Presence of Stachybotrys chartarum in indoor environments has been linked to building-associated disease, however, the causative agents are unknown. Verrucarol (VER) and trichodermol (TRID) are hydrolysis products of some major S. chartarum mycotoxins, i.e. macrocyclic trichothecenes and trichodermin. We optimized gas chromatography-mass spectrometry (GC-MS) methods for detecting VER and TRID in S. chartarum-contaminated indoor environmental samples. Heptafluorobutyryl derivatives of both VER and TRID exhibited little MS fragmentation and gave much higher detection sensitivity (sub-picogram injected onto the GC column), both in GC-MS and GC-MSMS, than trimethylsilyl derivatives. Optimal detection sensitivity and specificity was achieved by combining chemical ionization and negative ion (NICI) detection with MSMS. With this method, VER and TRID were detected in building materials colonized by S. chartarum and TRID was demonstrated in dust settled in the breathing zone in a house where an inner wall was colonized. In summary, we have shown that NICI-GC-MSMS can be used to demonstrate mycotoxins in house dust in S. chartarum-contaminated dwellings.

Dampness in buildings has been linked to adverse health effects, but the specific causative agents are unknown. Mycotoxins are secondary metabolites produced by molds and toxic to higher vertebrates. In this study, mass spectrometry was used to demonstrate the presence of mycotoxins predominantly produced by Aspergillus spp. and Stachybotrys spp. in buildings with either ongoing dampness or a history of water damage. Verrucarol and trichodermol, hydrolysis products of macrocyclic trichothecenes (including satratoxins), and trichodermin, predominately produced by Stachybotrys chartarum, were analyzed by gas chromatography-tandem mass spectrometry, whereas sterigmatocystin (mainly produced by Aspergillus versicolor), satratoxin G, and satratoxin H were analyzed by high-performance liquid chromatography-tandem mass spectrometry. These mycotoxin analytes were demonstrated in 45 of 62 building material samples studied, in three of eight settled dust samples, and in five of eight cultures of airborne dust samples. This is the first report on the use of tandem mass spectrometry for demonstrating mycotoxins in dust settled on surfaces above floor level in damp buildings. The direct detection of the highly toxic sterigmatocystin and macrocyclic trichothecene mycotoxins in indoor environments is important due to their potential health impacts. 

Mikroorganismer kan växa på alla material om förutsättningarna är de rätta. Fukt är alltid den begränsande faktorn men andra faktorer, till exempel temperatur, kan påverka kritisk fuktnivå med avseende på start och etablering av mikrobiologisk påväxt. Mikrobiologisk påväxt på byggnadsmaterial är därför inte materialfråga utan snarare en hanterings- eller byggnadsteknisk fråga. 2009 konstaterar WHO i sin rapport Guidlines for indoor air quality att negativa hälsoeffekter motverkas effektivast genom att fukt och mikrobiella skador på och i byggnader förhindras. Nya studier har adderats sedan 2009 och ett antal vetenskapligt granskade artiklar i ämnet har publicerats. I arbetet med denna sammanställning har ingen artikel påträffats som motstrider den idag, på empiri, grundade uppfattningen att fukt och mögelskador i byggnader kan påverka innemiljön. En påverkan som i sin tur kan leda till negativa hälsoeffekter för människor. I nordiska länder så är det vanligast att fukt- och mögelskador finns inuti konstruktioner. För trähus som ofta är konstruerade av flera olika byggnadsmaterial finns en problematik som dels uppstår genom att mikroorganismer kan växa på dessa material dels genom att det finns risk att emissioner från påväxten sprids till innemiljön. För att bättre förstå när och hur människor exponeras för dessa ämnen behövs mer kunskap inhämtas om: - Hur och när emissioner från skador inuti konstruktioner når innemiljön. - Emissionernas sammansättning. - Skador på trä och hälsa specifikt - Kunskap om mögelarter och deras förekomst på olika byggnadsmaterial inklusive trä. - Vilka åtgärder behöver sättas in för att förhindra att påväxt uppstår vid fukt- och vattenskador (tid, temperatur, material mm)?

Trä i byggnader som exponeras för fukt eller fritt vatten blir med tiden utsatt för mikrobiell påväxt. När detta ska åtgärdas kallas det sanering vilket innebär att trä rengörs från påväxten, om inte materialet byts ner helt. Oavsett nyproduktion eller befintliga byggnader så säger lagen genom Miljöbalken och Plan- och bygglagen att påväxt som kan orsaka skada eller olägenhet för människors hälsa ska tas bort. Kemikalielagstiftningen betonar att skador som uppkommer så att kemiska produkter och bekämpningsmedel behöver användas ska undvikas om kunskap och tekniker för detta finns. När bekämpningsmedel väl används är det enbart den avsedda användningen enligt instruktionerna som tillåts. Detta gäller allt trä i byggnader där godkännande krävs. Vetenskapliga studier och myndigheter avråder från användning av kemiska medel för att sanera påväxt på trä. Anledningen är att de verkar ha begränsad effekt och att användningen innebär en risk för att det ökar mängden föroreningar i luften inomhus. Dessutom finns en risk att metoderna eventuellt bara dödar den mikrobiella påväxten, utan att den tas bort, och att även död/inaktiv påväxt kan innebära hälsorisker Aktörer inom bygg och företag som sanerar fuktskador efterlyser ett övergripande regelverk och riktlinjer för hantering av fuktskadat trä i byggnader. Sanering av mikrobiella organismer på trä utförs i stor omfattning vid nyproduktion av byggnader om de utsatts för nederbörd eller om skydd mot fukt och vattenskador varit bristfälligt. Fuktsäkerheten behöver prioriteras i större utsträckning i många fall. Redan vid planering av budget och projektering behövs relevanta strategier för att hantera fuktsäkerheten. Áv intervjuerna framgår att slipning av träytor är den vanligast använda saneringsmetoden, följt av isblästring och användning av kemiska medel för att rengöra och bleka virkesytan. Byggnader som utsätts för fritt vatten eller höga fukthalter kan efter längre tid få rötskador och insektskador. Röt- och insektskador åtgärdas genom att skadat material byts ut och/eller genom att behandling utförs med godkända bekämpningsmedel.

I samband med ROT-arbeten förekommer det att arbete måste göras i byggkonstruktioner där det finns mögel. Ofta kommer mögelförekomsten som en oväntad och oönskad överraskning. Arbete med och rivning av konstruktioner som är angripna av mögel, innebär att sporer och fragment av mögel som innehåller mögelgifter och cellväggskomponenter sprids till arbetsmiljön. Inandning av dessa partikulära luftföroreningar kan ha allvarliga hälsoeffekter. De hälsoeffekter som är vanligast efter exponering för mögel, är olika former av påverkan på luftvägarna, bland annat ODTS, Organic Dust Toxic Syndrome. I allvarliga fall kan en luftvägssjukdom, allergisk alveolit, utvecklas. Akut insjuknande med influensaliknande symptom och feber förekommer också och uppkommer några timmar efter exponering. Målet med denna studie är att utveckla konkreta råd och rekommendationer som kan tillämpas i det dagliga arbetet och som innebär att arbetet kan göras på ett säkert sätt och med god kvalitet vid mögelsanering samt ROT-arbete som kan innebära att man måste arbeta med mögelangripna konstruktioner. Resultatet i projektet är: Den enklaste riskbedömningsmetoden är att utgå från att det kan förekomma mögel i de miljöer där det kan förekomma fuktskador. Sådana miljöer är bland annat alla våtutrymmen (toaletter, badrum, kök) men också i vissa riskkonstruktioner som man känner till. Med tanke på risken att utveckla ODTS och allergisk alveolit, ska exponering för mögel och mögelhaltigt damm undvikas. Kända åtgärder som skyddar mot den ofta mycket höga exponeringen för damm vid ROT- och rivningsarbeten skyddar också mot exponering för och spridning av mögel. Vi rekommenderar att man inför en praxis för ROT-arbeten med risk för förekomst av mögel, som normalt sett ska följas. För att göra avsteg krävs en riskbedömning som visar att risken för exponering för damm och mögel är så liten att dessa åtgärder inte är motiverade.

Dust collected in New Orleans homes mold-contaminated because of the flooding after hurricane Katrina was analyzed for molds and mycotoxins. The mycoflora was studied by cultivation and quantitative PCR for selected molds. The most commonly found mold taxa were Aspergillus, Cladosporium, and Penicillium. Verrucarol, a hydrolysis product of macrocyclic trichothecenes predominately produced by Stachybotrys spp. was identified in three dust samples by gas chromatography-tandem mass spectrometry, and sterigmatocystin (produced by various Aspergillus spp.) was found in two samples by high pressure liquid chromatography-tandem mass spectrometry. This is the first demonstration of mycotoxins in Katrina-associated dust samples. The analytical methods used represent valuable tools in further studies on bioaerosol exposure and health risks.

När byggnadsmaterial har blivit angripet av mögel används ibland olika saneringsmedel eller metoder för att bli kvitt möglet och ibland torkas bara materialet ut utan åtgärd. Det finns studier som pekar på att sanering med framförallt kemiska medel inte hejdar eller eliminerar mögeltillväxt och på att frigörandet av partiklar från det mögelskadade materialet ökar vid intorkning. IVL Svenska Miljöinstitutet och Lunds universitet har samarbetat i detta projekt där effektiviteten av olika saneringsmedel/-metoder på mögelangripet byggnadsmaterial undersökts. Gipsskivor samt furusplint steriliserades och förorenades sedan artificiellt med kända mögelisolat av arterna Stachybotrys chartarum respektive Aspergillus versicolor. Materialen inkuberades i fuktkammare varefter c:a tio olika metoder/medel applicerades enligt tillverkarnas instruktioner. Mikrobiologiska och kemiska analyser utfördes av materialen före, direkt efter, efter sex veckor i rumstemperatur utanför fuktkammaren och åter efter ytterligare sex veckor i fuktkammaren. Målet med studien var att utröna huruvida de undersökta saneringsmedlen/-metoderna kunde eliminera mögeltillväxt samt destruera de mögelgifter som bildats i mögelskadan. Ingen av de saneringsmetoder som testats kunde eliminera livskraftig mögelväxt på de olika byggnadsmaterialen. I ett fall -med Alg & MögelBORT Proffs- oskadliggjordes den mögelart som materialet ursprungligen infekterats med, men återkolonisering med nya mögelarter förhindrades ej under gynnsamma förhållanden. Av samtliga saneringsmetoder var det också bara Alg & MögelBORT Proffs som minskade halten av alla de studerade toxinerna i gipsskiva. I furusplint minskade dock mängden toxiner efter flera behandlingar, i.e. med Penetrox-S, de båda bopreparaten, Klorin, Alg & MögelBORT Proffs samt efter torkning. Inget saneringsmedel eliminerade dock toxinerna helt från det skadade byggnadsmaterialet. Främst understryker projektresultaten vikten av att arbeta preventivt med fuktsäkerhet genom hela byggprocessen och förvaltningen för att förhindra uppkomst av mögelskador på byggnadsmaterial. När mögelskador konstaterats bör verksamhetsutövaren åtgärda orsaken till fuktskadan och även byta ut det skadade materialet

Mycotoxins are toxic secondary metabolites frequently produced by molds in waterdamaged indoor environments. The objectives of this work were to characterize the mycoflora (by microscopy and culture) and to study the prevalence of selected mycotoxins and levels of fungal biomass (by gas chromatography- and high pressure liquid chromatography tandem mass spectrometry) in samples collected by building inspectors from water-damaged indoor environments in Sweden during a one-year period. Sixty-six percent of the analyzed building materials (n=100), 11% of the settled dust samples (n=18), and 51% of the cultured dust samples (n=37) were positive for at least one of the studied mycotoxins. Except in the case of gliotoxin, mycotoxin-positive building material samples contained 2-6 times more ergosterol than mycotoxin-negative samples. The study result shows that the majority of molds contaminating indoor materials in Swedish water-damaged buildings produce mycotoxins, and that mycotoxin-containing particles settle on surfaces above floor level in these environments.

Mycotoxins are toxic, secondary metabolites frequently produced by molds in water-damaged indoor environments. We studied the prevalence of selected, potent mycotoxins and levels of fungal biomass in samples collected from water-damaged indoor environments in Sweden during a 1- year period. One hundred samples of building materials, 18 samples of settled dust, and 37 samples of cultured dust were analyzed for: (a) mycoflora by microscopy and culture; (b) fungal chemical marker ergosterol and hydrolysis products of macrocyclic trichothecenes and trichodermin (verrucarol and trichodermol) by gas chromatography-tandem mass spectrometry; and (c) sterigmatocystin, gliotoxin, aflatoxin B1, and satratoxin G and H by high performance liquid chromatography-tandem mass spectrometry. Sixty-six percent of the analyzed building materials samples, 11% of the settled dust samples, and 51% of the cultured dust samples were positive for at least one of the studied mycotoxins. In addition, except in the case of gliotoxin, mycotoxin-positive building material samples contained 2,6 times more ergosterol than mycotoxin-negative samples. We show that (a) molds growing on a range of different materials indoors in water-damaged buildings generally produce mycotoxins, and (b) mycotoxincontaining particles in mold-contaminated environments may settle on surfaces above floor level. The mass spectrometry methods used in this study are valuable tools in further research to survey mycotoxin exposure and investigate potential links with health effects. © 2009 JOEH, LLC.

Projektets bas är en inventering av 24 kyrkor som ett representativt urval från 12 av Sveriges 13 stift. Inventeringen omfattar; luftkvalitetsmätningar, inventering av mögelförekomst, samt beskrivning av mikroklimatnischer, byggteknik och användning (brukarmönster). Resultatet av inventeringen utgör en egenskapsprofil per kyrka som sedan sätts i relation till uppmätta data för relativ fuktighet och temperatur i kyrkorna. Inget samband har identifierats mellan förekomst av mikrobiella skador och de aspekter som finns i egenskapsprofilen. Däremot har en hypotes ställts upp som utgår ifrån att från litteraturen etablerade kritiska fukttillstånd för trä bör kunna användas som ett styrande kriterium för att undvika mikrobiella skador i kyrkorna. Dessa kritiska fukttillstånd ges för olika relativ fuktighet och varaktighet, det vill säga max; 82procent RF i tre månader, 95 procent RF i fyra veckor och 98 procent RF i ett dygn. Utvärderingen visar att för fem kyrkor där mikrobiell påväxt inte identifierats så ligger parametrarna för kritiskt fukttillstånd under de värden som anges för trä. Beskrivning av kritiska fukttillstånd som tar hänsyn till de tre parametrarna varaktighet, relativ luftfuktighet och temperaturkan därför vara ett bättre sätt och bör kunna ersätta äldre kriterier för styr och regler som ofta bara anger en kritisk nivå för relativ luftfuktighet. Fortsatt arbete bör inriktas på att validera detta samband genom analys av fler kyrkor utan mikrobiella skador samtidigt som de kritiska fukttillstånden analyseras. Det samband som identifierats kan tillämpas för att optimera strategierna för styrningen av inneklimatet i kyrkor så att såväl energianvändningen som risken för skador relaterade till mögel och mikrobiell påväxt minimeras.

While there is a large variation of prevalence of asthma symptoms worldwide, what we do know is that it is on the rise in developing countries. However, there are few studies on allergens, moulds and mycotoxin exposure in schools in tropical countries. The aims were to measure selected fungal DNA, furry pet allergens and mycotoxins in dust samples from schools in Malaysia and to study associations with pupils’ respiratory health effects. Eight secondary schools and 32 classrooms in Johor Bahru, Malaysia were randomly selected. A questionnaire with standardized questions was used for health assessment in 15 randomly selected pupils from each class. The school buildings were inspected and both indoor and outdoor climate were measured. Dust samples were collected by cotton swabs and Petri dishes for fungal DNA, mycotoxins and allergens analysis. The participation rate was 96% (462/480 invited pupils), with a mean age of 14yr (range 14-16). The pupils mostly reported daytime breathlessness (41%), parental asthma or allergy (22%), pollen or pet allergy (21%) and doctor-diagnosed asthma (13%) but rarely reported night-time breathlessness (7%), asthma in the last 12months (3%), medication for asthma (4%) or smoking (5%). The inspection showed that no school had any mechanical ventilation system, but all classrooms had openable windows that were kept open during lectures. The mean building age was 16yr (range 3-40) and the mean indoor and outdoor CO2 levels were 492ppm and 408ppm, respectively. The mean values of indoor and outdoor temperature and relative humidity were the same, 29°C and 70% respectively. In cotton swab dust samples, the Geometric Mean (GM) value for total fungal DNA and Aspergillus/Penicillium (Asp/Pen) DNA in swab samples (Cell Equivalents (CE)/m2) was 5.7*108 and 0.5*108, respectively. The arithmetic mean (CE/m2) for Aspergillus versicolor DNA was 8780, Stachybotrys chartarum DNA was 26 and Streptomyces DNA was 893. The arithmetic means (pg/m2) for the mycotoxins sterigmatocystin and verrucarol were 2547 and 17, respectively. In Petri dish dust samples, the GM value for total fungal DNA and Asp/Pen DNA (CE/m2 per day) was 9.2*106 and 1.6*106, respectively. The arithmetic mean (CE/m2 per day) for A. versicolor DNA was 1478, S. chartarum DNA was 105 and Streptomyces DNA was 1271, respectively. The GM value for cat(Fel d1) allergen was 5.9ng/m2 per day. There were positive associations between A. versicolor DNA, wheeze and daytime breathlessness and between Streptomyces DNA and doctor-diagnosed asthma. However, the associations were inverse between S. chartarum DNA and daytime breathlessness and between verrucarol and daytime breathlessness. In conclusion, fungal DNA and cat allergen contamination were common in schools from Malaysia and there was a high prevalence of respiratory symptoms among pupils. Moreover, there were associations between levels of some fungal DNA and reported respiratory health in the pupils. 

Förekomst av utbrott av luftvägsbesvär har rapporterats vid arbete med skärvätskor. Tidigare forskning om luftvägsbesvär från skärvätskor visar att flera ämnen som förekommer i skärvätskedimma kan bidra till besvären. Studier har gjorts vid åtta företag för att undersöka hur skärvätskedimma sprids i arbetsmiljön och hur spridning av och exponering för skärvätskedimma kan undvikas. Samma skärvätska kan uppfattas som både mycket bra och mycket problematisk på olika företag. Detta tyder på att mikrobiologiska faktorer bidrar till besvären. Skötseln av skärvätskan är viktig för att minska förekomsten av besvär. Val av skärvätska och skärvätskans kemiska sammansättning har också stor betydelse. Inom projektet har mätningar gjorts av partikelhalten i luft som indikator på skärvätske-dimma. Denna mätmetod har visat sig vara effektiv för att identifiera källor som sprider skärvätskedimma. Projektets slutsatser är att besvär kan uppkomma även med bra skärvätskor och även om skärvätskan sköts väl. Därför är det klokt att utforma arbetsmetoder, maskiner, inkapslingar och ventilation så att spridning av och exponering för skärvätskedimma undviks. Befintliga inkapslingar och ventilation fungerar ofta inte tillräckligt bra för att effektivt fånga in skärvätskedimman. Insatser som minskar spridning av och exponering för skärvätskor är bland annat att säkerställa att befintliga inkapslingar och ventilation av maskiner fungerar väl, vilket de ofta inte gör idag. Dagen praxis ger inte tillräckligt bra skydd mot skärvätskedimma. Genom god utformning, kan luftvägsbesvär undvikas, även om skärvätskan skulle infekteras och mikroorganismer växa till. Dessutom behöver arbetsmetoderna ses över så att exponering för skärvätskedimma undviks. Åtgärder behövs för att hindra skärvätska från att ansamlas i ventilationssystemet. Luftrenare som placeras i ventilationssystemet direkt efter de maskiner där skärvätska används är en effektiv åtgärd som minskar förekomsten av skärvätska i frånluften och ger möjlighet att bättre dimensionera processutsug.

IVL har studerat hur luften förändras vid transport genom fyra ventilationssystem i kontors­fastigheter. De fyra fastigheterna var vanliga kontor utan påtalade innemiljöproblem. Mätningarna visade att de filter som fanns för att rena tilluften skilde av partiklar sämre än förväntat. Mätningarna visade också att det bildas irriterande ämnen vid luftens transport genom ventilations­systemet. Sannolikt bildas irriterande ämnen som organiska syror och formaldehyd genom reaktioner med vatten/fukt. Även den totala halten av kolväten ökar när luften passerar genom ventilations­systemet. Halterna av ozon, kvävedioxid och mikroorganismer minskar när luften passerar genom ventilationssystemet. Baserat på mätningarna samt tidigare studier av ventilationssystem, har IVL sammanställt rekommendationer om hur man kan undvika problem med ventilation i samband med nybyggnation av ventilation; vid underhåll av ventilation och vad man kan göra om man misstänker att ventilationen är undermålig. Läs mer om studien och rekommendationer om åtgärder i rapporten ""Åtgärder för att förbättra tilluftens kvalitet på kontor"". IVL-rapport B 2166 .

The indoor environment was evaluated in 20 new passive houses and 21 new conventionally built houses during the 2012/2013 and 2013/2014 heating seasons. Temperature, relative humidity (RH), the concentrations of NO2, ozone, formaldehyde, volatile organic compounds (VOC) and viable microbiological flora were measured. Air exchange rates (AER) were estimated from the CO2 concentrations measured in the bedrooms. The median AER was slightly higher in the passive houses than in the conventional ones (0.68 h-1 vs. 0.60 h-1). The median concentrations in the passive and the conventional buildings were 10 and 12ÎŒg/m3 for NO2, 9.7 and 11 ÎŒg/m3 for ozone, 11 and 16ÎŒg/m3 for formaldehyde, and 270 and 150 ÎŒg/m3 for TVOC, respectively. Significant differences in the TVOC and formaldehyde concentrations between the two groups of buildings indicated substantial sources of TVOC present in the passive houses, while sources of formaldehyde may have been more pronounced in the conventional houses. In contrast to the passive houses, the indoor microbiological flora indicated possible mould or moisture problems in six (29%) of the conventionally built houses. When compared with the results previously reported for the Swedish housing stock, AERs and NO2 concentrations were significantly higher in both groups of newly built buildings, while formaldehyde concentrations were significantly lower in the passive houses. TVOC concentrations were not significantly different from those reported for the housing stock, although the most abundant individual VOCs were present mostly at higher concentrations in the new buildings.

The purpose of this study was to evaluate the indoor air quality (IAQ) in newly built low energy houses. Measurements were performed in 22 passive houses and 21 conventional buildings during 2012-2013 and 2013-2014 heating seasons. The measured parameters were temperature, relative humidity, concentration of CO2, NO2, formaldehyde, volatile organic compounds, and live microbiological flora. Air exchange rates (AER) were determined from the concentration-time profiles of CO2. The median AER was slightly higher in the passive houses than in conventional buildings (0.66 h-1 vs. 0.60 h-1). The median concentrations in passive houses and conventional buildings were 9.7 and 11 ÎŒg/m3, respectively, for NO2, 12 and 16 ÎŒg/m3 for formaldehyde, and 230 and 145 ÎŒg/m3 for TVOC. The indoor microbiological flora did not differ, with a few exceptions, from outdoors. The IAQ in the passive buildings was judged to be relatively good with regard to the parameters measured in this study.

The indoor air quality (IAQ) on-board the Swedish icebreaker Oden was examined during two field campaigns, in winter and in summer 2013. The measured parameters were temperature, relative humidity, air exchange rate and concentration of CO, CO2, NO, NO2, ozone, SO2, volatile organic compounds (VOC), formaldehyde, PAH, PM10, PM2.5 and submicron and ultrafine particles. Several indoor spaces of both living and working environments were investigated from the top to the bottom of the ship and outdoor air reference samples were collected at the same time. The results show in general that the IAQ on the ship is good with respect to the existing, recommended indoor air guideline values and occupational limit values. Concentrations in the living spaces were comparable with those in Swedish homes. The majority of the indoor air pollutants on the ship originated from the ship fuel evaporative emissions and operation of the main and auxiliary engines and boilers.

The causative agents of Building Related Illness are unknown but are thought to originate from chemical reactions and/or microbial growth caused by high water activity. The aim of this study was to apply direct determination of mycoflora and selected mycotoxins in building materials, settled and cultured airborne dust from preschools and daycare centers. The mycoflora on building materials was directly identified by light microscopy, viable airborne mold propagules counted using a Reuter Centrifugal Sampler, and settled dust was collected on surfaces above floor level. Mycotoxin analysis performed using gas-chromatography- and high pressure liquid chromatography- tandem mass spectrometry showed that mycotoxins are produced in hidden mold infested materials in the construction, that airborne mold from such materials have the capacity to produce mycotoxins, and that mycotoxins can be found in settled dust in the breathing zone.

We compared the efficiency of some commercially available products and methods used for remediation of mould-contaminated building materials. Samples of gypsum board and pinewood were artificially contaminated with toxin-producing isolates of Stachybotrys chartarum and Aspergillus versicolor, respectively, then, ten different remediation treatments were applied according to the manufacturers’ instructions. Microbial and chemical analyses of the infested materials were carried out both immediately before and after treatment, after six weeks of drying at room temperature, and after another six weeks of remoistening. The aim of the study was to determine whether the investigated methods could inhibit the mould growth and destroy some selected mycotoxins produced by the moulds. None of the decontamination methods tested could completely eliminate viable moulds. Some methods, especially boron based chemicals, ammonium based chemicals, and oxidation reduced the contents of mycotoxins produced by S. chartarum (satratoxin G and H, verrucarol), whereas the one which uses an ammonium based chemical reduced the amount of sterigmatocystin produced by A. versicolor with statistical significance. No remediation treatment eliminated all the toxins from the damaged materials. These results emphasize the importance to work preventively with moisture safety throughout the construction processes and management to prevent mould growth on building materials.

Toxic microbial secondary metabolites have been proposed to be related to adverse health effects observed in moisture-damaged buildings. Initial steps in assessing the actual risk include the characterization of the exposure. In our study, we applied a multi-analyte tandem mass spectrometry-based methodology on sample materials of severely moisture-damaged homes, aiming to qualitatively and quantitatively describe the variety of microbial metabolites occurring in building materials and different dust sample types. From 69 indoor samples, all were positive for at least one of the 186 analytes targeted and as many as 33 different microbial metabolites were found. For the first time, the presence of toxic bacterial metabolites and their co-occurrence with mycotoxins were shown for indoor samples. The bacterial compounds monactin, nonactin, staurosporin and valinomycin were exclusively detected in building materials from moist structures, while chloramphenicol was particularly prevalent in house dusts, including settled airborne dust. These bacterial metabolites are highly bioactive compounds produced by Streptomyces spp., a group of microbes that is considered a moisture damage indicator in indoor environments. We show that toxic bacterial metabolites need to be considered as being part of very complex and diverse microbial exposures in ’moldy’ buildings. Practical Implications: Bacterial toxins co-occur with mycotoxins in moisture-damaged indoor environments. These compounds are measurable also in settled airborne dust, indicating that inhalation exposure takes place. In attempts to characterize exposures to microbial metabolites not only mycotoxins but also bacterial metabolites have to be targeted by the analytical methods applied. We recommend including analysis of samples of outdoor air in the course of future indoor assessments, in an effort to better understand the outdoor contribution to the indoor presence of microbial toxins. There is a need for a sound risk assessment concerning the exposure to indoor microbial toxins at concentrations detectable in moisture-damaged indoor environments.

We spend most of our time indoors; however, little is known about the effects of exposure to aerosol particles indoors. We aimed to determine differences in relative toxicity and physicochemical properties of PM2.5 collected simultaneously indoors (PM2.5 INDOOR) and outdoors (PM2.5 OUTDOOR) in 15 occupied homes in southern Sweden. Collected particles were extracted from filters, pooled (indoor and outdoor separately), and characterized for chemical composition and endotoxins before being tested for toxicity in mice via intratracheal instillation. Various endpoints including lung inflammation, genotoxicity, and acute-phase response in lung and liver were assessed 1, 3, and 28 days post-exposure. Chemical composition of particles used in toxicological assessment was compared to particles analyzed without extraction. Time-resolved particle mass and number concentrations were monitored. PM2.5 INDOOR showed higher relative concentrations (μg mg−1) of metals, PAHs, and endotoxins compared to PM2.5 OUTDOOR. These differences may be linked to PM2.5 INDOOR causing significantly higher lung inflammation and lung acute-phase response 1 day post-exposure compared to PM2.5 OUTDOOR and vehicle controls, respectively. None of the tested materials caused genotoxicity. PM2.5 INDOOR displayed higher relative toxicity than PM2.5 OUTDOOR under the studied conditions, that is, wintertime with reduced air exchange rates, high influence of indoor sources, and relatively low outdoor concentrations of PM. Reducing PM2.5 INDOOR exposure requires reduction of both infiltration from outdoors and indoor-generated particles. © 2022 The Authors.