Värdekedjor för vätgas i Skåne var ett samverkansprojekt mellan RISE Research Institutes of Sweden och Region Skåne, mellan november 2021-april 2022. Syftet var att undersöka potentialen för vätgas inom Skåne, samt avgränsat för nordvästra Skåne där Höganäs AB och Kemira Kemi AB finns. Projektets målsättningar var bland annat att besvara frågor om vem som inom de närmaste 10 åren kan tänkas använda vätgas, vem som kan producera vätgasen och hur aktörer kan samarbeta. Fler än 30 olika aktörer har intervjuatsinom studien. Aktörer både inom industri och transport har visat intresse för att använda vätgas framöver. Inom industrin är det idag endast två industrier inom Skåne som använder vätgas storskaligt men möjligheten finns att fler ansluter sig i framtiden. Detta är dock ingen självklarhet då de industrier som idag inte använder vätgas även har andra alternativ till förfogande. Användning av vätgas inom transportsektorn är tänkbart i framtiden då Skåne är en viktig region för tunga transporter men det är ändå osannolikt att detta resulterar i ett mycket större vätgasbehov, även om tillväxten av vätgastrafik är kraftig. På längre sikt finns möjligheten till så kallad ”Carbon Capture and Utilization” (CCU) vilket har potential att mångdubbla användningen av vätgas. Detta är dock inte att betrakta som en garanti då det inom denna studie inte har utretts genomförbarhet och rimlighet för CCU. För produktion av vätgas finns flera möjligheter. Elektrolys som oftast associeras med miljövänlig vätgasproduktion om det tillverkas från fossilfri el, har viss problematik på kort sikt på grund av höga elpriser och vid tillfällen bristande tillgång till effekt. Detta är något som på sikt kan lösas, bland annat med hjälp av utbyggnad av ny förnybar kraftproduktion som exempelvis havsbaserad vindkraft inom närområdet eller distribution av vätgas som producerats i områden med god tillgång på el. Det finns även flera andra möjligheter att framställa vätgas med lågt CO2-avtryck i Skåne, bland annat från andra kolvätebränslen eller restströmmar. Samarbetsmöjligheterna inom näringslivet är färre i Skåne än för andra ”vätgaskluster” (Hydrogen Valley) inom Sverige, men existerar. Ett exempel är hur vätgasproduktion från industri skulle kunna hjälpa tidiga etableringar av vätgastankstationer att få tag i billigare vätgas, något som bedöms som essentiellt för att få igång vätgastrafik för tunga transporter inom Skåne. Bedömningen överlag från denna studie är att Skåne inte har lika stor potential för vätgas så som det finns i de andra vätgasregionerna i Sverige. Författarna bedömer dock att ett nordvästskånskt vätgaskluster på kort sikt (fram till ca 2025) hade först och främst bestått av Höganäs AB och Kemira Kemi AB samt en eller flera vätgastankstationer, då andra industriella användare inte är redo att ställa om till vätgas än. På längre sikt (2030 och framåt) hade klustret möjligtvis kunnat utökats med ett par industriella användare, och andra aktörer i värdekedjan. Men det är inte heller helt självklart att dessa industrier skulle ställa om till vätgas då det också finns andra alternativ för dem att tillgå. Den stora vågmästaren är dock CCU. Det är tänkbart att koldioxidutsläpp från industrier runt om i Skåne skulle kunna transporteras till nordvästra Skåne där vätgasen finns för att framställa e-bränslen så som metanol och metan. Detta skulle som tidigare diskuterat dramatiskt öka användningen av vätgas i Skåne. Även med CCU förväntas vätgasbehovet i Skåne vara betydligt lägre än för västkusten eller Norrbotten. Detta behöver dock inte nödvändigtvis innebära att en klusterbildning i Skåne inte är värd att genomföra, och det är intressant att undersöka saken vidare genom ett eller ett par dialogmöten.