Ett icke förkondenserat karbamidharts, så kallat in-situ-harts, och ett normalt förkondenserat karbamidharts har jämförts vid limning av torra fibrer för medelhårda skivor. Jämförelsen avser hartsets fördelning på fibrer vid limning i en höghastighetslimblandare samt egenskaper hos därav framställda skivor. In-situ-karbamidhartsets lägre viskositet ger en jämnare hartsfördelning över fibermaterialet. Fibrer limmade med in-situ-harts blir mindre klibbiga och därför enklare att hantera vid transport och arkformning. Skivor limmade med in-situ-karbamidharts får lägre vattenabsorption och tjocklekssvällning samt högre böjelasticitetsmodul än skivor limmade med normalt karbamidharts. Tvärdraghållfastheten blir lägre för skivor limmade med in-situ-harts.

Vid slutning av vattensystemet i fiberskivefabriker kommer processvattnet att få allt högre halt utlöst substans. För att undersöka den effekt detta har på hårda fiberskivor har ark tillverkats vid varierande bakvattenkoncentrationer upp till 9 % utlöst substans. Mälden har arkformats i laboratorieskala och pressats till hårda fiberskivor av lika fiberdensitet och värmehärdats vid 165°C under varierande tid. Vid bakvattenkoncentrationer upp till 2 % påverkas inte massans avvattningsegenskaper. Vid högre koncentrationer ökar tendensen till skumbildning i mälden och samtidigt ökar avvattningstiden. Styrkeegenskaperna, tvärdrag- och böjhållfasthet samt skivornas böjstyvhet påverkas ej märkbart vid korta härdtider. Vid härdtider över 6 timmar var styrkan högre hos skivor tillverkade vid hög bakvattenkoncentration.

I denna rapport sammanställs och jämförs svenska och utländska litteraturuppgifter över investerings- och produktionskostnaderna vid tillverkning av fiberskivor och spånskivor. Samtliga litteraturuppgifter härrör från beräkningar gjorda under de senaste två till tre åren. Vid tillverkning av hårdboard är för fabriker större än 150 ton/dygn investeringskostnaden 10 till 20 % lägre med den torra processen än med den våta processen. Däremot medför den våta processen cirka 10 % lägre produktionskostnader. Spånskivor har 10 till 20 % lägre investerings- och produktionskostnader än torrformade medelhårda fiberskivor. Våtformade medelhårda fiberskivor har den högsta investeringskostnaden räknat per ton producerad skiva.

Denna delrapport behandlar projektets första fas, vilken omfattar cirka åtta månader under tiden april 1974 till februari 1975. Reningseffektens beroende av såväl den hydrauliska belastningen som BS-belastningen på biotornet har studerats i halvstor skala vid en fabrik med dess löpande avloppsvatten. Resultaten visar att wallboardavloppsvatten kan behandlas biologiskt i biotorn inom ett brett belastningsintervall. Maximala reningseffekter över 80 % har uppnåtts. Verkningsgraden vid konstant BS-belastning stiger med ökande hydraulisk belastning. Vid hög hydraulisk belastning och optimal specifik BS-belastning synes cirka 2,5 kg BS7 per m³ effektiv tornvolym och dygn kunna avverkas. En serie fällningsförsök har utförts i laboratorieskala på biologiskt renat vatten. Tillsats av 1,0 g AVR/l gav en reduktion av kvarvarande BS7 på mellan 15 och 50 % samtidigt som halten totalfosfor reducerades med i medeltal 90 %.

Vid fabriker med processvattenrening i biotorn erhålls ett slamöverskott. I denna laboratorieundersökning har biologiskt slam om 1 respektive 4 % tillsatts vid tillverkning av hårda fiberskivor. Över 85 % av det tillsatta fasta slammet kvarstannar i arket och avvattningsmotståndet ökar något. De tillverkade skivornas styrkeegenskaper försämras ej vid dessa tillsatser av biologiskt slam. Ej heller påverkas tjocklekssvällningen eller dimensionsstabiliteten, medan vattenabsorptionen ökar obetydligt. Vid luktprovning av de färdiga skivorna märktes en skillnad i lukttyp mellan skivor utan slam och skivor med slaminblandning, särskilt vid ökad luftfuktighet och ökad slaminblandning. Lukten ansågs i inget fall obehaglig.

En metod att mäta slagbrottarbetet enligt Charpy beskrivs detaljerat. Metoden är avsedd att användas för skivformade byggnadsmaterial. Apparaturen utgörs av en pendelhejare med en maximal slagkapacitet av cirka 4 J. Erforderlig provstorlek är bredd 15 mm och längd 14 gånger den nominella tjockleken plus 20 mm. Storleksordningen för slagbrottarbetet för några olika skivtyper anges.

En avvägning av konsumentkrav mot processtekniska förutsättningar har medfört att träbaserade skivor, särskilt tjockare sådana, allt mer blir inhomogent uppbyggda i tjockleksriktningen. Vissa parametrar som tidigare använts vid värdering av skivans mekaniska skärmningsförmåga, såsom elasticitetsmodul och böjhållfasthet, förlorar därmed sin mening eftersom de förutsätter homogen uppbyggnad av skivan. Rapporten introducerar därför rapportering av böjstyvhet och böjbrottmoment per breddenhet skivmaterial. Vidare definieras parametrarna böjbrottarbete och relativ brottnedböjning och deras användbarhet diskuteras. Detaljerade anvisningar ges för mätning, beräkning och rapportering.

En genom laboratorieförsök utarbetad metodik för kemisk fällning av avloppsvatten från fiberskivetillverkning har provats i fullstor skala vid fyra fabriker. Försökstiden har varierat mellan 1 och 3 dygn. Som fällningskemikalier har använts endera kalk eller natronlut och endera AVR (ett järnhaltigt aluminiumsulfat) eller ren aluminiumsulfat. Alkali har doserats i sådan mängd att pH-värdet efter tillsats av aluminiumsulfat legat mellan 4 och 5. Genom fällning uppnåddes som bäst en reduktion av BS7 på 25–30 % och en reduktion av COD på 30–40 %. Återföring av fällningsslam till grundmassan försämrade fiberskivornas hållfasthetsegenskaper, framför allt tvärdraghållfastheten.

Tre olika slam från fällning av wallboardbakvatten med kalk och aluminiumsulfat har inblandats i mäld för hårda fiberskivor i mängder upp till 8 % torrtänkt slam räknat på torrtänkt massa. Mälden har arkformats i laboratorieskala och pressats till hårda fiberskivor av lika densitet, oberoende av slamtillsats, samt värmehärdats. Detta tillvägagångssätt har inneburit att det flockade materialet i slammet ersatt motsvarande mängd fibrer i jämförelse med referensskivor utan slam. En upprättad balans över kemiskt syreförbrukande substans vid laboratoriearkformning och pressning visar att den tillsatta flocken har hög retention, över 80 %, utan att öka mäldens avvattningsmotstånd nämnvärt. När slamtillsatsen överstiger 2 %, räknat som torrtänkt slam på torrtänkt massa, kan den ersätta normal aluminiumsulfattillsats till mälden med bibehållen låg vattenabsorption och tjocklekssvällning.

Krav på skivmaterials egenskaper analyseras med avseende på deras funktion särskilt i icke bärande väggar och kökssnickerier. Väggelementens skärmningsfunktioner indelas i nio olika funktionsgrupper, som var och en är beroende av ett antal skivegenskaper eller skivparametrar. Mekanisk skärmförmåga innefattar främst böjstyvhet och slagtålighet. Optisk-estetisk skärmförmåga omfattar ytjämnhet och låg färgförbrukning. Akustisk skärmförmåga bestäms av skivans densitet, ytvikt och elasticitetsmodul. Klimatologisk skärmförmåga omfattar värme-, fukt- och luftgenomgång. Monterbarhet, konverterbarhet, säkerhet, stabilitet och prisfunktion diskuteras som centrala värderingsgrunder för träbaserade skivor.

En detaljerad beskrivning ges för bestämning av ytskiktets benägenhet för övertändning och rökutveckling enligt metod Br 4 i Svensk Byggnorm. Metoden används för alla typer av byggnadsmaterial och avser att i mindre skala efterlikna en brand i ett rum. Principen är att en isolerad låda kläs invändigt med provmaterialet, som utsätts för en standardiserad brandpåkänning från en gasbrännare. Rökgasernas temperatur och ogenomskinlighet mäts som funktion av tiden och ligger till grund för en klassificering av materialet som flamsäkert (klass I) eller flamhärdigt (klass II). Denna beskrivning ersätter Meddelande STFI B:64 (1971).

Rapporten utgör en sammanställning av officiella brandprovningsmetoder för byggnadsmaterial och principer för klassificering av dessa i Storbritannien, Nederländerna, Västtyskland, Frankrike, USA och Kanada. Provning av konstruktioners och byggnadsdelars brandmotstånd har utelämnats, men denna följer i princip ISO- och ASTM-normer i alla de nämnda länderna. Uppgifter lämnas om officiella provningslaboratorier i de olika länderna. Dessutom redovisas tillgängliga data om hur existerande material klarar klassificering enligt de beskrivna metoderna samt vilka krav som ställs på byggnadsmaterial i lagstiftningen.

En översikt ges av laboratoriestudier vid Svenska Träforskningsinstitutet avseende presstorkning av fiberskivor. Här redovisas inverkan av ett antal olika processvariabler på skivegenskaper och pressens kapacitet. Det gäller processvariabler vid pressning, såsom presstemperatur, presstid, presschema och avvägning av presstemperaturen gentemot värmehärdning. Det gäller vidare massans raffinering, inblandning av kemiska massor och våtarkets torrhalt före presstorkning. Inverkan av dessa variabler separat samt i olika kombinationer diskuteras, bland annat med hänsyn till lämpliga avvägningar av olika skivegenskaper.

Inverkan av fibersammansättning och limfördelning på olika fiberfraktioner vid torrtillverkning av halvhårda fiberskivor har undersökts. Som lim användes ett karbamidharts avsett för spånskivetillverkning. Massan tillverkades i tryckdefibrör, torkades och delades upp i olika fraktioner genom vindsiktning. Fraktionerna blandades sedan i olika förhållanden och med varierande limandel på varje fraktion, så att den totala limhalten blev 8 %. Av de belimmade fiberblandningarna framställdes skivor med tjocklek 10 mm och täthet 650 kg/m³. Skivorna provades med avseende på tvärdraghållfasthet, böjhållfasthet och motsvarande elasticitetsmodul, böjbrottarbete, slaghållfasthet, hårdhet, skruvhållkraft, vattenabsorption och tjocklekssvällning. En relativt grov fiberblandning gav generellt de bästa mekaniska egenskaperna.

Inblandning av kemiska massor och syntetfibrer vid tillverkning av byggboard med låg täthet, 450 kg/m³ och 550 kg/m³, har undersökts. I wallboardmassan inblandades upp till 20 % sulfat- eller NSSC-massa. Syntetfibrer av polypropylen och nylon tillsattes i mängder om 3,5 % eller 7,0 %. Inblandning av NSSC-massa medför påtagliga förbättringar av de flesta mekaniska egenskaperna. Exempelvis förbättrar en 10-procentig NSSC-inblandning tvärdraghållfastheten med 30–40 %. Inblandning av sulfatmassa förbättrar specifika slagbrottenergin med cirka 35 %, medan de övriga mekaniska egenskaperna påverkas i mindre utsträckning. Inverkan av massakoncentrationen vid arkformningen inom området 1 % till 5 % har studerats vid två skivtätheter, 550 kg/m³ och 770 kg/m³.

Dokumentet beskriver provmetoder för bestämning av draghållfasthet, dragbrottöjning, dragelasticitetsmodul och dragbrottarbete hos träbaserade skivor. Metoden bygger på dragprovning av remsformade provstycken med liv enligt ASTM D1037-60T vid en konstant töjningshastighet av 4 mm/min. Som alternativ till normal provstorlek (200 × 50 mm) introduceras en mindre provstorlek (150 × 50 mm) för laboratorietillverkade eller begränsade materialmängder. Dokumentet innehåller även metoder för utvärdering av belastnings–töjningsdiagram, korrigering för apparatens egentöjning samt rapportering av resultat.

En provmetod för bestämning av massautbyte vid tryckdefibrering beskrivs. Metoden omfattar en definierad vattenlakning av massaprov uttaget i direkt anslutning till defibratorn och är användbar för mekanisk massa. Särskilt wallboardmassa, till exempel då inverkan av råvaror och processvariabler som förvärmningstid och defibreringstryck skall undersökas. Vid utbytesbestämningen tas ej hänsyn till eventuell flyktig substans som lämnar massan.

Ett antal kemikaliekombinationer har undersökts för att finna optimala betingelser för kemisk fällning av löst organisk substans i wallboardbakvatten i syfte att reducera utsläppet. Huvuddelen av försöken har genomförts på ett generalprov av filtrerat och med kvicksilverpreparat konserverat bakvatten från tillverkning av hårda fiberskivor baserad på främst obarkat sågverksavfall från furu. Bakvattnet höll 1,2 % löst substans vid en slutningsgrad motsvarande en vattenförbrukning om 4–5 m³ processvatten per ton färdig board. Fällningsförsök har utförts inom pH-området 3,5 till 7,5 med kombinationer av alkalier och aluminiumsalter. En 30-procentig reduktion i kemisk syreförbrukning och en 25-procentig reduktion i BS7 har billigast kunnat erhållas med en kombination av kalk och ett järnhaltigt aluminiumsulfat (AVR).

Två fabriksbakvatten från tillverkning av hårdboard, med huvudsakligen sågverkshack från tall som råvara, har analyserats med avseende på bland annat kolhydratsammansättning, uronsyror, Klason-lignin, syralösligt lignin, acetylgrupper och aska. På samma sätt analyserades eluat från defibratormassor med barkad granved respektive obarkad lövved som råvara. Massaeluaten erhölls genom en standardiserad vattenlakning. Drygt hälften av torrsubstansen i bakvatten och massaeluat utgjordes av kolhydrater, 15–20 % av föreningar av lignintyp och 2–5 % av aska. Av hemicellulosamaterial hade glukomannan lösts ut ur veden i större utsträckning än xylan. Den lösta vedsubstansen i bakvatten och massaeluat delades upp i en högmolekylär och en lågmolekylär fraktion genom ultrafiltrering.

Här analyseras processvariabler och föreslås processteknik för våtförstyvning av färdig wellpapp genom hetluftbehandling. För en mindre produktion av exempelvis 5 000 årston framstår en satsvis behandling i en enda kammare som lämpligast. Ett sådant utföringssätt och processbetingelser beskrivs. En lämplig behandlingscykel om 100 minuter inkluderar uppvärmning, hetluftbehandling, kylning och återkonditionering. Rapporten redovisar även uppskattade kostnader för olika metoder att våtförstyva wellpapp, inklusive hetluftbehandling, ridåvaxning, genomvaxning och fenolhartsbehandling.

RISE har genomfört en förstudie som innefattar en nulägesanalys som klargör rådande förutsäbningar för tätorten Frövi i Lindesbergs kommun. Därutöver har Frövis samhällsutvecklingsbehov utreds i en lokal, kommunal och regional kontext. Syftet är att stödja en positv och långsiktigt hållbar utväxling på den omställning som nu sker i Frövi via etableringen av en storskalig tomatodling och anstalten Hinsebergs utökning.

Nulägesanalysen ska fungera som kommunalt och regionalt stöd för ab konkre;sera långsikga behov och mål. RISE ambition över tid är att med utgångspunkt från nulägesanalysen stödja Frövis utvecklingsprocess.

Lindesbergs kommun har inte resurser att samordna alla de perspektiv som behöver in begripas för att dra nytta av den omfattande industrietablering som nu är på gång. Kommunen behöver därför stöd inom följande problemkomplex:

- Att optimera möjligheter till utveckling Lindesberg behöver hjälp att skapa bästa möjliga effekter av industrietableringen i Frövi. Det behöver redas ut vilka nyckelinsatser som är centrala för ortens utveckling.

- Att skapa och effektiviseraMålet är att påskynda förändringskapaciteten och skapa mer kraft i olika frågor som kommer behöva utredas inom en snar framtid nu när Frövi står inför en radikal förändring. Det handlar om att få till stånd samordnande processer på regionaloch nationell nivå, samt operativa och effektiva genomföranden på lokal nivå.

-Att forska och lära

Martina Björck och Daniel Fagerlund, Lindesbergs kommun, säger att:

”–Vi har ett unikt case som bör vara intressant att forska på.”

”–Vad innebär denna etablering för en ort som Frövi och hur påverkar den omgivningen ur ett socialt -, fysiskt -, tillväxt- och investeringsperspektiv?”

”–Vad händer om lokala och regionala krafter samverkar i anslutning till en etableringav detta slag i kontrast mot att man inte gör någonting?”

Sprickkänslighet definieras som den relativa nedgången i tvärdraghållfasthet då en standardiserad träskruv skruvats in i provstyckets sågkant. Olika skruvtyper ger olika sprickkänslighet. S.k. spånskiveskruvar med gles gängning ger den lägsta sprickkänsligheten för fiber- och spånskivor. Metoden är således lämplig för utprovning av olika skruvtypers användbarhet för olika skivmaterial vid inskruvning i sågkant. För fiberskivor och spånskivor ökar sprickkänsligheten med ökad täthet. Skivtjockleken har däremot ingen inverkan medan värmehärdning av fiberskivor ökar sprickkänsligheten. Vid jämvikt med hög relativ luftfuktighet har fiber- och spånskivor lägre sprickkänslighet än vid jämvikt med låg relativ luftfuktighet.

Satsvis hetluftbehandling vid 190°C av ett antal kommersiella wellpappkvaliteter har genomförts i tillräckligt stor skala för att kunna studera effekten på färdiga lådors kompressionsmotstånd vid olika fuktiga klimat och i vatten. Den på så sätt uppnåbara våtstyvheten jämfördes med den som nås vid utvändig ridåvaxning, enbart eller i kombination med hetluftbehandling. Lådornas kompressionsmotstånd provades efter konditionering vid 50 % r.f., 23°C, 90 % r.f., 20°C, 95 % r.f., 20°C, 90 % r.f., 38°C, efter ett definierat regn och efter 60 minuters lagring i vatten. Vid 50 % r.f. ökade kompressionsmotståndet genom hetluftbehandling i medeltal med 12 %. Vid 90 % r.f. ökade kompressionsmotståndet genom hetluftbehandling med 10 %, genom vaxning med 32 % och genom kombinationen hetluftbehandling + vaxning med 38 %.

Inverkan av kolhydratmaterials polymerisationsgrad på såväl den biokemiska syreförbrukningen som den kemiska vid permanganat- och dikromatoxidation belyses med jämförelser mellan xylos och ett björkxylan av DP 200, respektive mellan galakturonsyra och en polygalakturonsyra av medel-DP cirka 80. Polymeren visar i båda fallen väsentligt lägre och långsammare biokemisk syreförbrukning, och i viss mån även lägre kemisk syreförbrukning. När ett bakvatten genomgår sur hydrolys, dvs när de polymera kolhydraterna bryts ner, väntas därför en snabbare och högre biokemisk och en högre kemisk syreförbrukning. Detta illustreras för två eluat, ett från en Masonitmassa och ett från en Asplundmassa.

En standardmetodik för fällning av löst kolhydratmaterial ur skogsindustriella avloppsvatten har utarbetats med en karboxymetylcellulosa av DP 200 och DS 0,6 som modellsubstans. Temperatur, omrörningsförhållanden, tillsatsbetingelser och tidsintervall har standardiserats. Som fällningsmedel har använts aluminiumsulfat eller aluminiumsulfat och katjonisk stärkelse, båda i kombination med alkali. Kvarvarande löst organisk substans efter fällning har bestämts med dikromatoxidation efter centrifugering. Den framtagna metodiken har använts för att studera lämpliga pH-betingelser för utfällningen. Såväl effekt av begynnelse-pH och slut-pH som sättet att uppnå detta slut-pH har undersökts. Den största reduktionen av löst CMC, dvs med cirka 30 %, uppnåddes vid slut-pH 4,0 efter förjustering till pH 7,0.

Rapporten beskriver en metod att eldskyddsbehandla fiberskivor genom att tillföra ett vattenfritt natriumborat med låg upplösningshastighet i vatten. Metoden har tillämpats på halvhårda fiberskivor, dvs byggboard. Boratet finns i handeln under varubeteckningarna Dehybor® och Polybor® och tillsätts i partikelform till den löpande våta banan före påläggning av ytmassa. Det koncentreras till den övre halvan av skivan, dvs till slätsidan. Resultat från laboratorie- och fabriksförsök visar att klass I enligt svensk norm Br 4 kan uppnås med 20 % vattenfritt natriumborat räknat på torr fibervikt. Retentionen var 70–90 % och hållfasthetsegenskaperna var i stort sett oförändrade.

En satsvis hetluftbehandling av wellpapp har studerats som ett sätt att medels termisk självförnätning av cellulosamaterialet erhålla lådämnen med förhöjd våtstyvhet utan alltför stor försprödning. Här summeras laboratorieförsök med utredning av wellpappegenskaper. Försök i halvstor skala med utvärdering av hela lådor redovisas separat. Metoden är patentsökt. Små travar av wellpappark fastspändes i en kanal, där hetluft av 190°C med hastigheten 10 m/s blåstes genom wellpappens pipor under ett antal tider. Våtstyvheten efter vattenlagring kunde ökas från ursprungliga 8–10 % till 20–30 % av torrt kantkrosstryck genom 10–20 minuters hetluftbehandling vid 190°C.

Vid tillverkning av spånskivor och fiberskivor enligt torra metoden föreligger risker för brand och explosion. Inverkan av olika processvariabler, såsom exempelvis volym, fukthalt och partikelstorlek, på dessa risker och på det erhållna maximala explosionstrycket och tryckökningshastigheten diskuteras. Likaså diskuteras olika antändningsorsaker och åtgärder för att minimera möjligheten till brand och explosion. Några olika temperaturgivare beskrivs och ett system för automatisk brandsläckning. Där är en detektor som upptäcker infraröd strålning och reagerar på några millisekunder kombinerad med en kontrollenhet. Motsvarande system för automatisk undertryckning av explosion innehåller en tryckgivare som består av ett membran med hög känslighet och låg tröghet.

Det finns två sätt enligt vilka dagsläget beträffande eldresistenta fiberskivor kan sammanfattas. Det ena ger den logiska förståelsen av brandförloppet, av olika eldskyddsmedels verkan och av principer för tillverkningen av eldresistenta skivor. Det andra ger vår samlade erfarenhet av marknaden och marknadsföringen för eldresistenta skivor samt av befintliga tekniska lösningar inklusive kostnadsförhållanden för eldresistenta produkter. Rapporten behandlar brandförloppets olika skeden, klassificering av eldskyddsmedel, provmetoder för eldresistens samt kostnader och tekniska lösningar för införande av eldskyddsmedel i fiberskivor.

Rapporten beskriver provmetoder för bestämning av tvärdraghållfasthet (Z-styrka) samt sågsnittets sprickkänslighet hos fiberskivor. Metoden för tvärdraghållfasthet har reviderats genom användning av en ny limtyp (Araldit AW 106), som ger högre medelvärden, lägre standardavvikelse och färre brott i limfogen. Vidare limmas proven så att gripblockens spår blir parallella, vilket förbättrar mätresultaten. Metoden omfattar även en variant för mindre provstycken när tvärdraghållfastheten överstiger 40 kp/cm² eller när provmaterialet är begränsat. För bestämning av sprickkänslighet introduceras en brottanvisning med en träskruv i sågsnittet.

En höjning av massautbytet från exempelvis 92 % till 96 %, dvs en minskning av den utlösta substansen från 8 % till 4 %, kan väntas reducera BS-belastningen från en wallboardfabrik till mindre än hälften. Rapporten belyser metoder att modifiera defibreringsbetingelserna för högre utbyte samt kostnaderna härför. En teoretisk analys indikerar att kortast möjliga förvärmningstid kan vara mer eftersträvansvärd än låg defibreringstemperatur. Försök genomfördes i kommersiella anläggningar för termo-mekanisk massa och wallboardproduktion vid defibreringstryck mellan 3 och 12 atö. Resultaten visar att området 12 till 6 atö ger fullgod massa och hårda skivor med bibehållna styrkeegenskaper samtidigt som mängden utlösbar substans i massan reduceras till nära hälften.

Denna granskning av livsmedelsstadgarna i Sverige, Västtyskland, Holland och USA avser fenolharts i livsmedelsemballage. I Sverige, som för närvarande saknar normer, ansluter man sig i stort till dessa länder, vilka i huvudsak sätter upp följande tre typer av krav. Emballaget får inte ge livsmedlet främmande lukt eller smak. Fenolhartset skall vara framställt av formaldehyd och vissa specificerade fenoler samt mängden lågmolekylär rest i pappret skall vara tillräckligt låg. Det sistnämnda kravet är svårast att uppfylla och därmed mest kritiskt. De amerikanska och holländska stadgarna är nästan identiska. Maximala korrigerade mängderna extraherbar substans i USA och Holland är 7,75 mg/dm² respektive 8,0 mg/dm² emballageyta.

Rapporten behandlar mekanisk väggbildning och jämför byggskivors mekaniska egenskaper med särskild inriktning på icke bärande konstruktioner. Jämförelsen omfattar främst våt- och torrtillverkade fiberskivor av byggboardtyp samt spånskivor, men inkluderar även konstruktionsplywood, gipsskivor, asbestcementskivor och olika skumplastskivor. Följande egenskaper analyseras: böjhållfasthet, draghållfasthet, tvärdraghållfasthet, specifik slaghållfasthet, drag- och böjelasticitetsmodul, skruvhållfasthet, sprickkänslighet, dimensionsstabilitet och böjstyvhet. Rapporten innehåller även jämförelser mellan materialens prisrelationer och mekaniska prestanda.

Från Asplundmassa har fiberskivor med tätheter mellan 0,6 och 1,0 g/cm³ tillverkats vid presstemperaturerna 200, 235 och 270°C. Efter pressningen har värmehärdning skett vid 175°C upp till 24 timmar. Erhållna skivor har undersökts med avseende på torr och våt draghållfasthet, böjhållfasthet och motsvarande elasticitetsmoduler, tvärdraghållfasthet, slaghållfasthet, vattenabsorption och tjocklekssvällning. För hårda skivor visar hög presstemperatur, följd av värmehärdning, unika möjligheter att kombinera goda styrkeegenskaper med låg vattenabsorption och tjocklekssvällning. För skivor av byggboard är effekten av hög presstemperatur ofta betydligt mindre. Bästa egenskaper erhålles trots detta i presstemperaturintervallet 235°C till 270°C vid korta härdtider. Hög presstemperatur minskar såväl presstid som härdtid för att uppnå givna egenskaper.

Inverkan av våtarkets torrhalt vid pressning, varierad mellan 52 till 70 %, på ohärdade och vid 165°C värmehärdade fiberskivors egenskaper har undersökts i täthetsintervallet 0,55 till 1,0 g/cm³. Ökande torrhalt, speciellt över 60 %, försämrade samtliga undersökta skivegenskaper. Värmehärdning av de pressade skivorna förbättrade alla egenskaperna inom hela täthetsintervallet utom slaghållfastheten hos skivor med hög täthet. Förbättringen var mest påtaglig vid torrhalter över 60 % och motverkade således den försämrade effekten av högre torrhalt. Orsaker till erhållna resultat har diskuterats ur fiber-fiber-bindningsteoretisk synpunkt. Vidare redovisas inverkan av torrhalt och presstemperatur på erhållen presstid.

It has previously been shown that heat treatment of fibreboards results in (a) cross-linking of the lignocellulosic material, (b) redistribution of resins and (c) degradation reactions. In the present work the effect of heat treatment on dimensional stability during subsequent conditioning was analysed. Both the reversible and permanent components of dimensional changes were reduced through heat treatment. It is proposed that the reduction in the permanent dimensional changes is due to a fourth effect of heat treatment, namely the release of internal stresses. The material shrinks in the longitudinal direction during heat treatment, but this shrinkage is reduced if internal stresses are released beforehand by conditioning the boards to high relative humidity. The material also shrinks in thickness during heat treatment, but because of simultaneous weight loss the net effect is a reduction in board density and an increase in pore volume. The reversible volume change for a given amount of absorbed moisture is independent of heat treatment, but after heat treatment a higher relative humidity is required to obtain the same moisture content.

Avsikten med arbetet har varit att undersöka om värmebehandling av en löpande pappersbana kan vara en realistisk process för att ge våtstyrka och våtstyvhet. För sådan värmebehandling i en pappersmaskin står med hänsyn till maskinhastigheter endast någon sekund eller delar därav till förfogande. Behandlingen måste därför ske vid hög temperatur för att våtstyrka och våtstyvhet skall kunna utvecklas. Här redovisas resultaten av värmebehandling under en halv sekund vid fyra temperaturer, nämligen 250°, 300°, 350° och 400°C, i ett nyp av förtermostaterade plattor, för en karbamidhartslimmad 180 g/m² liner, ett limmat 100 g/m² bärkassepapper och ett limmat 90 g/m² säckpapper. De mest positiva effekterna av våtstyvhet, våtslitlängd samt våt riv- och sprängstyrka uppnåddes vid 300° till 350°C.

Calibration tests of a large-scale fire room with inert walls have been conducted. A gas burner giving constant heat input was placed at the rear wall simulating an ignition source. Gas flows, temperature, radiation and CO2 and CO concentrations were thoroughly measured particularly in the doorway. Theoretical analysis with available room fire models were also carried out and measured and calculated data were compared. An upward gas flow observed along the walls heated by radiation from the fire plume and the hot gas layer was briefly discussed. This wall flow, not considered in existing two layer models, was shown in these experiments to develop a layer between the neutral plane and the hot fire gases. The layer had moderate temperature and contained very little combustion products, which was verified by measuring CO2 concentration along the height of the doorway.

Lansering av ställningar är en teknik som används att bygga stora betongbroar. Förfarandet innebär att en rörlig och fribärande ställning skjuts fram över bropelarna. Bron gjuts sedan etappvis. Olika brotyper såsom balkbroar eller lådbalkbroar fordrar olika ställningar, vilka i sin tur måste utformas med hänsyn till spannens längd och brobanans bredd m m. Att bygga en bro med lanseringsställning är en krävande och komplicerad uppgift. Ställningen, som kan väga flera hundra ton, består av tusentals små och stora delar som måste fungera samman. Arbetet vid lansering kan på samma sätt uppdelas i hundratals moment, som måste löpa smidigt och säkert. I samråd med och med finansiellt stöd från Arbetarskyddsstyrelsen har det byggnadstekniska laboratoriet på SP under ett års tid bedrivit ett forskningsprojekt som innefattat mätning av lanseringskraft såväl i laboratorium som under fältmässiga förhållanden. I laboratoriet har detaljstudier gjorts av rullblock och rullvagnar med avsikt att bestämma deras friktionskoefficienter under olika betingelser som snedställning, olika rälstyper och inverkan av skarvar. Vid byggandet av en betongbro i Strängnäs har mätning av lanseringskraft utförts under tre lanseringsetapper. Rekommenderade värden på friktionskoefficienter vid normal lansering har givits för rullvagnar och rullblock på grundval av utförda laboratorie- och fältmätningar. Erforderlig framdragningskraft kan beräknas med hjälp av dessa värden. Den dimensionerande och den maximalt tillåtna kraften kan därefter bestämmas enligt föreslagna regler. Rapporten ger även rekommendationer för dimensionering och säkert utförande av lanseringsarbeten.

A mixed finite strip method for isotropic, elastic, rectangular plates in stretching and in bending is presented. Varying elastic properties, rectangular holes, arbitrary loading and arbitrary boundary conditions can be handled. With the strip in the x-direction weak equilibrium and compatibility equations are established under assumption of linear variation of generalized displacements and stresses in the y-direction. In this way a set of first order ordinary differential equations in displacement and force variables is established. This is solved by a multi-step procedure of successive integrations. Criteria for stability are given and a method for improvement of the numerical accuracy is presented. The proposed mixed finite strip method has been compared with methods with only displacements and only stress functions as unknowns. The mixed method has been found to be superior to the others both due to the simplicity in formulating arbitrary boundary conditions and due to the accuracy of the stresses.

Many building structures are composed of plane rectangular parts. A finite strip method with mixed variables has been developed for such plate and wall structures always giving a set of ordinary differential equations of the same principal form. Simplifying assumptions can easily be introduced for complex structures without changing the form of the equations. For appropriate boundary conditions expansion in Fourier series is an efficient way of solution. Arbitrary boundary conditions, rectangular openings and internal supports, can however be handled by using successive integrations. The accuracy and the efficiency of the finite strip method is demonstrated on several numerical examples.

Syftet med arbetet var att undersöka om det är möjligt att med en kort provperiod fastställa stabilitetsegenskaper hos tryckoljebrännare. Särskilt studerades vindens inverkan på draget i eldstaden och samband mellan dragförhållanden och förändringar hos brännarkaraktäristiken. Arbetet omfattade fältprov på tolv oljeeldningsanläggningar i vindutsatta områden samt laboratorieprov med tre oljebrännare under cirka 10 000 driftcykler. Resultaten visade att variationer i vind och drag påverkade eldstadstrycket, men några entydiga samband mellan vindhastighet och förändrade förbränningsegenskaper kunde inte fastställas. Långtidsproven visade endast små förändringar i förbränningsvärden efter cirka 10 000 starter. Studien konstaterar att det är svårt att utforma en korttidsprovningsmetod för att bestämma oljebrännares långtidsegenskaper.

Erfarenheterna från statens provningsanstalts stickprovskontroll av färdigförpackade varor visar att kontrollen har en för konsumenterna klart gynnsam effekt. När kontrollen påbörjades 1974 var de konstaterade genomsnittliga undervikterna på butiksförpackade varor ca 1,3 %. 80/81 var motsvarande siffra vid första besök hos butikerna -0,7 %. Efter ca tre återbesök är resultaten i stort sett bra. Jämförande undersökningar har gjorts i två områden i landet där kontrollen har bedrivits olika intensivt. I ett område där varans vikt ofta kontrolleras var den genomsnittliga avvikelsen vid första besök -0,7 %. Motsvarande siffra för ett område där viktkontrollen icke varit lika intensiv var -1,7 %. Den effekt som stickprovskontrollen medfört rör sig om en korrigering av felaktiga viktangivelser om ca 1 %. En genomsnittlig avvikelse av nettovikten på färdigförpackade kött- och charkvaror med 1 % motsvarar ca 100 miljoner kronor per år för konsumenterna.

This paper summarizes the result from a project aimed to a proposal to equal Norwegian, Finnish and Swedish test methods for portable fire extinguishers. Special attention has been paid to the possibility of decreasing the importance of the test operator doing the fire test. The project work has been divided into seven different parts: 1. Portable fire extinguisher effective discharge time. 2. Chemical identification of fire extinguishing powder. 3. Exposure of the operator to thermal radiation and related hazards in connection with Class B portable fire extinguisher test. 4. Resistance to vibrations. 5. Electric conductivity of fire extinguishing media. 6. Resistance to corrosion. 7. Class A fire test. The separate parts of the project have resulted in a proposal to a new test programme for portable fire extinguishers, which also comprises some test methods from the present Scandinavian standards for extinguishers.

Första delen av denna rapport innehåller en förteckning över ofta använda provningsmetoder inom avdelningen för byggnadsteknik och mekanik. För varje provningsmetod anges SP-beteckning, tillämpningsområde (objekt, egenskap) och hänvisning till metodbeskrivning (t.ex. SIS, NT, DIN, SP-metod). I vissa fall ges ytterligare kompletterande hänvisningar och kommentarer. I rapportens andra del återfinns ett systematiskt register över SP-metoder, vilka anges som godtagna verifikationsmetoder i Svensk Byggnorm (SBN) 1980. Registrets uppläggning ansluter helt till avsnittsindelningen i SBN. I registret upptagna metoder är fastställda av SP, vilket innebär att SP bedömt metoden relevant och tillförlitlig inom det givna användningsområdet.

Knowledge on the oleophilic, resinous, extractives of wood with their relevance to pulping, paper making and paper properties is summarized. The main physical and chemical features of the two types of wood resin, the one in resin canals and the one in parenchymatous cells, mainly within the rays, are reviewed in respect to pulping, paper making and paper properties. These features are also analyzed with special reference to alkaline deresination and pitch problems. Difficulties in washing out resin after kraft pulping due to the effects of ionic strength and Ca-ions are discussed as well as deresination in bleaching operations. Present pitch problems in paper making and control measures are reviewed. Effects of wood resin on paper properties, such as deposits in laser printers and smell or taste in board for liquid containers, are discussed.

The moisture sensitivity of compression and tensile strength is compared for a range of packaging papers. It is shown that compression strength falls off more rapidly with increasing moisture content than tensile strength. This is especially true in the range up to 10 % moisture content, where there is little effect on tensile strength. Results were obtained using the STFI short span compression test and tensile test carried out in silicone oil. Also included are Concora Medium Tests (CMT) for fluting, Concora Liner Tests (CLT) for liner and Ring Crush Tests (RCT) for compression. This difference in moisture sensitivity is also very evident for papers which have been given different wet strengthening treatments. For example, after 60 min. of water immersion, such wet strength papers can retain a wet tensile strength which amounts to 30 - 40 % of the 50 % RH value. The corresponding wet compression strength retention is only 15 % to 25 %. It is also shown that the tensile stiffness is more moisture sensitive than the tensile strength. The results are discussed with reference to the glass transition that cellulose and hemicelluloses at 20°C pass through at a given moisture content corresponding to about 10 % moisture content for a kraft paper.

Intresset för att använda trä i byggandet har ökat markant under de senaste åren. Ett för Norden nytt sätt att bygga hus är att använda massiva bjälklag och väggar av trä i system som liknar betongelementsystem. Hus som innehåller en stor volym trä har egenskaper som i många avseenden gör dem jämförbara med tunga system av betong eller tegel samtidigt som de har betydande ekologiska fördelar. Projektet genomfördes för Stiftelsen Vetenskapsstaden för att undersöka möjligheterna att uppföra gästforskarbostäder med trämassivt byggande. Studien visar att ett trämassivt byggande kan vara gynnsamt ur ekonomiska, miljömässiga, klimatmässiga och energimässiga perspektiv.

Målsättningen med detta arbete har varit att på vetenskaplig grund ta fram miljöfakta om träprodukter så att nordisk träindustri därigenom kan stärka sin konkurrenskraft. En mindre mätbar målsättning har varit att öka den nordiska träindustrins kompetens i miljöfrågor. Detta nordiska FoU-arbete resulterade i miljöinventeringsdokument för träindustriella processer, ett system för miljödeklaration av träindustrins produkter samt miljödeklarationer för fem träproduktgrupper. Livscykelanalys (LCA)-metodik har tillämpats med tyngdpunkt på inventering ur perspektivet "cradle to gate", dvs från skog till färdig produkt.