Städer växer och förtätas, våra mobilitetsmönster förändras med teknologin som möjliggörare – men först och främst har personer ett behov av att ”lösa” mobilitet i vardagen utan att tänka för mycket på den. Det måste vara ”lätt att göra rätt” från början, och början och slutet av många resor är just fastigheter, antingen bostäder eller olika sorters verksamheter. Vilka mobilitetslösningar de erbjuder och möjliggör är därför avgörande för hur vi rör oss. Våra nuvarande planeringsnormer gynnar en bilburen mobilitet i och med att det finns regler om parkering per bostad resp. arbetsplats, så kallat parkeringstal (se plan- och bygglagen, förkortad PBL). På sistone har det dock varit ett flertal fastighetsaktörer och kommuner som har börjat experimentera med alternativ till parkeringen. Som så ofta inom begynnande innovationsområden saknas det kunskap och erfarenhet hos aktörerna, samt att nya samarbeten måste utvecklas och fördjupas. Under 2020 fick en grupp forskare på RISE möjlighet att undersöka a) hur en samarbetsprocess mellan två hittills oberoende aktörer eller branscher (”gränsland”) kan se ut och b) vilka som är de främsta utmaningar i det nya gränslandet mellan mobilitet och fastigheter, som exempel för ett gränsland som håller på att växa fram – bland flera andra som uppstår i omställningens spår. Till vår hjälp har vi haft flera experter som frikostigt delade med sig av kunskap och insikter, samt kollegor som har ett ben antingen i samhällsbyggnads- eller mobilitetsforskningen. I den här rapporten föreslår vi en process för samarbete mellan två branscher/ sektorer; och vi har sammanställt våra resultat och gör en bedömning av i vilken riktning mobilitet i fastigheter kommer ta vägen samt vilka förutsättningar som behöver förändras så för att bidra till att det blir just lätt att göra rätt, och därmed öka chanserna att lyckas med klimatomställningen i våra städer och samhällen.