Energiförbrukningen i ett gjuteri har naturligt en direkt koppling till hur mycket metall som smälts för gjutprocessen. Problemet med ofullständig formfyllnad leder till att det finns en minsta väggtjocklek som kan gjutas. Faktorer eller parametrar som påverkar flytbarheten kan grovt delas in i a) metallurgiska variabler såsom kemisk sammansättning, övertemperatur/gjuttemperatur, latent värme, ytspänning, viskositet och stelningmekanism. Dessa storheter är alla kopplade till den specifika legeringen och andra delen är b) form/gjutvariabler såsom formmaterial och dess ytkarakteristik, delning och detaljplacering och förvärmning De riktlinjer som finns vid simulering av tunt gjutgods är att minst tre noder eller element ska finnas i den minsta väggtjockleken. Om det inte kan uppnås är det risk att simuleringsresultatet inte blir fysikaliskt och därmed missvisande. Fler element är (ur resultatsynpunkt) dock bara positivt. Vid gjutsimulering har följande parametrar stor påverkan på simuleringsresultatet:  Värmeövergångstalet mellan form och smälta  Formmaterialets värmeledningsförmåga  Väggfriktionen  Viskositetens temperaturberoende  Den specifika legeringens stelningskurva Vid tunnväggiga sektioner kan även små geometriska avvikelser ha stor effekt. Viktiga punkter är:  Beredningsmod; att våga utnyttja process och maskin maximalt  Variationer vid hopläggning av form, flaska och kärna  Processvariationer i black, maskindesign och krympning Gjutning av tunnväggiga komponenter ställer högre krav på gjutprocessen än traditionell gjutning. Processfönstret är betydligt snävare och även små variationer i processen kan ge stort utslag på det slutliga gjutna resultatet. Framtida arbete kan vara att trimma in gjutsimuleringsprogram mot specifika legeringar för att avgöra om skillnaden i flytbarhet mellan eutektisk legering och legering med långt stelningsintervall kan påvisas virtuellt. Undersökningar visar att skothalten har stor påverkan, hur hanteras det? Under vilka former kan måttkedjan mätas och förbättras?