När egensäkra strömkretsar provas enligt SEN 2108 användes som provgas en standardiserad H2-luftblandning eller, där kraven på explosionsskydd är lägre, etylen-luft-, propan-luft respektive metan-luftblandningar. En säkerhetsfaktor (1,5) införes genom att ström eller spänning ökas utöver normala driftdata. Detta förfaringssätt är inte alltid möjligt i modern elektronik och det har därför uppstått ett behov av att överföra säkerhetsfaktorn till provgasen. Man ökar då syrgashalten, tills gasen tänder vid strömmar och spänningar, som är 1,5 gånger lägre än de som behövs för att tända den ursprungliga gasen. I den nedan redovisade undersökningen har framtagits en blandning av H2, O2 och N2, som motsvarar dessa krav. Följande blandning har befunnits ge önskat resultat: H2 21 %, O2 45 % och N2 34 %. Resultaten från undersökningen visar, att man måste acceptera en variation i säkerhetsfaktorn ungefär mellan 1,5 och 2,0. Den ändring av minsta tändenergin, som en viss syretillsats ger upphov till, blir olika för olika kretstyper och olika värden på kretsparametrarna. Litteraturdata från mätningar av minsta tändenergin ger belägg för att detta är den viktigaste orsaken till variationen i säkerhetsfaktorn. Dessutom tillkommer den relativt stora osäkerheten i bestämningen av explosionsgränsen orsakad av tändprocessens slumpmässiga karaktär. Avsikten är att framtaga motsvarande syreberikade blandningar även för etylen, propan och metan.