En ökad tillförsel och avsättning av biomassa är, och har varit, en av de viktigaste strategierna i Sverige för att nå uppsatta klimatmål. En möjlig väg för att utnyttja biomassans fulla potential är att öka samverkan mellan jord- och skogsbruk och tillhörande förädlingsindustri. Exempel på möjliga synergier finns inom logistik, hantering och förbehandling samt i förädlingsprocessen. Det övergripande syftet med detta projekt är att undersöka hur det genom att kombinera flöden från jord- och skogsbruket går att bättre förse den nya framväxande biobaserade industrin med råvara samtidigt som nya affärsmöjligheter skapas för de enskilda jord- och skogsägarna. Målet är att identifiera vilka områden/delar av värdekedjan samt förädlingsprocesser där det finns mest att vinna på flexibel tillförsel av restströmmar från skogen och åkern samt påvisa möjligheter och potentialer. Projektet är tänkt som en förstudie för att identifiera områden att jobba vidare med i fördjupande projekt. Projektet utgjordes av tre delar. En del där biomassapotentialen från jord- och skogsbruk sammanställdes och där olika bioraffinaderiprocesser och möjligheterna att använda olika biomassor i dessa identifierades. En del där de potentiella utmaningar och hinder som måste överbryggas för att möjliggöra dessa nya flöden mot bioraffinaderier kartlades. När hinder och utmaningar kopplande till att skapa en ny integrerad och flexibel råvaruström var identifierade flyttades fokus mot lösningarna och hur man via synergier kan adressera dessa. Den avslutande delen fokuserade på affärsmöjligheter för jord- och skogsbrukaren. Dessa beskrevs genom två case; en flexibel förgasningsanläggning för jord- och skogsrester och ett koncept med biogas kombinerat med HTL. Projektets resultat visade att det finns en stor potential att leverera biomassa i form av restströmmar hos gårdar inriktade mot både jord- och skogsbruk. De största mängderna finns inom skogsbruket där grot står för den största potentialen. Inom jordbrukets växtodling utgör halm den största potentialen och inom mjölkproduktionen står gödseln för en stor potential. Den har dock en hög vattenhalt vilket gör lokal förädling viktigt för att undvika höga transportkostnader. Restströmmarnas lämplighet och möjlighet att användas i de olika processerna utvärderades och sammanställdes med avseende på tekniska förutsättningar och kommersiell mognadsgrad. Som framgår av tabellen nedan är de skogliga sortimenten bäst lämpade för olika termokemiska processer. Även halm ses som en intressant råvara för förgasningsprocesser. Restströmmar från jordbruket lämpar sig för biokemiska tillämpningar, i första hand rötning.