För att kunna genomföra optimeringarna krävdes viss utveckling av M2. Indata tillhandahölls dels av Trafikverket, dels av LKAB. För att hitta en bra lösning tillräckligt snabbt byggdes först en tidtabell upp genom att fler och fler tåg lades in iterativ, och sedan optimerades den giltiga tidtabellen utifrån flera olika målfunktioner. Denna metod beskrivs i ”Metod”.Resultaten var att flödena som lagts in kunde genomföras samtidigt som banarbetena fick den tid som krävdes. När LKAB utvärderade tidtabellen visade det sig dock att malmtågen flyttat på sig på ett sätt som innebär att det skulle krävas fler lok än dagens trafik. För att stoppa optimeringen från att göra sådana omflyttningar krävs nya villkor, vilka beskrivs i ”Framtida arbete”. Även villkor för att modellera hastighetsnedsättningar vore bra. Den sista men kanske viktigaste insikten från projektet är att ett närmare iterativt samarbete, där LKAB och Trafikverket i större utsträckning är med och analyserar olika optimerade tidtabeller och bestämmer hur optimeringsparametrarna ska justeras, nog hade resulterat i ett bättre slutresultat.