På den japanska limträmarknaden uppskattas den norrländska furan p.g.a. dess utseende såväl som dess höga hållfasthet. Produkten benämns Lamina och har sedan 15 år tillbaka växt från en liten obetydlig andel till att idag stå för ett stort bidrag för många furusågverk i Norrland. Det som skiljer den japanska marknaden mot den europeiska är dess önskemål om speciella längder som vi traditionellt inte tillverkar på sågverken. Ska önskemålen uppfyllas krävs det även att apteringen i skogen följer med. Tyvärr är inte alla stockar tillräckligt bra för att uppfylla de styrkekrav som krävs för den japanska marknaden vilket gör att stockar som inte klarar dessa måste sorteras bort och användas för andra marknader. Resultatet av de bortsorterade stockarna är att dessa då får fel längd för den alternativa marknaden och måste då korrigeras med ett extra avkap. Det är därför det är viktigt att så bra det bara går försöka lokalisera vilka avverkningar som innehåller höga andelar av vissa produkter, i detta fall Lamina, och utifrån den informationen styra aptering mot kundönskemål för att skapa mest möjliga virkesvärde. Inom ramen för projektet Mera Rätt Råvara togs en indikator fram där data från de skogliga systemen, baserat på uppgifter som inhämtats och bedömts i fält i samband med avverkningsplanering, används föra att prediktera hållfastheten. Detta projekt är en förlängning på det arbetet och syftar till att förstå mer om korrelationen mellan trädens egenskaper och sågverksprodukternas egenskaper. Mer specifikt har arbetet handlat om att förfina och utvärdera indikatorn i olika typer av skogar med avseende på framför allt ålder. Projektets resultat visar att indikatorn med god precision klarat av att förutse ifall avverkningen är lämpad för produkter för den japanska marknaden. Av de åtta testavverkningar som gjorts låg sju av dessa med ett utfall på mellan 93 - 99% laminakvalitet i timmersorteringen inom det specifika dimensionsintervallet som produkten tas ut i. Alltså mindre än 7% klarade inte av de japanska kraven. Detta kan jämföras med utfallet under år 2020 utan styrning med hjälp av indikatorn. Där låg utfallet på 74%, vilket innebär att med hjälp av indikatorn kan önskade vedegenskaper anrikas. Vidare visar projektets resultat att gallringsskogar inte alls har de vedegenskaper som krävs för att få ett högt utfall av Lamina. Denna kunskap innebär att gallringar ska apteras på ett annat sätt än slutavverkningar och mot andra typer av slutprodukter. Indikatorn i sig har också förbättrats genom Mera Rätt Råvara 2.0. Ett problem med den befintliga skogliga indikatorn visade sig vara att skogsbeståndens skötselhistorik inte alltid var kända. I den nya indikatorn uteslöts skötselhistoriken som parameter och istället togs fler parametrar som beskriver det faktiska beståndet med i analysen. Den nya indikatorn visade sig också bli något bättre på att prediktera Laminavärdet. Projektet har varit så lyckat att resultaten används idag för att styra apteringen i våra avverkningar så att tillredningen i skogen bättre matchar de kundönskemål som sågverket har att ta hänsyn till.