Sulfur recirculation is a new technology for reducing boiler corrosion and dioxin formation. It was demonstrated in full-scale tests at a Waste to Energy plant in Göteborg (Sweden) during nearly two months of operation. Sulfur was recirculated as sulfuric acid from the flue gas cleaning back to the boiler, thus creating a sulfur loop.The new technology was evaluated by extensive measurement campaigns during operation under normal conditions (reference case) and operation with sulfur recirculation. The chlorine content of both fly ash and boiler ash decreased and the sulfur content increased during the sulfur recirculation tests. The deposit growth and the particle concentration decreased with sulfur recirculation and the dioxin concentration (I-TEQ) of the flue gas was reduced by approximately 25%. Sulfuric acid dew point measurements showed that the sulfuric acid dosage did not lead to elevated SO3 concentrations, which may otherwise induce low temperature corrosion.In the sulfur recirculation corrosion probe exposures, the corrosion rate decreased for all tested materials (16Mo3, Sanicro 28 and Inconel 625) and material temperatures (450. °C and 525. °C) compared to the reference exposure. The corrosion rates were reduced by 60-90%. Sulfur recirculation prevented the formation of transition metal chlorides at the metal/oxide interface, formation of chromate and reduced the presence of zinc in the corrosion products. Furthermore, measured corrosion rates at 525. °C with sulfur recirculation in operation were similar or lower compared to those measured at 450. °C material temperature in reference conditions, which corresponds to normal operation at normal steam temperatures. This implies that sulfur recirculation allows for higher steam data and electricity production without increasing corrosion.

A key step in the production of clean energy from biomass gasification is the cleaning of the product gas to remove impurities, such as tars, H2S, HCl, particulates, and alkali compounds. Some gas cleaning systems employ activated carbon (AC), with Brunauer-Ernmett-Teller (BET) surface areas in the range of 800-1300 m(2)/g. Because the operational conditions for the production of AC are similar to those applied in the gasification chamber of a dual fluidized bed gasifier, the possibility to produce AC within the dual fluidized bed gasification (DFBG) process was investigated in the present work. Wood pellets were gasified with steam in a fluidized bed reactor at 800 and 840 degrees C. Part of the unconverted char from this process was further activated with steam in a fixed bed reactor at 850 degrees C. The results obtained indicate that if >= 44% of the char that results from the devolatilization of the wood pellets is gasified (the extent of char conversion), the unconverted char acquires a BET surface area >900 m(2)/g, which makes it suitable for use in gas cleaning processes. Achieving this extent of char conversion in the gasification chamber of industrial dual fluidized gasification plants would remove the need and cost for a second reactor for further activation of the unconverted char. The cost of the produced activated carbon (AC) has been estimated as being 15-fold lower than that of commercially available AC. This suggests that the production of AC as part of the dual fluidized bed gasification process would be cost-effective.

The corrosion and fouling of heat-transfer surfaces and the agglomeration of bed materials in fluidized beds are some of the ash-related problems caused by the transformation and release to the gas phase of ash-forming elements from biomass during thermochemical conversion processes. The magnitudes of these problems are largely dependent upon the release of potassium (K), chlorine (Cl), and sulfur (S) from the biomass. We investigated the effects of steam on the release of K, Cl, and S during char conversion, under conditions relevant for dual-fluidized-bed gasification (DFBG). The study was carried out with wheat straw in a laboratory-scale bubbling fluidized-bed reactor in the temperature range of 800-900 °C. The release of K, Cl, and S from wheat straw during devolatilization, char gasification, and char combustion was quantified with a mass balance that linked the masses of these elements in the wheat straw to the mass of the solid residue obtained at the end of each experiment. To facilitate analyses of the experimental results, leaching and the Brunauer-Emmett-Teller surface area measurement of the wheat straw and some of the solid residues were carried out. The results show that, during devolatilization, the release of volatile salts, e.g., KCl, is significantly limited by intraparticle diffusion resistance, owing to a compact char matrix (i.e., negligible porosity). However, during char gasification, steam renders the char less compact by expanding and/or creating new pores in the char. As a result, intraparticle diffusion resistance decreases, thereby facilitating the evaporation of volatile salts of K and S from the char matrix. The conversion of the char is also conducive to the release of char-bound K and S, especially at 900 °C. At temperatures of >800 °C, the relative proportions of the elements released and char gasified indicate that the release of K can somewhat be decoupled from the release of S and Cl by maximizing the extent of char conversion in the gasification chamber. The results also show that, during char combustion, the proportions of the char that can be combusted and the extent of the release of the elements are influenced by the extent to which the char is gasified in the gasification chamber.

The release and transformation of potassium (K), chlorine (Cl), and sulfur (S) from biomass during thermochemical conversion processes may lead to problems, such as the corrosion and fouling of heat transfer surfaces, agglomeration of bed material, and the poisoning of catalysts used in the downstream processes of gasifiers. To predict and to mitigate effectively these problems, information regarding the quantity and mechanism of the release of these elements under relevant operating conditions is required. In the present work, the release of K, Cl, and S from wheat straw under conditions relevant to dual fluidized bed gasification were quantified in a laboratory-scale bubbling fluidized bed reactor. During the pyrolysis step, the bed temperature ranged from 550 to 900 C, while the residence time for the fuel in the reactor was fixed at 3 min. The char samples obtained from the pyrolysis step were partially combusted at the same temperature at which they were produced for an additional 3 min. The fractions of the elements released from the fuel were quantified by chemical analysis of the char/residual ash obtained in each experiment and a mass balance across the system. Overall, 75%-62% of the Cl, 59%-67% of the S, and 14%-31% of the K in the virgin wheat straw were released during pyrolysis conducted within the investigated temperature range. The char obtained from the pyrolysis process contained significantly higher amounts of K, Cl, and S than the virgin fuel. Furthermore, the ash content of the char was about 5-fold higher than that of the virgin fuel. This suggests that at combustion-relevant temperatures, complete combustion of the char is more likely to result in severe ash-related problems than combustion of the virgin fuel. Partial combustion of the char resulted in additional release of K, Cl, and S. In addition to the experimental results, the transformation and release of the elements during this process are discussed with the aid of chemical thermodynamic equilibrium modeling and leaching.

In order to prevent a further increased use of resources and to decrease the environmental impact from landfills, organic wastes are today diverted towards material and energy recovery. This creates a waste market with an increasing number of waste fractions that needs to be treated properly. As an example, in Sweden it has recently been prohibited to landfill source separated combustible waste (2002) and organic waste (2005). Wastes as automotive shredder residue (ASR) and sewage sludge can no longer be landfilled and needs to be either material or energy recovered, which challenge the waste treatment sector. This work investigates the effects of ASR and sewage sludge co-combustion in a 20 MW Energy-from-Waste plant (bubbling fluidised bed). The long term objective of the work is to increase the fuel flexibility, the boiler availability and the power production. This report focus on boiler operation and combustion performance in terms of agglomeration, deposit rates and emissions. In addition to the tests with ASR and sewage sludge, repeated measurements were performed during normal load as a reference. The results show that the co-combusted fractions of ASR and sewage sludge, which on mass basis constituted 6 % and 15 % respectively, did not increase the risk for agglomeration or deposits on heat-exchanging surfaces. Instead, compared to the two reference cases, the deposit rates decreased when sewage sludge was added. Only minor variation in the emissions was seen between the different cases. The levels of I-TEQs were far below the legislated values in all cases.

Fokus för detta projekt är att optimera rening av saltsyra (HCl) och svaveldioxid (SO2) i ett torrt reningssystem kopplat till en avfallsförbränningsprocess. För att uppnå effektiv rening av HCl och SO2 från rökgasen tillsätts ofta stora mängder absorbent. En minskad absorbentförbrukning ger dubbel ekonomisk vinning för anläggningsägaren då både förbruknings- och deponeringskostnader kan reduceras. Syftet med projektet är att studera effekten av temperatur och vattenhalt i rökgasen, dvs relativ fukthalt (RH) för absorption av HCl och SO2 med normal släckt kalk. Effektiviteten hos en absorbenter med högre porvolym och specifik yta (sprängd släckt kalk) undersöktes också. Resultat från 26 mätdygn, utförda på Borås Energi och Miljö (BEMABs) 20 MW avfallsförbränningsanläggning, visar en positiv korrelation mellan effektiviteten hos normal släckt kalk och RH. Variation i RH uppnåddes genom att sänka rökgastemperaturen i filtret och/eller genom att befukta det inkommande bränslet. Genom att enbart befukta bränslet, motsvarande en 20 % vattenhalt i rökgasen, ökade endast RH marginellt till 3,62 % jämfört med normalnivå på 3,28 %. Mängden tillsatt kalk reducerades under dessa förhållanden endast med 5 %. En 10 ºC temperatursänkning av rökgasen till 143 ºC vid filtret resulterade i en ökning av RH till 4,06%, vilket medförde en 13 % reduktion av kalkförbrukningen. En kombinationen av både lägre rökgas och befuktat bränsle genererade den kraftigaste ökning av RH, 4,84%, och således också den kraftigaste reduktion (26 %) av mängden tillsatt normal släckt kalk. Effektiviteten hos sprängd släckt kalk testades också vid normala driftsförhållanden under sju mätdygn. Dessa experiment visade på en halverad förbrukning jämfört med motsvarande förbrukning av normal släckt kalk. Vidare indikerade testen att den sprängda kalken besitter samma känslighet för variation i RH som normal släckt kalk inom det naturligt uppkomna temperaturvariationerna i processen (145-165 oC). Detta antyder att det finns utrymme för ytterligare effektiviseringspotentialer och därmed minskade tillsattsmängder även för den sprängda kalken. Det finns stora kostnadsreduktioner att vinna med minskad absorbentförbrukning. Genom att optimera BEMABs anläggning med avseende på RH kan en 20% reduktion av normal släckt kalk erhållas. En optimering som motsvara en minskning av kostnaderna med dryga 700 000 SEK. Om sprängd släckt kalk skulle användas i stället skulle kostnaderna reduceras med ytterligare ca 700 000 SEK. Ett FTIR-system för on-line mätning av HCl och SO2 i partikelhaltiga rökgaser utvärderades inom projektet. Mätmetoden anger relativa förändringar i halter med tiden och mäter inte absolut. Validering av systemet visade att 80% av HCl och 20% av SO2 återfinns i gasfasen. Det bör dock noteras att SO2 halterna var mycket låga. Nyckelord: Kalkeffektivitet, relativ fukthalt, HCl, SO2, absorption, avfallsförbränning, Rökgasrening

Prestudy of test bed for fuel cells This report investigates the potential needs and benefits of a Swedish national test bed for fuel cell and hydrogen technologies. The analysis is based on an interview study among 43 organisations within the field, as well as on inventory studies on existing test infrastructure in Sweden. The result is aggregated into a proposal that describes a test bed in terms of functionality and organisation.

Radiative heat transfer in a 77 kWth swirling lignite flame has been studied. The aim is to characterize different particle types present in a coal flame and to determine their influence on the radiative heat transfer. The study combines extractive particle measurements, radiative intensity measurements and detailed radiation modelling. The size distribution of the extracted particles was measured with a low pressure impactor and some of the size fractions were analysed with SEM–EDX. The measured total radiative intensity is compared with the modelled intensity based on the particle measurements in the same cross-section of the flame. The particle properties were calculated with Mie theory and the gas properties with a statistical narrow-band model. The results show that the contribution of coal/char particles dominates the radiative heat transfer in the investigated cross-section of the flame. The methodology applied in this work shows promising results for characterization of particle radiation in flames of practical size.

Småskalig förbränning av fasta bränslen är jämte trafiken och industrin en av de största källorna till partiklar i luften. Ökad förbränning av biobränsle riskerar bidra till högre halter av partiklar i luften än vad våra miljömål anger. Partiklar är en hälsorisk och antalet fina partiklar eller innehållet i partiklarna anses viktiga för effekterna. Successivt blir nya biobränslen med höga askinnehåll och annorlunda asksammansättning aktuella. Högt askinnehåll betyder förhöjd risk för utsläpp av partiklar från askan och ny sammansättning påverkar förloppet för hur partiklar bildas. Målet med projektet är att bidra till att beskriva mekanismer för hur partiklar bildas vid förbränning av askrika biobränslen. Möjligheten att minska partikelemissionen med hjälp av att tillsätta additiv undersöks särskilt. Därigenom kan man minimera problem med partikelemissioner såväl som bildning av beläggningar med påföljande problem. Projektet består av två delprojekt. Det första handlar om partikelemissioner från förbränning av havrekärna och har rapporterats tidigare. I denna rapport redovisas det andra delprojektet. Förbränning av rörflen och halm studerades. För att minska partikelemissionen från förbränning av halm gjordes också försök med halm och additivet kaolin (lermineral). Bränslena var pelleterade och innehöll 4-5 % aska (torrt bränsle). Rörflen (ett perent gräs) valdes för att det är ett biobränsle med stor framtidspotential och det har studerats flitigt i Sverige på senare år. Halm valdes för att det är en råvara med god tillgänglighet som redan används som bränsle. Halm innehöll 2,6 ggr mer klor än rörflen. Rörflen har Si som dominerande askkomponent (79 %) och består därefter till största del av K (6 %), Ca (6 %) och P (3 %). Drygt hälften av halmaskan består av Si (55 %) och de därpå största elementen är K (23 %) och Ca (15 %). Pellets eldades kontinuerligt i en multi-Stoker från Sonnys Maskiner dockad till en panna från Centrometal. Partiklarnas masskoncentration mättes genom filterprovtagning och deras masstorleksfördelning med lågtrycksimpaktor. Folieproverna från impaktorn analyserades m.a.p. kemiskt innehåll. Antalskoncentration och -storleksfördelning för partiklar mättes med en elektrisk lågtrycksimpaktor. Förbränning av rörflen ledde till lägst koncentrationer av partiklar både med avseende på massa, 12 mg/MJ, och antal 8,2 ? 1012 st/MJ. Masskoncentration vid förbränning av halm var 64 mg/MJ och antalskoncentrationen i samma fall var 14 ? 1012 st/MJ. Driftsfallet med 3 % kaolin inblandat med halmpelletsen gav en minskning av masskoncentrationen av partiklar, men samtidigt fördubblades nästan emissionen avseende antal partiklar. Då 6 % kaolin var blandat med halmpelletsen ökade dock masskoncentrationen av partiklar, medan ungefär samma antalskoncentration som i andra additivfallet noterades. Följande slutsatser dras från arbetet: • Det gick bra att elda rörflenspellets i den använda multi-stokern, men långtidseffekter av askuppbyggnad bör undersökas noggrannare. • Halmpellets rekommenderas att ej elda i använda multistokern, p.g.a. slaggning. • Förbränning av halmpellets och additivet kaolin fungerade bra ur driftsynpunkt. • Förbränning av rörflen gav mycket låg emission av partiklar (massa). I huvudsak fina partiklar (< 1µm) släpptes ut och de bestod främst av kaliumsulfat. • Förbränning av halm gav betydligt högre utsläpp av partiklar än rörflensförbränning. Partiklarna var främst fina och de dominerades av KCl. • Antalskoncentrationen av partiklar var nästan dubbelt så hög vid halmförbränning som vid rörflensförbränning. Fina partiklar dominerade utsläppet • Hög askhalt i kombination med högt innehåll av klor och kalium i bränslet innebär risk för hög partikelemission. • Det finns en potential att minska utsläpp av partiklar genom att tillsätta kaolin till halmbränsle. Dock finns risk för överdosering och en förhöjning av utsläppet.

The increase of renewable energy by combustion of biofuel will likely lead to an increase in the use of biofuels with high ash content. These fuels are more demanding from a combustion perspective. To facilitate combustion of these fuels in small combustion devices (50 kW – a few MW), there is a need of inexpensive dust cleaning devices. This is urgent to facilitate increased biofuel combustion without counteraction with the Swedish environmental goal Clean Air (which contain goals for particles in the air). Electrostatic filters for dust cleaning at heat and power plants are well established. However, the cost of these filters is often expensive to bear for a small plant. A few electrostatic filters for residential applications are available, but the experience is limited. In the capacity-area in between, i.e. small district heating plants, it is of special importance to find new cheap alternatives for an improved dust cleaning. The Norwegian company Applied Plasma Physics (APP) have products for dust- and odour-cleaning. APP also has the electrostatic filter called R_ESP (Residential Electrostatic Precipitator) for combustion of wood close to commercially available. The purpose of this report is to evaluate the electrostatic filter R_ESP at combustion of biofuels rich in ash, and by this contribute to increased knowledge about electrostatic precipitation at small-scale applications. A sub-goal is to separate 85 % of the particles in the flue gas. Experimental tests were performed at SP’s Energy laboratory. R_ESP was mounted downstream of a chimney, which was mounted on a multi-stoker/boiler. The multi-stoker has a nominal heat output of 65 kW at combustion of wood pellets. In this project pellets of bark or reed canary grass were fired. Dust separation efficiency over the R_ESP with respect to number concentration and size distribution was tested for several powers of the filter, during combustion of the two fuels. Combustion of bark was selected for a longer time test with respect to separation efficiency by particle mass. Number concentration and size distribution were measured in real time using an electrical low pressure impactor (ELPI) and mass concentration was measured by filter sampling. The combustion conditions were favourable, with low concentrations of hydrocarbons and carbon monoxide. The number concentration of particles was 2.5 · 107 #/cmN3 and 1.9 · #/cmN3 (normalised to 10 % O2) at combustion of reed canary grass and bark respectively. The results show that the technique of R_ESP works well for cleaning of particles from efficient combustion of the ash-rich fuels reed canary grass and bark. The combustion device was run at 20 kW, which is a thermal output that may be present at a farm or a school. For such an application the existing R_ESP may be tested in field, but for larger plants a certain product development is needed. The objective to separate 85 % of the particles was reached at normal operation of the filter (60 W). Lowering the effect of the filter, a large part of the dust separation is maintained and at 20 W the separation was about 80 %. At combustion of bark a two-day test of dust separation with respect to mass was performed. It showed on a dust separation efficiency of 82 % at 30 W power of the electrostatic filter.

Inom detta arbetspaket har principer och underlag för ett kostnadseffektivt och tillförlitligt kvalitetssäkringssystem för pellets tagits fram. Systemet skall säkerställa att det bränsle som levereras till kund möjliggör stabil och fullgod förbränningsteknisk funktion och inte förorsakar driftsstörningar eller stopp. Befintliga kvalitetssäkringssystem och standarder på nationell och internationell nivå har inventerats, analyserats och sammanställts. Kontakter har tagits med ett större urval pelletstillverkare och nyckelpersoner med insikt i området, och deras erfarenheter av och synpunkter på kvalitetssäkringssystem har kartlagts dels i form av telefondiskussioner, dels i form av en enkät. Vid analysen av befintliga system har tonvikten lagts på främst det nya europeiska ENplus-systemet, det tysk-österrikiska DINplus-systemet, det nordiska miljömärkningssystemet Svanen och det nya amerikanska PFI-systemet. Omfattning och gränsdragningar, strukturell uppbyggnad och ingående krav avseende råvaror, processer, produkt och hantering har analyserats och jämförts. Slutsatserna är att systemen har väsentliga likheter men också skillnader som kan vara väsentliga. Det system som bedöms vara mest näraliggande att anknyta till är ENplus-systemet, dock inte nödvändigtvis i alla detaljer eller kravnivåer. Den genomförda enkäten visar att det stora flertalet av de tillfrågade pelletproducenterna arbetar aktivt med kvalitetsfrågor, samt att dessa tillsammans med tillfrågade nyckelpersoner inom pelletkedjan är positivt inställda till ett frivilligt certifieringssystem riktat mot villasegmentet. En direkt anslutning till ENplus-systemet tolkas dock som icke önskvärt. Systemet anses för kostsamt och byråkratiskt för en certifiering av något som idag redan uppfylls på den svenska marknaden. Däremot anser merparten att man genom anpassningar – främst beträffande administration, avgifter och strykning/tillägg av olika kravdelar – kan skapa ett system som är lämpat för den svenska marknaden. Ett sådant system kan bygga på svensk/europeisk standard för pelletkvalitet – till vissa delar förbättrat – samt generella krav i linje med ISO 9001, i vilka råvarukvalitet, produkttransport och produktion bör utgöra de viktigaste länkarna. För att få en bred acceptans för ett svenskt QA-system är det enligt enkätsvaren av stor vikt att en mer ingående jämförelse mellan ENplus, PFI och EN 15234 genomförs tillsammans med representanter från branschen, så att en modifierad version anpassad för den svenska marknaden kan utkristalliseras. Det utfärdande organet bör därför vara väl förankrat i branschen och ha god transparens. Som utfärdare föreslås därför Svebio. Enkätsvaren antyder också att vissa av parametrarna i de europeiska standarderna för produktkvalitet är lågt satta jämfört med svensk normal kvalitetsnivå – exempelvis asksmältpunkten. Ett svenskt QA-system skulle därmed kunna utgå ifrån europeisk standard – A1, A2 och B – men även innefatta ett högre kvalitetssteg för svenska produkter. En viktig del i ett QA-system är definiering av långsiktiga kvalitetsmål, samt hur dessa skall uppnås. Detta ingår inte i något av de befintliga systemen, men blir troligen aktuellt för att kunna bibehålla hög och jämn produktkvalitet vid breddad råvarubas, exempelvis skogsavfall och agrara produkter. I samtalen med PiR och i enkätsvaren har tydligt framkommit att branschen efterfrågar ett motkrav på brännarutrusning (villasegmentet) om ett QA-system skall bli aktuellt. Man menar att högre krav borde ställas på EN/P/kvalitetsmärkning, kontinuerlig trimning av driften samt införande av O2-styrning för att en hög och jämn pelletkvalitet skall vara motiverad.

Detta projekt har genomförts med syftet att få en uppfattning om vilka pannor i storleksintervallet 50 kW – 1 MW på den europeiska marknaden som kan bedömas ha förutsättningar för eldning av rörflen i briketterad eller riven form. Förbränningstekniskt har rörflen besvärligare egenskaper än träbränslen, framför allt i form av hög askhalt, 2 – 9 %. Avsevärt större askmängder per tidsenhet måste därmed föras ut ur pannan än för träbränslen. Askan har också en annan struktur är träaska, är voluminös och bygger lätt upp strukturer som håller samman och inte självmant faller ned i t.ex. askskruvar etc. De praktiska erfarenheterna i Sverige från rörflenseldning i små anläggningar är begränsade till endast ett par panntyper och med mindre goda erfarenheter. Totalt har ett tjugotal pannor och brännare studerats översiktligt mot bakgrund av en preliminär kravspecifikation. Därefter har elva produkter identifierats som intressanta för vidare undersökning. Dessa har delats in i de tre kategorierna 1-3 enligt följande: 1. Bedöms fungera med rörflen och inga behov föreligger kring djupare tester och utvärderingar med rörflen. 2. Bedöms ha potential att fungera med rörflen men det finns behov att djupare utvärdera och långtidstesta tekniken för att kontrollera dess kapacitet med rörflen (askhalt 2-9 %). 3. Bedöms ej fungera tillfredsställande med rörflen med varierande askhalt (2-9 %) utan anpassning/ombyggnad. Bedömningen ledde till följande resultat för pannor: Kategori 1: Ökotherm Compact Kategori 2: Reka HKRST, Linka, Schmid UTSW Kategori 2(3): ETA Hack, Fröling, Heizomat RHKAK, Biokompakt Kategori 3: Catfire För brännare erhölls följande bedömning: Kategori 2: Veto Flisomat, Ariterm Multijet Ovan redovisade resultat utgör inte en absolut sanning utan är resultatet av en kvalificerad bedömning på basis av tillgängligt underlag.

Owners of stables and owners of zoos have difficulty finding an economically sustainable deposition of their produced manure. More than two million tons of horse manure are produced in urban environments in Sweden every year. If the manure cannot be used as fertilizer on farm land it is classified as a waste fraction and should be handled according to current regulations. The manure is a valuable waste fraction that contains both energy and nutrients. If the manure cannot be spread on farm land more applications need to be identified, where the energy and nutrients in the manure can be used. The focus in this study is to investigate possible applications for the usage of horse and zoo manure within Borås municipality where, among other things, a waste water treatment plant and a combined heat and power plant are available. Horse and zoo manure have been investigated in the following applications: co-digestion with sewage sludge at a waste water treatment plant (lab experiments), co-digestion with food waste (theoretical), co-incineration with waste (full scale) and co-incineration with biomass (theoretical). Potential quantity of manure and economical and legal aspects have been studied as well. There is no compilation of the number of horses in the country which makes it hard to estimate the true quantity of manure. The quantity of manure from the zoos are somewhat easier to estimate since the zoo owners are fewer and have knowledge of their manure production. The co-digestions experiments in this study showed that addition of horse manure to digestion can be of interest in many ways, among other things it can give a more stable biogas production and a possible decrease in the Cd/P-ratio in the end product. Horse manure turned out to have a faster degradation rate compared to zoo manure, however the degradation rate was lower than that of sewage sludge. Zoo manure gave a relatively low biogas production compared to horse manure at thermophilic conditions. The co-incineration trial with waste and manure gave no negative effect with regard to emissions and operation. However, the amount of manure added to the incineration trial was low. The theoretical studies regarding the co-incineration with biomass, showed two potential alternatives that need to be investigated further. Interesting aspects to look further upon, based on this study, are for example: • Laws and regulations in the EU regarding manure. • Co-digestion of manure and sewage sludge in a larger scale. • Laws and regulations and costs regarding incineration of manure with biomass.

Several studies have shown that the presence of high amounts of Zn, in addition to other elements, in fuels can be a cause of operational difficulties during combustion due to corrosion and slagging and can also cause environmental and health problems due to emissions. In nature, Zn is an essential micronutrient for humans, animals and plants, but in excessive amounts it becomes toxic. This paper presents a review on the content of Zn in different fuels used in energy conversion systems. Altogether, over 20 different fuels divided among waste, biomass and fossil fuels were studied. The highest amounts of Zn are present in waste-derived fuels, particularly in Tire-Derived Fuel (TDF). In tires, Zn is used as a vulcanizing agent and can reach concentration values of 9600-16,800 mg kg-1DS. Waste Electrical and Electronic Equipment (WEEE) is the second Zn-richest fuel; while on average Zn content is around 4000 mg kg-1DS., values of over 19,000 mg kg-1DS. were also reported. High amounts of Zn, 3000-4000 mg kg-1DS., are also found in municipal solid waste (MSW), sludge with over 2000 mg kg-1DS. on average (some exceptions up to 49,000 mg kg-1DS.), and other waste-derived fuels (over 1000 mg kg-1DS.). Zn can also be found in fossil fuels. In coal, the level of Zn is quite low, on average 100 mg kg-1DS., while higher amounts of Zn were reported for oil shale, with values between 20 and 2680 mg kg-1DS. The content of Zn in biomass is basically determined by its natural occurrence, typically 10-100 mg kg-1DS.