbågslampa som källa för ultraviolett ljus. Vid undersökningar av färg och plast används mest apparater som besprutar proverna med vatten med regelbundna mellanrum och där temperatur och luftfuktighet kan regleras. Det är naturligtvis av stort intresse att få till stånd en allmängiltig korrelation mellan åldring på en viss utomhusstation och en viss laboratorieapparat, men detta låter sig tyvärr inte göra. Det går emellertid att rangordna material och att uppskatta storleksordningen av åldringsbeständigheten. På grund av den stora mängd varianter av alla material som existerar kan man inte göra några generella uttalanden om enskilda materialtypers väderbeständighet, dock kan det konstateras att fluorkarboner har en särklassig motståndskraft mot nedbrytning genom väderpåverkan. Graden av åldring hos ett material mäts genom förändringar i de mekaniska och elektriska egenskaperna, analys av kemiska förändringar och ändring av ytans utseende. Ofta mätta ytförändringar är kulörförändringar, glansförlust och sprickbildning.

Literature up to 1975 is reviewed and it is concluded that although the mechanism of heat transfer in fire-test furnaces is well understood, there is no foundation on which to base a rational procedure for calibration of fire-test furnaces. A procedure is proposed for indicating differences between furnaces by relating real gas temperature, measured temperature and radiation temperature. The method was applied to three SP furnaces using suction pyrometers and radiation meters. Significant differences between furnaces were found, mainly related to furnace size. Experimental results agreed satisfactorily with theoretical calculations. Examples are given for insulated steel structures and wood charring calculations, showing that furnace characteristics can affect fire test results.

Rapporten är en sammanställning med kommentarer av förslag till vissa provningsmetoder för ritmateriel. Till stor del utgörs de av omarbetningar och anpassningar av redan existerande provningsmetoder för andra ändamål. Utvecklingsarbetet kommer att fortsätta och riktlinjer för det fortsatta arbetet dras upp.

21 C1 tyres, 20 C2 tyres and 9 C3 tyres for passenger cars, vans and trucks respectively have been tested according to the European tyre noise directive. In addition the tyres were tested on two typical Swedish roads. Two different ISO tracks were used and the difference between them was estimated to be about 2 dB. All tyres, C1, C2 and C3, complied with the requirements laid down in the current tyre directive. However, the marginal was not large. At most 50% of the C1 tyres have the potential of meeting the proposed 2012 requirements if tested on an optimum ISO test track. None of the tyres met these proposed values on the ISO track used. 6(20) of the C2 tyres met the 2012 limit values proposed by the Commission. As to C3 tyres 2 (9) tyres met the 2012 proposal. The difference between normal roads and ISO tracks is according to expectations, that is quite large. The difference is about 2 dB greater for C2 tyres than for C3 tyres. Also, as expected, the relative ranking of the different tyres are different between an ISO track and a normal road. Normally the difference is manageable but there are cases when it is quite significant.

The Harmonoise source model is analyzed based on Nordic data. The conclusion is that the Harmonoise source model is recommended with the following modifications and comments: • New speed coefficients have been derived from Nordic data and some other coefficients have been modified as well • Sweden, Norway and Finland get a regional correction for tyre/road noise to take into account different road surfaces and the use of studded tyres • The horizontal directivity of rolling noise is modified to fall in between that of Nord 2000 and Harmonoise • The correction for studded tyres has been modified • The temperature corrections of Harmonoise have been confirmed • The road gradient model for propulsion noise of heavy vehicles is verified

The possible sound insulation improvements of a double panel partition with the help of active noise control are investigated. The focus is laid on control around the fundamental resonance of a light-weight double panel partition. The behaviour of the partition is investigated by simulations of a modal based mathematical model. The simulation results are validated by measurements of the sound insulation properties, the cavity pressure and the panel vibrations of a plasterboard double wall. Different active control approaches are studied for the application and an adaptive feedforward controller is designed. The wall cavity pressure is chosen as the control measure. The controller is implemented and a maximum sound pressure level reduction of 7 dB is achieved in the receiving room.

The EU-commision has proposed that annoyance due to environmental noise in the future shall be assessed by a day/evening/night weighted yearly average, Lden, of the equivalent sound pressure level. In this report the consequences are discussed of a transition to this measure from the 24h mean equivalent level, L24h, for a dry road in moderate downwind conditions which are presently applied in the Nordic countries. The analysis indicates rather substantial changes. Vehicle distribution over 24h, winter tyres and wet road surfaces contribute to an increase of Lden relative L24h by a few dB. However, this increase is rather constant, and, if desirable, status quo can be kept by correcting current limit values accordingly. For meteorological conditions, receiver height and maximum sound pressure levels the conditions are more complicated. Weather conditions may increase Lden by up to 12,5 dB relative L24h. The increase increases with distance and it has its maximum when the ground attenuation is large. As the increase varies strongly with the distance it is not possible to correct for it simply by changing the limit values. Further analyses and calculations are required for more accurate predictions. As far as the receiver height is considered it is evident that the sound pressure level will increase with the height. A transfer to mapping at 4,0 m will yield significantly higher sound pressure levels than at 2,0 m which is normally used today. As far as maximum sound pressure levels are concerned it is hardly possible to express the current Swedish regulations in terms of the night equivalent sound pressure level proposed by the Commission to assess sleep disturbances.

As a part of the development of a new Nordic noise prediction model new noise emission data have been collected from typical Swedish road traffic vehicles that are driving on typical Swedish roads. Eight measurement sites on six roads around Borås have been chosen for the measurements. About 940 vehicle pass-bys have been validly recorded. A database has been built up and all validly measured data, together with the detail information of 18 parameter values, including vehicle type and speed, have been put into the database. Preliminary analyses based on the Swedish data have been made. It is confirmed that the sound power level from road vehicles is speed dependent. Road slopes with a small angle will have negligible effect on the noise emission. The structure of a road surface will have negligible effect on noise emission for light vehicles but it may have some effect for heavy vehicles. The sound power level of light vehicles with winter tyres is less than for those with summer tyres. Above about 1250 Hz, the noise emission of heavy vehicles increases with the number of axles.

It is well known that the impact sound improvement for floor coverings on lightweight floors is very different from that on heavy concrete slabs. At present there is no test method, which addresses this problem but an ISO working group has recently proposed a method using three different standardized lightweight floors. One problem with this proposal is that it is not cost efficient. Most laboratories have only one test opening and it is expensive to change floors. Thus it would be preferable if it were possible to use a simpler test procedure. In this paper such a procedure is outlined and discussed. The procedure involves measurements on a small lightweight construction only and it is placed on top of the standard concrete floor. Some examples showing the results of this simple procedure are given and it is concluded that the procedure is promising. A proposal for Nordtest method is given and it is finally tested in a Nordic Round-Robin.

The sound insulation of different windows, lightweight facades, traffic noise barriers and fresh air inlets have been calculated expressed as the adaptation term to be added to the weighted sound reduction index in order to determine the outdoor-indoor difference in Aweighted sound pressure level. By the calculations different railway noise spectra with different ground/screen attenuation have been used. For some traffic noise barriers the sound absorption has been studied as well. For windows the variation between different constructions is small. For unattenuated railway noise it seems to be reasonable to put the adaptation term to 0. In case the noise is screen or ground attenuated the adaptation term Ctr according to EN ISO 717-1 seems to work well. The lightweight facades show a larger spread than windows and the difference between unattenuated and attenuated railway spectra is larger than for windows. Thus it is less suitable to deal with them in a simplified manner. It is recommended to use the calculated adaptation terms which are reported. Fresh air inlets often have low attenuation and in those cases the adaption term 0 works well. For devices with high attenuation Ctr is better. Traffic noise barriers can be treated as for road traffic noise although it is possible to lower the requirement on sound insulation one class.

The sound intensity technique has been tested on sound insulation measurements under laboratory conditions. It is shown that the agreement with traditional measurements of the sound reduction index is excellent. If the Waterhouse correction is applied in the receiving room the weighted sound reduction index Rw is overestimated by about 0,5 dB with a standard deviation of 1,0 dB. Without this correction there is a small underestimate. A Nordtest method is proposed. In this method the sound intensity is determined by scanning a closed surface on the receiving side of the test specimen. At least two scans with different scanning patterns shall be carried out and the maximum difference between these two scans must not exceed 1,0 dB for any frequency band. The field indicator, that is the difference between the sound pressure level and the sound intensity level averaged over the measurement surface must not exceed 10 dB and 6 dB for a test specimen which is sound reflecting and sound absorbing respectively on the receiving side. The Waterhouse correction shall be applied in the receiving room when comparing with traditional measurements. About 30 different measurements have been carried out in 3 different laboratories to get an estimate of the precision of the intensity method when comparing with the traditional measurement technique. In addition measurements illustrating the influence of different parameters such as measurement distance, microphone spacing and measurement environment are described.

In this project noise emitted by snowmobiles which are available on the Swedish market has been studied. Altogether, 26 snowmobiles and 2 four wheeled motorcycles from 5 different dealers were tested. The measurements and the evaluations were made according to the American standard SAE J192. On 19 of the vehicles the measurements were also made according to the Swedish standard SS 02 51 31. Of the 19 tested vehicles 2 or 10 % passed the Swedish noise emission requirement when tested according to the current Swedish standard. If, on the other hand, the noise emission level was calculated from tests results obtained according to the American standard by adding 7 dB the result became better. Of all the 26 tested snowmobiles, 23 % then passed the Swedish requirement. In Sweden the noise emission limit according to TSVFS 1985:10 is LDAmax=85 dB measured with time weighting F. In USA and Canada the limit value is LDAmax=78 dB with the same time weighting. After corrections for different microphone positions and vehicle operations these limits can be considered to be equivalent. The main difference between the Swedish and the American standard is that the microphone position is at 7,5 m and at 15,2 m respectively from the driving lane. Another difference is the operating condition of the vehicle. According to the Swedish standard the vehicle is approaching the acceleration lane at a constant speed and then starts accelerating. According to the American standard the vehicle starts the acceleration from a standing position. Comparison tests resulted in 7 dB higher noise levels with the Swedish standard than those measured with the American standard. Most snowmobiles in Sweden are imported from USA and Canada. USA is also the only country which has a special method for the measurement of noise emission from snowmobiles. The purpose of this project was to make a noise survey of new snowmobiles in Sweden measured according to the American standard SAE J192. The Swedish Traffic Road Safety Office TSV is planning to convert to the American Standard in the future. The results of this investigation will be used to determine a relevant noise emission limit for Sweden.

Målet med litteraturstudien har varit att få en bild av hur vanlig bullerstörning från allmänflygverksamhet är och vilka bullernivåer som förekommer på de olika mätplatserna. Litteratursökningen ombesörjdes av SPs bibliotek samt via egna undersökningar av facklitteratur. Av resultatet, fyra vetenskapliga publikationer, kan konstateras att forskning om bullerstörning från allmänflyg ej är speciellt vanlig.

The purpose of this report is to compare the guidelines of different countries for external train noise in residential areas. The guidelines are expressed as A-weighted maximal sound levels, LAmax, or A-weighted equivalent sound levels, LAeq, or a combination of the two. The equivalent level can be a 24-hours-value, a dayvalue or a nightvalue. Between different countries the guidelines for equivalent levels varies from 45 to 65 dB (the lowest numbers 45 and 50 dB are however only valid during nighttime) and the guidelines for maximal levels varies between 70 and 85 dB. The report also contains a proposal to a Swedish national guideline for external train noise in residential areas. The proposal is based on the maximal A-weighted sound level LAmax = 70-75 dB. The maximal sound level can be combined with an equivalent sound level LAeq = 55-60 dB. None of the values should be exceeded. Exceptions can, however be made for railways with only a few trains if all the trains pass during daytime.

Measurements of environmental noise are often disturbed by background noise, such as wind induced noise and traffic noise. In this report different possibilities are discussed how to improve the signal-to-noise ratio by using better wind screens and directional microphones. Extensive measurements have been carried out to show the wind noise as a function of type of microphone, wind screen, angle of incidence, frequency and wind velocity. The results indicate that wind induced microphone noise normally can be neglected at wind speeds below 5 m/s when standard microphone screens are used. Directional microphones are more sensitive and problems may arise already at 2 m/s. It is also possible, by simple means, to reduce wind induced low frequency noise further by using larger wind screens. A wind screen with the diameter 330 mm is shown to attenuate this noise 20 dB more than a 90 mm standard wind screen. Two different directional studio microphones have been tested. They have worked well and attenuated background noise outside ±90° more than 10 dB.

SAMMANFATTNING

Det objektiva och subjektiva ljudklimatet har inventerats i 8 bostadsområden med varierande typer av modern bebyggelse. Arbetet har genomförts som ett BFR-projekt vilket initierats av rådets FoU-program "HÄLSOSKYDD I BOSTÄDER".

Den föreliggande rapporten är en faktarapport som presenterar en stor mängd mätresultat och tillhörande subjektiva omdömen från ett stort antal intervjuoffer. Rapporten beskriver även hur de olika uppgifterna inhämtats men innehåller ingen övergripande analys utan denna presenteras i en separat rapport.

De olika bostadsområdena beskrivs i var sitt avsnitt. Varje avsnitt inleds med en byggnadsbeskrivning som bl a presenterar ritningar på de lägenhetsskiljande konstruktionerna. Dessutom presenteras resultaten av de genomförda ljudisolerings- och ljudnivåmätningarna samt lägenhetsinnehavarnas betyg på ljudisoleringen och bulleralstringen.

Inom varje bostadsobjekt har flera mätningar och intervjuer genomförts för var och en av de studerade ljudparametrarna. I medeltal har 8 mätningar och 25 intervjuoffer utnyttjats för att åstadkomma en god beskrivning av varje egenskap. Variationerna som ofta var ganska stora, motiverade en sådan insats. De individuella mätresultaten och betygen har sedan medelvärdesbildats och dessa medelvärden presenteras i speciella faktarutor inom varje avsnitt.

Resultaten från faktarutorna har sammanställts i tre annex som presenteras längst bak i rapporten.

En omfattande litteratursökning har genomförts beträffande arkivbeständigheten hos ljudband. Sökningsarbetet har även omfattat kontakter och samtal med personer vid olika arkiv, institutioner och företag som har någon erfarenhet av långtidsförvaring av ljudband. Undersökningar av beständighetsegenskaper hos kassettband och hos många av de nya magnetskiktssammansättningarna har ej kunnat uppbringas. Några undersökningar av gamla rullbandsinspelningar visar på goda beständighetsegenskaper vid användning av lämpliga bandtyper. De bandegenskaper som påverkades mest vid långtidsförvaring var kopieringseffekt, avmagnetisering vid höga frekvenser samt mekaniska förändringar av typ ökad sprödhet, förändrad elasticitet. De basmaterial som används idag vid bandtillverkning har betydligt bättre egenskaper än många av de bandtyper som användes för 25 år sedan. Samma förhållande gäller också de elektriska egenskaperna hos själva magnetskiktet. Med ett urval av lämpliga bandtyper samt lämpliga regler för inspelning, hantering och förvaring av arkivband bör inspelningar kunna bevaras under avsevärd tid. Några användbara tidsangivelser har ej påträffats i litteraturen. Att uppskatta livslängden för arkivinspelningar genom accelererad åldring vid förhöjd temperatur kan vara mycket besvärligt. För att få så hög åldringsfaktor som möjligt måste temperaturen vara hög. Detta medför i sin tur andra bieffekter som är svåra att skilja från åldringseffekter. Denna undersökning kommer att följas av mätningar på olika rull- och kassettband, för att urskilja lämpliga typer för arkivändamål och även försöka ge en uppskattning av livslängden för arkivinspelningar.

Laboratoriet för brandteknik vid Statens Provningsanstalt (SP) har på uppdrag av Nordtest påbörjat ett utvecklingsprojekt för att erhålla enhetliga nordiska provningsmetoder för handbrandsläckare. Projektet är uppdelat i olika delprojekt. Denna rapport redovisar utvecklingsresultatet från delprojekt nr 7, och omfattar förslag till en provningsmetod för att fastställa effektivitetsnivå och klassificering för handbrandsläckares släckeffekt mot fibrös brand.

Elektrometrar är DC-multimetrar med en inimpedans som oftast överstiger 10^14 ohm. Detta gör dem speciellt lämpade för mätning av små strömmar och laddningsmängder. Vid statens provningsanstalt (SP) har byggts en elektrometer avsedd att användas som normal vid kalibrering av uppdragsgivares elektrometrar. Jämförelsemätningar med statens strålskyddsinstitut och egenkalibreringar har visat att onoggrannheten för normalinstrumentet är bättre än 0,05 % för strömmar av storleksordningen 10^-9 A och bättre än 0,01 % för laddningsmängder av 10^-8 C. De kommersiellt tillgängliga referenselektrometrarna uppvisar idag en onoggrannhet som är c:a 10 gånger sämre än ovanstående. SP har genom denna konstruktion väl kunnat möta uppdragsgivarnas behov av kalibreringar av instrument för små strömmar och laddningsmängder.

Under andra halvåret 1978 har riksmätplatsen (RMP) för elektriska storheter fastlagt onoggrannhetsgränser för mätning av induktans och kapacitans. Genom jämförelsemätningar med NPL (induktans) och NBS (kapacitans) har internationell spårbarhet erhållits. Mätning av kapacitans kan för närvarande ske med en onoggrannhet av 10-6 vid 10 pF-nivån. Induktansvärdet 10 mH är internationellt spårbar med en onoggrannhet som är mindre än 10-4.

The annual inspection of portable fire-extinguishers is at present carried out in accordance with Swedish Standard SMS 1192-4 and involves expensive practical fire-extinguishing tests, carried out by an operator. This report presents a proposal for chemical identification of fire-extinguisher powder, which, together with knowledge of the characteristic discharge properties of the equipment, could replace the current method of inspection. The chemical identification is based on energy-dispersive X-ray spectrometry, an analytical technique which can identify the elements present, from sodium onwards (No. 11 in the Periodic Table); this is done quickly, and at relatively low cost, and does not require any special preparation of the sample. In addition, powders have been examined using thermal analysis, a method which indicates the behaviour of the material when heated. In this investigation, X-ray spectrometry was only used qualitatively. Data for quantitative determination is not available at present. It is suggested that this method, after completion with quantitative analytical data, could be used as a new testing and inspection procedure.

Vid den årliga efterkontrollen av handbrandsläckare följer man idag svensk standard SMS 1192-4, innebärande kostnadskrävande och operatörberoende släckförsök. Här presenteras ett förslag till kemisk identifikation av brandsläckningspulvret, som tillsammans med de karakteristiska tömningsegenskaperna hos utrustningen kan ersätta dagens efterkontroll. Den kemiska identifikationen grundar sig på energidispersiv röntgenspektrometri, en analysteknik som utan speciell provberedning snabbt och relativt billigt ger de ingående grundämnena från natrium (nr 11 i periodiska systemet). Dessutom har pulvren undersökts med termoanalys, en metod som visar ett pulvers beteende vid upphettning. Röntgenspektrometrin har i denna undersökning enbart varit kvalitativ. För närvarande saknas data för en kvantitativ bestämning. Denna metod föreslås bli ny provnings- och kontrollmetod efter komplettering med data för kvantitativ analys. Detta arbete har finansierats med medel från NORDTEST och provningsanstalten.

Riksmätplatsen (RMP), för elektriska storheter upp till 1 GHz, har genom jämförelser med BIPM och NPL under tiden 1976-79 verifierat den upprätthållna spänningsnivån. Dessa jämförelser har visat att den svenska nationella spänningsenheten är spårbar till BIPM med en onoggrannhet som är mindre än ±1 uV vid 1V-nivån.