För att nå uppsatta nationella klimatmål behöver avfalls- och energisektorn minska klimatutsläppen från energiåtervinningen av avfall som idag står för omkring 75 procent av de totala klimatutsläppen från el- och fjärrvärmesektorn. Restavfall från hushåll och liknande verksamheter står för drygt 30 procent av de totala avfallsmängderna som idag går till energiåtervinning i Sverige. En betydande andel av hushållens restavfall utgörs av plastförpackningar som står för de största klimatutsläppen vid energiåtervinning. Därutöver förekommer andra avfallsslag i vilka plast utgör ett av flera material som exempelvis pappersförpackningar som ofta innehåller en vätskebarriär i plast samt blöjor och andra sanitetsprodukter. Fossilt kol som bidrar till klimatpåverkan vid energiåtervinning av restavfall förekommer också i material som man inte uppfattar som plaster, till exempel konstläder, syntetiska textilier och gummi. Idag har vi stor kunskap om avfallssammansättningen i hushållens restavfall eftersom kommuner på regelbunden basis genomför plockanalyser på avfallet. Dock är kunskapen idag begränsad vad gäller klimatpåverkan från restavfallets ingående avfallsfraktioner. Detta med hänsyn tagen till att olika plaster släpper ut olika mycket koldioxid beroende på faktorer såsom polymertyp, innehåll av smuts och vätska, typ av fyllmedel och andel plast i den aktuella avfallsfraktionen. Det har gjorts projekt i vilka man uppskattat klimatpåverkan från olika avfallsfraktioner i hushållens restavfall. Gemensamt för dessa rapporter är att schabloner använts eller antaganden gjorts kring materialsammansättningen för flera avfallsfraktioner för att uppskatta klimatpåverkan samt att data över klimatpåverkan i vissa fall är aggregerad där summan av flera underliggande avfallsfraktioner redovisas. Därutöver finns det också kunskapsluckor kring förekomsten av vilka olämpliga ämnen som olika avfallsfraktioner i restavfallet innehåller. Olämpliga ämnen är sådana ämnen som finns på kandidatförteckningen eller kan vara ämnen som på annat sätt kan försvåra materialåtervinningen. Sammantaget bidrar detta till osäkerheter kring potentialen för olika åtgärder som exempelvis ökade och förbättrade källsorteringsmöjligheter, eftersortering, kemisk återvinning samt CCU och CCS, för att minska klimatpåverkan från energiåtervinning av hushållens restavfall. Syftet med projektet är att ge en ökad förståelse för vilken klimatpåverkan ingående avfallsfraktioner i hushållens restavfall har. Detta genom att analysera avfallsfraktioner innehållande plast med avseende på bl.a. andelen fossilt respektive biogent kol, polymertyp samt innehåll av ämnen på kandidatlistan och annat oönskat material. Baserat på erhållna resultat kan följande slutsatser från projektet dras: • Hårdplastförpackningar och mjukplastförpackningar vilka omfattas av producentansvar står för 35–43 procent av de fossila koldioxidutsläppen vid förbränning av hushållens restavfall. • Fraktionen Övrig plast, som består av plast som inte faller under något producentansvar, utgör 12–17 procent av de fossila koldioxidutsläppen vid förbränning av hushållens restavfall. Denna avfallsfraktion innehåller ämnen på kandidatlistan vilka kan vara ett hinder vid materialåtervinning. • Fraktionen Övrigt brännbart står för 11–12 procent av de fossila koldioxidutsläppen vid förbränning av hushållens restavfall och innehåller ämnen på kandidatlistan (ftalater) vilket kan vara ett hinder vid materialåtervinning. Övrigt brännbart innehåller material som exempelvis leksaker, gummihandskar, hår, skor, mattor m.m. • Blöjor bidrar till 6–9 procent av de totala fossila koldioxidutsläppen vid förbränning av hushållens restavfall. Blöjor och sanitetsprodukter omfattas inte av producentansvar och består av många olika sorters material. • Textilier utgör 3–8 procent av de fossila koldioxidutsläppen vid förbränning av hushållens restavfall och av dessa textilier är omkring en tredjedel återanvändningsbara kläder, vilka det idag finns insamlingssystem för. Några olämpliga ämnen som försvårar materialåtervinning kunde inte identifieras. Från och med 2025 kommer kommunerna samla in uppkommet textilavfall separat. • Tillsammans med fraktionen Blöjor kommer avfallsfraktionerna Övrig plast och Övrigt brännbart att stå för de största fossila koldioxidutsläppen från energiåtervinning av hushållens restavfall när fastighetsnära insamling av förpackningar är på plats. Något producentansvar förekommer idag inte för dessa avfallsfraktioner och förekommande material är svåra att materialåtervinna då det innehåller många olika sorters polymerer. • En jämförelse av klimatpåverkan från avfallsfraktioner i hushållens restavfall gentemot tidigare studier är svårt att göra. En anledning till denna slutsats är att tidigare studier redovisar aggregerade data över klimatpåverkan innehållande flera avfallsfraktioner som var och en bidrar till klimatpåverkan vid förbränning. En annan orsak är skillnader i restavfallets avfallssammansättning mellan studier. Utifrån resultatet som baseras på faktiska mätningar för respektive avfallsslag, finns nu data från samtliga ingående restavfallsfraktioner i hushållens restavfall som bidrar till klimatpåverkan i samband med förbränning. Detta gör det möjligt att uppskatta klimatpåverkan från restavfallet och potentialen i olika klimatåtgärder utifrån olika kommuners specifika avfallssammansättning.

Två inledande studier om vittrings- och korrosionsskador på betong i biologiska_x000D_ behandlingsanläggningar har genomförts under 2009/2010 inom Waste Refinery projekt_x000D_ WR-27 respektive WR-34. Resultaten visar att betong inte har tillräcklig motståndskraft i_x000D_ den aktuella aggressiva anläggningsmiljön. Vidare konstateras att någon form av_x000D_ tätskiktsbeläggning behövs för att säkerställa betongkonstruktionernas funktion, och att_x000D_ beläggningen måste tåla den aggressiva miljön och den trafik som förekommer på plats. Ett_x000D_ förslag till kravspecifikationer för tätskikt på betong i aggressiv matavfallsmiljö har därefter_x000D_ tagits fram och en tredje studie har föreslagits. Syftet med den tredje studien har varit att_x000D_ utvärdera och verifiera föreslagen provningsmetodik genom laboratorieprovning på utvalda_x000D_ produkter och system. Resultat från denna tredje studie redovisas i föreliggande rapport._x000D_ Metoderna avser resistens mot lakvatten i kombination med hög temperatur respektive_x000D_ slitage. Provningen har genomförts i samarbete med tillverkare och entreprenörer, vilka_x000D_ också bekostat sin egen provning. Innan den egentliga provningen kunde genomföras_x000D_ måste emellertid metodiken modifieras och anpassas till applikationen biologiska_x000D_ behandlingsanläggningar genom en förstudie. Målet med laboratoriestudien har varit att_x000D_ kunna leverera:_x000D_  Metodbeskrivning för provning av tätskiktbeläggningars resistens mot lakvatten i_x000D_ biologiska behandlingsanläggningar._x000D_  Metodbeskrivning för provning av tätskiktbeläggningars slitstyrka i biologiska_x000D_ behandlingsanläggningar._x000D_  Specifikation som skall kunna gälla specifikt för tätskikt på betong i biologiska_x000D_ behandlingsanläggningar._x000D_ Dessa mål har uppfyllts._x000D_ Provningsresultat vad gäller resistens mot lakvatten och resistens mot avnötning, enligt_x000D_ föreslagen metodik, redovisas i rapporten för ett stort antal produkter och system._x000D_ Resultaten varierar kraftigt för olika typer av system och anledningar till detta diskuteras_x000D_ relativt ingående._x000D_ Projektet förväntas följas av provläggningar i fält vid lämplig anläggning._x000D_ Slutligen kan nämnas att projektet även ansluter till ett SBUF-projekt (Svenska_x000D_ Byggbranschens Utvecklingsfond) som startats upp av gjutasfaltbranschen för_x000D_ genomförandet av provningar inom det aktuella Waste Refinery projektet, men också för_x000D_ mer ingående studier av ingående komponenter (stenmaterial och bindemedel) i utvalda_x000D_ gjutasfaltprodukter speciellt lämpade för biologiska behandlingsanläggningar, samt för_x000D_ kommande fältprovning. Id för SBUF-projektet är 12553.

Two initial studies on the degradation and corrosion of concrete in biological treatment_x000D_ plants were conducted in 2009/2010 within the two Waste Refinery Projects WR-27 and_x000D_ WR-34. The results show that concrete does not have sufficient resistance in the current_x000D_ aggressive plant environment. Furthermore, it is stated that some form of surface_x000D_ protection coating is needed to ensure the good performance of concrete constructions,_x000D_ and that the coating system must be able to withstand the aggressive environment and the_x000D_ traffic that occurs on site. A proposal for a test program was subsequently developed and a_x000D_ third study proposed with the aim to evaluate and verify the proposed testing methodology_x000D_ based on laboratory testing on selected products and systems. Results from this third study_x000D_ are presented in the report._x000D_ Methods relate to resistance to leachate in combination with high temperature and wear._x000D_ Testing was conducted in collaboration with manufacturers and contractors, who also_x000D_ funded their own testing. Before the actual test was conducted, however, the methodology_x000D_ was modified and adapted to the application biological treatment facilities in a pilot study._x000D_ The aim of the laboratory study was to provide:_x000D_  Methodology for testing the resistance to leachate in biological treatment plants._x000D_  Methodology for testing the resistance to wear in biological treatment plants._x000D_  Specification developed specifically for surface protection of concrete in biological_x000D_ treatment plants._x000D_ These objectives have been met._x000D_ Test results in terms of resistance to leachate and resistance to wear, according to proposed_x000D_ methodology, are presented in this report for a wide range of products and systems. The_x000D_ results vary widely for different types of systems and reasons for this are discussed in some_x000D_ detail._x000D_ The project is expected to be followed by field testing at appropriate plants._x000D_ Finally, the project will also connect to an SBUF project (the construction industry's_x000D_ organization for research and development) initiated by the Swedish mastic asphalt_x000D_ association for the implementation of tests in the current Waste Refinery project, but also_x000D_ for more detailed studies of the components (aggregates and binders) in selected mastic_x000D_ asphalt products particularly suitable for biological treatment plants, and for future field_x000D_ testing. Id of the SBUF project is 12553.

Owners of stables and owners of zoos have difficulty finding an economically sustainable deposition of their produced manure. More than two million tons of horse manure are produced in urban environments in Sweden every year. If the manure cannot be used as fertilizer on farm land it is classified as a waste fraction and should be handled according to current regulations. The manure is a valuable waste fraction that contains both energy and nutrients. If the manure cannot be spread on farm land more applications need to be identified, where the energy and nutrients in the manure can be used. The focus in this study is to investigate possible applications for the usage of horse and zoo manure within Borås municipality where, among other things, a waste water treatment plant and a combined heat and power plant are available. Horse and zoo manure have been investigated in the following applications: co-digestion with sewage sludge at a waste water treatment plant (lab experiments), co-digestion with food waste (theoretical), co-incineration with waste (full scale) and co-incineration with biomass (theoretical). Potential quantity of manure and economical and legal aspects have been studied as well. There is no compilation of the number of horses in the country which makes it hard to estimate the true quantity of manure. The quantity of manure from the zoos are somewhat easier to estimate since the zoo owners are fewer and have knowledge of their manure production. The co-digestions experiments in this study showed that addition of horse manure to digestion can be of interest in many ways, among other things it can give a more stable biogas production and a possible decrease in the Cd/P-ratio in the end product. Horse manure turned out to have a faster degradation rate compared to zoo manure, however the degradation rate was lower than that of sewage sludge. Zoo manure gave a relatively low biogas production compared to horse manure at thermophilic conditions. The co-incineration trial with waste and manure gave no negative effect with regard to emissions and operation. However, the amount of manure added to the incineration trial was low. The theoretical studies regarding the co-incineration with biomass, showed two potential alternatives that need to be investigated further. Interesting aspects to look further upon, based on this study, are for example: • Laws and regulations in the EU regarding manure. • Co-digestion of manure and sewage sludge in a larger scale. • Laws and regulations and costs regarding incineration of manure with biomass.