Korrosivitetskategorierna C1-C5 och CX enligt ISO 9223:2012 definieras som en atmosfärsmiljö där en fri exponerad metallpanel under ett år har korrosionsförluster inom ett visst intervall. En viktig användning av Korrosivitetskategorier är stöd för beställare. Genom att ange en Korrosivitetskategori samt en specificerad livslängd, underlättas konstruktionsarbetet och dimensioneringen av nödvändigt korrosionsskydd. Den framtida korrosionen för kolstål och zink kan i vissa fall uppskattas om områdets korrosivitet eller områdets korrosivitetskategori (C1-C5, CX) är känd. Däremot finns det inom kategorierna Im1-Im3 för exponering i vatten eller jord ingen direkt korrelation mellan kategori och framtida korrosion. Funktionskrav för konstruktioner som enbart bygger på korrosivitetskategori för förväntad användningsmiljö, konstruktionens specificerade tekniska livslängd och korrosionsskyddets förväntade beständighet enligt SS-EN ISO 12944, ger stor frihet för en konstruktör eller en entreprenör. Med den nya standarden SS-EN 1090-2, måste man dock för varje enskild ny stålkonstruktion ha en förteckning med krav på konstruktion och utförande. För att framgångsrikt utforma en konstruktion med lång teknisk livslängd och där de funktionella kraven förväntas bibehållas under livslängden, utan reparationer eller omfattande underhåll, är det nödvändigt att de allmänna funktionskraven kompletteras med en rad ytterligare krav och riktlinjer för korrosionsskydd.I internationella standarder finns mycket få krav och anvisningar om hur konstruktionsutförande och korrosionsskydd ska anpassas för olika korrosivitetskategorier. Korrosionsskydd av stålkonstruktioner genom målning är ett undantag. Ett material, en vald konstruktionslösning, eller en komponent kan inte generellt anses uppfylla kraven för en Korrosivitetsklass, utan att man dessutom anger teknisk livslängd och tar hänsyn till den faktiska utformningen och förhållanden under användning.