Trenden i samhället är att öka återvinningsgrad av produkter för att skapa ytterligare värden av förbrukade produkter. Detta projekt har initierats av möjligheten att återanvända mjölkkartonger till bygg- och möbelskivor i syfte att minska byggindustrins totala miljöpåverkan genom minskat uttag av primärmaterial och lägre CO2 belastning. Förpackningsmaterial för mat och dryck innehåller ofta ett skikt av plast, av typen PET med syfte att hålla livsmedlet färskt och fritt från atmosfären. Efter användning samlas förpackningar in till förbränning då det inte finns något annat sätt att återvinna/återbruka dessa material. Det är svårt att skilja pappkartong och plast åt vid dagens förbränningsanläggningar och därmed skapas stora förorenande utsläpp (bland annat CO2). Det är önskvärt att hitta ett område där kartonger för livsmedel kan återvinnas till ett annat högvärdigt material och då kan ersätta material med högre miljöbelastning. Att göra en skiva till bygg och möbelindustrin genom att sönderdela kartonger för livsmedel och utan tillsatser pressa dem till en produkt som därmed ersätter mer belastande skivor som gips och OSB ger industrin en möjlighet att ytterligare minska sin miljöpåverkan. Ett potentiellt område kan vara inom byggindustrin, och att då hitta en ersättning eller komplement till de skivmaterial som idag används i väggar och tak. Dagens skivor är tillverkade av blandade material, i form av OSB (träspån och lim) och gips (kalk och papp). Initiala prover, genomförda av tillverkaren ej RISE, av den framtagna skivan har visat på god teknisk prestanda, men byggindustrin är på goda grunder kritisk till nya material, varför det krävs en noggrann kontroll av prestanda på såväl lång som kort sikt för att säkerställa ett kontrollerat byte till mer hållbart material. Metoden att samla in och sönderdela kartonger på ett band för press under tryck och värme, och att skapa en bygg- och möbelskiva producerad av återvunnet material utan andra tillsatser i processen är lovande. Den ingående andelen PET agerar som bindemedel för att skapa skivan som är homogen och stark. Initiala tester har visat en funktionsprestanda mellan OSB och gips, varför målsättningen är att ersätta kombinationer av dessa i flera applikationer. Introduktion av material och produkter kräver en robusthet avseende tekniska egenskaper samt tester i faktiska miljöer för introduktion i byggindustrin. Men ett ökat intresse för och krav ur miljösynpunkt öppnar för möjligheter att skapa värde. För att realisera detta värde finns det ett behov av att testa och verifiera olika tekniska egenskaper av produkten mot de funktionella krav som finns på marknaden för denna typ av produktändamål. Tekniska egenskaper som bör verifieras är bland annat formstabilitet, tålighet mot fukt, akustik, brand och avslutningsvis de miljöegenskaper som uppstår.

Mikroorganismer kan växa på alla material om förutsättningarna är de rätta. Fukt är alltid den begränsande faktorn men andra faktorer, till exempel temperatur, kan påverka kritisk fuktnivå med avseende på start och etablering av mikrobiologisk påväxt. Mikrobiologisk påväxt på byggnadsmaterial är därför inte materialfråga utan snarare en hanterings- eller byggnadsteknisk fråga. 2009 konstaterar WHO i sin rapport Guidlines for indoor air quality att negativa hälsoeffekter motverkas effektivast genom att fukt och mikrobiella skador på och i byggnader förhindras. Nya studier har adderats sedan 2009 och ett antal vetenskapligt granskade artiklar i ämnet har publicerats. I arbetet med denna sammanställning har ingen artikel påträffats som motstrider den idag, på empiri, grundade uppfattningen att fukt och mögelskador i byggnader kan påverka innemiljön. En påverkan som i sin tur kan leda till negativa hälsoeffekter för människor. I nordiska länder så är det vanligast att fukt- och mögelskador finns inuti konstruktioner. För trähus som ofta är konstruerade av flera olika byggnadsmaterial finns en problematik som dels uppstår genom att mikroorganismer kan växa på dessa material dels genom att det finns risk att emissioner från påväxten sprids till innemiljön. För att bättre förstå när och hur människor exponeras för dessa ämnen behövs mer kunskap inhämtas om: - Hur och när emissioner från skador inuti konstruktioner når innemiljön. - Emissionernas sammansättning. - Skador på trä och hälsa specifikt - Kunskap om mögelarter och deras förekomst på olika byggnadsmaterial inklusive trä. - Vilka åtgärder behöver sättas in för att förhindra att påväxt uppstår vid fukt- och vattenskador (tid, temperatur, material mm)?

Trä i byggnader som exponeras för fukt eller fritt vatten blir med tiden utsatt för mikrobiell påväxt. När detta ska åtgärdas kallas det sanering vilket innebär att trä rengörs från påväxten, om inte materialet byts ner helt. Oavsett nyproduktion eller befintliga byggnader så säger lagen genom Miljöbalken och Plan- och bygglagen att påväxt som kan orsaka skada eller olägenhet för människors hälsa ska tas bort. Kemikalielagstiftningen betonar att skador som uppkommer så att kemiska produkter och bekämpningsmedel behöver användas ska undvikas om kunskap och tekniker för detta finns. När bekämpningsmedel väl används är det enbart den avsedda användningen enligt instruktionerna som tillåts. Detta gäller allt trä i byggnader där godkännande krävs. Vetenskapliga studier och myndigheter avråder från användning av kemiska medel för att sanera påväxt på trä. Anledningen är att de verkar ha begränsad effekt och att användningen innebär en risk för att det ökar mängden föroreningar i luften inomhus. Dessutom finns en risk att metoderna eventuellt bara dödar den mikrobiella påväxten, utan att den tas bort, och att även död/inaktiv påväxt kan innebära hälsorisker Aktörer inom bygg och företag som sanerar fuktskador efterlyser ett övergripande regelverk och riktlinjer för hantering av fuktskadat trä i byggnader. Sanering av mikrobiella organismer på trä utförs i stor omfattning vid nyproduktion av byggnader om de utsatts för nederbörd eller om skydd mot fukt och vattenskador varit bristfälligt. Fuktsäkerheten behöver prioriteras i större utsträckning i många fall. Redan vid planering av budget och projektering behövs relevanta strategier för att hantera fuktsäkerheten. Áv intervjuerna framgår att slipning av träytor är den vanligast använda saneringsmetoden, följt av isblästring och användning av kemiska medel för att rengöra och bleka virkesytan. Byggnader som utsätts för fritt vatten eller höga fukthalter kan efter längre tid få rötskador och insektskador. Röt- och insektskador åtgärdas genom att skadat material byts ut och/eller genom att behandling utförs med godkända bekämpningsmedel.

Plasterboard is a common building material used in several parts of a building. In the case of retrofitting and demolition a part of the waste consists of components combined with the plasterboards, for example, frame work timber.

In the case of new construction and retrofitting, construction waste is produced from clean plasterboard boards, either as cut off pieces or as unused whole boards. This waste can be used as raw material to produce new plasterboards. Manufacturers want to use gypsum from wasted boards to decrease the use of primary gypsum from mining and the quality requirements are relatively easy to achieve.

In this project it has been found that the major construction companies already handle gypsum from new construction separately. This waste fraction could already be used in the production of new boards. Gypsum from retrofitting is usually assembled with other building materials and require more extensive efforts to achieve necessary purity to be used in the productions of new boards. Today, plasterboard waste is deposited or used to improve soil and/or sludge. In order to increase the recycling of plasterboards new inventory routines of rebuilding and demolition projects need to be elaborated. New tools and methods for dismantling plasterboard need to be development to achieve safe working environment and environmentally and economically sustainable recycling.

Preparation plants producing raw material from plasterboard waste are already in operation. Today the waste mainly is wastage from the production stage. In order to increase the recycling of plasterboards from the construction- and demolition branch new logistic systems need to be developed, for example by creating collection points for gypsum board waste and / or developing new transport vehicles and systems. Prerequisites of changing the system of piece work in the construction industry need to be investigated with the intension to create a more sustainable building industry.

Studies investigating microbial diversity in buildings have been performed mainly through the study of dust collected from e. g. floors and door frames and on moisture damaged building materials. A great diversity of mould fungi has been found and the fungus flora is dominated by the genera Aspergillus and Penicillium. The building materials targeted in this specific study were sampled on the back of ceramic tiles from bathroom walls and floors. Furthermore, two different analyses were used to investigate to which degree this specific environment was supportive of microbial growth. Microbial findings were detected in 48 % of the specimens from the spots exposed to liquid water in the bathrooms. To our knowledge, the microbial occurrence in this type of environment has not previously been investigated.. © The Authors.

Microorganisms behind ceramic tiles in bathrooms

In this study the interface between the backside of ceramic tiles and the waterproof membrane was investigated for microbial growth in 13 bathrooms. This interface is made up of the backside of the ceramic tile, tile adhesive and the waterproof membrane. In every day used bathrooms water will accumulate in this particular environment. It is calculated that a tiled wall exposed to water in 15 minutes needs approximately six months to dry out since water is sucked, by capillary actions, through the grout joints between the ceramic tiles. The wall dries through diffusion forces and diffusion force is a weaker than capillary force and therefore the drying need longer time than the wetting of the wall with a water accumulation in the interface as a result.

Samples were taken from areas where the wall and floor had been exposed to free water regularly, due to showering.

Mould and/or bacterial growth was found on 69 % of the analysed specimens from the most water exposed places in the bathrooms. No such growth was found on the samples from the dryer areas. The results shows that although the environment behind the tiles may seem to disadvantaged for microbial growth, due to a limited amount of organic substances and due to pH values not favourable for microbial growth, such growth is possible when the moisture conditions are high.

To our knowledge the microbial occurrence in this particular environment has not been investigated before.

Boverket ser ett behov av en kunskapssammanställning kring nuläget om fuktsäkra byggnader i Sverige för att ha en så bred och korrekt förståelse som möjligt för vem branschen är, vilka regler som tillämpas, var det finns kunskapscentra och vilka utvecklingsbehov som behöver stödjas för att branschen ska kunna ta större ansvar. De utmaningar som noteras är: Byggsektorn beredskap och förmåga att möta de nya förändrade byggregler som planeras av Boverket.

Den stora andelen fuktrelaterade fel och skador som rapporteras i olika utredningar. Kraven kopplat till fuktrelaterade innemiljöproblem är otydliga och ofta svåra att följa upp. Detta kan leda till fuktrelaterade innemiljöproblem som orsakar lidande för de individer som drabbas.Miljö och klimatfrågan ställer krav både på resurseffektivitet och minskad klimatpåverkan samt resiliens och klimatanpassning. Förändrade boendevanor och brukarvanor som ändrar på förutsättningarna i en byggnad. Fragmentering och specialisering med många aktörer med ansvar för sin del endast. Några utvecklingsområden har noterats. Områden där det behövs både forskning och utveckling av teknik, processer och samarbeten: Kvalitetssäkring av nya material, konstruktioner och produktionsmetoderKompetensutveckling och kompetensspridning.Framtagning och tillgängliggörande av kunskap, teknikutveckling. Samsyn behöver utvecklas när det gäller bl.a. uttorkning i betong och i vilken omfattning byggnader behöver skyddas mot fukt under byggproduktionen. Undersökning av utvecklingsmöjligheter behövs för att ta vara på digitaliseringens möjligheter med sensorer, digitala tvillingar, AI m.m. i samband med fuktsäkerhet. Kartläggningen skulle förstärkas med en bredare internationell utblick. Det tycks finnas en del skillnader både i arbetssätt och erfarenheter kring fuktsäkra byggnader.Förhoppningen är att kartläggning av fuktsäkra byggnader ska bidra till kunskapsspridning om bransch, aktörer, teknik, system, konstruktion, kontroller, drift och underhåll samt forskning och fortsatt utvecklingsarbete.

The study contains a field study in which several facades of buildings were studied, as well as a survey where real estate managers have shared their experiences.

On 28% of the total of 268 facades studied in the field study, discoloration was found to such an extent that it was judged to affect the aesthetic impression. Both mould fungi and algae could be identified in the samples taken on discoloured facades. Most of the facade materials studied consisted of rendering or sheet metal. On buildings with façade of sheet metal, the north side was more susceptible to discoloration than other parts of the buildings. No impact on the point of the compass could be observed on buildings with other facade materials. No regional difference in the extent of discoloration could be found in the study. The survey confirms these observations.

The survey shows that many property managers consider that discolouration generally constitutes a problem in their property portfolio, due to costs for maintenance or cleaning, complaints from residents or a reduced general impression of the property portfolio. Although some managers did not consider it to be a general problem, some specific façade types in the property stock may be discoloured and cause problems. Most property managers considered that a façade should not receive an unacceptable discoloration until after at least 10 years. Their experience was that several buildings received such growth already within 10 years after construction of the building.

Respondents of the survey were asked to evaluate discolouration of some example facades, by looking at pictures. It was found that the extent of a discolouration to be regarded as unacceptable varies between different people and different types of buildings. In the survey, real estate owners' experiences of different remediation methods of discoloured facades were surveyed, and it was found that the experiences differ. The property managers believe that a cleaned facade should last at least 5 years before the extent of discoloration becomes unacceptable.

Results from the study will be used as questions and hypotheses in future studies, e.g. to investigate the effectiveness of remediation agents and to develop tools and guidelines for preventing new discoloration.

Trävirke är ett förnyelsebart byggnadsmaterial som kan brytas ner av mikroorganismer. För att en mikrobiell aktivet ska kunna uppstå krävs att rätt miljöbetingelser uppstår och i byggnader är tillgången till vatten den främst reglerande faktorn. I projektet har mögeltillväxten studerats på virke från tre olika småhustillverkare under olika klimatförhållanden och sporexponeringar

Moisture and temperature are the two key environmental parameters that determine the possibility of mould growth on building materials. The time that the material is exposed to these elements is also crucial. The natural environmental conditions of relative humidity and temperature are seldom constant over prolonged time periods in a building. Instead, they vary over time, with fungi encountering both favourable and unfavourable conditions; such variable conditions affect mould growth. This paper reports findings from a laboratory study in which mould growth at alternating RH (between 90% and 60%) or temperature conditions (between 22°C and 5°C) was studied and compared to steady state conditions. Fluctuating RH led to slower mould growth, and when the period of unfavourable/favourable conditions was longer (1 week), growth was affected more than if the duration of these conditions was short (12h). When alternating the temperature weekly between 22°C and 5°C, with a mean of 13°C, the mould growth rate was lower compared to when the temperature was held constant at 22°C.

Critical moisture level for mould growth on building materials. Mould can grow on building materials in 75-100% relative humidity (RH) at room temperature. How sensitive materials are to mould growth varies. One way to describe this sensitivity is the critical moisture level, RHcrit, the lowest RH at which mould can grow on a material. The critical moisture level for different material groups was proposed based on the current research situation in 2005, in the report ” Microbiological growth on building materials – critical moisture levels. State of the art” (SP Rapport 2005: 11). Based on new research results, these values are no longer valid. This report provides a general overview of the conditions for mould growth on building materials, focusing on the critical moisture level and the new research results. The main conclusion is that RHcrit is a product-specific property. It is impossible to estimate RHcrit for a product based on that it belongs to a group of materials, such as plaster or wood-based boards. Instead, RHcrit must be determined by laboratory tests for each product. The report also discusses how the results of a laboratory test can be used to prevent mould growth in buildings with known RF and temperature and the benefits of using RHcrit instead of traditional mould resistance tests.

The critical moisture level (RHcrit) for mould growth, that is the lowest relative humidity (RH) at which mould can grow, varies between different materials. The factors that most affect mould growth, RH and temperature, also vary in different parts of a building. One way of preventing the growth of mould in buildings is therefore to choose building materials that can withstand the expected conditions, materials that have a higher critical moisture level than the highest expected RH. It is thus crucial that data are available to allow the correct choice of materials to be made. In this paper an innovative laboratory test method for determining the RHcrit of a material is described and discussed. The results from testing of a material according to the method gives information to make the correct choices. The method is developed based on the results of a variety of laboratory studies and has been validated by field studies.

The susceptibility of building materials to mould growth varies. Some are tolerant to high relative humidity in the ambient air without mould growth occurring, while others are less tolerant, and mould can grow in relative humidity as low as 75%. Within a building, constructions are exposed to different temperatures and relative humidities. To minimise the risk of microbial growth, building materials should be chosen that are tolerant to the expected conditions. In this study, the critical moisture levels for ten building materials with a range of expected critical moisture levels (wood-based materials, gypsum boards and inorganic boards) were evaluated. Samples of the building materials were inoculated with spores from six species of mould fungi (Eurotium herbariorum, Aspergillus versicolor, Penicillium chrysogenum, Aureobasidium pullulans, Cladosporium sphaerospermum, Stachybotrys chartarum) and incubated in test cabinets at specified temperature (10 °C and 22 °C) and relative humidity conditions (75-95%); growth of mould was analysed weekly for at least 12 weeks. One of the conclusions is that two similar building materials or products may have considerably different resistance to mould growth, and so the results from one type of building material cannot be applied to the other. Also, in order to compare results from different tests, it is important to use the same test method. It is also important to state the temperature at which the critical moisture level applies and how long the material is exposed to the temperature and relative humidity conditions during the test.

The susceptibility for mould growth varies among different building materials. One way to describe the susceptibility is the lowest RH at which mould can grow on a specific material, the critical moisture level (RHcrit). Determining RHcrit for materials provide the basis for material choice in designs where moisture and temperature conditions are known. In this study, RHcrit of 21different products were determined according to SIS-TS 41:2014/SPMet 4927. This test method is developed based on the results of a variety of laboratory studies and validated by field studies. Test specimens were inoculated with a suspension containing spores from six different mould fungi and were then incubated in moisture chambers at four levels of RH at 22 °C. After 12 weeks specimens were analysed for mould growth. RHcrit was determined based on the lowest RH at which mould grew on the specimens. RHcrit varied among different products, even between product belonging to a similar group of material, for example, calcium silicate boards or gypsum boards. The results show, and confirm, previous findings that it is not possible to estimate RHcrit for a specific product based on material group. Instead, each product must be tested. © The Authors

Microfungi, algae and cyanobacteria may cause discolouration when growing on facades and deckings. When the extent of growth is such that it is no longer aesthetically acceptable, cleaning is often performed to make the façade or deck as similar to the original as possible. Different cleaning methods may have different effects. Choosing a cleaning method is difficult because one does not always know which works best for the current conditions. Also, the best cleaning method probably cannot remove all the growth. In this study, the effect of 15 different cleaning chemical products on the viability of mould growth on painted facade boards and impregnated wood deck boards was studied in the laboratory. Results showed varying results; the best products killed or removed almost all growth, while the worst had the same effect as clean water. The results can not be used to predict the efficiency of the different products on discolouration authentic facades or wooden decks over time. It will be investigated in other studies of the same project as this study belongs. 

The problem with discoloration, due to fungal growth, of wooden outdoor constructions seems to have increased in recent years. One reason for this increase might be an impact of new drying methods of timber. Modern kiln drying methods use high temperatures in an effort to shorten the drying process, which leads to fast capillary water transport and subsequently redistribution and accumulation of dissolved substances at the surface. These can then be used as nutrients by fungi. In this study, wood was dried according to different simulated drying schedules. The mould resistance of the timber was then tested. Wood dried at room temperature was used as a reference. No differences could be confirmed at the end of the test; mould growth was extensive on all the samples. However, mould growth started earlier on the kiln-dried samples than on air-dried timber. As for the discolouring fungus, there was a clear difference between wood dried at room temperature and kiln-dried wood, though no difference could be established between the two artificial methods.

There is an increased interest in using Cross-laminated timber (CLT) in construction, but many buildings are erected without weather protection, which poses a risk of moisture impact if wood is exposed to precipitation during construction. The construction industry argues that there are no documented critical moisture levels for CLT and no specific test method. In the study, a laboratory test set-up was developed to study mould growth under realistic and controlled climatic conditions after exposure to distilled water and spore suspension. In the experiments, small test specimens of CLT structures were exposed to distilled water for 1 day or 1 week. During the development of the method it was found that exposed for one day and then given the opportunity for open drying did not give rise to mould growth. On the other hand, growth occurred on surfaces that could not dry immediately, for example at connection points. For specimens exposed for one week, mould growth arose regardless of whether the surfaces could dry immediately or not. The conclusions apply primarily to the climates studied. The methodology needs to be further developed, with other scenarios being studied, and calibrated against samples exposed to outdoor air, dust, dirt and rainwater. 

The susceptibility of building materials to mould growth varies. Some are tolerant to high relative humidity in the ambient air without mould growth occurring, while others are less tolerant, and mould can grow in relative humidity as low as 75%. Within a building, constructions are exposed to different temperatures and relative humidities. To minimise the risk of microbial growth, building materials should be chosen that are tolerant to the expected conditions. In this study, the critical moisture levels for ten building materials with a range of expected critical moisture levels (wood-based materials, gypsum boards and inorganic boards) were evaluated. Samples of the building materials were inoculated with spores from six species of mould fungi (Eurotium herbariorum, Aspergillus versicolor, Penicillium chrysogenum, Aureobasidium pullulans, Cladosporium sphaerospermum, Stachybotrys chartarum) and incubated in test cabinets at specified temperature (10 _x0001_C and 22 _x0001_C) and relative humidity conditions (75e95%); growth of mould was analysed weekly for at least 12 weeks. One of the conclusions is that two similar building materials or products may have considerably different resistance to mould growth, and so the results from one type of building material cannot be applied to the other. Also, in order to compare results from different tests, it is important to use the same test method. It is also important to state the temperature at which the critical moisture level applies and how long the material is exposed to the temperature and relative humidity conditions during the test.