Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
1 - 18 av 18
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1. Acevedo, F.
    et al.
    Pizzul, Leticia
    RISE., SP – Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, JTI Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik. RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Castillo, Maria del Pilar 
    RISE., SP – Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, JTI Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik.
    Cuevas, R.
    Diez, M.C.
    Degradation of polycyclic aromatic hydrocarbons by the Chilean white-rot fungus Anthracophyllum discolor2011Ingår i: Journal of Hazardous Materials, ISSN 0304-3894, E-ISSN 1873-3336, Vol. 185, nr 1, s. 212-219Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The degradation of three- and four-ring polycyclic aromatic hydrocarbons (PAHs) in Kirk medium by Anthracophyllum discolor, a white-rot fungus isolated from the forest of southern Chile, was evaluated. In addition, the removal efficiency of three-, four- and five-ring PAHs in contaminated soil bioaugmented with A. discolor in the absence and presence of indigenous soil microorganisms was investigated. Production of lignin-degrading enzymes and PAH mineralization in the soil were also determined. A. discolor was able to degrade PAHs in Kirk medium with the highest removal occurring in a PAH mixture, suggesting synergistic effects between PAHs or possible cometabolism. A high removal capability for phenanthrene (62%), anthracene (73%), fluoranthene (54%), pyrene (60%) and benzo(a)pyrene (75%) was observed in autoclaved soil inoculated with A. discolor in the absence of indigenous microorganisms, associated with the production of manganese peroxidase (MnP). The metabolites found in the PAH degradation were anthraquinone, phthalic acid, 4-hydroxy-9-fluorenone, 9-fluorenone and 4,5-dihydropyrene. A. discolor was able to mineralize 9% of the phenanthrene. In non-autoclaved soil, the inoculation with A. discolor did not improve the removal efficiency of PAHs. Suitable conditions must be found to promote a successful fungal bioaugmentation in non-autoclaved soils. © 2010 Elsevier B.V.

  • 2. Acevedo, F.
    et al.
    Pizzul, Leticia
    RISE., SP – Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, JTI Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik. RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Castillo, Maria del Pilar 
    RISE., SP – Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, JTI Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik.
    Gonzalez, M.E.
    Cea, M.
    Gianfreda, L.
    Diez, M.C.
    Degradation of polycyclic aromatic hydrocarbons by free and nanoclay-immobilized manganese peroxidase from Anthracophyllum discolor2010Ingår i: Chemosphere, ISSN 0045-6535, E-ISSN 1879-1298, Vol. 80, nr 3, s. 271-278Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Manganese peroxidase (MnP) produced by Anthracophyllum discolor, a Chilean white rot fungus, was immobilized on nanoclay obtained from volcanic soil and its ability to degrade polycyclic aromatic hydrocarbons (PAHs) compared with the free enzyme was evaluated. At the same time, nanoclay characterization was performed.Nanoclay characterization by transmission electronic microscopy showed a particle average size smaller than 100nm. The isoelectric points (IEP) of nanoclay and MnP from A. discolor were 7.0 and 3.7, respectively, as determined by micro electrophoresis migration and preparative isoelectric focusing. Results indicated that 75% of the enzyme was immobilized on the nanoclay through physical adsorption. As compared to the free enzyme, immobilized MnP from A. discolor achieved an improved stability to temperature and pH. The activation energy (Ea) value for immobilized MnP (51.9kJmol -1) was higher than that of the free MnP (34.4kJmol -1).The immobilized enzyme was able to degrade pyrene (>86%), anthracene (>65%), alone or in mixture, and to a less extent fluoranthene (<15.2%) and phenanthrene (<8.6%). Compared to free MnP from A. discolor, the enzyme immobilized on nanoclay enhanced the enzymatic transformation of anthracene in soil.Overall results indicate that nanoclay, a carrier of natural origin, is a suitable support material for MnP immobilization. In addition, immobilized MnP shows an increased stability to high temperature, pH and time storage, as well as an enhanced PAHs degradation efficiency in soil. All these characteristics may suggest the possible use of nanoclay-immobilized MnP from A. discolor as a valuable option for in situ bioremediation purposes. © 2010 Elsevier Ltd.

  • 3. Acevedo, F.
    et al.
    Pizzul, Leticia
    RISE., SP – Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, JTI Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik. RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Castillo, Maria del Pilar 
    RISE., SP – Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, JTI Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik.
    Rubilar, O.
    Lienqueo, M.E.
    Tortella, G.
    Diez, M.C.
    A practical culture technique for enhanced production of manganese peroxidase by Anthracophyllum discolor Sp42011Ingår i: Brazilian archives of biology and technology, ISSN 1516-8913, E-ISSN 1678-4324, Vol. 54, nr 6, s. 1175-1186Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    In this study, different growth conditions of Anthracophyllum discolor Sp4 including the effect of agitation, additions of lignocellulosic support, inducer and surfactant were evaluated on the MnP production in Kirk medium using a culture system made up of the tubes containing the glass bead. The highest MnP production (1,354 U/L on day 13) was obtained when the medium was supplemented with wheat grain and 0.25 mM MnSO 4 as inducer, under static conditions at 30°C. Two isoenzymes were purified (35 and 38 kDa respectively). MnP presented a maximal activity in the pH range between 4.5 and 5.5, a relatively high temperature tolerance (50°C) and a high catalytic activity for 2,6-dimethoxyphenol and hydrogen peroxide.

  • 4.
    Andersson, Johan
    et al.
    RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Ahlström, Johan
    RISE Research Institutes of Sweden, Material och produktion, Korrosion.
    Berg, Karin
    RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Olsson, Henrik
    Karlsson, Lars-Evert
    Wärtsilä Sweden AB. Sweden.
    Niinipuu, Mirva
    RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Pizzul, Leticia
    RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Biologisk metanisering av syngas från förgasning och pyrolys - lovande koncept mot implementering2024Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Biological methanation of syngas from pyrolysis and gasification – promising concepts for implementation The need for increased biogas production is significant, and in the EU, there are plans for a substantial expansion in the coming years through the RePowerEU initiative. Part of the increase will come from the expansion of conventional digestion technology, where organic materials such as food waste, manure, and crop residues are used for biogas production. However, to meet the future increased demand, it is also necessary to utilize more difficult-to-digest substrates, such as biomass rich in lignocellulose, for biogas production. This could be forest residues such as branches and tops, sawdust, or bark. This type of substrates cannot be used in a conventional digestion process, and other technology chains are therefore required to convert such biomass into biomethane. This can be done by first converting the biomass into syngas through a thermochemical process such as gasification or pyrolysis. This is followed by a methanation process where the syngas is converted into biogas, and finally, the gas is upgraded to reach biomethane quality. These types of technology chains are not currently available on a commercial scale, but they have been demonstrated, for example, through the Gobigas project, where gasification was followed by catalytic methanation for biomethane production. As full-scale implementation of catalytic methanation of bio-syngas has not yet been achieved, thereis a need to develop alternative conversion technologies that can more cost-effectively achieve the methanation of woody biomass. One possible opportunity for to this is to apply biological methanation instead of a catalytic process. A biological process comes with several advantages, including a greater ability to handle contaminants, higher selectivity in the conversion of syngas, and operation at relatively low temperature and pressure, which simplifies material selection and reactor design. RISE, together with its partners, are developing a concept based on biological methanation of syngas. This project has examined the biological process's ability to handle contaminants in syngas through continuous experiments in carrier-filled trickle bed reactors with an active volume of 5 liters. The process's ability to handle and break down contaminants is an important parameter that can affect and simplify the design of the gas cleaning that occurs after gasification or pyrolysis. Another aspect of the project has been to put the experimental results into context at the concept and system level. Different production techniques for syngas have been mapped out, which could be combined with biological methanation. Based on the mapping, three types of plants have been selected for more detailed analyses of techno-economics, carbon footprint, and opportunities for increased carbon efficiency. The methanation experiments lasted for 552 days, and overall, it was a stable process with high turnover of syngas and high methane production over a long time. There have been some operational disturbances, mainly related to the supply of gas to the process (i.e. delivery of gas cylinders). However, biochemical inhibition or disturbances have been rare, demonstrating a high robustness for biological methanation of syngas. The breakdown of contaminants has been excellent in the process, with levels decreasing below the detection limit. At the same time, as contaminants have been continuously added to the process, microbiology has been able to maintain high turnover of hydrogen and carbon monoxide to methane. The specific methane production was high both during the reference period without contaminants and during the experimental periods with added contaminants. During long periods, the specific methane production has been around 4 L CH4/Lbed volume /day, which is about 4 times higher than our previously achieved results. The transition to thermophilic temperature and using carriers with higher effective surface area has contributed to this increase. During the project, three types of plants have been selected for more detailed analysis: 1) Gasification with Cortus process, which generates a relatively clean syngas with minimal purification needs before biological methanation. There is no need for co-location with a heating plant, but it is an advantage if there is access to the district heating network to sell waste heat. 2) Gasification with Bioshares' concept, where the gasifier is integrated into a larger cogeneration plant and where the produced syngas is purified with an RME-scrubber before biological methanation. Co-location with a larger cogeneration plant provides interesting synergies and integration opportunities, but also sets the boundaries for where the plants can be located. 3) Slow pyrolysis according to Envigas' concept, where the primary product is biochar and where the produced syngas is seen as a by-product. The syngas contains some impurities but generally requires no other purification than cooling to the right temperature (condensing out tars) before being added to biological methanation. This type of plant differs from plant types 1-2 in that the syngas formed is not the primary product, and the syngas has a relatively low energy value compared to the others. Syngas from plant types 2 and 3 contains some hydrocarbons (C1-C3) that are considered inert over the methanation step and therefore do not negatively affect the process. This means that heavier hydrocarbons do not need to be removed upstream, which would likely have been required with catalytic methanation. This leads to a higher system efficiency, and the need for reactor capacity for biological methanation decreases since there is less gas to be processed (more of the end-product consists of hydrocarbons already formed during the thermochemical conversion upstream). For all plant types, downstream of the methanation step, there is a need for further gas purification and upgrading. During the upgrading step carbon dioxide is separated to reach the product specification required by the end user. If long distance distribution is required a final process step consisting of a liquefaction plant for the production of liquid biogas (LBG) can be added to the concept. As another option, the systems can be supplemented with treatment of the carbon dioxide flow out of the upgrading plant, where the flow is processed by drying, compression, and cooling to produce liquid carbon dioxide. For plant type 2, where benzene is present in the syngas, this gas is expected to be separated with relatively high precision in the system and thereby generate a small flow of liquid benzene as a side product. The carbon dioxide emissions for the final product LBG are in the range of 1.6 to 2.6 gCO2-eq/MJLBG, which compares favorably to other types of second-generation biofuels. Compared to fossil gas, the reduction in greenhouse gas emissions is 96-97%. The carbon efficiency of the systems can be significantly increased if excess carbon dioxide is utilized either through BECCS or BECCU. If the carbon dioxide stream from the upgrading plant is processed into liquid carbon dioxide, the production cost is estimated to be 187-204 SEK/ton. If the product is to be sent to permanent storage the cost for transportation and storage would need to be added to estimate total cost of BECCS, but this is out of scope for the current project.. Assuming that BECCS is applied and that the entire carbon sink is allocated to the final product LBG, this will result in negative emissions in the range of -35 to -104 gCO2-eq/MJLBG. An alternative is to utilize excess carbon dioxide directly in the methanation process by boosting incoming gas with extra hydrogen. Hydrogen and carbon dioxide are then converted by methanogens, which generates extra methane. Since the addition of extra hydrogen is assumed to come from electrolysis, the additional methane production can likely be classified as electrofuel, so-called e-methane. The techno-economic evaluation results in a production cost ranging from 740 to 1300 SEK/MWhLBG, including all sensitivity scenarios. The lower price scenarios include a lower investment cost, which can be assumed to represent cases with public investment support. Overall, a large part of the scenarios are considered to be within the range of what can be considered market relevant production costs. This leads to the conclusion that there is techno-economic potential at this stage to justify continued development of concepts based on biological methanation of syngas. With scaling up and continued development in the right direction, the concepts may eventually lead to cost-effective utilization of forest residues for the production of biomethane at a commercially relevant scale. The next step in the development is scaling up to pilot scale, which will take place during 2023-2025 through an EU-funded project and will be carried out by RISE, Wärtsilä, Cortus and Swedish Gas Association. A pilot plant for biological methanation will then be operated with syngas from Cortus' gasifier in Höganäs.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 5. Briceño, G.
    et al.
    Pizzul, Leticia
    RISE., SP – Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, JTI Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik. RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Diez, M.C.
    Biodegradation of pesticides by Actinobacteria and their possible application in biobed systems.2013Ingår i: Actinobacteria. Application in Bioremediationand production of industrial enzymes., s. 165-191Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 6.
    Cheng, G.
    et al.
    SLU Swedish University of Agricultural Sciences, Sweden.
    Gabler, Florian
    RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi. SLU Swedish University of Agricultural Sciences, Sweden.
    Pizzul, Leticia
    RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Olsson, Henrik
    RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Nordberg, Åke
    RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi. SLU Swedish University of Agricultural Sciences, Sweden.
    Schnürer, A.
    SLU Swedish University of Agricultural Sciences, Sweden.
    Microbial community development during syngas methanation in a trickle bed reactor with various nutrient sources2022Ingår i: Applied Microbiology and Biotechnology, ISSN 0175-7598, E-ISSN 1432-0614, Vol. 106, s. 5317-5333Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Microbial community development within an anaerobic trickle bed reactor (TBR) during methanation of syngas (56% H2, 30% CO, 14% CO2) was investigated using three different nutrient media: defined nutrient medium (241 days), diluted digestate from a thermophilic co-digestion plant operating with food waste (200 days) and reject water from dewatered digested sewage sludge at a wastewater treatment plant (220 days). Different TBR operating periods showed slightly different performance that was not clearly linked to the nutrient medium, as all proved suitable for the methanation process. During operation, maximum syngas load was 5.33 L per L packed bed volume (pbv) &amp; day and methane (CH4) production was 1.26 L CH4/Lpbv/d. Microbial community analysis with Illumina Miseq targeting 16S rDNA revealed high relative abundance (20–40%) of several potential syngas and acetate consumers within the genera Sporomusa, Spirochaetaceae, Rikenellaceae and Acetobacterium during the process. These were the dominant taxa except in a period with high flow rate of digestate from the food waste plant. The dominant methanogen in all periods was a member of the genus Methanobacterium, while Methanosarcina was also observed in the carrier community. As in reactor effluent, the dominant bacterial genus in the carrier was Sporomusa. These results show that syngas methanation in TBR can proceed well with different nutrient sources, including undefined medium of different origins. Moreover, the dominant syngas community remained the same over time even when non-sterilised digestates were used as nutrient medium. Key points: •Independent of nutrient source, syngas methanation above 1 L/Lpbv/D was achieved. •Methanobacterium and Sporomusa were dominant genera throughout the process. •Acetate conversion proceeded via both methanogenesis and syntrophic acetate oxidation. Graphical abstract: [Figure not available: see fulltext.] © 2022, The Author(s).

  • 7.
    del Pilar Castillo, Maria
    et al.
    RISE., SP – Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, JTI Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik.
    Pizzul, Leticia
    RISE., SP – Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, JTI Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik. RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Nilsson, Eskil
    Inventering av biobäddar i Sverige 2013.: Sammanställning av enkätundersökning genomförd vid behörighetsutbildningar för växtskyddsmedel 2010-20122013Rapport (Refereegranskat)
    Ladda ner fulltext (pdf)
    FULLTEXT01
  • 8.
    Englund, Maja
    et al.
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel.
    Ljung, Emelie
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel.
    Pizzul, Leticia
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel. RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Läkemedel i källsorterade avloppsfraktioner - en kunskapssammanställning2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Källsorterande avloppssystem kan minska utsläpp av läkemedelsrester till akvatiska miljöer och möjliggör samtidigt kretslopp av näringsämnen. Kunskapen om läkemedels-förekomst i källsorterade avloppsfraktioner är dock delvis bristfällig, liksom kunskapen om vilken reducerande effekt som erhålls i de behandlings- och hanteringsprocesser som används för dessa fraktioner idag. Även kunskapen om vad som händer i miljön är begränsad vad gäller upptag i växter, nedbrytning, transport och spridning.

    Syftet med projektet var att samla den kunskap som finns och den forskning som pågår relaterad till läkemedel i källsorterade avloppsfraktioner i Sverige och internationellt, för att identifiera prioriterade frågeställningar framåt. Projektet syftade även till att beskriva hur behandling av avloppsfraktioner från källsorterande avloppssystem påverkar halterna av läkemedelsrester i slutprodukten.

    Projektet genomfördes utifrån en litteraturstudie med fokus på genomförda och pågående studier/forskning relaterad till läkemedel i källsorterade avloppsfraktioner globalt. Inga analyser har genomförts inom projektet. De data över innehåll av läkemedelssubstanser i obehandlade och behandlade fraktioner som redovisas är hämtade från tidigare genomförda studier. Förutsättningarna för studier kring läkemedel i källsorterade avloppsfraktioner varierar, vilket försvårar möjligheten att jämföra resultat och dra slutsatser kring innehåll och reduktion av läkemedel i källsorterade avloppsfraktioner.

    De flesta studier behandlar urin. Merparten av behandlingsmetoderna för urin är utförda i labbskala medan studier på klosettavloppsvatten är gjorda på anläggningar som är i drift idag. För latrin har endast en studie som behandlar läkemedel hittats.

    Olika behandlingsmetoder fungerar olika bra på olika typer av läkemedelssubstanser. För urin har tester utförts med många olika behandlingstekniker. Av de som beaktats i denna studie är det endast ozon och UV-ljus som har en bred effekt och som till störst del reducerar de flesta läkemedelssubstanser som har analyserats i urin. För klosettavloppsvatten har tre behandlingsmetoder studerats. Ingen av metoderna reducerade alla läkemedel, men behandling med UASB-reaktor gav en god reduktion då de flesta läkemedel som analyserats reducerades till ca 60 %. För latrin påverkades de flesta läkemedel varken av mesofil eller termofil rötning.

    De flesta studierna kring läkemedelssubstanser i miljön har fokus på akvatiska system och informationen om hur substanserna beter sig i marken är begränsade – både vad gäller nedbrytning samt läkemedelsinnehåll i växande gröda. Inom dessa områden behövs mer forskning.

    Läkemedel i källsorterade avloppsfraktioner är ett komplext område där flera kunskapsluckor finns och där mer forskning behövs. Förhoppningsvis bidrar denna sammanställning till en översiktlig bild av hur det kan se ut, vilken kunskap som finns inom området samt förenklar beslut och prioritering av framtida forskning.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 9.
    Gao, Wenxuan
    et al.
    AEPI Agro-Environmental Protection Institute, China.
    Liang, Junfeng
    AEPI Agro-Environmental Protection Institute, China.
    Pizzul, Leticia
    RISE., SP – Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, JTI Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik. RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Feng, Xin Mei
    RISE., SP – Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, JTI Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik.
    Zhang, Keqiang
    AEPI Agro-Environmental Protection Institute, China.
    Castillo, Maria del Pilar
    RISE., SP – Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, JTI Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik.
    Evaluation of spent mushroom substrate as substitute of peat in Chinese biobeds2015Ingår i: International Biodeterioration & Biodegradation, ISSN 0964-8305, E-ISSN 1879-0208, Vol. 98, s. 107-112Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Biobeds are an effective system for minimising the risk of point-source contamination by pesticides. The original biobed system comprises a clay layer at the bottom, a biomixture layer and a grass layer on top. The composition of the biomixture, which in the original Swedish model consisted of soil: peat: wheat straw (1:1:2 by volume), determines the efficiency of the system. Since the use of peat is not environmentally or economically feasible in China, this study tested the potential of replacing it with a locally available material, spent mushroom substrate (SMS). Three biomixtures containing different SMS (Pleurotus eryngii, Flammulina velutipes and Lentinus edodes) were compared with a biomixture containing peat, as in the original Swedish design, and a control containing soil alone. The fungicide chlorothalonil and the insecticide imidacloprid were used as model pesticides in the tests. Microbial activity (measured as respiration and phenoloxidase and hydrolytic activity) and pesticide dissipation were studied. Microbial activity was higher in the three biomixtures containing SMS than in the original-type biomixture. Among the SMS biomixtures, that containing SMS from L.edodes was the most biologically active. However, pesticide dissipation was comparable in all four biomixtures and significant differences were only found between biomixtures and the soil-alone control. Based on the physicochemical characteristics, biological activity and preliminary results on pesticide degradation, SMS are suitable and can therefore be used as a substitutes for peat.

  • 10. Hultgren, J.
    et al.
    Pizzul, Leticia
    RISE., SP – Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, JTI Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik. RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Castillo, Maria del Pilar 
    RISE., SP – Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, JTI Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik.
    Granhall, U.
    Degradation of PAH in a creosote-contaminated soil.: A comparison between the effects of willows (Salix Viminalis), wheat straw and a nonionic surfactant.2010Ingår i: International Journal of Phytoremediation, Vol. 12, s. 54-66Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
  • 11.
    Lescano, M R
    et al.
    INTEC Instituto de Desarrollo Tecnológico para la Industria Química, Argentina.
    Pizzul, Leticia
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel. RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Castillo, Maria del Pilar
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel.
    Zalazar, C S
    INTEC Instituto de Desarrollo Tecnológico para la Industria Química, Argentina ; Ciudad Universitaria, Argentina .
    Glyphosate and aminomethylphosphonic acid degradation in biomixtures based on alfalfa straw, wheat stubble and river waste.2018Ingår i: Journal of Environmental Management, ISSN 0301-4797, E-ISSN 1095-8630, Vol. 228, s. 451-457, artikel-id S0301-4797(18)31000-4Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The aim of the work was to evaluate novel biomixtures for their use on biopurification systems (BPS) in Argentina also called biobeds. Glyphosate and aminomethylphosphonic acid (AMPA) degradation was evaluated on biomixtures containing local materials: alfalfa straw (As), wheat stubble (Ws), river waste (Rw) and soil. Glyphosate, AMPA concentrations and biological activity were followed with time. Soil was used as control. Glyphosate initial concentration was 1000 mg kg-1. Glyphosate disappeared almost completely after 63 days in all tested biomixtures. For Ws, WsRw and AsRw glyphosate degradation was around 99% and for As 85%. The biomixture Ws showed the highest glyphosate degradation rate. In all cases AMPA was formed and degraded to concentrations between 60 and 100 mg kg-1. In the control with only soil, glyphosate was degraded 53% and AMPA concentration at the end of the test was 438 mg kg-1. We conclude that alfalfa straw, wheat stubble and river waste are local materials that can be used in the preparation of biomixtures since they showed higher glyphosate degradation capacity and less AMPA accumulation compared to the soil alone. Also, the presence of river waste did enhance the water retention capacity.

  • 12.
    Olsson, Johanna
    et al.
    RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Jordbruk och livsmedel.
    Edström, Mats
    RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Fjäll, Stephanie
    RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Jordbruk och livsmedel.
    Gunnarsson, Carina
    RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Jordbruk och livsmedel.
    Gustafsson, Tomas
    RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Myrbeck, Åsa
    RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Jordbruk och livsmedel.
    Pizzul, Leticia
    RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Westlin, Hugo
    RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Jordbruk och livsmedel.
    Jordbruksbaserat bioraffinaderi - kombination av lokal och regional skala2023Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Agricultural Biorefinery - combining local and regional scale In order to achieve Sweden's sustainability goals and an increased degree of self-sufficiency, our resources need to be used in an innovative way. Resources that today are classified as residual streams can be used in a smarter way to produce the future's food, feed, fuel and energy. There is a great potential in utilizing agricultural biomasses. In the project, the potential of agriculture to supply ILUC-free feedstock to a local and regional biorefinery concept was calculated and the system was evaluated through mass and energy flow calculations, cost calculations and case descriptions on Vårgårda Herrljunga Biogas Plant (VH Biogas). In addition, practical tests were carried out on bio-oil production from dewatered digestate from participating biogas plants. Quantifications were also carried out of how the concept contributes to more resource-efficient crop cultivation with maintained humus content in soil despite increased removal of biomass from the farm. ...

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 13.
    Pizzul, Leticia
    et al.
    RISE., SP – Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, JTI Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik. RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Castillo, Maria del Pilar 
    RISE., SP – Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, JTI Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik.
    Stenstrom, J.
    Degradation of glyphosate and other pesticides by ligninolytic enzymes2009Ingår i: Biodegradation, ISSN 0923-9820, E-ISSN 1572-9729, Vol. 20, nr 6, s. 751-759Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    The ability of pure manganese peroxidase (MnP), laccase, lignin peroxidase (LiP) and horseradish peroxidase (HRP) to degrade the widely used herbicide glyphosate and other pesticides was studied in separate in vitro assays with addition of different mediators. Complete degradation of glyphosate was obtained with MnP, MnSO4 and Tween 80, with or without H2O2. In the presence of MnSO4, with or without H2O2, MnP also transformed the herbicide, but to a lower rate. Laccase degraded glyphosate in the presence of (a) 2,2′-azino-bis(3-ethylbenzthiazoline-6-sulphonic acid) (ABTS), (b) MnSO4 and Tween 80 and (c) ABTS, MnSO4 and Tween 80. The metabolite AMPA was detected in all cases where degradation of glyphosate occurred and was not degraded. The LiP was tested alone or with MnSO4, Tween 80, veratryl alcohol or H2O2 and in the HRP assay the enzyme was added alone or with H2O2 in the reaction mixture. However, these enzymes did not degrade glyphosate. Further experiments using MnP together with MnSO4 and Tween 80 showed that the enzyme was also able to degrade glyphosate in its commercial formulation Roundup® Bio. The same enzyme mixture was tested for degradation of 22 other pesticides and degradation products present in a mixture and all the compounds were transformed, with degradation percentages ranging between 20 and 100%. Our results highlight the potential of ligninolytic enzymes to degrade pesticides. Moreover, they suggest that the formation of AMPA, the main metabolite of glyphosate degradation found in soils, can be a result of the activity of lignin-degrading enzymes. © Springer Science+Business Media B.V. 2009.

  • 14.
    Pizzul, Leticia
    et al.
    RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Jordbruk och livsmedel. RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    del Pilar Castillo, Maria
    RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Jordbruk och livsmedel.
    Ascue, Johnny
    RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Nilsson, Eskil
    Biofilter för behandling av bekämpningsmedelsrester2021Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Use of biofilter for the treatment of pesticide contaminated water Despite many measures to reduce the risk of pesticides spreading to sensitive environments, their residues are still often found in surface and groundwater. Point sources are a significant cause of such contamination, mainly associated with localized situations, e.g., filling of the tank and washing of the sprayer. According to Sweden's official statistics, 54% of farmers choose some form of concrete surface connected to a collecting tank as a safe pesticide handling place. The collected liquid is later spread on biologically active soil, such as fallow or on stump. However, farmers’ experience indicates that there can be large amounts of water to handle annually, and chemical residues in the spread liquid can have a negative effect on crops. There is a need to improve the existing and future pesticide handling sites to manage large volumes of water safely, easily, and economically. An appropriate and simple solution is the use of a biofilter to treat the collected liquid. The biofilter has been developed based on the Swedish biobed and is used in several countries. It consists of several 1 m3 – plastic containers filled with biomix, and the different units are stacked in a vertical pile and connected with plastic valves and pipes. Contaminated water is collected and circulated through the biofilter and pesticide residues are retained in the biomix where they are degraded by microbial activity. The aim of the project was to adapt the use of the biofilter to Swedish conditions and gain knowledge about how it should be operated. Since water dynamics are an important factor in the biofilter function, the specific goals of the project were to study the effect of the inflow rate on water balance, microbial activity, and pesticide retention in a typical Swedish biomix. For the project a pilot biofilter was built at RISE workshop in Uppsala. A list of the materials needed, the approximate cost of building a biofilter and a preliminary instruction manual for the construction were produced within the frame of the project. The cost of building a 3-unit biofilter was estimated to be approx. 15,000 Swedish crowns. The study was divided into two trials under controlled conditions. First, the effect of inflows on water content and microbial activity in the biomix was investigated. A constant flow rate of 25 L/d was tested in one of the units and an increasing flow of 7, 22 and 40 L/d in another unit. The results showed that the outflow increased with flow rate and was between 50 and 96% of the inflow. Water content in the biomix was lower and fluctuated more on the surface compared to the bottom of the biomix and water retention capacity decreased over time. A tendency to reduced carbon content and microbial activity (measured as respiration rate) over time was observed with the flows > 20 L/d. The levels of glyphosate and diflufenican in the effluent were very low, 0,1 % of the levels in incoming water, regardless the flow. The higher flow reduced the retention capacity of bentazone, i.e., a higher inflow led to higher levels of bentazone in the effluent. According to our results, a typical Swedish biomix, under the conditions tested in this study, can treat a flow lower than 20 L/d without having a major impact on microbial activity and on the pesticide retention capacity. Assuming that the biofilter can be used for 210 days/year (not in winter), approximately 4000 L can be treated in one year with a flow of 20 L/d. Biofilters are a good option for farms with indoor or outdoor pesticide handling areas under roof. For farms with an outdoor concrete area without a roof, where precipitation also ends up in the collection tank, the volumes to treat become too high for a biofilter.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 15.
    Rodhe, Lena
    et al.
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel.
    Alverbäck, Adam
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel.
    Ascue, Johnny
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel.
    Edström, Mats
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel.
    Nordberg, Åke
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel.
    Pizzul, Leticia
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel. RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Tersmeden, Marianne
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel.
    Åtgärder för att minimera växthusgasutsläpp från lager med rötad och orötad gödsel2018Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Kunskap om effektiva, funktionella och ekonomiska åtgärder krävs för att säkerställa små utsläpp av växthusgaser från lager med både orötad och rötad gödsel. I detta treåriga projekt har olika tänkbara åtgärder i flytgödsellager studerats genom mätning av växthusgaserna metan och lustgas under sommarförhållanden. Åtgärder som förlängd utrötningstid och surgörning av gödsel med svavelsyra, har utvärderats i RISE pilotskaleanläggning för lagring av flytgödsel. Åtgärder för att minska lustgasemissioner bildat i svämtäcke på gödselyta i ett fullskalelager har studerats på gårdsnivå. Kompletterande teoretiska beräkningar har utförts för att bedöma effekten av att täcka flytgödsellager samt laboratoriestudier av temperaturens påverkan på metangas-emissionerna.

    Grundläggande är att temperaturen har stor betydelse, vilket visades i laboratorieskalan. Vid ökad temperatur ökade metanproduktionen exponentiellt för rötad gödsel medan för orötad gödsel var ökningen betydligt mindre. De teoretiska värmebalansberäkningarna för lager med gödsel visade att beskuggning av gödselytan eller täckning av lager med vitt tak bör kunna reducera denna uppvärmning kraftigt på våren eftersom värmeinstrålningen från solljus till gödsellager kan förklarade största delen av gödselns uppvärmning.

    Studierna under första och sista året visade att metanemissionerna var signifikant större från gödseln när den var rötad än om den var orötad. Sammanlagda förlusterna av metan var 2,5 respektive fyra gånger så höga från den rötade gödseln under sommarlagringarna (ca fyra månader). Det betyder att det är speciellt viktigt att sätta in åtgärder vid lagring av rötad gödsel för att begränsa utsläppen av metan och därmed minska klimatpåverkan.

    En åtgärd för att få lägre metanemissioner från den rötade gödseln är att förlänga utrötningstiden, dvs. den hydrauliska uppehållstiden i rötkammaren. Studierna år 1 visar att vid en fördubblad uppehållstid, 48 dagar istället för 24 dagar, minskade metanemissionerna från lagret med 30 procent. På gårdar med rötningsanläggningar är ett gastätt tak med uppsamling av biogasen också en bra åtgärd för att effektivisera anläggningen och förhindra utsläpp av klimatgaser från lagret.

    Surgörning av flytgödsel med svavelsyra praktiseras främst i Danmark för att minska ammoniakavgången från flytgödsel, i stall, lager och vid spridning. Resultaten visar att det är en mycket effektiv metod för att minimera metangasemissionerna från lager med en reduktion med mer än 90 procent både för orötad och för rötad gödsel. Speciellt för gödselslag där det inte bildas naturligt svämtäcke kan surgörning vara intressant för att minska både ammoniak- och metanemissioner.

    Åtgärder som surgörning av svämtäcket för att minska lustgasemissioner visade sig inte behövas eftersom lustgasemissionerna var relativt låga, trots att svämtäcket var bortåt en halv meter tjockt. Den finhackade halmen som användes som strö, bildade ett slätt och tätt svämtäcke på gödselytan vilket troligen hämmande lustgasbildningen, till följd av att luften inte kunde penetrera skiktet. Så finhackningen av halmströ kan eventuellt vara i sig en tänkbar åtgärd, vilket också kan minska ströåtgången.

    Metanproduktionen från en rötkammare är ofta svår att mäta, och beräknas därför ofta indirekt utifrån producerad elproduktion. Ett exempel på nyckeltal för att visa klimateffektiviteten hos anläggningen visas där metanemissionerna från lager under sommaren var 10,2 % av producerad mängd metan från rötkammare vid enstegsrötning under 24 dagar respektive 5,5 % vid tvåstegsrötning under 48 dagar. På årsbasis blir procenttalen betydligt lägre eftersom emissionerna är låga under vintern.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 16.
    Rodhe, Lena
    et al.
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel.
    Ascue, Johnny
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel.
    Tersmeden, Marianne
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel.
    Pizzul, Leticia
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel. RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Ammonia emissions from storage: non-digested and digested cattle slurry, with and without acid2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna studie handlar om hur surgörning av flytgödsel vid start av lagringen kan minska ammoniakavgången under lagringsperioden maj till augusti. Målet var att bestämma minskningen av ammoniakavgången genom att surgöra nötflytgödsel, både orötad och rötad och se effekten jämfört med gödsel utan syratillsats.

    Flytgödsel (CS) och rötad nötflytgödsel (DCS) hämtades från en mjölkkogård med en biogasanläggning. För att få ett riktvärde för den syramängd som skulle åtgå för att sänka pH hos respektive gödseltyp till 5,5, utfördes titreringar i laboratorium innan uppstart av lagringsförsöket i pilotskala. Lagrings­anläggningen bestod av fyra behållare á 3 m3. Vid fyllningen av lagren, delades varje gödselslag upp mellan två behållare, varav det i en av behållarna tillsattes svavelsyra (96 %-ig) samtidigt som gödseln rördes om försiktigt med en eldriven propeller. Den andra behållaren rördes om också men utan tillsats av syra. Under syratillsättningen mättes pH vid upprepade tillfällen och totala mängden syra noterades. Gödseln lagrades under fyra månader från maj till augusti samtidigt som gödseltemperaturen registerades på två nivåer i varje behållare, vid gödsel­ytan och nära botten, och temperaturvärdena registrerades varje timme.

    Under lagringen mättes ammoniakavgången med en mikrometeorologisk massbalansmetod med passiva fluxprovtagare. Fluxprovtagarna var monterade på master runt varje behållare under exponeringen. Totalt var det fem mät­perioder, som varade 3 till 14 dagar, med den kortaste perioden direkt efter fyllningen i maj.

    För att sänka pH till 5,5 åtgick 1,1 liter per m3 för CS och 6,2 liter  per m3 för DCS. Under lagringen steg pH hos de surgjorda gödselslagen obetydligt och låg i slutet av lagringen på pH mindre än 6 hos båda gödselslagen. Vid titreringen i laboratorium före start av lagringsförsöket behövdes det betydligt mer syra för att nå pH 5,5 än i pilotskalan. Orsaker till det kan vara att i laboratoriet var temperaturen högre, gödselvolymerna små, gödseln blandades om ofta, samt att vid titreringen användes utspädd syra. Men även i laboratorieskalan var det stora skillnader mellan CS och DCS i syraförbrukning, så titrering kan användas som en grov uppskattning och för att se skillnader mellan olika gödselslags syrabehov. Däremot kan det vara svårt att förutse behovet av mer exakta syramängder i större skala.

    Totalt uppskattades den kumulativa ammoniakavgången i kvävemängd uppgå till ca 19 % av totala kväveinnehållet hos nötflytgödsel (CS) och 26 % av kväve­innehållet i den rötade gödseln (DCS) när ingen syra hade tillsatts.  Motsvarande siffror i procent av innehållet av det lättlösliga ammoniumkvävet var 57,8 % för CS och 53,9 % för DCS.

    Ammoniakavgången från den surgjorda CS och DCS gödseln var mycket liten och i stort negligerbar. Det betyder att tillsats av syra minskade ammonia-kavgången mycket effektivt, både för CS och DCS.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 17.
    Rodhe, Lena
    et al.
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel.
    Kalinowski, Mariusz
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), Samhällsbyggnad, CBI Betonginstitutet.
    Pizzul, Leticia
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel. RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Ascue, Johnny
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel.
    Tersmeden, Marianne
    RISE - Research Institutes of Sweden (2017-2019), Biovetenskap och material, Jordbruk och livsmedel.
    Slurry acidification: Micro-structural analyses of concrete after exposure in acidified and non-acidified slurry2019Rapport (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Surgörning av flytgödsel används som en metod för att minska ammoniak­avgången från stallgödsel vid hanteringen. För att minimera emissionerna under lagringen, eftersträvas ett pH-värde av 5,5 hos gödseln. Svavelsyra är den vanligaste syran eftersom svavelsyran är stark och prisvärd. En pH-sänkning hos gödseln kan dock innebära frätskador på betongen i lager, som kan betyda kortare livslängd om inte betongkvaliteten anpassas till gödselns pH. Syftet med denna studie var att se hur surgjord gödsel (B) påverkar betongytan hos olika betongkvaliteter jämfört med icke-surgjord nötflytgödsel (A).

    I studien ingick betongprover av tre olika kvaliteter, som motsvarade kvaliteten hos 1) bottenplattan hos flytgödsellager, 2) prefabricerade väggelement till flytgödsellager samt 3) en betongkvalité kallad ”Long Lasting Concrete”, som utvecklats av Abetong AB för lagring av material med lågt pH, t.ex. ensilage. Betongprover (0,1 m x 0,1 m x 0,1 m) tillverkades av Abetong AB och exponerades under två år i nötflytgödsel utan syra (A) respektive surgjord nötflytgödsel (B). Behållarna med respektive gödseltyp placerades i rum med konstant temperatur ca 20°C. Under lagringen mättes regelbundet pH och vid behov tillsattes mer gödsel samt syra för att hålla pH-värdet under 5,5. Halvvägs genom studien byttes gödseln ut mot färsk gödsel för att efterlikna verkliga lager och efter två år avslutades studien. Betongproverna togs ut ur gödselbehållarna, duschades försiktigt, paketerades och fördes till RISE CBI:s betonglaboratorium.  

    I laboratoriet utfördes strukturanalyser av betongen, där den studerade ytan hos betongen hade varit vertikalt orienterad i gödselbehållaren. För att undersöka gödseltypernas effekt på de olika betongblandningarna användes betongpetrografiska analysmetoder. Polerade betongsnitt och tunnslip tillverkade av betongproverna utvärderades dels med hjälp av stereomikroskop, dels med polarisationsmikroskop och ljuskällor för synligt och ultraviolett ljus. Resultaten från studierna visade att den surgörande gödseln var mer kemiskt aggressiv mot cementen i alla tre betongblandningarna. Det förklaras med det lägre pH-värdet hos den surgjorda gödseln. Graden av kemiska påverkan hade samband med kvaliteten hos betongen, dvs. förhållandet vatten:cement och typ av bindemedel i betongen. Största kemiska påverkan uppmättes i betongkvalité 1 som består av ”ordinär” betong med vattencementtal 0,59 (prover A1 och B1), motsvarande den som används för bottenplattan i flytgödsellager. Betongkvalité 3, utvecklad för material med lågt pH (LLC), visade betydligt högre motståndskraft mot kemisk påverkan.

    Den kemiska påverkan på betongen var totalt sett svag efter två års exponering och bestod främst av en ökning av den kapillära porositeten hos bindemedlet i betongens yttre skikt. Den ökade porositeten bedöms bero på att en del av cementpastans kalciumhydroxid har brutits ner och lakats ur betongen. Vanligtvis är livslängden hos ett gödsellager minst 20 år, så det finns anledning att vara observant över tid på hur betongen påverkas eller att som förebyggande åtgärd använda en betong av högre kvalitet.

    Ladda ner fulltext (pdf)
    fulltext
  • 18.
    Önneby, Karin
    et al.
    SLU Swedish University of Agricultural Sciences, Sweden.
    Pizzul, Leticia
    RISE., SP – Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, JTI Institutet för Jordbruks- och Miljöteknik. RISE Research Institutes of Sweden, Bioekonomi och hälsa, Bioraffinaderi och energi.
    Bjerketorp, Joakim
    SLU Swedish University of Agricultural Sciences, Sweden.
    Mahlin, Denny
    Uppsala University, Sweden.
    Håkansson, Sebastian
    SLU Swedish University of Agricultural Sciences, Sweden.
    Wessman, Per
    AgResearch, New Zealand.
    Effects of di- and polysaccharide formulations and storage conditions on survival of freeze-dried Sphingobium sp.2013Ingår i: World Journal of Microbiology & Biotechnology, ISSN 0959-3993, E-ISSN 1573-0972, Vol. 29, nr 8, s. 1399-1408Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    In this study we have compared the ability of the organic polymers Ficoll and hydroxyethylcellulose (HEC) and the disaccharides sucrose and trehalose to support cell survival during freeze-drying and subsequent storage of a gram-negative Sphingobium sp. In addition to determination of viability rates, cell integrity was evaluated using lipid peroxidation and RNA quality assays for the different storage conditions and formulation compositions. All formulations resulted in high initial cell survival rates after freeze-drying. However, the disaccharide formulations were superior to the polymer-based formulations in supporting cell survival during storage with the exception of Ficoll that upon storage under vacuum yielded bacterial survival rates equal to that of sucrose. Storage in the presence of both oxygen and moisture was detrimental for bacterial survival in all formulations tested, however, lipid peroxidation or RNA damages were not the controlling mechanisms for cell death in this system. The ability of Ficoll and HEC to support cell survival during freeze-drying show that organic polymers, expected to lack the water replacing capability of e.g. disaccharides, can successfully be used as lyoprotectants. For storage under vacuum conditions we suggest that the intracellular amount of sugars (i.e. trehalose), or other protective native cell components, is sufficient for a basic protection inside the bacteria cell and that the amorphous state is the most important aspect of the formulation excipient. However, when exposed to oxygen and moisture during storage this protection is not sufficient to prevent cell degeneration.

1 - 18 av 18
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf