Potatis är en gröda med relativt ytligt rotsystem, vilket gör att den lätt utsätts för torkstress med sänkt skörd och kvalité som följd. Att bibehålla optimal markfukt är många gånger svårt och kan kräva att mätutrustningar och andra redskap används. Denna studie syftar till att klargöra effekten av en exakt markfuktsstyrning i potatis med hjälp av markfuktsensorer och prognosmodeller, samt sätta resultatet i relation till kostnaden för styrutrustningen. Studien bekräftar att både skörd, kvalitet och storleksfördelning påverkas av markfukten men också att sortskillnader finns. Skörden från de olika bevattningsleden skiljde sig signifikant från varandra i sorten Kuras, med högst skörd i de ”optimalt bevattnade” ledet (10-30 kPa) och lägst skörd i det obevattnade. Skörden av sorten Seresta följde i princip samma mönster som Kuras, men skillnaderna var inte signifikanta. De olika nivåerna i bevattningsintensitet påverkade inte i något fall stärkelsehalten signifikant, detta gäller oavsett år och sort. Ur ett ekonomiskt perspektiv så rekommenderas inte något styrsystem för bevattning inom stärkelsepotatisproduktion, detta eftersom priset på produkten är för lågt och skördeökningarna är för små för att täcka investeringskostnaderna. I matpotatis där priset och kraven på kvalitet är mycket högre lönar sig som regel alltid att optimera bevattningen.