Endre søk
Begrens søket
1 - 4 of 4
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Treff pr side
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
Merk
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Andersson, Johan
    et al.
    RISE - Research Institutes of Sweden, Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel.
    Nordberg, Åke
    SLU Swedish University of Agricultural Sciences, Sweden.
    Westin, Gunnar
    RISE - Research Institutes of Sweden, Bioekonomi, Processum.
    Askfilter för rening av svavelväte i deponigas2017Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Deponigas bildas under syrefria förhållanden i deponier genom mikrobiell nedbrytning av organiskt material. Gasens sammansättning kan variera mycket, men från svenska deponier brukar den generellt bestå av 40-60 % metan, 30-40 % koldioxid och 5-20 % kvävgas. Svavelväte (H2S) är en mycket giftig och korrosiv gas som finns i deponigas i varierande omfattning, från 10 till 30 000 ppm (motsvarar 0,001-3,0 %). Det är önskvärt att deponigas används för el och/eller värmeproduktion, men för att detta ska vara möjligt behöver H2S-halten renas till låga nivåer (< 200 ppm). Höga halter H2S ökar slitaget på motor/panna och därmed frekvensen på servicetillfällen. Det leder till dyra underhållskostnader och i slutändan till förkortad livslängd för anläggningen. För att minska korrosionen är det vanligt att rökgastemperaturen justeras upp, men det leder samtidigt till lägre verkningsgrad och därmed till sämre energiutnyttjande av gasen. I en del fall bedöms gasens innehåll av H2S vara för högt för att kunna användas för energiproduktion. Under 2015 facklades 53 GWh deponigas i Sverige, vilket i många fall beror på problem med höga halter H2S.

     

    Rening av deponigas från H2S leder således till flera nyttigheter; gasens energiinnehåll används effektivare, underhålls- och servicekostnaderna för förbränningsanläggningarna minskar och utsläpp av försurande svaveldioxid från förbränning av deponigas reduceras. Det finns kommersiell reningsteknik för H2S men den är dyr, både vad gäller kapitalkostnad och driftkostnad. Därmed finns ett behov av att ta fram nya billigare reningstekniker som förbättrar driftekonomin vid deponierna och som möjliggör att även deponigas med höga H2S-halter kan utnyttjas för nyttig energiomvandling.

     

    RISE (f.d. JTI - Inst. för jordbruks och miljöteknik) utvecklar tillsammans med SLU nya, potentiellt kostnadseffektiva metoder för att uppgradera biogas till drivmedelskvalité. En av metoderna baseras på att gasen får passera en bädd av fuktig aska (ett s.k. askfilter) varvid koldioxid och H2S fixeras. Hypotesen i det här projektet var att askor med ursprung från förbränning av avfall, RT-flis eller liknande kan användas för att rena bort höga halter H2S från deponigas. Denna typ av askor ska i regel ändå avsättas på deponier och om reningseffekten är god skulle det ge synergieffekter i form av att askan först används för att rena deponigas från svavel innan den avsätts som konstruktionsmaterial på deponier.

     

    I det här projektet utfördes två försök i pilotskala vid en svensk deponi med mycket höga halter H2S, ca 15 000 ppm. Olika gasflöden studerades (0,7-7,6 m3/h) medan askvolymen var lika i de båda försöken, 0,37 m3. Halten H2S i den renade gasen var genomgående mycket låg under behandling, < 10 ppm vid låga gasflöden och < 200 ppm vid höga gasflöden. Två asktyper undersöktes och båda visade sig ha mycket god förmåga att fixera H2S, 44-61 g H2S/kg torr aska. Vid jämförelse med litteraturvärden är det bara en studie som visar upptag i samma storleksordning, övriga studier ligger ca en tiopotens lägre i upptag.

     

    Utifrån försöksresultaten bestämdes den tekniska och ekonomiska potentialen för askfilter som reningsmetod. Beräkningarna gjordes för olika typanläggningar för att på så sätt täcka in vanligt förekommande deponier. För normalstora deponier med gasflöden på 100-1 000 m3/h och H2S-halter mellan 100 och 1 000 ppm uppgår askbehovet till 10-130 ton torr aska per år. För specialfallet där halten H2S är extremt hög ökar askbehovet och för en anläggning med 15 000 ppm H2S och ett gasflöde på 200 m3/h krävs det ca 800 ton torr aska per år. Överlag är det emellertid beskedliga mängder aska som krävs och skulle t.ex. samtliga svenska deponier använda aska för gasrening skulle askbehovet endast vara 0,2-0,3 % av den årliga svenska askproduktionen.

     

    De ekonomiska beräkningarna visar att askfilter är en konkurrenskraftig metod för att rena bort H2S. För specialfallet med extremt höga halter H2S visade det sig att kostnaden för askfilter är drygt 20 % lägre jämfört med den för ändamålet billigaste konventionella reningstekniken på marknaden. Även vid rening av deponigas med mer normala halter H2S står sig askfilter väl. Vid låga flöden kring 100 m3/h är askfilter klart billigare jämfört med litteraturvärden för konventionell reningsteknik. Skalfördelarna tycks dock vara större för de konventionella reningsteknikerna och därför blir skillnaden mellan reningskostnaden för askfilter jämfört med annan teknik mindre vid högre gasflöden.

     

    De låga reningskostnaderna för askfilter kan öppna upp möjligheter för deponier som idag inte renar gas från H2S. Under projektet kontaktades 15 svenska deponier och ingen av dessa hade någon form av H2S-rening. Med rening kan deponigas däremot användas effektivare, t.ex. genom minskad fackling, ökad verkningsgrad för el- och värmeproduktion samt minskat slitage på pannor och förbränningsutrustning. Dessutom minskar emissioner av svavel till atmosfären, vilket även minskar potentiella luktproblem kring deponin.

     

    För fortsatt utveckling är utformning och design av en prototyp av en askfiltermodul i fullskala en central del. Vidare måste den behandlade askan undersökas vad gäller urlakningsegenskaper, lagringsbarhet och användbarhet som konstruktionsmaterial på deponier tillsammans med en bedömning av de samlade miljökonsekvenserna. Försök i fullskala bör även göras vid fler deponier med olika gasflöden och H2S-halter i deponigasen för att verifiera prestanda från de genomförda pilotförsöken.

    Deponigas bildas under syrefria förhållanden i deponier genom mikrobiell nedbrytning av organiskt material. Gasens sammansättning kan variera mycket, men från svenska deponier brukar den generellt bestå av 40-60 % metan, 30-40 % koldioxid och 5-20 % kvävgas. Svavelväte (H2S) är en mycket giftig och korrosiv gas som finns i deponigas i varierande omfattning, från 10 till 30 000 ppm (motsvarar 0,001-3,0 %). Det är önskvärt att deponigas används för el och/eller värmeproduktion, men för att detta ska vara möjligt behöver H2S-halten renas till låga nivåer (< 200 ppm). Höga halter H2S ökar slitaget på motor/panna och därmed frekvensen på servicetillfällen. Det leder till dyra underhållskostnader och i slutändan till förkortad livslängd för anläggningen. För att minska korrosionen är det vanligt att rökgastemperaturen justeras upp, men det leder samtidigt till lägre verkningsgrad och därmed till sämre energiutnyttjande av gasen. I en del fall bedöms gasens innehåll av H2S vara för högt för att kunna användas för energiproduktion. Under 2015 facklades 53 GWh deponigas i Sverige, vilket i många fall beror på problem med höga halter H2S.

     

    Rening av deponigas från H2S leder således till flera nyttigheter; gasens energiinnehåll används effektivare, underhålls- och servicekostnaderna för förbränningsanläggningarna minskar och utsläpp av försurande svaveldioxid från förbränning av deponigas reduceras. Det finns kommersiell reningsteknik för H2S men den är dyr, både vad gäller kapitalkostnad och driftkostnad. Därmed finns ett behov av att ta fram nya billigare reningstekniker som förbättrar driftekonomin vid deponierna och som möjliggör att även deponigas med höga H2S-halter kan utnyttjas för nyttig energiomvandling.

     

    RISE (f.d. JTI - Inst. för jordbruks och miljöteknik) utvecklar tillsammans med SLU nya, potentiellt kostnadseffektiva metoder för att uppgradera biogas till drivmedelskvalité. En av metoderna baseras på att gasen får passera en bädd av fuktig aska (ett s.k. askfilter) varvid koldioxid och H2S fixeras. Hypotesen i det här projektet var att askor med ursprung från förbränning av avfall, RT-flis eller liknande kan användas för att rena bort höga halter H2S från deponigas. Denna typ av askor ska i regel ändå avsättas på deponier och om reningseffekten är god skulle det ge synergieffekter i form av att askan först används för att rena deponigas från svavel innan den avsätts som konstruktionsmaterial på deponier.

     

    I det här projektet utfördes två försök i pilotskala vid en svensk deponi med mycket höga halter H2S, ca 15 000 ppm. Olika gasflöden studerades (0,7-7,6 m3/h) medan askvolymen var lika i de båda försöken, 0,37 m3. Halten H2S i den renade gasen var genomgående mycket låg under behandling, < 10 ppm vid låga gasflöden och < 200 ppm vid höga gasflöden. Två asktyper undersöktes och båda visade sig ha mycket god förmåga att fixera H2S, 44-61 g H2S/kg torr aska. Vid jämförelse med litteraturvärden är det bara en studie som visar upptag i samma storleksordning, övriga studier ligger ca en tiopotens lägre i upptag.

     

    Utifrån försöksresultaten bestämdes den tekniska och ekonomiska potentialen för askfilter som reningsmetod. Beräkningarna gjordes för olika typanläggningar för att på så sätt täcka in vanligt förekommande deponier. För normalstora deponier med gasflöden på 100-1 000 m3/h och H2S-halter mellan 100 och 1 000 ppm uppgår askbehovet till 10-130 ton torr aska per år. För specialfallet där halten H2S är extremt hög ökar askbehovet och för en anläggning med 15 000 ppm H2S och ett gasflöde på 200 m3/h krävs det ca 800 ton torr aska per år. Överlag är det emellertid beskedliga mängder aska som krävs och skulle t.ex. samtliga svenska deponier använda aska för gasrening skulle askbehovet endast vara 0,2-0,3 % av den årliga svenska askproduktionen.

     

    De ekonomiska beräkningarna visar att askfilter är en konkurrenskraftig metod för att rena bort H2S. För specialfallet med extremt höga halter H2S visade det sig att kostnaden för askfilter är drygt 20 % lägre jämfört med den för ändamålet billigaste konventionella reningstekniken på marknaden. Även vid rening av deponigas med mer normala halter H2S står sig askfilter väl. Vid låga flöden kring 100 m3/h är askfilter klart billigare jämfört med litteraturvärden för konventionell reningsteknik. Skalfördelarna tycks dock vara större för de konventionella reningsteknikerna och därför blir skillnaden mellan reningskostnaden för askfilter jämfört med annan teknik mindre vid högre gasflöden.

     

    De låga reningskostnaderna för askfilter kan öppna upp möjligheter för deponier som idag inte renar gas från H2S. Under projektet kontaktades 15 svenska deponier och ingen av dessa hade någon form av H2S-rening. Med rening kan deponigas däremot användas effektivare, t.ex. genom minskad fackling, ökad verkningsgrad för el- och värmeproduktion samt minskat slitage på pannor och förbränningsutrustning. Dessutom minskar emissioner av svavel till atmosfären, vilket även minskar potentiella luktproblem kring deponin.

     

    För fortsatt utveckling är utformning och design av en prototyp av en askfiltermodul i fullskala en central del. Vidare måste den behandlade askan undersökas vad gäller urlakningsegenskaper, lagringsbarhet och användbarhet som konstruktionsmaterial på deponier tillsammans med en bedömning av de samlade miljökonsekvenserna. Försök i fullskala bör även göras vid fler deponier med olika gasflöden och H2S-halter i deponigasen för att verifiera prestanda från de genomförda pilotförsöken.

  • 2.
    Habibivic, Azra
    et al.
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), ICT, Viktoria.
    Andersson, Johan
    Nilsson, Martin
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), ICT, Viktoria.
    Malmsten Lundgren, Victor
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), ICT, Viktoria.
    Nilsson, J.
    Semcon Sweden AB, Sweden.
    Evaluating interactions with non-existing automated vehicles: three Wizard of Oz approaches2016Inngår i: 2016 IEEE Intelligent Vehicles Symposium (IV), 2016, s. 32-37, artikkel-id 7535360Konferansepaper (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Highly automated test vehicles are rare today, and (independent) researchers have often limited access to them. Also, developing fully functioning system prototypes is time and effort consuming. In this paper, we present three adaptions of the Wizard of Oz technique as a means of gathering data about interactions with highly automated vehicles in early development phases. Two of them address interactions between drivers and highly automated vehicles, while the third one is adapted to address interactions between pedestrians and highly automated vehicles. The focus is on the experimental methodology adaptations and our lessons learned.

  • 3.
    Olsson, Henrik
    et al.
    RISE - Research Institutes of Sweden, Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel.
    Andersson, Johan
    RISE - Research Institutes of Sweden, Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel.
    Eriksson, Anders
    SLU Swedish University of Agricultural Sciences, Sweden.
    Nordberg, Åke
    SLU Swedish University of Agricultural Sciences, Sweden.
    Askåterföring och biogasuppgradering med träbränsleaska2019Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    Wood fuel ash is a resource that should be used for nutrient recycling to forest land andwhich also has the potential to be used for small-scale upgrading of biogas into CNG foruse as vehicle fuel. In the biogas upgrading process, carbon dioxide is fixed through acarbonation process. The carbonation process is also an important part of theconventional ash recycling process, since ash to be returned to forest is usually stabilizedby storing in a pile for a significant period of time to allow the carbon dioxide of the airto act on the ash. This project has explored the possibilities of developing a technicalsystem and business models that can lead to ash filter technology being used to processbiogas into vehicle fuel while at the same time contributing to more wood fuel ash beingreturn to forest land. Work has shown that the preconditions are good for the ashproducers existing infrastructure to be well suited for use in a future system where thebiogas plant replaces the role of the ash terminal for stabilizing the ash. Desirableproperties for ash used for biogas upgrading is that it has a high content of CaO and anability to hold water without creating backpressure in the ash bed, and that the biogasstabilized ash meets the limit values for heavy metals and nutrients for return to forest.Within the project tests were carried out with 10 tonnes of moistened ash involving shortterm storage of fresh ash, ash stabilization in biogas upgrading filters and subsequentreturn to forest land. The biogas stabilized ash had a very low conductivity in relation tothe limit value, showed a lowering of the pH value from close to 13 to below 10 and metthe limit values for heavy metals and plant nutrients for spreading on forest land. Thespreading trail with biogas stabilized ash to forest land showed an acceptable distributionpattern and did not cause any damage to the trees. A slightly higher moisture contentprobably would have further improved the distribution pattern. The tests were successfuland showed that there is good potential for biogas stabilized ashes to be spread with ashrecycling technology currently in use.

    In a system where biogas upgrading with ash filter technology is integrated into the ashrecycling chain, the biogas plant will act as a micro-terminal, where ash is handled closerto the ash producer and the distribution site compared to a conventional terminal. Inorder for this to be effective, one partner must be able to coordinate transportation ofash and ensure the ash quality, which in many cases can be an ash contractor. It is alsoof the utmost importance that forest operators and landowners are involved to secureend-users for the stabilized wood fuel ash. The economic calculations show that the costfor ash producers and forest owners would be in the same order of magnitude as for thecurrent ash recycling system. However, there is a potential that ash filter technology cancreate a product of a more uniform and higher quality while at the same time upgradingthe biogas to vehicle gas quality. The system will also contribute to local production ofvehicle fuel and an increased supply of biofuel in rural areas. Revenues from theupgraded biogas are expected to cover a large part of the costs incurred at the biogasplant linked to ash management. However, the cost of handling ash at a biogas plant isdependent on local conditions such as whether the ash is supplied dry or moistened andwhat carbon dioxide uptake capacity it has.

    In order to be able to handle ashes from smaller biomass energy plants and other ashproducers that currently deliver dry ash to end-users, it would be desirable to continuework on cost-effective methods for dust-free reception at biogas plants. Furthermore,there is a need for continued work linked to the storage of fresh ash. From a logisticalperspective there is a need to store the ash for shorter periods to get more efficienttransport and to be able to store ash from the winter season for use during the summer.For a long-term successful implementation of the developed system, it is important tocontinue to address the challenge linked to the forest owners’ interest in spreading ashin the future. For a smaller biogas plant that handles 500 tonnes / year of dry ash, acollaboration with up to 200-300 forest owners may be needed to find the distributionarea for the ash over time. The challenge of finding end users for the stabilized ash isshared by other players in the ash value chain and the project group sees opportunitiesthat local use of ash for production of vehicle gas to the community could provide apositive local connection that will aid in the work for increased ash recycling.

  • 4.
    Tamm, Daniel
    et al.
    RISE - Research Institutes of Sweden, Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel.
    Andersson, Johan
    RISE - Research Institutes of Sweden, Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel.
    Nytt innovativt koncept för småskalig produktion och distribution av flytande biogas2019Rapport (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    The biogas market is facing changes, with gas driven vehicles gradually shifting to electrical drivelines, while new markets are emerging in the areas of industry, heavy road transports and shipping. Those new markets may require huge amounts of biomethane in both compressed and liquid form in the future. Liquid biomethane, even called LBM, bio-LNG or LBG (Liquefied BioGas), can directly replace today's LNG (Liquefied Natural Gas) applications.

    Today's facilities for the production of LBG use large-scale conventional technology for the liquefaction, with a capacity of over 10 tpd and high capital costs. A significant part of the high costs is due to the requirement of an extra polishing step after biogas upgrading to remove residual carbon dioxide prior to liquefaction. A new technique using an absorption bed of wood ashes seems to be promising for the polishing of smaller volumes and thus enabling small-scale LBG production (Isaksson, et al., 2018). The technology is called ash filter and is developed at RISE in collaboration with SLU. In a previous study (Isaksson, et al., 2018), small systems with 1−2 GWh/a where ash filters are used for upgrading and polishing, as well as large systems of 30 GWh/a where ash filters are used for polishing only have been evaluated.

    The present study focuses on producing LBG from a partial flow of upgraded biogas on larger Swedish biogas plants, where the starting point is that the plant's full capacity cannot be utilized for the production of compressed gas alone. It is thus assumed that there is unused capacity for the production of upgraded biogas that can be further processed to LBG. Processing is done using an ash filter and subsequent drying of the gas, and then liquefying the gas in StirLNG-4 machines. Systems with a liquefaction capacity of 5, 15 and 25 GWh/a, respectively, have been reviewed. The production cost for polishing and liquefaction is just over 4 SEK/kg for the 5 GWh/a system, and about 3 SEK/kg for the larger systems.

    The analyzed system also included the LBG distribution. Based on the previous study (Isaksson, et al., 2018), a distribution system has been chosen based on insulated ISO containers permanently mounted on semi-trailers. The calculations show that this system has lower total costs than today's systems with stationary LNG storage and road tankers. In the studied system, ISO containers of different sizes are used for both local storage and transport to customers. Transport distances between 50 and 250 km have been assessed. At short distances, a large part of the distribution costs is due to the customer’s local LBG storage. At larger distances, the actual transport costs become dominant, and it gets increasingly interesting to use large containers.

    In total, the cost of production (polishing and liquefaction) and distribution is between 3.5 and 5.5 SEK/kg, depending on the production capacity, distance and container size, which can be compared to the current price of vehicle gas of about 16 SEK/kg (CircleK, 2019). The total cost of raw gas production, upgrading and refueling is about 12.5 SEK/kg (Vestman, Liljemark, & Svensson, 2014). The marginal cost of using unused capacity should therefore be lower than that. Depending on the actual marginal costs, this means that small-scale LBG production from a partial flow of upgraded biogas may be profitable.

1 - 4 of 4
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
v. 2.35.9