Svensk järnvägslagstiftning ställer krav på infrastrukturförvaltaren att denne skall reservera kapacitet under den årliga kapacitetstilldelningsprocessen för tilldelning under tågplanens genomförande. Sådan så kallad reservkapacitet, till skillnad mot restkapacitet som är kapacitet som blir över vid årlig tilldelning, skall möjliggöra en följsamhet för tillkommande behov men även hantering av uppkommande förändringar så att effektiv användning av infrastrukturen säkerställs. Forsknings- och innovationsprojektet RIT, Reservkapacitet i Tilldelningsprocessen, studerar hur reservkapacitet kan åstadkommas med beaktande av krav på transparens, och rättvisa för aktörerna samt nytta för samhället. Vägledande för resultaten i RIT är att järnvägens aktörer skall kunna ställa sig bakom de principer som projektet RIT tar fram. Denna underlagsrapport två fokuserar på om och hur ett underlag för avsättning av reservkapacitet skall kunna tas fram. Två metoder har identifierats, dels att undersöka tidigare tågplaner och mängden sökta tåglägen under tågplanernas genomförande, dels möjligheterna att genom intervjuer och årligt återkommande marknadsundersökningar från aktörerna kunna identifiera behovet av reservkapacitet. Denna rapport omfattar huvudsakligen den första av de två möjliga sätten att identifiera reservkapacitet. En process som på ett grovt plan beskriver en möjlig framtida hantering av reservkapacitet ges också i rapporten. Denna process är sammanvävd med den nuvarande kapacitetstilldelningsprocessen. Ett huvudresultat i rapporten är att det är svårt att förutse nästa tågplans behov av reservkapacitet baserat på data som finns tillgänglig idag. Tidigare ansökningar visar endast det som den sökande tror sig kunna få (eller har fått reda på att denna troligen kan få sig tilldelat) vilket inte avspeglar det faktiska behovet som den sökande egentligen skulle vilja söka. Saknas gör dessutom alla de ansökningar som den sökande inte finner någon mening att söka (då t.ex. kapaciteten på nyckelsträckor är fullbelagd). Vidare söks kapacitet som skulle kunna sökas på reservkapacitet (om den funnits) idag spekulativt i den årliga tilldelningen, dvs den sökande söker det denne tror att denne behöver. Sammantaget gör detta, tillsammans med alla tåglägen som söks under tågplanens genomförande i revisionsplaneringen på grund av banarbeten, att dagens data om tillkommande trafik under tågplanen inte utgör en bra grund för att undersöka behovet av nästkommande tågplans behov.