Det finns minst två scenarion där man önskar en spårbarhet av råvaran från skogen och vidare genom förädlingskedjan. Det ena scenariot är där man vill säkerställa att råvaran kommer från skogar som brukats enligt speciella riktlinjer vilka oftast är kopplade till olika miljöcertifieringar såsom FCS eller PEFC. Det andra scenariot är där man önskar en spårbarhet för att kunna lära sig mer om sambanden mellan slutprodukten och den ingående råvaran. I tidigare projekt har det påvisats att stora värden kan sparas genom att anpassa apteringen mot vissa slutprodukter i rätt typ av bestånd. Ifall denna spårbarhet kunde göras automatiskt skulle troligtvis fler produkter där en outnyttjad ekonomisk potential finns kunna identifieras. Det har gjorts flera olika ansatser till att lösa spårbarheten av virke från skogen till industrin och vidare ut mot slutanvändare till exempel genom att använda artificiella markörer som appliceras vid avverkning såsom RFID-transpondrar, lappar, skrift eller prägling på stockens ändyta. Andra initiativ som pågår är att med hjälp av foton av stockars ändytor känna igen individerna på olika platser i produktionskedjan.