Mineralgödsel är en förutsättning för dagens konventionella jordbruk och utan mineralgödsel blir det problematiskt att få fram tillräckligt med foder och livsmedel. Sverige har ingen egen produktion av mineralgödsel och försörjningen är därför helt beroende av import. Denna rapport beskriver hur växtnäring hanteras ur beredskapssynpunkt i Sverige idag, och ger också en liten inblick i hur växtnäring har hanterats i tidigare kriser och pristoppar i andra länder. Rapporten beskriver också tre olika tänkbara krisscenarier där växtnäring behöver hanteras på olika sätt för att säkerställa livsmedelsförsörjningen i Sverige. Tidsperspektivet i scenarierna är relativt kort: ett fokuserar på hur växtnäringsförsörjningen kan lösas under den kommande växtodlingssäsongen medan de andra två scenarierna fokuserar på några år framåt i tiden. Scenarierna diskuterades på en workshop med deltagare från jordbruks- och växtnäringssektorn. I rapporten redovisas diskussionerna från workshopen. Under workshopen lyftes några brister i dagens system och förslag på vilket stöd och långsiktiga förändringar som behövs, för att säkra tillgången på växtnäring i Sverige under en kris: • I vardagen finns det ingen nationell eller regional planering av den svenska primärproduktionen och fördelningen av mineralgödsel eller andra insatsvaror till olika verksamheter, utan allt sköts av marknaden. Det finns därför ingen ansvarig offentlig aktör som har helhetsansvar för området. Vid en allvarlig brist på mineralgödsel kan det behövas någon som kliver in, säkrar leveranser och tar beslut om prioriteringar till olika verksamheter och eventuellt styrning av vem som odlar vad. Det kan även behövas någon som ansvarar för förebyggande arbete. • En trygg och resilient försörjning av växtnäring kommer att kräva en mångfald av lösningar. Dessa kräver i varierande grad samordning mellan marknadsaktörer och myndigheter. Vissa kan också kräva ny lagstiftning. Ett ”Gödselmedelskabinett” med ansvar att ta fram en strategi föreslogs. • Lagstiftning bör justeras alternativt införas för att utöka möjligheterna till miljö- och hälsomässigt säker återvinning av resurser från restflöden. Sådana ändringar skulle kunna förberedas redan nu, så att de snabbt kan träda i kraft i händelse av kris eller krig. • Sverige bör utveckla gemensamma strategier och avtal med andra länder, främst inom Norden, till exempel en nordisk strategi för växtnäringsfrågor.

It has been proposed that the future of the forest industry will involve the traditional value chains combined with the needs and demands of a bio-based economy. A global consumer survey was undertaken, together with interviews and workshops with various representatives through the bio-economy. Sources also included in-depth literature studies and research reviews. Based on this input, several current trends have been identified that will affect the route towards a cellulose-based society. These trends describe the effects of urbanization, consumer behaviour, new business models, material recycling, open innovation and the necessity for early demonstration of new research. Four different but equally plausible scenarios have been identified describing the society and the role of cellulose in 2030, highlighting the role of the wood-based biorefinery.

Under senare år har intresset för medborgardialoger ökat i stadsbyggnadsbranschen. Detta med förhoppningen att involvering av medborgare i utformningen av våra städer ska leda till allt ifrån ökad demokratisk legitimitet, till bättre utformade städer och mindre överklaganden.Det mesta av såväl den forskning som det praktiska utvecklingsarbete som har genomförts fokuserar dock på metoder för medborgardialogsamt medborgardialog ur ett maktperspektiv(Jahnke, Andersson, Molnar & Blomqvist,2018). Försvinnande lite arbete berör verksamhetersorganisering av medborgardialog, detta trots att det ökade intresset för medborgardialog innebär att allt fler aktörer börjar arbeta meddet. Studien riktar fokus mot arkitektkontor som allt oftare får i uppdrag att utföra dialoger eller utgöra samarbetspartner till den aktör som utför dialogen i stadsbyggnadsprojekt. Arkitekten har dessutom en speciell roll då hen ska bemötabåde beställarensönskemål och medborgarenseller brukarens behov, vilka kan skilja sig åt (Petrescu, 2005). Givet den här utvecklingen ärdet viktigt att generera kunskaper om arkitektkontors arbete med medborgardialog och hur detta påverkas av företagets övergripande organisering. Det är detta vi vill bidra till med denna populärvetenskapliga rapport. Vi har ett relativt brett fokus på alla former av kontakter som arkitekter har med medborgare,dock avgränsat till stadsbyggnadsprojekt. Med det senare menas arbete som berör utveckling av ett geografiskt område som innefattar mer än enbart en enstaka byggnad (vilket kan ske både inom och utanför den formella planprocessen).

Inkludering och dialog framhålls idag som viktiga komponenter för en socialt hållbar stadsutveckling. Som en följd av detta finns numera förväntningar på medborgardialog i fler sammanhang än vid lagstiftade samråd iplanprocesser. Dessa förväntningar påverkar hur kommuner, fastighetsutvecklare och byggherrar tar sig anstadsbyggnadsfrågorna. Det innebär även nya typer av uppdrag för arkitektkontor och andra konsultföretag i stadsbyggnadssektorn. Många såväl beställare som andra företag inom stadsbyggnadssektorn ställs alltså idag inför en mängd val kring hur de ska förhålla sig till och organisera sitt deltagande i medborgardialoger. Hur företaget organiserar sig på strategisk nivå har betydelse för medarbetarnas förutsättningar att delta i och bidra till medborgardialoger.Detta faktum uppmärksammas dock sällan vilket är anledningen till att processtödet Prolog har tagits fram.

Sverige har en stark möbelindustri och en stolt tradition av att tillverka tidlösa och högkvalitativa möbler, ofta av naturmaterial. 2016 producerade Sverige möbler för 22,8 miljarder SEK, varav kontorsmöbler stod för nästan en fjärdedel1. Det saknas idag statistik över vad som händer med dessa möbler när de inte längre används, men det står klart att många av dem slängs i förtid när verksamheter flyttar eller när deras behov ändras. Samtidigt syns en tydlig utveckling mot att kunder mer och mer efterfrågar återbrukade eller renoverade möbler som en del i sitt hållbarhetsarbete. Denna utveckling var startpunkten för projektet ”Affärsmodell-innovation för cirkulära möbelflöden”.

Affärsmodellinnovation för cirkulära möbelflöden är ett Vinnovafinansierat projekt som under åren 2015-2017 arbetat med att utveckla och testa koncept för cirkulära affärsmodeller för i första hand offentliga möbler. I projektet har tjugo aktörer från hela värdekedjan, från underleverantörer, möbelproducenter, återförsäljare och användare till forskare och branschorgan, samarbetat kring affärsutveckling, kundincitament, produktdesign, logistik, hållbarhets- och certifieringsfrågor.

Den här skriften belyser hur nya affärsmodeller för mer cirkulära möbelflöden kan bidra till en mer hållbar utveckling och ger smakprov på slutsatser från projektet. Skriften riktar sig framför allt till producenter och återförsäljare av möbler för offentliga miljöer, men även kunder och inköpare tror vi kan ha stor nytta av skriften. Vi hoppas att den även kan fungera som inspiration för andra industrier och branscher som funderar på en övergång till mer cirkulära affärsekosystem.

Design patterns are an established approach for reusing knowledge about good solutions to recurring problems. Patterns can be seen as a way of describing the best practices, and have been used in many different fields, ranging from building architecture and city planning to software development. There are also scattered results relating to patterns for systems-of-systems. The purpose of this paper is to summarize and review the literature on patterns for systems-of-systems and make a synthesis of a recommended approach for the field. Specifically, the novel contributions of the paper are to propose a consolidated structure for describing individual patterns and suggest the dimensions along which a pattern catalog can be organized. The paper also summarizes the concrete patterns suggested in the existing literature and classifies them according to the recommended structure. 

Transport accounts for a large share of global green-house gas emissions. Research efforts are being made to identify, develop, and test new types of resource efficient solutions that meet peoples’ mobility needs. A growing trend within this realm is so called shared mobility services – such as car-sharing, bicycle rental, and ride-sourcing – which is expected to have the potential to complement and strengthen public transport and support less car-centric lifestyles. Shared mobility has become an integral part of the dominant discourse around the future of transport (autonomous-connected-electric-shared), and although their modal shares still are minor, recent years have seen significant growth of shared mobility services.

However, eforts to develop shared mobility services have predominantly been made in urban areas where the services are expected to have greater impact on green-house gas reduction. Further, most research on shared mobility has focused on urban areas . Consequently, there is a lack of empirical research on how shared mobility services can be organized in rural areas, and what effects they can have on aspects such as of car ownership, green-house gas emissions, and quality of life.

The KomILand project set out to address these knowledge gaps by developing and testing the KomILand concept – a regional Mobility-as-a-Service platform that enable rural dwellers to put together shared mobility service offerings that are tailored to the specific needs of their communities. An initial pre-study (2017-2018) paved the way for a trial of the concept by identifying suitable rural towns, likely user groups and their demands, key service components, and possible business models. Subsequently, the ongoing trial phase of the project (2019-2021) aims to develop a functional prototype and to test it in collaboration with civic associations in three rural towns with 800-900 inhabitants in Västra Götaland in West Sweden.

In the following, this extended abstract first presents key findings from the pre-study. Thereafter, a few insights from the ongoing trial are provided prior to a concluding discussion on possible pathways for the journey from a temporary, small-scale trial towards a region-wide and continuous operation.

During the autumn, winter and early spring of 2022/2023, Europe faced rapidly increasing energy prices and threats of power cuts. The situation was consequently labelled an “energy crisis”, and one sector that was severely affected was households. In response to the situation, European households made efforts to reduce and time-shift their energy use to mitigate the effects of the crisis. Considering that domestic energy practices are often difficult to change, particularly in the long term, we find this effect of the energy crisis on households important to understand more deeply. In this paper, we use social practice theory to investigate how Swedish households responded to the crisis and what changes they made in terms of re-configurations of their practices. The aim was to contribute knowledge on how households adapt to a changing energy system with volatile prices, limitations in electric power, and threats of energy crisis. We conducted two rounds of semi-structured interviews with 9 households in single-family houses in the middle and south of Sweden during and after the crisis, in total 18 interviews, to examine what re-configurations of practices emerged and which persisted over time. The results show that significant changes were apparent in primarily the practice domains of heating and hygiene. While some of these changes were temporary, other re-configurations of energy practices persisted beyond the months of crisis and high prices, indicating that meanings of frugality and sufficiency were strengthened. Our results demonstrate that households were reminded of certain electricity use that is otherwise typically backgrounded in homes and that the energy crisis stimulated re-configuration and re-examination of norms as well as reflection on electricity use in general. Finally, we discuss the effects of the energy crisis on household practices in comparison with other crises and disruptions, and point to the importance of communicating clearly with households about the societal effects of their efforts, in order to manage the legacy of this crisis for similar future crisis situations. 

Under 2019 tog Forsknings och Innovationsrådet i Skåne fram en innovationsstrategi för regionen som syftar till att ”vara en långsiktig agenda för samarbete mellan nyckelaktörer i Skåne för att främja innovation, adressera svag produktivitet och stärka näringslivet med hållbarhet som en självklarhet och konkurrensfördel”. I strategin pekas sex specialiseringsområden ut, däribland smarta hållbara städer. I samarbete med Region Skåne har RISE under hösten 2020 – våren 2021, genomfört en innovationsekosystemanalys för smarta hållbara städer. Under de senaste åren har Region Skåne gett uppdrag till andra aktörer och även själv bedrivit arbete för att kartlägga delar av ekosystemet runt detta specialiseringsområde. Under arbetet med kartläggningen som presenteras i denna rapport identifierades gap i tidigare analyser främst kring vilka stödfunktioner som finns tillgängliga för aktörerna inom smarta hållbara städer. Fokus i denna kartläggning har därför varit ta fram ny kunskap om dessa stödfunktioner. Övriga delar av analysen baseras på en litteraturstudie av tidigare rapporter. Genom ekosystemanalysen vill Region Skåne få en ökad förståelse för regionens kapacitet inom ett antal utvecklingsområden. Härigenom ämnar man skapa en grund för att identifiera styrkor och svagheter inom området och skapa underlag för vidare arbete. Parallellt med RISE arbete har det pågått ett flertal initiativ och kartläggningar, däribland arbetet med klimatneutrala Lund och Malmö som sker på uppdrag av det strategiska innovationsprogrammet Viable Cities. Tillsammans förväntas genomförda och pågående initiativ ge viktiga resultat om Skånes position och utveckling inom området. Det kan även fungera som ett viktigt underlag i det arbete som pågår, och ska vara klart under 2021, med att ta fram en innovationsagenda för utvecklingen av specialiseringsområdet i regionen. Kartläggningen som presenteras i denna rapport har genomförts i tre delar: 1. En litteraturstudie av tidigare publicerade rapporter av relevans för innovationsekosystemet kring smarta hållbara städer. 2. En kartläggning över tillgången på stödfunktioner. 3. En intervjustudie för att få en fördjupad förståelse för stödfunktionernas verksamhet och roll i ekosystemet. Litteraturstudien utgick från flera tidigare genomförda analyser av regionens näringsliv (branscher, ankarföretag) och forskning och forskningsinfrastruktur. Sammanställningen visar att definition av branschområdet smarta hållbara städer är komplext och därmed är det utmanande att identifiera vilka företag som ingår i området. Dock pekar resultaten på att de branscher som inkluderas i FIRS definition av smarta hållbara städer i hög uträckning redan är, eller har potential att bli starka skånska styrkeområden. Gällande forskning visar studien att flera delområden inom smarta hållbara städer i regionen är starka. Framför allt energiområdet utmärker sig i samtliga studerade analyser, men även andra teknikområden är starka. Regionens städer har attraherat stora anslag bland annat från Vinnova, det strategiska innovationsprogrammet Viable Cities och EU Horizon. Antalet testbäddar inom smarta hållbara städer i regionen utmärker sig däremot som lågt jämfört med andra regioner i närområdet (STRING-regionerna). Kartläggningen av stödfunktioner visade att aktörerna ofta inte bedriver en renodlad verksamhet inom en viss typ av stödfunktion, och att de olika typerna av stödfunktioner på så sätt knyter an till varandra. Totalt identifierades 56 olika aktörer inom de fem kategorier av stöd som arbetades fram: acceleratorer och inkubatorer, testbäddar, innovationsstöd och plattformar, nätverk, kluster och hubbar, samt övrigt stöd. De identifierade aktörerna har en geografisk tyngdpunkt i storstadsregionerna i västra Skåne, och det finns således en stor outnyttjad potential i Skånes övriga kommuner som skulle kunna vara med i arbetet framåt och få innovationsområdet att växa i regionen. En fördjupad studie har gjorts genom intervjuer med aktörer med verksamhet inom testbäddar, inkubatorer och acceleratorer samt nätverk och hubbar. När det gäller testbäddar anses dessa utgöra en viktig länk i innovationsekosystemet genom att erbjuda en plats för behovsägare och leverantörer att mötas och för innovationer att testas. Testbäddar kan också ha en roll i att attrahera internationella aktörer till regionen. Trots dess roll anses antalet testbäddar inom smarta hållbara städer i regionen vara begränsat. Generellt upplevs definitionen av testbäddar som smal, och finansieringsmöjligheterna begränsade. Här identifieras ett behov av ökad kunskap kring alternativa finansieringslösningar för att utveckla och bedriva testmiljöer. I slutsatskapitlet sammanfogas resultat från litteraturstudien, kartläggningen och intervjustudien. Resultaten diskuteras utifrån olika domäner i Isenbergs innovationsekosystem-modell och kompletteras med reflektioner utifrån den högst aktuella och intensiva händelseutvecklingen som sker inom hållbar stadsutveckling på olika nivåer. Projektets slutsatser presenteras uppdelat på följande delområden: Näringslivet inom smarta hållbara städer i Skåne, Tillgång till forskning och forskningsinfrastruktur, Tillgång till innovations- och entreprenörskapsstöd, Finansiering och slutligen Den offentliga sektorns roll i utvecklingen av smarta hållbara städer. Städernas omställning pekas ut som en nyckel för att uppnå klimatneutralitet på nationell, europeisk och global nivå. Stora satsningar utvecklas i snabb takt inom den finansiella sektorn samt inom forskning och innovation. Därför behövs kontinuerlig omvärldsbevakning, positionering och påverkan och det finns möjligheter för regionens aktörer att aktivt bidra till utformningen. Nedan sammanfattas de främsta slutsatserna: • Malmö, Lund och Helsingborg har starka positioner inom hållbar stadsutveckling. För att skapa en förflyttning inom specialiseringsområdet i hela regionen krävs det att det skapas förutsättningar även för de mindre kommunerna och städerna att utvecklas och bidra till utvecklingen i regionen. • Det finns många nätverk, men få testbäddar inom specialiseringsområdet i Skåne. För att utveckla områdets styrkor krävs att det finns en utvecklad och fungerande testmiljöstruktur och att testmiljöerna, i den mån det är möjligt, är verksamma i verklig miljö och inom stadens ytor. • Det finns ett behov av att bredda omfattningen av smarta hållbara städer. Branscherna mobilitet och logistik bör inkluderas i definitionen. Därtill behövs en översyn av begreppet så att medborgarens och civilsamhällets drivkraft för att skapa hållbara och klimatneutrala städer kan tas tillvara. 

Session (accepted): In order to reach sustainability goals in the future, green and social living must be considered. The interface between production and consumption set the frame for future sustainable lifestyles, including sharing consumption of transport and space in buildings, or the need of a circular production for clothing and electronics. Sustainable lifestyles imply a change of action. It implies new ways of consumption, including behavior change and nudging, as well as new ways of production, including business modeling and service design. This session encourages using visual examples and digital aids to present new ways of consumption and production for future sustainable lifestyles. We will discuss future lifestyles including their environmental and social effects from a life cycle perspective. Session (policy, reguklartion, targets) and scientific commitee (LCM 2023):

The average Swedish household throws away 480 kg of solid garbage per year. But this amount of material is only a small share of the resource consumption that our lifestylegives rise to. Our homes need to be built, goods produced, we are transported,and food is produced. In today's linear consumption society, every individual inthe EU is estimated to have a material footprint of 29 tons/year on average – afootprint that needs to shrink to 8 tons in order to stay within “planetaryboundaries”. In a circular system, products are recycled and shared leading toless resources and materials needed, but do we know how much? Which resourceand material consumption is generated in Sweden? What could we achieve througha transition to a sharing and circular economy, and how would our consumptionpatterns look like within a sustainable material lifestyle? The goal of thisstudyis to assess the material footprint of sharing and circular lifestyles inhousing, mobility and food system. "8 ton society" takes athree-level method approach: (1) National: assessing the material footprint ofsharing and circular lifestyles in housing, mobility and food systems on anational level. (2) Municipal: Mapping material and waste streams at municipallevel (for the three Swedish municipalities Göteborg, Malmö och Umeå), by whichmunicipalities can identify opportunities for a circular society, for exampleby supplementing existing climate strategies and waste plans with circularaction plans. (3) Household: Combined with a household level analysis ofmaterial footprints, the project contributes to behavioral change at householdlevel as well as strengthened decision making and innovation at national andmunicipal level. The results of the study are material footprints and scenariosthat are used as basis for the development of reduction measures. The scenariosdescribe potential “8t societies” for Sweden, meaning potential policy andsocietal innovations that allow for a drastic reduction of material footprint.These include sharing and circular solutions. Additionally, the project willcontrast the Swedish results to similar projects that have been carried out in Finland and Germany.

Hur skulle autonoma fordon kunna användas inom kollektivtrafiken på landsbygden? Genom intervjuer, workshops och en RFI (request for information, ett första steg mot upphandling) har vi undersökt frågan utifrån fyra konkreta områden i Sverige – Lund, Gotland, Eskilstuna och Skellefteå. 

Med en definition av landsbygd baserad på individens mobilitet har vi sett att Sveriges landsbygd rymmer mindre orter på väg att avfolkas där äldre, barn och de utan körkort hade kunnat få bättre tillgång till samhällelig service med autonoma fordon. Vi har också sett att flera av landets nya arbetsplatser kommer befinna sig på landsbygden och därmed skapa ett mobilitetsbehov från staden till landet. 

För att kunna realisera de identifierade möjligheterna finns ett behov av att framföra fordonen i högre hastigheter samt att de ska kunna hantera mer komplexa trafiksituationer än vad dagens piloter i städerna visat. På landsbygden finns alltså ett utrymme för nya fordon att visa upp sig. Samtidigt ser vi hur man inte ska förvänta sig att investeringarna i autonoma fordon kommer betala sig på en linje, snarare behöver man lyfta blicken och se systemeffekten när stomlinjetrafiken blir mer attraktiv då bussarna går raka vägen istället för via mindre samhällen. 

Vi har inte sett några belägg på att den digitala infrastrukturen behöver utvecklas för att möjliggöra försök med autonoma fordon på någon av de undersökta rutterna. Dagens 4G-täckning är fullgod och fordonen borde ha tillgång till tillräckligt bra positioneringsdata för att bedriva verksamheten. Däremot ställs flera frågor om hur ersättningstrafiken organiseras när fordonen inte klarar av vädret, vem som står för säkrare hållplatser och hur chaufförens övriga ansvar realiseras när fordonet är förarlöst. 

In 2018 the Swedish Government released its strategy on AI, the national approach for artificial intelligence. The strategy focuses on three main areas – education, research and innovation – with the ambition that Sweden would be the best country in the world regarding applying AI. Two key areas were mentioned – the competitiveness of Swedish enterprises on a global market and the strengthening of the public sector.

Since then, the domestic discourse has changed, as Social-democratic lead governments have been replaced by a Conservative-Liberal government, the launch of ChatGPT, as well as the introduction of EUs Digital Decade with new targets for digitalisation and a proposed regulation of AI. We have therefore conducted a first evaluation of the strategy and the state of AI in Sweden. Based on official reports and interviews we recommend that the Swedish strategy on AI should …

… acknowledge the EU and accommodate for the upcoming regulations and resources within the Digital Decade,

… embrace the pluralism of Swedish governance and facilitate collaboration among authorities and different levels of administration,

... ensure the competence and the mandate of the public sector accordingly,

... be adaptable to changes in both the domestic and international discourse,

… investigate long-term funding solutions of strategic AI initiatives, and finally,

… define sustainable and ethical AI in order to facilitate responsible usage and development of AI as well as facilitate procurement.

This will require prioritisation of targets and initiatives as well as a way of assessing progress which is suitable for the Swedish context.

The science of gastronomy is a context-sensitive and qualitative application of human knowledge. While qualitative content analysis is a widely recognized research method, it is time-consuming, and its results heavily depend on the analyst’s expertise. This study addresses these challenges by employing automated content analysis (ACA), including tools like VOSViewer and AntConc, alongside qualitative methods from systemic functional linguistics (SFL). By analyzing 25 interviews with various professionals in gastronomy, the research aims to reduce subjectivity in interpreting data and uncover the essence of being a gastronomic chef. The findings highlight the complexity of a chef’s role, emphasizing creativity, collaboration, and innovation as key factors in delivering exceptional service and crafting the ultimate dining experience. Understanding a chef’s knowledge is crucial for enhancing service quality and comprehending consumer behavior, which is vital for service development.

This report is a result of a research review and analysis carried out as a prestudy within RISE:s initiative

Digilog - Digital games for citizen participation in urban development. The text attempts to map out the field(s) of existing research on the subject; which includes areas as diverse as game studies, urban planning and governance research. It then makes some suggestions for both theoretical and practical aspects to address in future work.

Manufacturing companies constantly improve their manufacturing systems. Yet, the demands of everyday efficiency shifts focus from drastic process innovations to continuous improvement. Using multiple case studies of four Scandinavian manufacturers, this article examines why process innovation is different from continuous improvement, and how it can be managed alongside the companies’ other formal processes. We find the companies lack a vocabulary to talk about process innovation, and have no common methods with which to organize it. Furthermore, process innovation often comes from outside the operational units, and because of this, knowledge integration, ownership and participation needs to be managed actively. 

The relationship between geographical and social forms of remoteness and the concepts of vulnerability and capacity remains unclear. Recognising that capacities and vulnerabilities tend to co-exist in a population, the article assumes that the dynamics between these concepts are situational. In this article we draw on three cases to analyse the issue. An Arctic case study provides insight on remoteness in terms of latitude, followed by an Andean case study reflecting on the role of altitude, and lastly an Island community case study provides a perspective on external isolation (recognising that island communities are also typically connected). From these cases we glean a number of preliminary insights for further investigation. One is that remote communities tend to avoid dependence on external actors when possible. Second, power dynamics between remote communities and centralised actors can make disaster management difficult if local capacities are overrun but trust is not present. Third, remoteness mainly becomes a direct source of vulnerability if remoteness translates into neglect, rendering places ‘peripheral’. Generalisable insights suggest that relationships take time to build and cannot be easily established after the fact. The cases hence suggest that remote areas typically have a strained relationship with centralised authorities which fosters local coping strategies but also a fear of external dependence, which may ultimately prove problematic in times of adversity. © 2021 The Authors

Well-aligned food policies are needed at both national and international level to guide food system transformation towards sustainability. Rigorous indicator frameworks are essential in order to facilitate discussion of priorities, enable comparisons, assessment and progress monitoring, and ensure accountability. In this study, we develop a national framework for a sustainable food system, using Sweden as a case. Our framework, the Food System Sustainability House, advances the literature on sustainable food system frameworks in three distinct ways. Firstly, it is tailored to a specific national context (Sweden in our case); secondly, it distinguishes between impacts of domestic production arising within territorial boundaries and impacts related to Swedish consumption independent of country of origin; and thirdly, to facilitate policy priorities, it suggests how different dimensions of sustainability are interlinked at a conceptual level. From a scientific perspective, the Food System Sustainability House postulates the interlinkages between the societal objectives of the food system, the environmental foundations on which production takes place, and the economic system and governance which in the framework are suggested to function as enablers for an overall sustainable system. From a policy perspective, the framework provides a much-needed basis for assessing food system sustainability by suggesting indicators within a comprehensive set of sustainability themes at national level for monitoring distinct perspectives. It also provides the necessary basis for a discussion on how sustainability dimensions are interlinked. 

Factors that affect and influence industrial symbiosis (IS) collaborations have been researched extensively in the literature, where they are mostly reported at a network level or for IS in general, and lack the individual actor’s perspective. This review article contributes to and expands knowledge of influencing factors and their effect on the individual actor. In a systematic review, guided by the PRISMA 2020 guidelines, this study reviews 53 scientific papers examining planned or existing IS networks. It examines literature from 1 January 2000 to 28 March 2022, and it identifies drivers, barriers, and enablers influencing actors to participate in IS. It explores whether and how the perception and impact of these factors differs depending on the characteristics of individual actors and their specific context. The main findings of this study reveal that an actor’s specific characteristics and the network’s context have a significant impact on decision making and how actors both perceive and are affected by factors influencing collaboration. Furthermore, an additional novel contribution to this field of research is that the study identifies three underlying and recurring considerations that actors appear to find critical, namely, perceived business opportunities/risks, regulatory and political setting, and potential inequalities in the network. The results show that an actor’s take on these critical considerations determines whether the actor is willing to engage in IS.

Denna rapport presenterar en kunskapsöversikt som syftar till att summera huvuddragen i de tillämpningar av normkritiska perspektiv som gjorts inom svensk samhällsplanering under det senaste decenniet. Översikten beskriver ett urval av totalt 57 normkritiska initiativ med avseende på typ av åtgärd/insats, problemformulering och målgrupp, teoretisk/begreppslig inramning, tillvägagångssätt och metoder, geografisk kontext, samt resultat. Arbetet har utförts i samarbete mellan RISE, Göteborgs universitet och Urban Futures med finansiering av, och i dialog med, Vinnova (2020-05091). Målgruppen är dels myndighetens personal, dels dess intressenter/avnämare. Normkritiska perspektiv är föremål för växande intresse inom flera områden, däribland forskning, näringsliv, politik och offentlig verksamhet. Normkritik bidrar med analys och problematisering kring hur vissa sociala normer kan ha exkluderande effekter och begränsa bland annat människors tillgänglighet till staden och dess resurser. Kunskapsöversikten avgränsas till åtgärder som kan kopplas till de i lagstiftningen definierade diskrimineringsgrunderna och de grupper som omfattas av dessa. Resultaten baseras på litteratur- och dokumentsökningar, och omfattar ett strategiskt urval av exempel på projekt och initiativ bedrivna av en mångfald av aktörer (t ex kommuner, forskningsorganisationer, konsultföretag, kulturinstitutioner). Vissa av exemplen är ännu pågående initiativ. Vid urvalet har bl a variation bland de inkluderande exemplen eftersträvats. Explicit normkritiskt teoretisk anknytning har inte varit ett urvalskrav, men däremot att sådana perspektiv ska gå att utläsa av innehållet i övrigt. De exempel på tillämpningar som ingår i urvalet har analyserats med hjälp av en matris som fångar studiens centrala frågeställningar, för att därigenom identifiera mönster i materialet. Kunskapsöversikten innehåller exempel på tillämpningar inom diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, funktionsnedsättning (där vi väljer att istället använda begreppet ”funktionsvariation”), sexuell läggning samt ålder. När det gäller diskrimineringsgrunden religion eller annan trosuppfattning kunde inga relevanta exempel identifieras. Dessutom finns ett antal exempel på initiativ som är relevanta för samtliga diskrimineringsgrunder snarare än inriktade på vissa grupper. Ett antal teman för innehållet i exemplen har identifierats: utformning av allmän plats, kunskapshöjning (inriktad mot tjänstepersoner, politiker och/eller allmänhet), framtagande/vidareutveckling av arbetsprocess/metod, ny rutin/tjänst inom befintlig verksamhet, kartläggning av verksamhet, attitydpåverkan av allmänhet, förbättrad samverkan mellan aktörer samt spridning av information kring projekt. Utifrån studiens resultat dras slutsatsen att det tycks finns ”vita fläckar” när det gäller fokuserade grupper bland de normkritiska tillämpningar som genomförts inom samhällsplanering, även om studien inte gör anspråk på att bygga på ett representativt urval av projekt. Vi ser även en risk att lärdomar, verktyg etc. som utvecklas inom olika projekt inte integreras i gängse arbets- och beslutsprocesser. Detta bl a då långsiktig implementering är svår och att ämnet sällan diskuteras i analyserade rapporter. Vi menar slutligen att finansiärer, såsom Vinnova, har en viktig roll att spela när det gäller att bidra till att både bredda och fördjupa dagens normkritiska arbete inom samhällsplaneringen.

This report presents the manual, guidelines, training mateials, findings and outcomes of the Nato STO SAS-191 Nordic Pine 2024 Tabletop Exercise (TTX), designed to simulate hybrid threats to energy security, with a focus on renewable energy infrastructure in the Nordic-Baltic region. The exercise evaluated the capacity of key stakeholders to respond to complex crises involving cyber threats, disinformation campaigns, and supply chain vulnerabilities. Insights gained will support the enhancement of strategic resilience and preparedness in the face of evolving security challenges.

Kombinerad mobilitet, Mobilitet som tjänst, Mobility as a Service (MaaS), integrerade mobilitetstjänster. Företeelsen har många namn, och många forskare, entreprenörer, innovatörer och konsulter som ägnat mycket tid åt den utifrån olika perspektiv. En del hävdar att det finns fler som studerar kombinerad mobilitet än faktiska användare. Det är dock en av de frågor vi inte adresserat i KOMPIS – alltså hur många som studerar kombinerad mobilitet. 

Flera av oss som varit delaktiga i projektet KOMPIS, allt från forskare, finansiärer och entreprenörer – har varit med på denna resa sedan långt före begreppet MaaS stadfästes i Finland . I Sverige startade den resan egentligen med ett förstudieprojekt 2011 som finansierades av Västra Götalandsregionen och leddes av Hans Arby och Olle Boethius - Den flexible trafikanten. 

En idé om en affärsmodell där det skulle gå att erbjuda mobilitet i delar, fast i ett paket; att det kanske skulle kunna finnas en tredje part vars affärsidé var att kombinera alla dessa delar till något bättre, och mer anpassat till resenärers verkliga behov.I förstudien deltog förutom forskare och entreprenörer även kollektivtrafiken, hyrbils- och bilpoolsföretagen taxi och många fler. Slutsatsen var ganska enhällig: “Ja det skulle nog behövas en sådan konsoliderande tjänst, men det är inte vi som ska ta den rollen”.

Under förstudieprojektet till GoSmart som drevs av Lindholmen Science Park fick jag möjlighet att tillsammans med MariAnne Karlsson på Chalmers att utarbeta ett förslag till hur man faktiskt tillsammans med Hans och Olle skulle kunna pröva idén som de hade mejslat fram i förstudien. Det ledde till, påstår vi, det först riktiga försöket i världen att bygga och testa en KM-tjänst. Jo, jag vet – många kommer vända sig mot det påståendet och visa att det visst testats kombinerade mobilitetstjänster innan – men ingen hade på riktigt prövat affärsmodellen för kombinerad mobilitet före GoSmart – men det är mindre viktigt. Projektet, som måste sägas var lyckat, visade ändå att denna typ av tjänst var uppskattad av de som testade – och förmodligen behövde en sådan tjänst. Men hur många är de egentligen? Hur stor är potentialen?Samtidigt, i en annan ände av innovationssystemet, hade Viktoriainstitutet (numera en del av RISE) tillsammans med Samtrafiken och Chalmers precis genomfört innovationstävlingen Travelhack inom projektet Innovation för Hållbart Vardagsresande. Förutom tanken att få hela kollektivtrafiken att öppna upp sin data också erbjuda den på något man kallade Trafiklab, till tredjepartsutvecklare. En del i denna plan var också att stimulera tredjepartsutveckling med innovationstävlingar baserat på kollektivtrafikdata – Travelhack. En av pristagarna hade tagit fram en app där man kunde söka efter och beställa biljetter för olika kollektivtrafikaktörer i en och samma app. De hade under prisutdelningskvällen en lång diskussion, som jag fick lyssna på, med Samtrafikens VD och en av SL’s representanter, om varför man inte kunde få tillgång till kollektivtrafikens biljetter som API – detta var 2013.

Västtrafik, som var en av parterna i GOSMART började i detta projekt sin resa kring kombinerad mobilitet; att utforska behovet och på vilket sätt de bör och kan engagera sig. Denna resa är väl beskriven i flera forskningsartiklar av KOMPIS egen bibliotekarie, Göran Smith, vilka tillsammans illustrerar hur komplicerad frågan faktiskt är .2015, på ITS World Congress i Bordeaux fullkomligt exploderade begreppet Mobility as a Service. Vi som arbetat med forskningsfrågan, och knappt hade hunnit sätta ett namn på det, blev tagna på sängen. Från att behöva lägga mycket tid på att beskriva fenomenet, roller och hitta intressenter, var kombinerad mobilitet plötsligt på allas läppar – mycket beroende på att Finland under sin ordförandeperiod valde att lyfta fram kombinerad mobilitet som en av landets stora, framtida exporttjänster. Finlands jättemonter i Bordeaux var målad med just den affärsmodell som föreslagits av Hans och Olle i förstudien 2011. ERTICO bildade MaaS Alliance och fordonsindustrin började på allvar prata om mobilitetstjänster som något även de skulle erbjuda i framtiden.

Finlands roll i att lyfta fram kombinerad mobilitet skall inte underskattas. Sverige och Finland hade samarbetat kring frågan under flera år. När drivkraften för oss i Sverige var ett hållbart transportsystem, så var det i vårt grannland i öster snarare en vision av att hitta ett nytt NOKIA och ett nytt GSM som var drivkraften. Målsättning med företag, export och arbetstillfällen var tydligare där än i Sverige och förmodligen ett av skälen till att Finland, ända upp på ministernivå, drev frågan så hårt.

Vi i Sverige fick också en insikt i hur Finland hade nått så långt på så kort tid. ITS Finland samlade tidigt intressenter från näringsliv och offentlig sektor i en informell sammanslutning av aktörer som ’ville kombinerad mobilitet’. Deras så kallade ’MaaS-öl’ på en särskild restaurang i Helsingfors har beskrivits för mig av många som en av de viktigare anledningarna till att kombinerad mobilitet tog fart i Finland. En möjlighet att träffas över organisationsgränser och skapa nya idéer under otvungna förhållanden. En idé som vi tog med oss in i KOMPIS och blev grunden till Kompis MeetUps.

Flertalet förstudier, konsultrapporter och konferenser senare – 2016, tog regeringens samverkansgrupp för Nästa Generations Resor och Transporter, på initiativ av Ulrika Bokeberg på Västra Götalandsregionen, beslut om att en färdplan för kombinerad mobilitet skulle tas fram för Sverige. Uppdraget gick till Drive Sweden och Anna Pernestål. Anna samlade en kärngrupp med representanter från Kungliga tekniska högskolan, KTH (Anna Kramers), Västra Götalandsregionen (Göran Smith), Samtrafiken (Adam Laurell) och RISE (som jag fick äran att representera) vilken utvecklade och förankrade den första versionen av Färdplanen för Kombinerad mobilitet i Sverige. 2017 fick vi av samma grupp en förfrågan att starta ett samverkansprojekt för att stötta realiserandet av färdplanen. Ett uppdrag som jag, tillsammans med Anna och på senare tid, Steven Sarasini, med stor respekt och entusiasm tog på oss att leda. Detta projekt blev Kombinerad Mobilitet - imPlementering I Sverige (KOMPIS).

Despite a growing interest in using Mobility-as-a-Service (MaaS) as a tool to address rural transport problems, the question of how to organize such a concept remains unanswered. To address this knowledge gap, this article explores organizational elements of rural MaaS pilots. The analysis, which is based on participatory observation and interviews with actors involved in five pilots in rural areas of Sweden, reveals that the motives of the actors involved in rural MaaS both overlap with and diverge from the frequently stated objectives of urban MaaS developments. Both concepts center on complementing and extending public transport, but while urban MaaS is underpinned by the fight against climate change, congestion, and local pollution, the main objective of rural MaaS is to reduce transport poverty. The analysis, moreover, illustrates that despite the geographic differences, actors involved in rural MaaS pilots face similar organizational challenges as have been reported from urban MaaS developments. In both cases, actors struggle with finding their roles, mitigating uncertainties, distributing responsibilities, and negotiating business models. Finally, the analysis finds that rural MaaS puts higher expectations on user involvement than urban MaaS and identifies a risk that rural MaaS developments might contribute to spatial injustice since the studied pilots only supported rural communities with high social capital.

Residential solar panels are increasingly popular, yet women arelargely invisible as customers and users. This creates barriers forreaching gender equality and climate goals where increased renewable energy is key. We present results from a norm-criticalstudy drawing on 10 interviews with solar industry representativesand focus groups with 28 women, either owning solar panels or inthe process of buying. The study aims to critically analyze currentgender norms related to technology, market, and use, as well asto identify difficulties for women’s solar panel engagement. Thestudy shows how women at different touchpoints in the processof buying and having solar panels both navigate and negotiate anongoing gendering of this technology, despite the industry attemptsto present solar panels as gender neutral. While the study focuseson residential solar panels, the contribution is relevant for widerHCI, e.g. work related to smart home technologies.

Technical and performance related uncertainties that come with an increased number of components and system complexity are often thoroughly examined and tested in demonstration buildings. On the contrary, and despite the energy research literature stressing the importance to understand the requirements and context of the users, the uncertainties that occupants encounter while adapting to new energy efficient buildings are seldom examined and identified in depth.

This paper will highlight the usefulness of seeing the technologies for buildings from the users’ point of view. From a social practice perspective and the concept of domestication the paper examines various types of uncertainties encountered by occupants when managing technologies for buildings, such as bedrock heat pump, photovoltaic panels and LED-lighting, in a new energy efficient house.

The result demonstrates that it is demanding and tiresome to tackle uncertainties and learn how to handle technologies for building, as well as to contact professionals for support. It might in fact be more convenient to "leave it as it is", with the consequences that no one is managing the technologies. Instead of assuming that carrying out this practice is straightforward, it would be better to work on an approach where this is not the case. In fact, the later approach creates much better conditions for extended learning and product development than the former.

Based on social and behavioural research, this project compile knowledge on energy management in organisations and companies. The purpose has been to examine how communication and collaboration within organisations and companies can be strengthened in order to promote sustainable energy management.

The literature demonstrates that energy efficiency is not of strategic importance for organisations and companies. It is not prioritised by the management, who do not invest in cost effective energy measures. The employees regard energy as an implied right and the facility managers’ ability to influence energy issues are restricted, as well as their time and resources to work with it. Poor communication between the various actors within the company give rise to conflicting goals between different interests, and a belief that energy efficiency is something a single person, a technician, occasionally works with. Companies and organisations with a successful energy strategy make it into an issue that the entire organisation addresses. They engage more people and more aspects of their activities while striving for sustainability. It puts the focus on collaboration and communication.

This project presents guidelines and recommendations about communication that can serve as support for considering energy efficiency measures and energy savings efforts. We structure these into three steps. Messages stating that energy efficiency is a priority and of concern for everyone. Approaches which highlight how energy efficiency can be communicated through for instance guidelines, dialogues, education, and visualization. These approaches should be adapted and incorporated into the companies’ activities and the daily work routines of the employees. Feedback on the use of energy showing to what extent the efforts made are effective and leads to a positive result. Research demonstrates that the more people who are involved in the work on energy efficiency, the better the results tend to be. Good results are, in turn, an important incentive for the continuous work on energy issues.

The design of urban spaces that foster sustainable practices requires new analytical and structural approaches to spatial planning. An appropriate pedestrian network could significantly contribute to sustainable urban development goals, particularly by promoting sustainable mobility and pedestrian friendliness. With such goals, several attempts have been made to develop suitable models for pedestrian networks. However, something that is missing from the current literature is a framework that incorporates the main findings of the various studies as an integrated concise concept of the pedestrian network. To address this knowledge gap, this paper reviews studies on pedestrian networks and evaluates this concept based on the systematic 3W1H analysis method, which asks where, what, who, and how. In essence, the following questions are thus analyzed: Where is the pedestrian network located, What criteria play a role in the pedestrian network's performance, Who uses the pedestrian network, and How can the pedestrian network be analyzed? In this context, a systematic literature review is carried out by investigating studies conducted during the period 2001 to 2023 that appear in the Scopus database. The paper presents the results of the review of a selection of 67 papers dealing with pedestrian networks. Findings show that different models have been developed based on particular characteristics. Overall, researchers aimed to identify the most suitable network based on specific criteria for optimizing the walking experience in urban areas. By synthesizing the findings reported in these papers, this paper arguably contributes to a more comprehensive understanding of pedestrian networks, provides insights into the prioritization of design phases, facilitates the use of pedestrian network assessment models for future research, and creates a bigger picture for urban planners with a multidimensional view to a new sustainable urban structure.

Bakgrunden till detta projekt är ett behov av samlat underlag som ska underlätta när man vill byta material i komponent. Framför allt konvertering av detaljer till gjuten aluminium från annat material och andra tillverkningsprocesser. Förhoppningen är att konverteringshandboken ska bidra till ökad användning av aluminium inom Svensk industri. Syftet med denna skrift är tänkt att ge en överblick över områden som är viktiga att tänka på vid val av material, specifikt för gjutna aluminiumdetaljer. Det är viktigt att denna kunskap finns samlad och är lättillgänglig för att underlätta konvertering. Målgruppen för konverteringshandboken är i första hand konstruktörer inom svensk industri, främst fordons- och verkstadsindustri. Ett mål för detta projekt är att identifiera minst 10 specifika ”kunskapsgap” som är viktiga att ta hänsyn till vid konvertering av en komponent till gjuten aluminium Användningsområdet för aluminium är mycket stort och fördelarna med materialet är många. För att kunna dra nytta av fördelarna är det viktigt att som konstruktör ha god kännedom om materialets egenskaper, fördelar och begränsningar. Om man som konstruktör väljer gjutning som tillverkningsmetod och aluminium som material så har man stor frihet i utformningen av sin detalj.

Sverige har ett av världens mest effektiva avfallssystem ur ett miljöperspektiv. Vi har mycket låg grad av deponi och förbränning och hög grad av källsortering. Men det har visat sig svårt att öka andelen sorterat avfall.

Orsaken till bristande sorteringsgrad och nedskräpning sägs ofta vara att brukare inte förstår systemet eller att de medvetet slarvar i hanteringen av sitt avfall och vid sortering vid lokala återvinningsstationer.

Men tänk om det inte stämmer. Tänk om det finns orsaker i designen av avfallssystemet som avgör brukarens benägenhet och möjlighet att göra rätt.

I den här korta rapporten ges exempel på vad som händer när designmetoder, tjänstedesign, normkritik och stadsutveckling möts för att utmana det nuvarande avfallssystemet.

To limit compromising the integrity of the planet, a shift is needed towards food production with low environmental impacts and low carbon footprint. How to put such transformative change towards sustainable food production whilst ensuring food security into practice remains a challenge and will require transdisciplinary approaches. Combining expertise from natural- and social sciences as well as industry perspectives, an alternative vision for the future in the marine realm is proposed. This vision includes moving towards aquaculture mainly of low trophic marine (LTM) species. Such shift may enable a blue transformation that can support a sustainable blue economy. It includes a whole new perspective and proactive development of policy-making which considers, among others, the context-specific nature of allocation of marine space and societal acceptance of new developments, over and above the decarbonization of food production, vis á vis reducing regulatory barriers for the industry for LTM whilst acknowledging the complexities of upscaling and outscaling. This needs to be supported by transdisciplinary research co-produced with consumers and wider public, as a blue transformation towards accelerating LTM aquaculture opportunities in a net zero-carbon world can only occur by considering the demands of society. Copyright © 2022 Krause, Le Vay, Buck, Costa-Pierce, Dewhurst, Heasman, Nevejan, Nielsen, Nielsen, Park, Schupp, Thomas, Troell, Webb, Wrange, Ziegler and Strand.

In the retail grocery business, new competitors such as pure e-commerce players are growing fast, and, in order to compete, ‘brick and mortar’ stores such as supermarkets need to become more professional at providing excellent customer service, and to use the physical servicescape as the main competitive advantages. However, supermarkets also face a challenge to offer consumers high quality products while at the same time providing a pleasant and functional servicescape. Products like groceries often need to be stored in cabinets due to strict regulations and in order to maintain correct temperatures. Some of these cabinets have doors which make them more energy-efficient (Evans et al., 2007 ;  Faramarzi et al., 2002), reduces costs, and contributes to grocery quality, but it can also affect the perceived servicescape, and risk a negative impact on sales (Waide, 2014; Kauffeld, 2015). For example, moisture from the atmosphere that condenses on the inside of the door glass (Fricke and Bansal, 2015) may make the cabinets less transparent, and doors can obstruct consumers from passing by. Thus, having chilled groceries in cabinets with doors can be both beneficial and problematic. However, no studies have been conducted on how open (no doors) or closed (with doors) cabinets for chilled groceries impact consumer perception and behavior. Hence, the purpose of the study is to contribute to an understanding of how consumers behave and what they perceive when shopping chilled groceries from cabinets with doors and without doors in the supermarket.

Based on a qualitative research approach, combining in-store observations and focus group interviews, and focusing on Bitner's (1992) three environmental variables in the servicescape, i.e. (1) ambient condition, (2) space and functions, and (3) signs, symbols and artifacts, the study investigates the question: do open or closed cabinets for chilled groceries in the supermarket impact consumer perception and behavior, and if so, how?

Our results indicate that consumers’ behavior and perceptions of the foodscape differ when there are doors or no doors on the cabinets. The paper thereby contributes to servicescape research by focusing on a particular part of supermarkets – the foodscape for chilled groceries–and by enhancing the understanding of environmental variables in the servicescape. The results further show how doors lead to different forms of approach or avoidance behavior in terms of accessibility and that consumers’ vision, olfaction and tactility all influence consumers’ perceptions of freshness and cleanliness in relation to doors or no doors. Our results also have practical implications for retailers who are designing new stores or considering changes in existing store layouts.

Life cycle management (LCM) is a concept that goes beyond traditional corporate environmental management, due to its’ focus on a product’s entire life cycle. The spread of such concepts is usually understood in terms of processes of ‘diffusion’, whereby ideas spread over time by some inexplicable force. However, diffusion has proven less adequate to describe how ideas spreads in practice. Here, we address this oversight by studying the emergence and performance of what we refer to as life cycle practices. Drawing on an analysis of the development of a sustainability portfolio within a globally-operating manufacturing company, we illustrate the kinds of life cycle work involved in dealing with local activities and interests, connecting activities and interests into action-nets, performing life cycle practices, and spreading the life cycle idea. Finally, we discuss implications of life cycle work for research in the field of organization and management studies and for LCM research.

The expectation that carbon dioxide removal (CDR) will play a crucial role in the climate transition is starting to gain traction in policy. An increasing number of countries are expanding their CDR policies, from specification of objectives (via elimination of regulatory obstacles) to market development. Among the many CDR options, sustainably sourced bioenergy with carbon capture and storage (BECCS) is often cited as having the greatest theoretical potential. Unlocking this potential will necessitate new and robust economic incentives. However, at present, there is a serious gap between actual policy and the required incentive structures, and developing these policies in a responsible way will likely take many years. To get BECCS started sooner than it otherwise might, we argue that an interim policy for allowing BECCS to mature would help identify potential trade-offs or pitfalls, and would help test how firms react to incentives for CDR before rolling our large scale international incentive structures. In this Perspectives article, we provide an insight into the current status of BECCS and CDR policy based on interviews with key policy makers and experts. We also provide a special insight into Sweden’s development of interim policy that takes the form of a reverse auction.

This paper investigates the transformation challenges related to incumbent industries caused by technology development and industry convergence in the transition to a bioeconomy in the context of Swedish biorefinery development. It involves the emergence of new value chains and several incumbent industries such as the pulp and paper industry, the oil refinery sector, the chemical process industry, and the heat and power sector. In 2019, Sweden had Europe's largest share of biofuels in the transport sector, roughly 20% on an energy basis, and this share has increased by around 300% during the last decade. At the same time, domestic production has stalled, and even though Sweden has beneficial conditions for biofuel production, the share of biofuel that is imported or based on imported feedstock has recently ranged between 85% and 90%. We discuss three transformation challenges: (i) inertia and lack of absorptive capacity creating lock-in effects at the organizational level; (ii) weak and inefficient actor networks at the industry level; and (iii) contradictory policy instrument mixes and lack of coordination at the government level. The findings underscore the need for policy integration and alignment across various policy domains, and an increased focus on policy mixes that can stimulate the emergence of more disruptive innovations and value chains. There is also a need for industrial initiatives, such as improving absorptive capacity and strengthening actor networks, to help build the value chains needed to realize a sustainable bioeconomy.

Detta dokument sammanfattar arbetet som utförts under förstudien till forskningsprojektet: Innovationsförmåga för ett hållbart transportsystem – Trafikverkets och samverkande aktörers processer för innovations- och omställningsförmåga. Syftet med forskningsprojektet är att bidra till att Trafikverkets innovationsarbete får genomslag för omställningen av transportsystemet. Genom ökad kunskap om hur egna strukturer och processer för innovation påverkar och påverkas av, exempelvis andra aktörer, specifika marknadsvillkor eller normer, stärker detta projekt arbetet för ett hållbart transportsystem.

Climate change calls for rapid and extensive transition worldwide, and citizen empowerment is a key to change at city district level. A backcasting study in Stockholm's recent brownfield development Hammarby Sjöstad explores this, asking: ‘What must local actors do to reduce citizens’ consumption-based emissions by half till 2030? ‘Individual actors’ transition pathways are explorative and concern ground transport, food, housing, aviation and other consumption. In a quantitative scenario, these pathways are scaled up to district level, asking ‘How many actors must do how much, to reach the target?’ An interwoven qualitative approach highlights organizational aspects. The upscaled backcasting scenario is normative, in part prognostic and explorative. Feasibility is ensured through integrating the issues of ‘What to Change’ and’ Change by Whom’. Results indicate that the local target is feasible if most actors maximize the use of their individual transition pathways. Additionally, Stockholm City and other external actors must realize their targets, including technological development. New organizational models must involve energy managers, supermarkets, car sharing companies etc. as change agents. The whole is catalyzed by a citizen engagement process, driven by local network builder and transition agent ElectriCITY, enabled through action research within the Sharing Cities Sweden research and innovation program. © 2021 The Author(s)

Utvecklingen inom elektromobilitet går mycket snabbt: antalet laddbara fordon ökar snabbt på den svenska marknaden, men ökningen syns främst i de större städerna. Samtidigt pratar man ofta om att laddbara fordon främst behövs på landsbygden och i alla landets mindre orter, där det ofta inte finns så många hållbara mobilitetsalternativ. Syftet med det projekt som presenteras i denna rapport är att förstå förutsättningarna för elektromobilitet på landsbygden och i mindre orter, och att identifiera vilka möjligheter som kan finnas att påskynda elektrifieringen av transporterna. Detta har främst studerats genom djupintervjuer med kommunala energi- och klimatrådgivare, och andra personer med uppdrag att främja elektromobilitet, i landsbygdsområden i olika delar av landet.

De främsta slutsatserna som kommit fram är:

• Konkret information om laddbara bilars funktionalitet, räckvidd och ekonomi behövs för att sänka tröskeln för att skaffa laddbar bil. Det är mycket viktigt att den kunskap som utvecklas i olika projekt får bred spridning, exempelvis genom de kommunala energi- och klimatrådgivarna.
• En fungerande andrahandsmarknad, och enkla och lättillgängliga lösningar för hemmaladdning, exempelvis genom lokala energibolag, är också viktigt för att sänka tröskeln.
• Kommunerna är viktiga för spridningen av laddbara bilar, såväl när det gäller att introducera dem i sin egen verksamhet, bidra till uppbyggnaden av laddinfrastruktur, och genomföra kunskapshöjande insatser så som prova-på-projekt. För att se till att kommunerna har tillräckliga resurser för att kunna genomföra dessa aktiviteter på ett långsiktigt sätt finns behov av specifikt stöd.
• Signaler från statliga myndigheter är mycket betydelsefulla för att peka ut riktningen för teknikspridning. Stöd och insatser har i stor utsträckning riktats mot större städer, vilket har bidragit till att befästa synen på laddbara bilar som stadsbilar. Vid utformningen av fortsatta insatser för att främja utveckling och spridning av elektromobilitet är det viktigt att studera möjliga konsekvenser i ett brett systemperspektiv.

For successful climate change adaptation, the distribution of responsibility within society is an important question. While the literature highlights the need for involving both public and private actors, little is still known of how citizens perceive their own and others’ responsibility, let alone the moral groundings for such perceptions. In this paper, we report the results of a survey regarding people’s attitudes towards different ways of distributing responsibility for climate change adaptation. The survey was distributed to citizens in six Swedish municipalities and completed by 510 respondents. A large number of respondents wanted to assign responsibility for making decisions about and implementing adaptation measures to local governments, but also to property owners, whereas the national government was raised as responsible for setting decision boundaries and for financial support. The most preferred principles for a fair distribution of responsibility among the respondents were desert, ability, efficiency and need, while the principle of equal shares found less support. All principles received some support, indicating that it is necessary to consider several principles when distributing responsibility for climate change adaptation. Compared to earlier studies, this study shows more nuanced perceptions on who should be responsible and on what moral grounds. © 2021 by the authors. 

This chapter looks at the challenges of disaster governance in India. It highlights the problems of engaging the Armed Forces as the responder to disasters given the prevalent sociological dynamics within the communities. The Armed Forces in India have successfully responded to several catastrophes such as the Gujarat earthquake, the Indian Ocean tsunami, the Kashmir earthquake and the mudslides in Himachal that severely hit India. The findings from the interviews analyse the reasons behind the growing involvement of the Armed Forces in disaster response and recovery in India. They also capture the challenges of involving the Armed Forces from a critical perspective. The sophisticated logistical processes, techniques and equipment owned by the Armed Forces have been utilised in immediate response and relief operations to large-scale disasters in several countries, including India, to support the otherwise overwhelmed State-owned response mechanisms. The level of women's involvement in the growing presence of the Armed Forces in disaster response and recovery is negligible.

The chapter engages in exploring possibilities of innovation and use offuture technology arising from multistakeholder collaboration in essential societalfunctions such as public services, critical infrastructure systems and public policyarena. Multistakeholder collaboration is the key to adaptation and resilience amidstthe fast-changing twenty-first century world around us. Owing to increased interconnectednessand interdependencies of complex socio-technical systems, criticalinfrastructures and essential services, our socio-technical relationships have alsogrown more complex. On one hand, the tightly coupled systems, services and infrastructuresare highly optimized while on the other, because of their high optimizationand tightly coupled nature, these systems are often more prone to catastrophic disruptionsand crises. So, what is the way forward to effectively increase adaptation andresilience? The chapter engages in the discussion of boundary spanning activitiessuch as the essential public services where multistakeholder collaboration amongvarious actors, i.e., public, private, academia and the industry is inevitable due tocross-cutting issues, demands and challenges.With examples of successful cases andevidence from scientific literature, the chapter makes a convincing case in favour ofmultistakeholder collaboration as a powerful tool to raise societal resilience.

The interaction among various stakeholder organizations in modern crisis response is very similar to negotiation where each organization has its own goal in addition to a common goal. Decision makers in stakeholder organizations most often have to settle for win-win situations to attain higher joint benefit. In such cases willingness to contribute in joint tasks becomes a prerequisite. In our present study performed with 111 crisis management professionals from various stakeholder organizations in decision making roles, we study familiarity and expectation to future cooperation as constructs that can motivate decision makers to be more willing to contribute to joint tasks in crisis response.

Many businesses of today now recognize the need for a life cycle perspective, for use not only in accounting but also for innovative purposes. However, while availability of data and understanding of the life cycle concept as such continues to grow, there is still inertia in life cycle information having practical implications on decisions and actions throughout the everyday work in the company.

In a project aimed at a better understanding of company internal uses of life cycle information, the existence and use of life cycle information in four large companies (all having with extensive experience of life cycle thinking) were studied. Data collection was made in case studies with two main purposes; to a) follow and illustrate flows of life cycle information within large companies, and to b) understand the role of life cycle information in decision-making outside of the environmental departments. The case studies covered applications such as development of new product concepts, introduction of new materials, and market introduction of eco designed products and services.

The study reveals other dominant barriers than normally assumed; not having or understanding the life cycle information provided. The barriers found were rather related to other aspects of the decision process: Complementary data important for the decision (such as material availability or economic implications for alternate designs) could be missing, recommendation of the most preferred alternative not being clearly presented, concerns about e.g. increased uncertainties and risk not being met, or guidance on how to handle tradeoffs such as between economic and ecologic goals absent. Sometimes information was also not provided in the timeframe needed to change the particular process, or existing routines and tools did not allow the inclusion of life cycle information in a systematic manner. 

Insights from the study point to the importance of understanding the broader context in which the life cycle information should be used, in order to reach impact as decision support. To assist in this, a short guide has been designed to support life cycle proponents in having a more holistic view of the decision making situation and to highlight common pitfalls hindering life cycle information to influence company practices.