I detta uppdrag undersöker vi kemiska tillsatser i plaster som försvårar eller utgör hinder för återvinning av materialet. I denna rapport avser kemiska tillsatser additiv som medvetet introducerats i produkten eller materialet, och det är dessa kemiska ämnens natur som avgör problematiken ur återvinningssynpunkt. Vi fokuserar på byggsektorn eftersom denna sektor använder stora mängder plast av hög kvalité. Trots detta är återvinningsgraden för plast låg och potentialen att öka återvinningsgraden är därmed stor. Ett materials potential för återvinning bestäms av flera faktorer, varav kemikalieinnehåll är en. Det är viktigt att tänka på vilken eller vilka produkter plasten är lämplig att återvinnas till, och hänsyn måste alltid tas till gällande kemikalielagstiftning för just de produkttyperna. Kemiska ämnen som kan vara skadliga för människan och/eller miljön är särskilt viktiga att utreda, men det finns också andra tillsatser i material och produkter som försvårar återvinningsprocessen eller påverkar kvalitén på den återvunna plasten negativt så att marknaden för det återvunna materialet blir begränsad. Ytterligare en faktor att ta i beaktande är hur exponeringen för kemikalierna ser ut, om de är bundna i plasten eller kan emitteras och utsätta människor och miljön för direkta risker. De stora kategorierna i denna kartläggning har varit golv, rör och rördelar, kablar, profiler och lister, isoleringsmaterial, samt tätningsskikt. För dessa produktgrupper dominerar polymertyperna PVC, PE av olika densitetsgrad och comonomer-innehåll, PP (homo- och copolymer), PS och PUR. Då härdplaster, där även PUR ingår, förekommer i form av lacker, adhesiv och ytbeläggningar i byggprodukter behandlas dessa också övergripande. Många materialströmmar finns tillgängliga för återvinning inom kategorin byggplast generellt sett, men möjligheterna och incitamenten att sortera ut dessa i sina ursprungliga fraktioner är låg. Detta beror antingen på att efterfrågan på mekaniskt återvunnet material i dessa produktkategorier inte är stor nog, som för PEX och vissa typer av rör, eller på att volymerna är för låga för lönsamhet. Ett exempel på det sistnämnda är profiler och lister av PVC där etablerad cirkulär återvinning finns ute i Europa, men produktkategorin är för liten i Sverige för att drivkraften ska uppstå. Eftersom flera av de polymermaterial och produkter vi kartlagt i denna rapport har en historisk användning av idag reglerade, eller till och med förbjudna kemiska ämnen, kompliceras återvinningen av byggplast i att de inkommande avfallsströmmarna är av mycket varierande ålder. För att möjliggöra en högre återvinningsgrad och bättre kvalitet krävs därför utökad och mer noggrann sortering så att problematiska, och i vissa fall hälso- och miljöfarliga, innehållsämnen inte följer med i den mekaniska återvinningen, men inte heller så att kvalitativa fraktioner av en viss produkt- och polymertyp avvisas från återvinning av säkerhetsskäl. Ett axplock av problematiska tillsatser är tungmetallstabilisatorer och mjukgörare i produkter av PVC, flamskyddsmedel i isolering av EPS och XPS, samt silanförnätad PEX som innehåller tennkatalysator. Kontaminering i form av härdplastrester, felsorterad PEX i PE-recyklat, samt tejper och fogar på tätskikt utgör de mer oavsiktliga, fysiska hindren för kvalitetsmässig återvinning tillsammans med faktumet att en stor del av kablar och rör helt enkelt inte utvinns ur marken efter sin användningstid. Sammanfattningsvis skulle fler fraktioner av byggplast kunna återvinnas mekaniskt genom att stärka infrastrukturen kring insamling och sortering, men för detta krävs ökad efterfrågan och långsiktig lönsamhet. Kemiska återvinningsmetoder seglar upp som en möjlig lösning för flera av de hinder som identifieras i denna studie, till exempel tvärbundna material, material med hög andel fyllmedel, eller för avskiljning av oönskade tillsatser likt tungmetaller och ftalater. Kartläggningen av detta område får därför ses som en intressant frågeställning för ytterligare arbete.

Hållbar utveckling innefattar såväl social, ekonomisk som miljömässig hållbar utveckling.

I Miljöhandboken kommer dessa tre aspekter av hållbar utveckling att behandlas,

dock ligger störst fokus på miljöaspekterna.

Miljöhandboken ska hjälpa upphandlare att ställa relevanta miljökrav vid upphandling

och är ett komplement till exempelvis Konkurrensverkets (f.d. Miljöstyrningsrådets)

upphandlingskriterier och ska bidra med fakta kring hur miljökrav kan ställas.

Miljökrav vid upphandling kan innefatta bl. a. energianvändning, livslängd, skadliga

ämnen, strålning, återvinning och miljöledningssystem. Kravens betydelse påverkas

bl. a. av upphandlingens omfattning och miljömognaden inom produktsegmentet. I

miljöhandboken presenteras inga specifika kriterier eller gränsvärden för olika miljöaspekter,

i stället ges länkar till exempelvis lagstiftning, myndigheter och miljömärkningar.

Detta för att kriterier och gränsvärden uppdateras kontinuerligt som en följd

av teknikutveckling men också för att den samlade kunskapen om vad som är miljöproblem

ständigt växer och kan ge upphov till nya kriterier och gränsvärden. Tyngdpunkten

i denna handbok ligger på miljöpåverkan ur ett livscykelperspektiv, vilket innebär

att hänsyn tas till miljöpåverkan från utvinning av råmaterial till resthantering av

en produkt.

Perfluoroalkyl and polyfluoroalkyl substances (PFAS) are used in numerous industrial and consumer products because of their special chemical properties, for instance the ability to repel both water and oil. A broad variety of PFAS have been introduced into the Norwegian market through industrial use (e.g. via fire fighting foams and paints) as well as in treated customer products such as textiles and coated paper. Our present knowledge of the exact chemical PFAS compositions in preparations using perfluorinated compounds is limited. This lack of knowledge means that it is difficult to provide an accurate assessment of human exposure to these compounds or to the amount of waste that may contain treated products. It is a growing concern that these potentially harmful compounds can now be found throughout the global environment.Samples of consumer products and preparations were collected in Norway, with supplemental samples from Sweden. In 27 of the 30 analyzed consumer products and preparations a number of polyfluorinated substances that were analyzed were detected but this does not exclude the occurrence of unknown PFAS. Notable was that perfluorooctanesulphonate (PFOS), which has been strictly regulated in Norway since 2007, was found in amounts close to or exceeding the EU regulatory level in 4 of the 30 analyzed products, all within the leather or carpet product groups. High amounts of fluorotelomer alcohols (FTOHs) were found in waterproofing agents, carpets and textiles, consistent with earlier findings by Fiedler et al. (2010). The presence of PFAS in a broad range of consumer products can give rise to a constant diffuse human exposure that might eventually result in harm to humans. © 2012 Elsevier Ltd.

Consumer products such as clothes and footwear sometimes contain chemical substances with properties that pose a risk to human health and the environment. These substances, restricted by law or company policy, are in focus for chemicals management processes by textile retailers. However, complex and non-transparent supply chains, and limited chemical knowledge, makes chemicals management challenging. Therefore, a function-based approach for life cycle management (LCM) of chemicals was developed, based on results of previous projects and evaluated using a two-step Delphi process. The resulting approach aims to help retailers identify and substitute hazardous substances in products, and consists of three parts: (i) a function-based chemicals management concept model for different levels of chemical information within the supply chain, (ii) tools for non-chemists which explain chemical information, and (iii) a continuous provision of knowledge to stakeholders (e.g., retailers) in a network. This approach is successfully implemented by over 100 retailers in the Nordic countries, providing the textile industry with practical and robust tools to manage and substitute hazardous chemicals in products and production processes. We conclude that the developed approach provides an explicit link, communication, and knowledge sharing between actors in the supply chain, which has proven important in chemicals LCM.

The main driver for recycling cable wastes is the high value of the conducting metal, while the plastic with its lower value is often neglected. New improved cable plastic recycling routes can provide both economic and environmental incentive to cable producers for moving up the “cable plastic waste ladder”. Cradle-to-gate life cycle assessment, LCA, of the waste management of the cable scrap is suggested and explained as a method to analyze the pros and cons of different cable scrap recycling options at hand. Economic and environmental data about different recycling processes and other relevant processes and materials are given. Cable producers can use this data and method to assess the way they deal with the cable plastic waste today and compare it with available alternatives and thus illuminate the improvement potential of recycling cable plastic waste both in an environmental and in an economic sense. The methodology applied consists of: cradle-to-gate LCA for waste material to a recycled material (recyclate); quantifying the climate impact for each step on the waste ladder for the specific waste material; the use of economic and climate impact data in parallel; climate impact presented as a span to portray the insecurities related to which material the waste will replace; and possibilities for do-it-yourself calculations. Potentially, the methodology can be useful also for other waste materials in the future.

Mall för miljöutredning hjälper dig att samla in och redovisa kvantitativa data om material- och energiflödet genom det egna företaget. Med hjälp av dessa data skapas en bild som beskriver miljöpåverkan av företagets verksamhet och produkter i ett livscykelperspektiv.

Till skriften hör bland annat:

• en Wordmall för miljöutredningen, där man fyller i tabeller och justerar texten

• ett inventerings- och beräkningsverktyg i Excel, som räknar ut miljöpåverkan av företagets transporter, material, utsläpp och energi

• en översikt av miljölagarna för inventering av lagkrav

• instruktioner och blanketter för Miljö-FMEA; ett sätt att identifiera och värdera miljöpåverkan.