Inom Fossilfritt Flyg 2045 genomförs en framtidsanalys. Syftet med framtidsanalysen är att tillsammans med aktörer och intressenter i ekosystemet kring flyget dels skapa samverkan, dels genomföra en rad aktiviteter vilka tillsammans med övrigt analysarbete ska resultera i en gemensam rapport till projektets finansiär, Energimyndigheten. De huvudsakliga aktiviteterna är trendanalys, scenarioanalys och färdplanering. Denna rapport presenterar resultatet av scenarioanalysen, och inbjuder läsaren till att använda dessa scenarier som underlag för att föra strukturerade samtal kring framtiden för fossilfritt flyg i den egna organisationen, med hjälp av den övningsdel som avslutar rapporten.

The scenario analysis aims to support strategic efforts to end aviation’s dependence on fossil fuels by creating reasonable, consistent pictures of what the future might look like. We focus on the external environment indeveloping the scenarios. This involves taking a look at potential developments leading up to 2045 of the factors which have major relevance for fossil-fuel-free aviation but are beyond the control of ecosystem actors and stakeholders.The scenario narratives we have produced contain descriptions of the business sector, politics, society, and technology and infrastructure, and capturethe developments of the following factors: global travel and consumer pressure for sustainable travel, raw material competition, the oil industry, the willingness to make sustainable investments, electrification and decentralisation, and disruptive technologies and business models.

This Deliverable 6.2 “Rich narratives” – Scenario analyses forthe Lighthouse cities and recommendations summarizes the process and outcome of Task 6.3 “Contextual Scenario analysis”. The work was carried out during October 2017 – November 2018.

The deliverable describes one “rich narrative” of a plausible and relevant future each for the lighthouse cities of Umeå, Glasgow, and Rotterdam for the year 2033, specifically by providing a maximum credible upscaling potential of the smart solutions, thereby fulfilling the expectations of the project stakeholders and the description in the Grant Agreement.

The analysis was performed in close cooperation with each lighthouse city, using foresight and innovations system analysis, notably through (1) interviews with smart solution stakeholders, (2) the creation of the visualisation tool UPSCALE (Upscaling System) to determine the upscaling potential of the technical solutions and innovations, and (3) the execution of one workshop for each city, capturing unique conditions and providing each city with a future image, helping determine which options for action are most robust.

The results in Deliverable 6.2 will influence Task 6.1 “Innovation Platforms” and serve as an input to Task 6.4 “Assessing the long-term scaling potential and energy system effects of the light house smart solutions”.

The goal of the urban innovation systems analysis is to provide strategy and governance recommendations to support upscaling of the solutions in each lighthouse city.

First, enablers and barriers for upscaling are identified using the Critical Context and Conditions framework. Then, the Technological Innovation Systems framework is used to analyse the effects of these barriers and enablers on the main innovation functions of the urban innovation systems. The functioning of each function is assessed and the recommendations for improving them are given. As the final step, potential implications of the recommendations for the existing structural elements of innovation systems are presented.

The report is structured as follows. First, the method for data collection and data analysis is described. Then, for each city, the barriers and enablers for the innovation system are outlined, followed by an analysis of how these barriers and enablers affect the functioning of the system. The recommendations for national, regional and local governance and strategy are introduced as the next step. The report concludes with a brief reflections and discussion of the results.

Föreliggande rapport utvärderar hur Fossilfritt Sverige (FS) har bidragit till omställningen mot nettonollutsläpp i sin organisationsform och arbete, samt visar på framtida organisationsformer och inriktningar för initiativet. Utvärderingen har genomförts av RISE på uppdrag av FS.Resultaten visar att FS har bidragit till innovation inom governance genom en samordnande roll mellan politik och näringsliv för att driva på Sveriges omställning mot nettonollutsläpp. Genom sin position och sina processer har FS etablerat en legitimitet kring omställning, knutit aktörer till initiativet och ökat kunskapen om Sveriges klimatmål. FS har fått privata aktörer att flytta fram sina positioner i omställningsarbetet, och etablerat en arena där aktörer kan mötas, utmanas, byta erfarenheter, och skapa samsyn kring vägen mot ett fossilfritt samhälle.En aktör som FS kommer vara fortsatt viktig i Sveriges omställningsarbete framgent. Det finns flera områden där en faciliterande roll kan behövas, exempelvis i att integrera omställningsarbetet på EU-nivå, uppgradera färdplaner, eller att stötta myndigheter i att skapa förutsättningar för omställning. Därutöver har FS en roll i att tillsammans med branscher och myndigheter nå ut bredare med berättelsen om hur den fossilfria omställningen kan gå till.

Världen står in för flera komplexa utmaningar, och förändringstakten i utvecklingen accelererar - teknik följer allt mer en exponentiell utvecklingskurva och klimatförändringar är på väg att nå tipping-points som kan skynda på ytterligare förändring. För att hantera detta krävs nya sätt att leda, organisera och samverka över gränser bland aktörer från olika delar av samhället, vilket samlat refereras till som governance innovation. För att kunna öka omställningstakten behöver säkerställas att en mångfald av olika aktörer drar i samma riktning vad gäller att tackla samhällets utmaningar och uppnå gemensamma mål. Regeringens strategiska samverkansprogram har sitt ursprung under den Socialdemokratiskt ledda regeringen under mandatperioden 2014–2018, där Regeringskansliet har samlat aktörer från akademi, offentlig- och privat sektor med det uttalade målet att möta de viktiga samhällsutmaningar som Sverige står inför. Samverkansprogrammen skiljer sig från tidigare, och alternativa, samverkansformer i sin struktur och upplägg och har reell möjlighet att bidra till innovation inom organisering, styrning och samverkan. Föreliggande rapport analyserar samverkansprogrammen utifrån ett governance innovation-perspektiv för att förstå hur organisatoriska systemet inom och runt programmen har sett ut, samt ge insikter om hur samverkansprogrammen har bidragit till ny innovation inom governance samt till det svenska innovationssystemet. Analysen i rapporten har genomfört en organiseringssystem-analys (ORIS-analys). Detta är en analys av det organisatoriska systemet för att förstå hinder och möjligheter runt governance vid samverkan kring, samt introduktion och implementering av innovation och tekniska lösningar. Analysen har genomförts genom intervjuer med deltagare inom samverkansprogrammen samt efterforskning på de processer och strukturer som har omgärdat programmen. Rapporten har genomförts inom ramarna för ett RISE-projekt som syftar till att mobilisera både RISE och Sverige i stort, inför att på sikt etablera en nationell centrumbildning runt governance innovation1, vilket bl.a. medfört skapandet av oberoende samverkansarenan Governance Innovation Sverige.2 Analysen visar på att samverkansprogrammen har bidragit till att skapa innovation genom sin governance-struktur som särskiljer sig från andra tidigare och samtida initiativ. Samverkansprogrammen utmärker sig bland annat genom de arbetsgrupper där mycket av det konkreta arbetet har genomförts. Inom arbetsgrupperna har experter inom relevanta områden samlats för att samarbeta kring gruppens fokusområde och i snabbare processer ta fram rapporter och kunskapsunderlag som har kunnat tas vidare till mer konkret implementering genom olika initiativ. Ytterligare innovation har åstadkommits genom närheten till politiken, vilket har möjliggjort för Regeringskansliet att lyssna in på samtal mellan deltagande aktörer och på så sätt ta till sig ny information, något som inte är möjligt inom mer traditionella processer inom Regeringskansliet, som exempelvis utredningar. Detta visar på att processer inom samverkansprogrammen gjort det möjligt för aktörer att samlas kring gemensamma utmaningar och lösningar, samtidigt som en större proaktiv förmåga i att fokusera på långsiktiga utmaningar har etablerats i arbetet. För politiken har iterationshastigheten i kunskapsutvecklingen ökat, vilket bidrar till att öka takten i att få fram politiska beslutsunderlag. Sammantaget ser vi ser att samverkansprogrammen har bidragit till governance innovation, och genom struktur, kompetens och etableringen av en arena underlättat för en mångfald av aktörer att vara med och forma framtiden i en önskvärd riktning.